Huset fullt!

Så skulle det vara överstökat. Kalaset alltså, för Aaju som blev 3 år & Holger 30. Från det att dörrarna öppnades igår klockan 14 och helt till klockan 21 var huset fullt av gäster. Både väntade & oväntade.


Aaju och jag i bagartagen, dagen innan det stora kalaset.

I köket serverade vi maten; grönlandsinspirerade pizzor (med myskoxekött), rensoppa, samt en massa rent grönländska läckerheter: torkad fisk & torkat valkött, samt valhud (sk mattak) och rent, rått valspäck av bästa kvalitet.


Holger i full gång med att skära upp mattaken, dvs den svarta huden från en val med lite tillhörande späck på. Mattak äts normalt rå, gärna kryddad med aromat. Man kan dock även steka & koka den.

När gästerna fått nog av maten, förflyttade de sig in i vardagsrummet, där 7 sorters tårtor/kakor väntade på dem. Det bjöds på:

1. Jordgubbstårta
2. Banan- & chokladtårta
3. Äppelkaka (lite a la en tårta, gjord på ströbröd, äpplemos & grädde. Man får dem överallt här på Grönland, men jag har aldrig sett en sån i Sverige. Men kanske det finns även där, eller...? Nån som vet? Skriv en kommentar till detta inlägg och svara mig; ja eller nej, och kanske en storry omkring :-) )
4. Torscakaka
5. Mjuk marknadspepparkaka
6. Russinbullar
7. Havrerutor

Några av dagens nöjda gäster vid kakbordet, där Aaju också ser ut till att bli smått attackerad av en liten sri lankansk tjej. :-)

Och så var det så klart godis & glass till alla barnen. För att inte förglömma kaffe, te och saft ;-)


En av dagens mindre gäster. Holger & jag blev smått förälskade i den lille krabaten, men han var tyvärr inte till låns... ;-)

Inne i vårt sk datarum (ja, vad kan man annars kalla det, när det står 5 av slagsen där inne...?) var det så (2) presentbord. Dit kom gästerna för att se Aaju (& Holger) glatt öppna paket.


Aaju i gång med paketöppnandet. Presentbordet hann bli smått överfullt innan kalaset var över.

Alla var mätta & glada när de gick ut genom dörren igen, så man kan väl inte annat säga än att det var en lyckad dag. Även om det kändes trist att återigen hålla ett stort firande utan att ha mina egna nära & kära på plats. En av sorgerna med att leva i ”långtidsexil”. Saknaden av min mamma gjorde sig också påmind. Men så är det väl bara.

Tack alla - både här och på andra sidan Atlanten - som kommit med gratulationer till grabbsen & mig (på Grönland gratulerar man ju även födselarens närmsta familj, så alltså även mig ;-))!