Om mitt bloggande

Förra veckan blev jag kontaktad av en tjej, Lollo (ja, bara det fina namnet gjorde ju att man ville vara hjälpsam... ;-) ), som håller på med en skoluppsats om varför man bloggar. Hon undrade om jag ville svara på lite frågor om mitt bloggande, vilket jag såklart gärna hjälpte henne med. Skickade svaret till henne via mail alldeles nyss, och tänkte; kanske är det några av mina bloggläsare som också skulle vara intresserade att läsa. Eller kanske hjälpa Lollo med hennes arbete och själva svara...?! ;-)

1. Vad handlar din blogg om?
Om min och delvis min pojkväns & sons vardag. Utifrån vardagshändelser skriver jag dessutom en hel del om Grönland, landet där vi bor. Om samhället, kulturen och naturen samt skillnader och likheter med tidigare kolonimakten Danmark osv. Det blir även en del blogginlägg om hur det är att vara utomlandssvensk.

2. Hur länge har du bloggat?
Sedan januari 2005. Först som en blogg till familj & vänner, fram till i juli 2007, då jag började skriva mer för alla möjliga läsare.

3. Vad var det som fick dig att börja blogga?
Jag började mitt skrivande på nätet som ett sätt att hålla kontakt med familj & vänner i Sverige, samt som ett tidsfördriv när jag, boende i Danmark följt av Grönland, gick mammaledig år 2004-05. Den gången programmerade jag själv i html, och det var väl ett sätt att hålla igång hjärnan och teknikintresset mellan alla bäbisbestyr som jag kände mig lite smått främmande inför.
Jag älskar verkligen att skriva, så jag hade troligtvis börjat blogga även om jag bott i Sverige, men då hade jag troligtvis redan från början valt en bredare publik än familjen & vännerna. Och kanske hade jag skrivit lite mindre om konkreta vardagshändelser, och mer tankar & funderingar istället. Idag är dock min primära målgrupp min pappa, som ju ska kunna följa med i vår vardag, både i text och bild, så därför är upplägget som det är och det är jag ju också nöjd med.

4. Ungefär hur många besökare har du per dag? (om du kan se det)
Omkring 60-70 unika besökare per dag och stigande.

5. Vad betyder bloggandet för dig?
Bloggandet är en naturlig del av min vardag, och jag skulle lätt kunna skriva 10 långa inlägg om dagen om jag bara hade tid till det och visste att mina läsare inte skulle bli överbelamrade av för många långa texter. Nästan vart jag än går och vad jag än gör tänker jag på möjliga blogginlägg, men jag är inte så strukturerad att jag skriver ner mina idéer. När jag väl bloggar så handlar det helt enkelt bara om det som precis då och där dyker upp i mitt huvud.
Kontakten med mina läsare, vars eventuella bloggar jag också läser, betyder en hel del. Viktiga är så klart mina läsande vänner & familjen, som dock inte är de flitigaste till att kommentera (hmm... *hihi*). Viktiga är också kontakt med andra personer som visar ett stort intresse för det man skriver och som många gånger är lite i samma situation som en själv på något sätt. Om det så är gemensamma hobbys, familjesituation eller just det att vi är utomlandssvenskar. Jag skulle aldrig komma på tanken att som boende i utlandet söka efter svenska vänner på plats, men samtidigt så har det med åren ändå växt fram ett behov för att ibland får möjlighet att se och prata om den plats man bor, utifrån ett svenskt perspektiv. Man har också en hel del andra ”minnen & saknader” som man i vardagen inte har någon att prata med om, varken där man nu bor eller med dem som är kvar i Sverige, eftersom de inte har samma behov för att prata om dessa ting. *) Det behovet får jag så uppfyllt genom mitt bloggande och kontakter det har givit mig.

6. Har du någon gång haft uppehåll i bloggandet eller funderat på att sluta?
Jag har inte haft något längre uppehåll, mer än dagar när jag bara inte haft tid att skriva, samt när jag varit på resande fot i områden utan Internet. Men då brukar jag skriva, för hand eller på dator, som jag sedan publicerar när jag återigen kommit online.
En gång har jag funderat på att sluta. Det var när ett av mina inlägg helt missförstods och några trodde jag anklagade dem för att jag hade fått för lite i arv. Då kände jag mig enormt tömd på energi. Jag ville bara skrota hela bloggen. Det hela var dock ett enda stort missförstånd, pga av mitt lite väl snäva, menat humoristiska, sätt att formulera mig på. Jag nämde också t.ex en specifik sak jag fått, men det var bara för att jag var så otroligt glad för just den saken. Och inte för att jag inte fick något annat, för det fick jag ju så klart. Jag har aldrig använt min blogg till att utlämna andra och kände mig enormt sårad av att någon trodde jag hade gjort det. Sepciellt i den situationen, då jag på bara några veckors tid hade förlorat både min mamma och mormor. Men världen snurrar vidare, så ingen idé att vara långsynt, därför skrivs det på som aldrig förr...


*) Något så simpelt som att prata om Arne Weise och Kalle Ankas Jul tex, eller hur mycket man saknar Snabbmakaroner. Det låter kanske dumt, men det är verkligen toppen. Som utomlandssvensk så känner man ju i vardagen av att man aldrig riktigt helt passar in. Då är de där små ”debatterna” via bloggens kommentarfunktion oväderliga. Här i Grönland är det ju ingen som förstår vad man pratar om, eller varför min son hade en filt i barnvagnen med ett spöke (Spöket Laban) på och varför i hela fridens namn jag får (Slotts) senap sänt med posten från Sverige…! :-)