Blev inbjuden av Ilinniagartuut Kattufiat, typ Akademikernas Sammanslutning, fackföreningen för oss med högre utbildning, som jag – om man får lov att säga sånt – inte är medlem av... Nej, jag är inte medlem av någon fackförening! De gör mig ingen direkt nytta, iaf inte här i Grönland, just nu. Den del av fackföreningen som representerar ingenjörerna har nämligen misslyckats ganska rejält med sina förhandlingar genom åren, så jag tror jag kan klara mig utan. Intillvidare.
Men, men lite credit till dem. De har ju fixat till en föreläsning ikväll, som jag gärna skulle ha velat vara med till. :-) Två av mina stora, kvinnliga förebilder (ja, de kan man nog kalla dem) ska prata om sig själva och hur man blir självständig företagare. Och ja, jo, jag får väl här & nu komma ut med ytterligare ett erkännande: Jag har vissa drömmar att i framtiden bli just självständig - starta eget. Eller bara få pengar nog till att jag ska kunna pyssla med vad jag vill. För mitt huvud är hela tiden så fullt av idéer till projekt och jag har konstant fullt upp för att hinna förverkliga några av dem, samtidigt som jag ska hinna med familj, jobb & hem. Tänk om man bara kunde leva på att göra de där sakerna!? *drömmer och himlar med ögonen*
I morgon är det sedan återigen ett föredrag jag skulle ha gått på, om bara Holger varit hemma och tagit hand om lillgrabben. En kvinna som bott i Tibet kommer och pratar under titeln ”Tibet i det 21:a århundradet”. Bara SÅ spännande. Har under mina resor på båda sidorna av Tibets gränser mött många tibetaner, och i några av dem fått en god vänskap. Jag har dock aldrig kommit helt dit, över gränsen (ännu), men det gör ju inte deras historia och kamp mindre spännande.
Men ja, ja, det blir att stanna hemma även imorgon och rota runt i papper, läsa på inför nästa veckas artikelskrivande osv, istället. *suck*
Fast för att avsluta positivt, så är jag iaf otroligt glad för att utbudet på intressanta föreläsningar, hyfsade koncerter och annat, är svindlande stort här jämfört med i en svensk stad av motsvarande storlek (15 000 invånare). Det är långt ifrån dunder, men ändå.
Dels finns det ett sprudlande lokalt kulturliv. Sedan gör väl huvudstadsstatusen, samt det faktum att alla tycks ha en viss fascination för Grönland, iaf att det aldrig är svårt att locka folk hit för att prata, spela, visa upp sina konstverk osv, mot att de bara får resan hit & boende betalt! Smidigt. Och stadsöverhuvuden, ministrar (specielt miljö-), ambassadörer & senatorer dyker upp var och varannan vecka. Det ger ju mycket goodwill hos väljarna att visa att man bryr sig om miljön; och vart är då bättre att resa & och visa upp sig för kamerorna, än till Grönland, där de tidigare huttrande små eskimåerna*) nu ser sina isbjörnar svettas ihjäl (iaf snart) och isen smälter som glass i solsken...?!
Ouch, it almost hurts. Tittade igenom mina gamla foton från Kinabackpacken år 2000 för att se om jag hade något passande foto till bloggen på Tibet-temat. Hittade detta istället! Om än klädd & klippt för backpacking, så var nog Louise minus 15 kg att föredra mot dagens degklump. Hmm... Killen på första fotot är min numera mycket goda vän Tony från Australien. Den andra tjejen/kvinnan är belgiska Hanne som jag besökte & skrev om i min veckobok (min dåvarande bloggvariant, se länkar till höger) i januari i år. Ja, det är jag till vänster på båda fotona. Och ja, digitalkameror var inte alls lika bra på den tiden (det var också därför jag främst höll mig med en analog då)! :-)*) Läs här, och använd alltid ordet inuiter istället, om du menar något annat än inuiterna i Alaska, som är de enda i folkgruppen som fullt ut accepterar skällsordet eskimåer som sitt namn. Att säga eskimå till en inuit är annars som att använda n-ordet till en med afrikansk bakgrund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar