Juligt jobb med DDR

Oj, oj, oj. Skulle jag hinna med allt som jag borde hinna med, så skulle jag vara i flygande fläng dygnet runt just nu. Men det går ju inte för sig, så en del måste jag bara göra halvdant, men det är ändå mer än nog att stå i.

En av de saker jag fixar och trixar med utöver alla arbetsuppgifter, är firmans julfirande. Varje dag sitter jag t.ex parat för att sälja lotter till vår kalenderlotteri, där man varje dag i december månad, fram till jul, kan vinna finfina priser.

I form av personaltidningens redaktör ska jag via den också informera om vår decembertävling ”Nissevänner”. Alla anställda får en ”Nissevän”, en vän som de sedan ska göra ett bus mot varje dag, i all hemlighet. Antingen något sött, som att sätta ett äpple på deras skrivbord t.ex, eller något mer åt det elaka hållet, som att fylla kaffekoppen med pappersrester från hålslagningsmaskinen kanske. På årets stora julfest är det så dags för alla att gissa vem som är just deras hemliga Nissevän. Det blir garanterat kul.

Själv kommer jag dock att vara borta mesta delen av tiden fram till jul, vilket verkligen är tråkigt. Jag kan inte ens komma med till själva julfesten, som liksom i Danmark verkligen är en stor grej här. Jag är dock med och arrangerar den. Ska ikväll t.ex sätta mig och trixa fram en inbjudan i Photoshop och har även bokat bandet som ska spela: Grabbarna i DDR (Disko Democratic Republic, där Disko syftar på den grönländska ön Disko som bandmedlemmarna ursprungligen kommer från).

DDR har verkligen varit the rockband här de senaste åren. Eller ja, det finns ett par av typen bland den något yngre generationen; Chilly Friday är tex en annan grupp, som dock hade sin storhetsperiod mer i början av 2000-talet.

Musiklivet här är verkligen konstant i blom. För att vara en befolkning på bara 56.000 så produceras det enorma mängder musik, och en del av det är faktiskt riktigt bra. De flesta i detta musikaliska land kan hanka sig fram på en gitarr, och ja, jag har också skrivit det många gånger förr, men...: Att kalla Sverige för världens mesta körland är verkligen lite av en lögn. Här stämmer nämligen nøstan varenda kotte upp i vacker skönsång om man frågar dem. Men å andra sidan; grönländsk körsången består av 99,99 % idel lååångsamma låtar, så man blir smått trött i längden... *hihi* :-)

Tillbaka till DDR; tror verkligen det blir en jättehit till festen! De är super live och spelar på liknande arrangemang en bra blandning av deras egna, ganska rockiga låtar och dansvänliga, gamla hits. Det blir garanterat gung i publiken.

Deras egna låtar (som är dem de uteslutande spelar på riktiga koncerter så klart) är 100 % på grönländska, med undantag för låten nedan, som jag hittade på You Tube: ”Kap Farvel til Ümánarssuaq”. Detta är en klassisk Gasolin låt, alltså Kim Larsen & grabbarna, från 1974, som DDR gjorde en cover på till en dansk samlings-CD med protestsånger. I slutet har de dock valt att sjunga refrängen på grönländska.

Med tanke på att låten handlar om danskarnas kolonialisering och maktmissbruk så är det verkligen smått komiskt att se dem spela denna sång till ett hav av hoppande & dansande danskar, men ändå underbart på något sätt. Och det svänger ju faktiskt..! :-)

Videon som ni kan se nedan, är filmad på ett isflak inne i fjorden, vars mynning jag ser från mitt kontor, i maj 2006.

PS: De brukar normalt inte se så skräckinjagande arga ut som i denna video. De är väldigt rara, humoristiska småbarnsföräldrar hela bunten (eller ja, alla av dem - 3 bröder och en kompis - har inte barn ännu, men ändå... :-) ) *hihi*