Mitaartoq - Mystiska nyårstraditioner

Så var det dax för mig att försöka berätta en historia, en alldeles sann historia, om ett par nyårstraditioner som jag själv inte riktigt har förstått mig på. Jag vet inte ens huruvida jag vågar ta ut svängarna och berätta allt jag hört, för att inte ge er alla men, med en förändrad bild av inuiterna för evigt och evigt som följd...!? :-)

Men det är ju nyår och detta är ju lite av en Grönlandsblogg, så det går väl knappast att undgå att nämna det; Mitaartoq! Mitaartoq, eller Mitaartut*) i flertal, som går runt på gatorna och sätter skräck i alla han/hon möter såhär vid nyår.

Anledningen till att jag inte känner så mycket till dessa Mitaartut är att de främst förekommer i Nordgrönland (dvs främst i praktiskt taget hela västra Grönland undantaget den nedre tredjedelen där vi bor). Men då Holger kommer från det området där traditionerna är som allra starkast och allra hårdast (återkommer till det), har jag ändå hört en del om dessa utklädda människor.

För ja, det handlar om utklädda människor; barn & vuxna, utklädda till oigenkännlighet. Och det är alltså inte några maskeraddräkter a la söt prinsessa och cool superhjälte vi pratar om, utan snarare mer monsterliknande figurer med masker, som tagna från gamla inuitiska myter & sägner. Meningen är att man inte ska känna igen vem de utklädda är.

Mitaartut är också som allra oftast utrustade med något typ av ”vapen”, och det är här vi kommer in på det riktigt knasiga detaljerna. De har ofta någon form av träbit, sopskaft eller väldigt vanligt, en hundpiska (de rejält långa piskorna man använder när man kör hundspann), som används för att skrämma folk med, medan de jagar dem – helt oskyldiga människor som är ute och går alltså. Som oftast blir det inget eller bara ett lättare slag när Mitaartoq’en väl hinner ikapp sitt ”offer”, men ingen regel utan undantag. Det finns ”skräckhistorier” på området vill jag lova! Och här inför jag lite tillfällig censur... ;-)


Mitaartut med hundpiskorna i högsta hugg.


En som hittat sopskaftet.

Traditionen föregår lite olika länge beroende på var man är. I Diskobukten, som är där man går in för det allra mest, pågår det hela perioden 1:e-6:e januari. Andra ställen handlar det bara om en dag eller två omkring den 6:e.

Det finns även en ”vänligare” variant av traditionen, för barnen. De går runt och knackar dörr (eller snarare skjuter av en smällare utanför) och dansar en dans för dem som öppnar, mot lite godis eller saft/dricka.

Varitfrån traditionen kommer ifrån vet jag inte, men jag vet att den minst har ett par hundra år på nacken. Och kanske är det inte helt en slump att även barn i Sverige brukade klä ut sig på trettondagen förr. Eller är det...?!


Även om just de här bara är barn med godisinsamlingspåsarna i händerna, blir man alltså lite rädd för sådana här filurer, när man inte är säker på om de slår till eller inte...

Den andra nyårstraditionen som är lite speciell för Grönland skulle jag tro, är den som föregår den 31:e december, i det samma område som Mitaartut’arna härjar. Det är något som tydligt visar den grönländska gästfriheten, som faktiskt fungerar på samma sätt året runt, men just den den 31:e finns det inga nej i världen, inte heller för den inte fullt så gästvänlige. Och det är också den samma tradition som gjort att jag beslutat mig för att vägra öppna dörren just den dagen, om jag någonsin flyttar norrut!

Vad är det då som händer? Jo, den 31:e december får man gå hem till nära släktingar & bekanta, skjuta iväg en smällare (ju större desto bättre – för ju mer omöjligt blir det för värden att säga nej) och sedan välja en sak i hemmet, vilken som helst, och ta med sig den hem!!

Det är så klart en ”lek” som har spårat ur några gånger nu i modern tid, då folk äger mycket mer saker än vad man gjorde förr. Dvs det finns dem som blivit av med sin nya soffa, eller TV osv. För när man inte kan säga nej, vad gör man...?

Problemet har dock turligt nog framkallat en modern variant, med frednings-post-its på de sakerna man inte vill bli av med. Men för mig låter det ändå som rena tortyren. För så många post-it-notes som jag skulle behöva, lär de inte ha i affären...!

Gott nytt år på er alla (igen), och var glada för att ni inte är ”Gröngölingar” i dessa dagar! *hihi*


*) Betyder ”spöken” eller ”folk som är utklädda”.

Foton tagna av Klaus Poulsen.