PS: Gammalt foto, men ändå... ;-)
Min nya assistent, som började jobbet igår, onsdag, kommer deffinitivt komma ihåg sin första dag på jobbet, på sitt första "riktiga" jobb någonsin, efter nyligen avklarade studier. För dagen blev verkligen dagen då inget riktigt blev som planerat.
Det började med att han fick kämpa sig igenom den bitande kylan, garanterat den värsta på hela vintern. När han tillslut nådde fram till den stora kontorsbyggnaden (fotot) sa det typ dzzzum...
...och hela byggnaden framför honom släcktes ner. Ja, hela staden blev svart! Strömmen gick i hela huvudstaden och den elektroniska dörrlåsen gick i baklås. Efter lite strul lyckades han dock tillslut komma in, för att där bli sittande på nya kontoret, i mörkret, rullande tummarna och försöka hålla värmen bäst han kunde, då så klart el-elementen också var ur funktion och kylan pressade på från utsidan.
Datafilerna jag förberett kunde ju inte ses på eller jobbas med, kaffemaskinen (som han såg ut att behöva besöka) var som död, lunchen i matsalen kunde inte serveras - ingen ström, inget vatten, inga rena händer, ingen mat. Inte ens ett knäckebröd kunde de erbjuda. Men från ljuset av ett par värmeljus kunde vi i alla fall se konturerna av varandra i mörkret...! *hmm* ;-)
När strömmen väl kom tillbaka, ett antal timmar senare, började så min telefon ringa. Det var lokal-TV, riks-TV, radion, samt tidning 1 och tidning 2. Det skulle göras intervjuer åt höger och vänster. Pressmeddelande skulle skrivas, översättas och skickas ut. Som informationschef för (enda) företaget som producerar el, vatten & värme blir man ju ställd mot väggen vid liknande situationer. Och handlar det då om självaste huvudstaden, ja då är journalisterna ju som hökar.
Att då har tid över till en stackars nyanställd är svårt. Och att minnas att presentera honom för allt & alla man möter, samtidigt som de trycker sig på för att ta i hand och önska en gott nytt år (att ta i hand är viktigt i liknande situationer här), ja det är närmast omöjligt för en virrhöna som mig. Glömde presentera honom för massor av kollegor. Och de få gånger jag kom i håg, kom jag till att kalla honom (om än oftast smått mumlande) "han där" och diverse andra, väl så riktiga, existerande förnamn, men bara inte hans... *rodnar*
Jag fick iaf tillslut printat ut personalhandboken - den inaktuella som snart blir ersatt med en ny – så att han iaf hade något att läsa. Stackare, vad mån han tänker efter det här...?! (Fast han verkade hyffsat förstående trots allt och det kan ju nästan bara gå bättre framöver, vilket ju alltids är något...) *hihi* ;-)
Har ni också haft en minnesvärd första arbetsdag a la det här någon gång?
Min nya assistent, som började jobbet igår, onsdag, kommer deffinitivt komma ihåg sin första dag på jobbet, på sitt första "riktiga" jobb någonsin, efter nyligen avklarade studier. För dagen blev verkligen dagen då inget riktigt blev som planerat.
Det började med att han fick kämpa sig igenom den bitande kylan, garanterat den värsta på hela vintern. När han tillslut nådde fram till den stora kontorsbyggnaden (fotot) sa det typ dzzzum...
...och hela byggnaden framför honom släcktes ner. Ja, hela staden blev svart! Strömmen gick i hela huvudstaden och den elektroniska dörrlåsen gick i baklås. Efter lite strul lyckades han dock tillslut komma in, för att där bli sittande på nya kontoret, i mörkret, rullande tummarna och försöka hålla värmen bäst han kunde, då så klart el-elementen också var ur funktion och kylan pressade på från utsidan.
Datafilerna jag förberett kunde ju inte ses på eller jobbas med, kaffemaskinen (som han såg ut att behöva besöka) var som död, lunchen i matsalen kunde inte serveras - ingen ström, inget vatten, inga rena händer, ingen mat. Inte ens ett knäckebröd kunde de erbjuda. Men från ljuset av ett par värmeljus kunde vi i alla fall se konturerna av varandra i mörkret...! *hmm* ;-)
När strömmen väl kom tillbaka, ett antal timmar senare, började så min telefon ringa. Det var lokal-TV, riks-TV, radion, samt tidning 1 och tidning 2. Det skulle göras intervjuer åt höger och vänster. Pressmeddelande skulle skrivas, översättas och skickas ut. Som informationschef för (enda) företaget som producerar el, vatten & värme blir man ju ställd mot väggen vid liknande situationer. Och handlar det då om självaste huvudstaden, ja då är journalisterna ju som hökar.
Att då har tid över till en stackars nyanställd är svårt. Och att minnas att presentera honom för allt & alla man möter, samtidigt som de trycker sig på för att ta i hand och önska en gott nytt år (att ta i hand är viktigt i liknande situationer här), ja det är närmast omöjligt för en virrhöna som mig. Glömde presentera honom för massor av kollegor. Och de få gånger jag kom i håg, kom jag till att kalla honom (om än oftast smått mumlande) "han där" och diverse andra, väl så riktiga, existerande förnamn, men bara inte hans... *rodnar*
Jag fick iaf tillslut printat ut personalhandboken - den inaktuella som snart blir ersatt med en ny – så att han iaf hade något att läsa. Stackare, vad mån han tänker efter det här...?! (Fast han verkade hyffsat förstående trots allt och det kan ju nästan bara gå bättre framöver, vilket ju alltids är något...) *hihi* ;-)
Har ni också haft en minnesvärd första arbetsdag a la det här någon gång?
5 kommentarer:
Stackars kille!! Förhoppningsvis går det BRA mycket bättre idag. Fredag dessutom, bara måste bli bra då!
Usch, det är alltid så stressigt att börja på ett nytt jobb.
Hoppas allt ska gå bra!
Annika US
Na, aldrig har jag haft det sa dar... inte forsta dagen i alla fall! Hoppas 'han dar' kommer att trivas!
Men var det for dig, da, att ta hand om allt det dar?
Oj det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Jag förstår att du hade fullt upp efter ett sådant strömavbrott och alla journalister börjar ringa. Jag tror att det vem som helst skulle glömt diverse småsaker som att presentera den nye för alla som man borde presentera personen för osv. Hoppas både du och din nye medarbetare får en bättre och lugnare dag imorgon. En minnesvärd dag blev det ju iallfall :-)
Ja, kanske den nya killen inte tog sa illa upp. Kanske det var skont for honom att bara ga runt en dag och 'titta pa' utan att behova gora natt sarskilt. Utan att behova prestera. Det kan ju vara ratt nervost att borja ett nytt jobb.. och det kan val vara skont att slippa vara i blickpunkten forsta dan. Det gar nog bra det har.:)
Annika (US): Jo, turligt nog blev det en bättre dag i dag för honom. Torsdagen var väl inte super, men efter att jag har fått förberett lite saker under helgen ska han förhoppningsvis ha massor av roliga, men samtidigt inte för svåra saker att sysselsätta sig med hela veckan. Hoppas det iaf... ;-)
Aurorabuddha: *hihi* Nej, det är nog inte många som får en sådan start på "karriären". Men han verkade tålig och framfusig, så det ska nog gå! :-) Och jag, jo mycket blev det, med pressen och allt. Och hyfsat ensam var jag med det, vilket ju iof är kul, men det kanske blev lite väl mycket i kombination med den nye killen. Jag är ju inte så värst van med chefspositionen direkt. Men med ett leende går det mesta... ;-)
Desiree: Skönt att höra att du inte tror jag är den enda som gör sådana tabbar! ;-) Lugnare tycks det dock inte bli framöver, men han kommer att få några vettiga och roliga uppgifter iaf kommande veckan, som innebär rätt fria händer. Perfekt för en nykomling (tycker jag...). :-)
Anita: Så sant, så sant. Själv minns jag att jag blev presenterad för ALLA den dagen jag kom på anställningsintervju och inte anade något om hur företaget var organiserat. Det innebara att jag sedan började jobbet ett par veckor senare, med att alla visste vem jag var (alla mindes ju företagets 1:a kvinnliga ingengör som var typ en meter kortare och 80 kg lättare än sin chef...), men jag kände inte igen en kotte och kunde inte hitta någonting, utöver utgången...! Men min chef räknade självklart med att jag visste & kände allt & alla. Då kände man sig allt rätt liten ändå... ;-)
Skicka en kommentar