När man presenterar sig som svensk i utlandet, är det ofta att samtalet leds in på just Astrid Lindgren. Också här i Grönland. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har pratat om Pippi, och kanske framför allt Emil, med grönländare! Emil är det absolute favoriten här i landet, tror jag.Det ges inte ut så många böcker på grönländska. Landets absolut största förlag, Atuakkiorfik, ger t.ex ut omkring 20 titlar per år, alla kategorier (läroböcker til skolorna inte medräknat). Antalet människor som talar språket är ju bara någonstans mellan 50-60 000, inklusive de grönländare som bor utanför landets gränser, så marknaden är så klart begränsad. Dessutom blir det läst en del på danska. Trots detta är flera av Astrid Lindgrens böcker översatta – och konstant utlånade från biblioteken med väntlista som följd. Uppdaterat: Vad jag vet så finns det minst en bok om Emil respektive Pippi på grönländska, samt Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Tror det är cirka det. På biblioteket här i stan vimlar det dock också av andra Lindgrensböcker, dock på danska (och ett par andra språk, inklusive svenska och färöiska :-) ).
På den nationella TV-kanalen KNR älskar man också att sända den gamla klassiska TV-serieversionen av Emil-filmerna, varvat med Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Samtliga dubbade till danska, eftersom man inte haft råd till att dubba dem till grönländska själva. *)Så Astrid och hennes figurer är alltså minst sagt populära här! Med start i dag och resten av veckan, firar därför Grönlands Landsbibliotek här i Nuuk också hennes ”100-årsdag”, vilket man har annonserat massor om. Det hålls bl.a teckningstävling, visas film och man kan på en jukebox höra kortare historier av författaren. Dessutom kommer det just idag att delas ut gratis nallar till besökande barn. De hinner dock säkert ta slut innan Aaju och jag hinner dit, men ändå... :-)
Själv ser jag mest fram emot att Aaju ska bli gammal nog för att jag ska kunna börja läsa ur min arsenal av Astrid Lindgrensböcker: Alla vi barn i Bullerby, Mio min Mio, redan nämda, underdunderbara Bröderna Lejonhjärta. Listan kan göras lång. Min favorit kan väl anses given. Vilken är din?
Bilderna har jag fått från förlaget Atuakkiorfik.
*) Barnprogram på, eller översatta till grönländska är en bristvara. Även för televisionen är budgetten liten, och man har väl inte helt orkat lyfta uppgiften, utan man sänder helt enkelt program man fått rättigheter till från Danmarks Radio (DR). Program som sänds om och om igen. Och det grönländska folket har helt enkelt fått acceptera att de blir sittande och titta på program efter program utan egentligen riktigt förstå någonting. Så alltså också barnen.
14 kommentarer:
Kul! Astrid är populär här i Norge också, ungvuxna människor som kollar på det och är helt fanatiska. Kanske de behöver lite äventyr i sina liv.. Hehe, nejda.. Men Lindgren är nog en del till att norrmän förstår svenskar bättre än tvärtom :)
Hej, svårt att hitta en Astridfavorit. Tänkte på det i morse, men det finns ju så många bra. Men jag tror ändå att det blir Saltkråkan. Många av de kortare berättelserna är också jättebra, köpte en sagobok med dem på tyska i våras. Kanske dags att plocka fram nu.
Lollo: Självklart kan jag hjälpa dig. Och uppfodrar andra av mina bloggskrivande läsare att göra det samma. Fint namn du har förresten! :-)
Marina: Ja, det ligger kanske något i det! :-) Själv är jag halvnorsk och har fått norskan med modersmjölken, och med en hel del tittande på NRK som barn (det var innan kabel-TVns tid och vi bodde nära gränsen, så vi hade både SVT och NRK - rena lyxen! :-) ). Barnprogrammen var bara så mycket bättre på "norsken", som vi sa. Inklusive den traditionella "Askepott" på julafton. Mycket viktigare än Kalle Anka! :-)
Kristin: Ja visst är det svårt att välja. Saltkråkan är ju också riktigt bra. Den har jag förresten också sett här i Grönland. Det kom jag på först nu. Men det är smått irriterande att se, då det hela tiden är en dansk mans röst (den samma som i övriga nämda Astrid-serier...) som säger alla repliker på danska, samtidigt som man hör de svenska svagt i bakgrunden... Hmm... :-)
Och ja, de korta berättelserna är bra. Tog med mig min bok med julhistorier från Sverige sist gång jag var där, så om ett par veckor vankas det Kajsa Kavat-läsning för Aaju! :-) Tyska låter dock avancerat, men visst; barnboksläsning är ett bra sätt att lära sig språk på. :-)
Idag ska jag in till DC och se en utställning om Astid Lindgren på The House of Sweden.
När min dotter var 7 år och gick i tvåan höll hon föredrag om Astid L i sin skola.
Nyligen på en av de stora bokhandlarna här fick jag ögonen på en tjock Pippibok! Jättekul, men annars tror jag tyvärr inte att "gemene man" direkt känner till henne här i US, trist nog...
Ska bli jättekul iallafall att gå på utställningen idag, och jag planerar absolut att lägga ut bilder i morgondagens blogg.
Min Astrid favvis är nog också Emil, tätt följd av Madicken...
Annika i US
Annika: Kul med utställningen! Ser fram emot korten imorgon. Tråkigt att amrisarna inte kommit mer in i Astrids värld dock, för den är ju så underbar (fast det är kanske mest för oss svenska ändå, även om hon nu säljer STORT världen över :-) ).
Här är Astrid Lindgren dock som sagt populär. På radion i morse pratade de t.ex om henne under hela vår frukost, som varade i säkert en halvtimma!
Och otroligt, som du också skrev så spännande om i din blogg, vad duktiga man är i USA att lära ut det där med muntlig presentation! Det är verkligen dunder att de börjar redan i dagis (vilket var nytt för mig). Så enkelt, men ändå så bra.
Kul också att din dotter valde just Astrid (om det nu var frivilligt :-) ). Hur "svensk" är hon annars? Själv pratar jag, som den enda, svenska med Aaju och det går bra, men vet inte riktigt hur jag gör med svenskaundervisningen (läsa & skriva) sedan när det är tid till det. Tycker hur som helst det är viktigt, speciellt eftersom min familj där hemhemma ju har det LITE svårt för att förstå grönländska... :-)
Åh, vad svårt att välja en Astrid Lindgren-favorit. Jag gillar Madicken, Saltkråkan och Emil i Lönneberga. Och Bröderna Lejonhjärta är ju en fin berättelse.
För att fira Astrid Lindgren i Emmys skola så klädde barnen i årskurs 1-3 ut sej till Astrid Lindgren-figurer och så stod de utanför Konsum och Ica och sjöng Astrid Lindgren-sånger. Flätor i håret, kjol och kofta förvandlade Emmy till Emils lillasyster Ida i Lönneberga.
Det är verkligen kul att Astrid Lindgrens böcker och berättelser läses av barn över hela världen. Det var inga problem att hitta Pippiböcker i bokhandlen här. Kul att de även finns översatta till språk som grönländska.
Annika (S): Ja, visst är det svårt att välja! Men vad sött med "maskeraden" och barnen måste tyckt det var roligt att få uppträda. Några av sångerna finns faktiskt översatta till grönländska, hörde bl.a "Här kommer Pippi Långstrump" på radion i morse. :-)
Desiree: Ja, det är otroligt så populär hennes berättelser är. Man känner sig allt lite stolt ändå när man hittar hennes böcker när man är ute och reser! :-)
Olivia: Emil
Chistoffer: Ronja
Anna: Madicken.
Läges rapport ang Astrid.L från Bullaren..
Anna: Hihi! Ja, Olivia var ju inte så svår att gissa. Att hon inte har tröttnat efter alla de gånger hon sett filmerna. För Aajus del så är det garanterat Pippi, men han är ju inte så "beläst" ännu! :-)
K är tvåspråkig!!! Hon läser och skriver svenska också. jag är så stolt över det!!!
K ochg jag pratar alltid svenskaär när det bara är vi, när Peter är med blir det engelska...
Nej, tyvärr är Astrid inte jättestor i USA, men idag på ambassaden var en massa amerikanska sfamiljer och skolor där. Tyckte jag var KUL!!!
I Tyskland är det väl Astrid är som störst utanför Sverige, elelr hur? Tror det.
Annika: Visst är barn fantastiska! Och vad duktig hon är som också skriver, det är ju lite klurigt (för att inte säga för mycket om min egna stavning och konstanta ihopblandande av danska, norska och svenska... :-) ). Jätteimponerande. Aaju är jätteglad i böcker, så jag hoppas verkligen att det ska hjälpa på, när jag ska försöka lära honom att läsa & skriva på svenska. Talet har så långt flytit på utan problem, även om grönländskan så klart har utvecklats något mer, då alla andra, inklusive dagispersonalen, pratar grönländska med honom, men, men... :-)
Och låter verkligen kul, det där arrangemanget. Även om man inte är utomlands för att vara bland övervägande svenskar och fira svenskt, så är det ju verkligen kul ibland. :-)
Och Tyskland ska nog stämma, troligtvis hyffsat tätt följt av de nordiska länderna.
Hej!
Slumpen förde mig just hit :)
Jag är helt betagen av hur vackert det är i Grönland! Man har ju inte sett så mycket därifrån, eller ja, det man sett är typ fisketurer på Packat&Klart men det är ju inte riktigt samma sak kan jag tänka mig.
Dum fråga kanske, men är det konstant snö hos er?
Kommer definitivt kika in här med jämna mellanrum!
Må så gott!
Camilla: Välkommen hit till bloggen, och kul att du verkar vilja komma tillbaka framöver! :-) Ja, du är inte ensam om att inte ha sett & hört så mycket om Grönland. Visste själv nästan ingenting när jag åkte hit första gången 2001. :-)
Om snön måste jag dock erkänna att, nej vi har inte alltid snö & vinter. Turligtvis! :-) Fast vi pratar inte om någon direkt sommarvärme heller. Sedan är ju landet stort (nästan 5 ggr så stort som Sverige), så klimatet varierar så klart. Men i princip kan man väl säga att landet består av drygt 80% glaciärer (så, ja där är det väl vinter också om sommaren :-) ). Folk bor längstmed den isfria kusten, där vintern är längre ju längre mot norr man kommer. Vi bor ca 1/3 från sydspetsen, och där faller första snön någon gång i september, den lägger sig helt någon gång i oktober, och smälter undan igen i maj. :-)
Skicka en kommentar