En resa i tiden – helgen då jag blev 30

Ja, tiden den rusar och vips var man 30 år. Och vips har det gått ytterligare 2 veckor och nästan inte ett ord har man fått skrapat ihop till bloggen. Men nu är det kanske ändå dax att komma igång med bloggandet igen?!

Just nu sitter jag i Köpenhamn. Det är söndag och jag har 5 dagar kvar på min tjänsteresa, innan sonen och jag åter vänder näsorna mot Grönland. Mycket har hänt, men det ska ju börjas någonstans och därför tänkte jag ta er med på en snabbtur till helgen då jag fyllde 30.

Ja, det blev ju lite si och så med mina planer om att hålla ett stort firande. Separationen från Aajus pappa tidigare på året gjorde väl sitt för att förändra min umgängeskrets och dessutom gick den största musikfestivalen i stadens historia av stapeln just under ”min” helg. Men en brunch med vännerna skulle man väl ändå kunna fixa?!


Först, efter jobbet fredag den 31:e oktober, dagen före dagen D, gick Aaju och jag och köpte mig en present – eller ja två; ett halsband med ett hänge av myskoxeben och två rejäla högtalare till min dator (för att spela musik). Sedan lyxade vi till det ordentligt; vi gick nämligen ut och åt mat – bara han och jag. Matlagning skulle jag nämligen få nog av ändå, eftersom jag skulle börja förbereda inför brunchen.


Aaju tyckte dessutom det var en bra idé att sova i en alldeles för liten plastback. Han bäddade så fint och ja, han somnade faktiskt i den också. Fast det är klart; han gnydde lite när han vaknade någon timma senare (ont i naken kanske?! ;-) ) fast han somnade turligt nog om med det samma, i den riktiga sängen.

Lördagen, den 1:e november, kom så och inte hade jag väl trott att jag skulle bli väckt med paket och sång, men oj vad jag blev förvånad. Inga paket i och för sig, men väl en sång av lillkillen, med egen påhittad melodi och text som gick ungefär såhär:

”Det är mammas födelsedag. Det är mammas födelsedag. Det är inte Aajus födelsedag. Mamma har fått stort paket med musik.”

Bättre kan man väl inte vakna?! :-)


Brunchen blev sedan hur lyckad som helst. Massor av mat och nöjda gäster som stannade fram till tidiga kvällen.


Och ja, lite paket blev det också, inklusive denna vackra bukett med blommor. Och en hel massa hälsningar, via post, telefon, sms, e-mail, facebook och blogg. Tack allihop!! :-)


Söndag var det sedan även dax för Aaju och mig att gå på konsert i kulturhuset, med Anda – som spelade sina barnsånger. Väldigt lyckat.


En liten del av publiken.


Jodå, en del lekande i snön blev det också... ;-)


Och än mer lek. Än kan vi alltså se lekplatsen. ;-)


Och tidigare på dagen hade Aaju även själv tagit på sig kläder för att gå ut och skotta snö. Simglasögon, shorts och stövlar utan strumpor tyckte han var en bra idé. ;-)

Som ett avslut på tiden i Nuuk, innan jobb och packande tog överhand inför jobbresan till Europa, fick jag måndag kväll fixat barnvakt åt Aaju. Det hela resulterade i en ”date” av det trevligare slaget, med tittande på ”Arn – Riket vid vägens slut” på bio, köp av mat från den lokala grillbaren, hemtravande genom snön, nattning av Aaju, ätande av maten vi köpt och sedan en hel massa prat och skatt. Kort och gott; dunder! :-)

(Och filmen? Jo, men visst var den bra. Det gör ju det där lilla extra också, att se en svensk film på bio på Grönland. Nästan en smått surrealistisk känsla – även om träden inte alls hade samma effekt på mig som sist, då jag såg första Arn-filmen... ;-) Sedan var det ju lite ”kul” att se den tillsammans med en dansk, när nu det var svenskar och danskar som låg i krig med varandra. *hihi*)