Nu har Holger pratat om det sedan någon gång då vi bodde i Danmark, år 2004-05: Att vi borde tillaga grishjärtan till middag!?! Men inte har det blivit av inte. Möjligtvis (eller ja ganska så säkert) har min något ”avståndstagande ställning” till råvaran haft något med det att göra, men även bara något så simpelt som att när jag är och handlar så tänker jag helt enkelt inte på grishjärtan som ett alternativ...! (Vem gör det?)
I Danmark är innanmat från t.ex gris och höna/kyckling, som nämda hjärtan, mycket vanligare i affärernas köttdiskar än i Sverige. Visst, man kan ju hitta sånt även hemhemma i Sverige, men i Danmark finns det i varenda liten gårdsbutik. Därför till viss del även här på Grönland. Allt så klart importerat från den gamla kolonialmakten, då de enda tamdjuren vi har här är fåren i Sydgrönland.
I lördags fick vi så köpt oss ett paket med 3 läskande (eller var det läskiga?) hjärtan. Planen var att vi skulle äta dem igår, på söndagen. Jag fick dock smått klurat mig ut ur uppdraget, genom att skylla på trötthet & huvudvärk efter mina 5 timmar som ”sportjournalist” (läs inlägg från i söndags).
Idag var det så dax. Inga undanflykter var längre möjliga. Som gammal obducentaspirant, var det ju egentligen rena lyckan att få karva lite (förlåt alla känsliga läsare, men... :-) ). För renskuret ville jag ju ha det. Allt som kunde tänkas smaka konstigt eller kännas extra äckligt att ha i munnen skars bort. Sedan var det bara att tärna det rena köttet, marinera (svag vitlöksmarinad), krydda (salt, peppar, chili- & paprikapulver och en gnutta ingefära) och steka ihop med lök, tilsätta lite mjöl, grädde, vatten, lagerblad, hel svartpeppar, morot & till sist paprika. Koka, koka, koka. Lite brun soya.
Tadam! Så hade vi en grishjärtskalops som faktiskt inte alls smakade så dumt. Lite ovanlig konsistens på ”köttet”, men annars helt ok. Serverat med potatismos, rödbeter & en lätt sallad. Gissa om Holger blev nöjd och glad! :-)
8 år sedan
12 kommentarer:
rökt och torkat hjärta är ju gott, gris vet jag inte men.. Vad gör man med valhjärtat t ex?ht
Marina: Ja här tas ju allt man bara kan tillvara, det som inte kan ätas, görs till redskap och annat. När det gäller valarnas inälver, så blir de från de riktigt stora valarna t.ex mest till hundmat (de otroligt många slädhundarna här äter mer eller mindre bara kött & fisk), medan man med de mindre valarna tar tillvara på tarmarna och hjärta till sig själva. Det senare anses som en riktig delikatess. Har aldrig testat själv dock, då hjärtat inte är något som hinner hamna på köttmarknaden direkt. Tror man föredrar att koka det, som med det mesta annat kött här, till en ganska simpel soppa, om man inte äter det rått.
Hej, jag hittade hit via Annika i Restons blogg. Vad mycket intressant du skriver om! Nu vet jag precis vilken blogg jag ska besöka när jag får extrem snölängtan.
Matilda: Välkommen hit. Kul att du gillar det! Och ja, snö ska jag nog kunna bjuda en hel del på! :-)
Grishjärta har jag aldrig ätit men vi har ett par älghjärtan i frysen som min man ska röka. Han är ju älgjägare och det är alltid skytten som får hjärtat när en älg fälls, resten av köttet delas mellan medlemmarna i jaktlaget.
Jag jobbade på en bondgård på Island i ett år och där åt vi ofta kohjärta när en ko hade slaktats. Frun i huset brukade göra nån slags gryta av hjärta och lever - gott!
Din grishjärtskalops lät också hur god som helst!
Annika: Älghjärta låter gott! Hemhemma blev det mer att frysen blev fylld av älglever i oktober. Ingen i jaktlaget där hemma ville nämligen ha den, så vi fick alltid ta närmast obegränsat.
Och Island; spännande! Men ja de äter verkligen allt där. Otroligt många "gamla" recept de fortfarande använder sig av, så som fårhjärna & "rutten haj". Där ligger jag som västsvensk i lä, där det enda "innanmaten" jag minns från jag var liten, utöver lever, var lungemos, sylta, älgtunga samt grissvans & -fötter (de senare åt jag dock inte, men min mamma gjorde med stor glädje)... :-)
Som gammal lanttjej tycker jag alltså inte det är så knasigt egentligen att äta annat än de rena köttstyckena, och gårdagens middag gav mersmak, men att köpa tamdjurskött i affären (och då speciellt lite mer "speciella" saker som hjärtan osv) bär fortfarande lite emot. Men kan ju inte hålla med djur i lägenheten så får väl bara vänja mig... *hihi* :-)
Lollo!! Låter gott! Skulle gärna ta mig en tur över till dig och smaka lite exotiska delikatesser!
Air Greenland från Baltimore lockar mer och mer...
Annika i US
Annika (i US): *Hihi* Du är välkommen! :-)
Tycker du var modig som friskt provade. Själv är jag inte mycket för inälvsmat men hjärta skulle jag nog kunna tänka mig att smaka. Det är trots allt en fin muskel. Det lät gott på det sättet som ni tillagat det hela.
Desiree: Nej, inälvsmat hör inte till´mina favoriter heller, även om jag inte har fullt så mycket imot att laga dem. Men jo, man stoppar allt upp vid första smakbiten, och andra och tredje, tills man liksom vänjer sig vid tanken något... :-)
vet du vad Lullun. Jag vill inte vara elak men när vi kommer upp va! vill jag nog inte ha det till middag! Fast å andra sidan är jag ju rädd för det okända:-) Speciellt i matväg.Men du kanske lyckas lura mig än en gång som så många ggr förr med att säga att det är skuren fläskfilé tex. Storasyster äter med god aptit o när sista tuggan är gjord så smyger du fram med sanningen. Ja sis de var kokt lamm. Du är duktig du.. Önskade det var lite dig i mig!!
Anna: Ska så långt jag bara kan, lova att bara bjuda på god mat när du kommer! Men som du själv är inne på; jag kan inte garantera att maten inte håller några för dig "gränsöverskridande" ingridienser... Fast det man inte vet, har man ju inte ont av! *hihi* :-) Fast ingen fara; du ska inte få grishjärtan. Det kan jag iaf lova. ;-)
Skicka en kommentar