Kusinerna i Polen, juli 2008.
Först; ett STORT grattis till kusin Petrine (alltså Aajus grönländska kusin, som var med oss på Europasemestern i somras) som fyller 15 år idag!! Den fina presentent som jag har i åtanke till dig är på g, men den har bara inte nått riktigt fram ännu.
Annars? Ja, jag kan konstatera att mitt liv just nu är väldigt omsvärmat av svenskar. Ett ytterst ovanligt fenomen för mig kan man väl säga. Förra måndagen hade jag ju besöket från svensk radio, en journalist/skollärare som bara var här på en veckas besök.
Samma måndag landade en svensk sjuksköterska, som liksom journalisten, fått kontakt med mig via nätet. Hon ska vara här och jobba i 3 månader (det är ganska vanligt med dessa, här kallade limousine-sjuksköterskor, som kommer hit via bemanningsföretag i Scandinavien). Hon kom så över på en kopp kaffe i söndagsoch till helgen ska vi höras vid igen. Jättetrevligt.
Och alla (goda?!) ting kommer ju i tre. I fredags svarade jag i telefonen, inställd på att det skulle vara från produktionsbolaget som gör våra informationsreklamer (a la svenska Anslagstavlan). Och jo, visst var det från dem, men det var inte grönländaren som jag brukar prata med, utan det var en svensk man! Lika överrumplade var vi båda två. Hur som helst, efter att pratat om hur han nyligen flyttat hit med sin, sedan några år, grönländska fru, fick vi avtalat tid och plats för filmandet av den sista ”filmen”. Hemma i mitt kök och som det skulle visa sig; mitt badrum..!
Efter att ha släppt in den svenske kameramannen idag på eftermiddagen, unnade jag mig ett par timmars knatande på stan (även i lååångsamt tempo hinner man mer än väl avverka de flesta affärer här, inklusive mataffären, på den tiden ;-) ). När jag väl kom hem, med Aaju i handen, möttes jag som det allra första, döm av min förvåning, av en helt främmande grönländsk man endast iklädd en handduk runt midjan och med vått hår. Det var skådespelaren och han blev t.o.m mer förlägen än jag... ;-)
Aaju var sådär lagom ointresserad av ”filmsnubbarna” och alla deras saker.
Ja, har vi inte alla en sån kamera stående i köket...?!
Jag har även foto på när de är i full gång med att filma, men dem sparar jag till personaltidningen som kommer ut på onsdag! :-)
Annars, ja Aaju fick sig en klippning i söndags:
Jag fyndade inget större på stan idag tyvär. Det blev en ”mössa” till Aaju...
...och ett litet etui till kameran. Färgen ser lite konstig ut på fotot nedan, men den var alltså grön. ;-)
Och ja, såhär ser det ut i vardagsrummet efter att man suttit framför datorn och skypat med pappa/morfar. Undrar vem det är som stökat till det så... ;-)
16 kommentarer:
Vad mycket bilder du haft på sistone, jätteroligt. EFIT är inte alls dumt, jag har typ ett år sagt att jag också ska göra det men det blir aldrig av.... Det verkar väldigt intensivt för dig på jobbet nu, du är som en riktig kändis som får kamerateam hem i köket för intervju ;) Känner du dig bekväm framför kameran och att intervjuas så mycket? Jag antar att ditt jobb lärt dig mycket vad gäller de sakerna. Ha en riktigt bra vecka!!
Jag tyckte val jag oxa att Aaju sag nyklippt ut dar i soffan!
Vad du har mycket spannande for dig!
Vad roligt med så många svenskar nu!
:-)
Och kul med "filmen". Blev intervjun på svenska då??Och Aaju blev superfin i sitt korta hår!
kramkram!!!
Klipper honom själv eller går ni till frisören?
Vilken härlig sommarbild i början av inlägget!!
Hahaha, jag vet precis hur det är när ett filmteam drar in någonstans! Jag har en kompis som har jobbat med allt från statister till scenografi och kostym, och henne har jag assisterat ett par gånger. Vilken upplevelse att krocka med en halvnaken främmande man när man kommer hem : D
KUL med så många svenskar. Det är bara att umgås och njuta medan det varar, snart är de ju borta igen. Eller kamerakillen kanske tänker bo kvar eftersom han har en grönländsk fru?
Vad då stökat till? Har inte alla en tågbana på vardagsrumsgolvet?
Anne: Det är bara att hoppa på! Nästa EFIT-dagen är nu på söndag (5 okt) och seddan måndagen den 20:e. ;-)
Jo, det blir ju en del intervjuer och sånt, men jag är långtifrån något profs, men å andra sidan så jagar jag inte upp mig så mycket; tar det som det kommer. Denna gången var det som jag skrev ”bara” filmande av en upplysningsreklam för Grönlands motsvarighet till ”Anslagstavlan”. Så det var alltså bara riktiga skådespelare som var framför kameran och min lägenhet användes bara som skådespelsplats. Så jag figurerade inte alls i filmen och ja, som jag skrev, det mesta av tiden var jag ute på stan och shoppade. ;-)
Aurorabuddha: Ja, det ”föll av” ganska många cm där. ;-)
Saltistjejen: Ja, lite lustigt ur svenskarna liksom har hopat ihop sig. :-)
Som jag skrev till Anne och i inlägget var det inte alls tal om någon intervju igår, men när det är det och det är för ”den lokala marknaden” blir det alltid på danska. Svenska pratar jag normalt endast till Aaju.
Och håret ja, det var välbehöft! :-)
Kram!
Anna, Fair and True: Det blir rakapparaten som får komma fram. ;-)
Ja, jag gillar också det fotot. Ibland får man till det. ;-)
Marianne: Kul att du fått chancen att vara med på ”filmsceanser”. Visst är det otroligt mycket prylar överallt. Och oväntade kostymer som i mitt fall... ;-)
Ja, kamerakillen tror jag kommer stanna iaf ett tag. Vet dock inte hur mycket kontakt vi kommer att ha. Det får vi se. ;-) Annars, ja så är det kul med de där svenska ”visiterna”. Har fått flera vänner på det viset, men det är klart; lite tråkigt är det ju när de reser ige. Fast man vet det ju redan från början så... Men en bra blandning av både lokala och ”besökande” är nog bra. Imorgon ska jag t.ex på bio med ett par kollegor. Det ser jag fram emot. :-)
Men visst är det så; alla har en tågbana så och spelkort utspridda över hela golvet och varenda DVD utdragen ur hyllan. Iaf är det vardagsmat här. *hihi*
Fullt upp minsann - och överraskningar både på jobbet och hemma! :-)
Tänkte på en sak. Visst är det lite fascinerande också hur man kan känna gemenskap m. främmande människor när man träffas långt hemifrån (syftar inte på den halvnakne karln! :-) ) "bara" för att man kommer från samma land. Personer som i vanliga fall inte skulle umgås "hemma" - kan bli de bästa vänner.
Du kan väl skriva o berätta om det skall sändas ngt inslag i Svensk Radio - vore kul lyssna!
Väldans charmig pojk du har - Aaju.
Hoppas du får en trevlig biokväll!
Hälsningar från Lilla Edet
Hej. Ella tackar för tärningen, den var ursöt. Jättetack.
Vad fin Aaju blev i håret här sitter det två tjejer som verkligen behöver klippas. Olivia o jag. Tänkte ringa senare idag..
Kram Sis
Kul med filmteamet! Och med alla svenskar som invaderat ön!
Hoppas ni får kul!
Vilket program på sveriges radio ska du vara med i, undrar jag nyfiket??? Du hojtar väl till när det sänds!!
KUL!!
Ojoj, här händer det saker! Spännande med ett helt tv-team i lägenheten.
Har radioprogrammet sänts än?
Jättefina foton förresten. Jag saknar er - och Grönland!
Kram
Hej igen.
Skulle ringa dig förut men du var inte online.
Försöker en annan kväll.
Hoppas allt är bra med er, hälsa Petrine om du pratar med henne.
Kram Sis
Ååååå, Internet och bloggande har verkligen sammanfört människor på ett bra sätt. Och kommer jag till Grönland ska vi fika :-)
Ha ha, vad roligt att komma hem till en vilt främmande man iklädd en handduk ;-) (var han snygg, hi hi?)
Det låter kul med nya kontakter, oavsett om de nu är svenska eller inte. Tror du att det blir mer privat kontakt med den svenske kameramannen och hans fru?
Aajus frisyr ser fin ut, det är roligt att man ibland inte inser förrän efteråt när man ser på bilder att det var dags för klippning (händer med Os hår ideligen känns det som).
Kram
Grr, blogger var seg och jag otålig, jag tar bort den ena kommentaren...
Ja, nu är jag ju lite sen med att svara på kommentarer här. Sorry. Haft en knökfull vecka med förkylning till på köpet.
Inga-Lill: Ja, visst är det konstigt det där med skillnaden som ofta uppkommer mellan att möta någon hemifrån/utifrån än en lokal. Men för mig måste jag nog ändå erkänna att det verkligen måste vara ”något där” för att jag sedan ska kunna fortsätta att umgås. Men klart, bara det att man båda kommer utifrån (om den andre så är från Kina, USA eller varsomhelst) så har man det gemensamt, att man ändå är lite ”utanför” denna 3:e kultur som man lever i.
Har inte hört något från SR ännu, men ska nog hojta till.
Och Aaju, ja han blir nog lite farlig för tjejerna han... ;-)
Återkommer till biokvällen!
Anna: Bra den kom fram. Men nej, Aaju blev nog inte så fin ändå. Har fått ta fram saxen flera gånger pga långa hår som jag missat. ;-) Och ja, det med telefonen. Jag har ju haft besök och varit ute, så Skypen har inte varit på. Nu är jag dock hemma, men det är visst inte ni. ;-)
Kram
Annika: Har inte hört något från SR ännu, men ska nog meddela vidare när jag vet... ;-) Och ja, lite knas med alla svenskar. En ren slump så klart att det blev tre på en gång. En har dock redan åkt hem, den 2:e om ett par månader och ja den 3:e vet man ju aldrig med.;-)
Sara: Tack! Vi saknar dig också. Du skulle ha tagit en fast tjänst där på hemmet! :-) Intet nytt från SR dock.
Kram!
Maria: Ja, det får vi göra; fika alltså! :-) Och visst är det otroligt med Internettet ändå. Man slutar aldrig att förvånas.
Petra H: Jo vars. I alla fall föll han mig i smaken (men min smak är ju inte som alla andras...). *hahaha*
Ingen aning förresten, om jag kommer träffa mer av den här andra grönlands-svenska familjen. Får se hur det faller sig lixom. ;-)
Jo, det blev en klar förbättring me Aajus hår. Har gått och tänkt på det ett tag, men så har det inte blivit av. Det är dock fortfarande några långa hår som jag missat. Får klippt av några varje kväll typ.. ;-)
Och den extra kommentaren; känner igen det där. ingen fara. *hihi*
Kram!
Skicka en kommentar