I nyheterna här i Grönland idag berättade man att den svenska olje- och gaskoncernen PA Resources nu gör som så många andra företag i branchen; ger sig in i kampen om att hitta olja utanför Grönlands västkust.
Svenska företag på Grönland är ingen nyhet. För bara ett par år sedan öppnade t.ex LKAB (Kirunagrabbarna ni vet), via dotterbolaget Minelco, en stor olivingruva*) mitt i ödemarkerna mellan huvudstaden Nuuk, där vi bor, och den något nordligare ”staden” Maniitsoq (med knappa 3000 invånare är det Grönlands 6:e största stad. Det ni! :-) ).
En av mina gamla jobbarkompisar jobbar nu som driftledare i denna gruva, och som det låter går det väldigt bra för dem. Målet för 1:a hela driftåret, 2006, var att gruvan skulle mätta 1/4 av det samlade behovet av olivin i Europa och Nordamerika. Något de, så vitt jag förstår, lyckades med. Inte illa.
Ämnet svenskar & Grönland kan det skrivas mycket om. När jag var och handlade häromdagen hörde jag t.ex två olika sällskap prata svenska, och det nu, utanför turistsäsongen! Helt otroligt! Men det kommer ju en del ”nordenbor” hit med jobbet, för att delta i något relaterat till arbetet i Nordiska Ministerrådet, eller något miljö- och klimatrelaterat t.ex, det hålls ju en hel del konferenser och liknande. Och då är det ju fullt möjligt att det kommer flera svenskar på besök på en och samma gång.
Fast vi är också några svenskar som bor här. Enligt Grönlands Statistik var det faktiskt registrerat hela 86 stycken år 2005, varav 59 var män. Fast jag kan inte säga att min vardag är packad med Sverigekontakter direkt. Tvärtom. Jag umgås lite med en från Åland (alltså inte en svensk, men nära nog). Sedan har jag en fd svensk kollega som jag springer på 2-3 gånger om året. Vi brukar vanligtvis inte säga mer till varandra än typ "Hej! Läget?" eller "Hur står det till?". Och det är väl det.
Vilket statistiken inte berättar är att flera av de svenskar som figurerar där, är svenska piloter. De står skrivna här och flyger för Air Greenland, men bor reellt i Sverige. Vanligtvis 3 veckor intensivt arbetande. Följt av 3 veckor hemma.
Andra i statistiken är, som Aaju, halvsvenskar – ja det finns faktiskt både svensk-grönländare & svensk-danskar här. Jag känner flera stycken i den 1:a kategorin. Alltifrån hyffsat nyfödda, till personer i 40-års åldern. Många av dessa är antingen uppvuxna i Danmark, där föräldrarna träffades & vanligtvis fortfarande bor, andra har en svensk pappa / farfar / morfar som jobbat på Grönland (eller passerat en del med sin fiskebåt) i några år och sedan rest tillbaka till Sverige igen.
Svenskkunskaperna bland dessa ”halvingar” är inte alltid på topp. De flesta jag mött förstår svenska bättre än genomsnittet, men kan själva inte säga så mycket. Min förhoppning är att detta inte ska bli situationen för Aaju, och tendensen tyder väl oxå på att jag får som jag vill på den fronten. *stolt*
En del svenskar kommer också hit för några månader upp till ett par år, för att typiskt jobba som läkare, tandläkare, sjuksköterskor eller psykologer. Eller så har de någon annan typ av specialkunskap. T.ex något relaterat till just nämda olivinbrytning, och nu kanske också inom oljebranchen. Vem vet?!
Sedan finns det så klart andra som mig; som bor fast här & som så långt som möjligt integrerat sig. Jag känner bl.a till ett mixpar i Sydgrönland (där det för ovanlighetens skull faktiskt är tjejen som är svensk, precis som i vårt fall) och en gammal stadgad familj i Holgers hemtrakter.
Men som sagt, jag har inte direkt letat efter svenskar, så... Jag är ju inte här, för att jag vill vara tillsammans med svenskar & lära mig om svensk kultur (eller dansk för den delen), men det är klart; att umgås med en och annan svensk då och då – en man passade ihop med som person – hade ändå varit skönt ibland. Att någon gång inte känna sig som den udda personen. Att någon gång vara på hemmabana vad språket angår. Och att någon gång kunna dela minnen om en svunnen tid med någon annan.
Var Hjördis & Gösta t.ex roligare än Ulla-Bella, eller var det tvärtom? Här skakar folk såklart bara på huvudet åt sånt. De fattar ju ingenting. ”Vadå wienerbröd med choklad i mitten? Varför är det så roligt att det var det enda du förstod på danska när du kom hit till Grönland 1:a gången?” *suck* Inte ens John Polman eller klassiska citat som ”Lägg ut! Lägg ut!” och "Dä ä bar å´ åk´" får en klocka att ringa hos folk här. Det är trist ibland.
*) Olivin är en mineral som används i stålindustrin.
Svenska företag på Grönland är ingen nyhet. För bara ett par år sedan öppnade t.ex LKAB (Kirunagrabbarna ni vet), via dotterbolaget Minelco, en stor olivingruva*) mitt i ödemarkerna mellan huvudstaden Nuuk, där vi bor, och den något nordligare ”staden” Maniitsoq (med knappa 3000 invånare är det Grönlands 6:e största stad. Det ni! :-) ).
En av mina gamla jobbarkompisar jobbar nu som driftledare i denna gruva, och som det låter går det väldigt bra för dem. Målet för 1:a hela driftåret, 2006, var att gruvan skulle mätta 1/4 av det samlade behovet av olivin i Europa och Nordamerika. Något de, så vitt jag förstår, lyckades med. Inte illa.
Ämnet svenskar & Grönland kan det skrivas mycket om. När jag var och handlade häromdagen hörde jag t.ex två olika sällskap prata svenska, och det nu, utanför turistsäsongen! Helt otroligt! Men det kommer ju en del ”nordenbor” hit med jobbet, för att delta i något relaterat till arbetet i Nordiska Ministerrådet, eller något miljö- och klimatrelaterat t.ex, det hålls ju en hel del konferenser och liknande. Och då är det ju fullt möjligt att det kommer flera svenskar på besök på en och samma gång.
Fast vi är också några svenskar som bor här. Enligt Grönlands Statistik var det faktiskt registrerat hela 86 stycken år 2005, varav 59 var män. Fast jag kan inte säga att min vardag är packad med Sverigekontakter direkt. Tvärtom. Jag umgås lite med en från Åland (alltså inte en svensk, men nära nog). Sedan har jag en fd svensk kollega som jag springer på 2-3 gånger om året. Vi brukar vanligtvis inte säga mer till varandra än typ "Hej! Läget?" eller "Hur står det till?". Och det är väl det.
Vilket statistiken inte berättar är att flera av de svenskar som figurerar där, är svenska piloter. De står skrivna här och flyger för Air Greenland, men bor reellt i Sverige. Vanligtvis 3 veckor intensivt arbetande. Följt av 3 veckor hemma.
Andra i statistiken är, som Aaju, halvsvenskar – ja det finns faktiskt både svensk-grönländare & svensk-danskar här. Jag känner flera stycken i den 1:a kategorin. Alltifrån hyffsat nyfödda, till personer i 40-års åldern. Många av dessa är antingen uppvuxna i Danmark, där föräldrarna träffades & vanligtvis fortfarande bor, andra har en svensk pappa / farfar / morfar som jobbat på Grönland (eller passerat en del med sin fiskebåt) i några år och sedan rest tillbaka till Sverige igen.
Svenskkunskaperna bland dessa ”halvingar” är inte alltid på topp. De flesta jag mött förstår svenska bättre än genomsnittet, men kan själva inte säga så mycket. Min förhoppning är att detta inte ska bli situationen för Aaju, och tendensen tyder väl oxå på att jag får som jag vill på den fronten. *stolt*
En del svenskar kommer också hit för några månader upp till ett par år, för att typiskt jobba som läkare, tandläkare, sjuksköterskor eller psykologer. Eller så har de någon annan typ av specialkunskap. T.ex något relaterat till just nämda olivinbrytning, och nu kanske också inom oljebranchen. Vem vet?!
Sedan finns det så klart andra som mig; som bor fast här & som så långt som möjligt integrerat sig. Jag känner bl.a till ett mixpar i Sydgrönland (där det för ovanlighetens skull faktiskt är tjejen som är svensk, precis som i vårt fall) och en gammal stadgad familj i Holgers hemtrakter.
Men som sagt, jag har inte direkt letat efter svenskar, så... Jag är ju inte här, för att jag vill vara tillsammans med svenskar & lära mig om svensk kultur (eller dansk för den delen), men det är klart; att umgås med en och annan svensk då och då – en man passade ihop med som person – hade ändå varit skönt ibland. Att någon gång inte känna sig som den udda personen. Att någon gång vara på hemmabana vad språket angår. Och att någon gång kunna dela minnen om en svunnen tid med någon annan.
Var Hjördis & Gösta t.ex roligare än Ulla-Bella, eller var det tvärtom? Här skakar folk såklart bara på huvudet åt sånt. De fattar ju ingenting. ”Vadå wienerbröd med choklad i mitten? Varför är det så roligt att det var det enda du förstod på danska när du kom hit till Grönland 1:a gången?” *suck* Inte ens John Polman eller klassiska citat som ”Lägg ut! Lägg ut!” och "Dä ä bar å´ åk´" får en klocka att ringa hos folk här. Det är trist ibland.
*) Olivin är en mineral som används i stålindustrin.
2 kommentarer:
och var Hjördis och Gösta/Ulla-Bella verkligen roliga på riktigt? Visst var det jättekul när det sändes i orginal, men skulle jag skratta idag? Skulle vara kul att se om det.
You got a point. Troligtvis skulle de inte vara speciellt roliga. Läste någonstans att de planerar en comeback. Tror inte jag kommer att stå på 1:a parkett då det blir aktuellt, men nostalgi, härliga nostalgi! ;-)
Skicka en kommentar