tisdag, januari 29, 2008

Lulluns språkskola; den grönländska varianten



Ja, jag måste tyvär erkänna att det inte går super med mina grönländskastudier på egen hand. Visst kan jag en hel del, men det är också en oändlighet av ord, uttryck och grammatik som jag inte kan, trots att det nu snart är 7 år sedan jag första gången satte min fot här på ön.

Men för att se det positivt, så borde det ju inte vara så hemskt svårt för mig att bli bättre. Eller?

För DET är verkligen ett av mina stora mål, och en av pojkvännens stora drömmar; att jag ska klara mer än bara hanka mig fram på grönländska. Att jag ska klara att prata med alla gamla söta tanter & farbröder och ta del av den allmänna samhällsdebatten. Allt det utan att hela tiden behöva ta till danska (ett grötigt språk som var väl så klurigt att lära sig ;-) ), eller vänta på att få detaljer översatt.

Danska, som ju också är en språkkunskap man inte alltid har fullt så mycket nytta av så snart man flyttar sig utanför huvudstadens gränser (kan också vara nog så svårt inom stadsgränserna ibland, så jag har absolut inga ursäkter för att inte lära mig bättre grönländska!).

För att få er att förstå lite av min verkligt stora utmaning (för en typisk matematiker och långtifrån språkfantast som jag) tänkte jag här inviga er lite i detta smått kniviga språk, som faktiskt hör till en språkgrupp som är närmast besläktat med mongoliska (vilket väl säger en del...?!):


Grönländska är en inuitdialekt som är besläktad med de dialekter som inuiter (eskimåer är ett fyord överallt, undantaget i Alaska) i Canada, Alaska och Ryssland pratar.

Men språket har så klart utvecklats genom åren, så till den grad att det faktiskt kan finnas svårigheter för olika grönländare, att överhuvudtaget förstå varandra. Speciellt i Öst- och Nordgrönland har man utvecklat dialekter, med egna ord, som ligger ganska långt från västgrönländskan, som är det officiella språket; riksgrönländskan. Man kan kanske t.o.m dra det så hårt och säga att grönländarna i Qaanaaq, Thulefolket, förstås bättre av inuiterna i canadensiska Nunavut, än av sina egna landsmän längre söderut.

Språket är uppbyggt på att man startar med ett grundord där man sätter på olika tillhäng. Detta gör att man kan få otroligt långa ord. Ord på över 40 bokstäver är vanliga och det är även fullt möjligt med över 70 bokstäver i ett enda ord! Alltså; vi pratar om en språkuppbyggnad som skiljer sig markant från de språk vi känner från Europa.

T.ex. kan ordet ”atuarfimmukarniaraluarpunga” förstås på följande sätt:

atuar- = skola

-fim- = (från ”fik”) byggning / stället där
-mukar- = gå till
-niar- = planera/tänkt att
-aluar- = egentligen
-punga = jag i dåtid, alltså; jag hade

Detta ger oss meningen: ”Jag hade egentligen tänkt att gå till skolan.”

Exemplet är taget från reseordboken ”Greenlandic for travelers”, av Birgitte Hertling (utgiven av
Atuakkiorfik 1993).

Dessutom finns det några andra små ”fällor”, både för den som försöker lära sig grönländska och de grönländare som försöker lära sig andra språk. Bland annat skiljer man i grönländskan inte på han & hon samt nutid & dåtid. Bestämd form är heller inget man har. Ordet ”illu” (gammal stavning: igloo) kan alltså betyda både ”hus” och ”huset”.

Man vänjer sig ganska fort vid att grönländare, även de med mycket goda kunskaper i danska eller engelska, säger fel på han & hon. Desto svårare är det med de nekande satserna, som man på grönländskan bekräftar, tillskillnad från hur vi t.ex. gör på svenska.

Får man svaret ”Jo” på frågan ”Vill du inte ha en kopp kaffe”, så menar grönländaren ”Jo, jag vill inte ha en kopp kaffe” alltså ”Nej tack”. Detta jakande svar, svarar därför många grönländare också när de pratar danska och engelska, vilket kan bli till smått roliga (och ibland smått förödande) förväxlingar... ;-)

9 kommentarer:

Desiree sa...

Oj jag beundrar dig verkligen som försöker tappert. Grönländska verkar inte vara det enklaste språk man kan lära sig. Hjälp vilka långa ord! Inget för någon som mig som ibland kan vara lätt ordblind. Tycker du är superdukig som lärt dig Danska helt flytande. Hänger du med i en konversation då andra pratar grönländska så att du förstår det mesta? Det är ju alltid lättare i början att förstå vad andra säger än att själv börja prata.

Annika sa...

Uff, grönländska låter inte lätt att lära sej... Jag ser lite likheter med finskan faktiskt! Finskan har ju också långa ord (fast inte lika långa som grönländskan!) eftersom man lägger till böjningar och ändelser i slutet på ord. Det finns inga prepositioner som "på", "i", "under" osv. Hus heter tex "talo", och "i huset" heter "talossa". I finskan finns heller ingen bestämd form och man skiljer inte heller på han eller hon. Så det finns lite likheter. Jag tycker att finska är svårt att lära sej (jag har aldrig lyckats - jag flyttade från Finland istället :-D), men grönländska verkar snäppet svårare... Du är duktig som kämpar på!

Annika/Sve

Lullun sa...

Desiree: Ja, jag är också lite smått ordblind och är inte alls intresserad av att plugga språk egentligen (även om man ju alltid försökte vara en flitig elev i skolan). Jag kan som oftas hänga med lite i konversationer, men jag greppar vanligtvis bara det övergripande och inte detaljerna, men det är hlet klart lättare att förstå än själv säga något! :-)

Annika: Det visste jag faktiskt inte, att det var så finskan var uppbygd. Så det kanske inte är helt fel ändå att jämföra de två språken, även om grönländare och finländare nog inte förstår så mycket av varandra! ;-) Och där fick jag ju också svaret på varför det blivit exil för din del. *hihi*

Anonym sa...

Och här kommer det svarta fåret i hagen som älskar språk ;) Men är meningarna sammankopplade som långa långa ord? (som du skrev där uppe innan ordförklaringen) Himla spännande detta tycker jag, hihi! Sedan så tycker jag att det kan kännas ganska primitivt med språk som inte böjer sina ord, men inte i negativ bemärkelse utan att det är ganska häftigt. Tänk att prata ett språk som nästan alltid låtit likadant... om det nu är så vill säga :) Duktiga du som tragglar med detta, det är inte lätt inte.

Anita sa...

Jag haller med. Det ar starkt av dej att lara ett sant jatte annorlunda sprak. Att det tar tid ar ju inte att undra pa. Min dotter tar Japanska i skolan, och det ar ju ocksa sa annorlunda att jag aldrig ens skulle forsoka. Det ar helt hennes grej, men det gar tydligen riktigt bra... kanske skont att ha ett 'hemligt' sprak som morsan inte forstar. :)

Anna, Fair and True sa...

Grönländskan verkar som sagt liknande finskan i o m att den har så många kasus (som Annika beskriver ovan). Man måste liksom läsa hela meningen och alla ord (eller ett superlångt ord) innan man vet vad som skrev. Inte som svenskan eller engelska som har typ noll kasus.

Anonym sa...

I love språk! Berätta mer när du lär dig mer! Men är en mening ett ord då, eller kan det vara flera ord?

Lullun sa...

Camilla: Åh det är ju bara bra det finns sådana som dig som gillar språk. själv gillar jag bara att prata. Och skriva. Inte plugga grammatik och förstå hur allt hänger ihop ;-) Och visst tar det bort en del av nyanserna när man inte kan böja orden, men det man saknar i "böjningsnyanser" vinner man i att man här går otroligt mycket upp i att leka med orden och deras olika betydningar. Ett och samma ord kan betyda så många olika saker och grönländare älskar generellt att trixa med detta (vilket iofs inte gör det lättare för en nybörjare att hänga med ;-) ).

Anita: Men gudarna ska veta att jag många, många gånger önskat att det var engelska eller något annat "vanligt" språk man pratar här istället! *hihi* Men jag kämpar vidare. Kul med din dotter och japanskan. Där är det ju också ett helt nytt skriftspråk också, som ju inte är helt lätt (och där pustar jag ut av lättnad, att inuiterna i Grönland inte gjort som dem i Canada och skaffat sig ett helt eget alfabet, med helt andra tecken än dem vi använder...)

Anna, Fair and True: Helt sant. Och ska man ändra en liten, liten sak, som att det handlar om "dem" istället för "han/hon" så ska man plötligt skriva om hela texten. Det är ju att göra det lite svårt för sig enligt mig, men... :-)

Marina: Det kommer med säkerhet mer framöver hör i bloggen. Har ändå en del kunskap om det redan, rent teoretiskt. Men förhoppningsvis ska det också bli bättre i tal och skrift framöver! :-) Och jo, visst har man meningar. Men oftast består de av färre och längre ord än den översatta meningen har på svenska t.ex.

Lilla B sa...

Som vanligt mycket intressant och läsvärt!