Bildtext: Solnedgång sedd från hotellrummet.
Igår intervjuade jag en, i all sin enkelhet, otroligt intressant person. Jag kände henne delvis redan innan, men efter igår känner jag henne mångt mycket bättre vill jag lova.
Född i Kenya, med en äldre ungdom på barrikaderna i Köpenhamn under 1970-talet och många år som rörläggare i ett Mozambique härjat av inbördeskrig, hamnade hon tillslut i Grönland som maskinist i början av 1990-talet. Firmans första och enda kvinnliga maskinist och senare även driftschef, ansvarlig för produktionen och distributionen av el, dricksvatten och fjerrvärme i hela Maniitsoq med tillhörande bygder.
Under hela intervjuen kunde jag känna igen mig själv i hennes bakgrund, upplevelser och åsikter – hon var bara en aningens ”hårdare” variant av mig. ;-) Ja, många av oss kvinnor som gjort ett manligare karriärsval (jag jobbade ju tidigare som ljudtekniker och utvecklingsingenjör och ja, är fortfarande kvar i ett ytterst manligt företag åtminstonde) har väl en hel del gemensamt. Dessutom har vi ju båda ärft äventyrsgenen. Jättespännande samtal hur som helst och kul artikel att gå igång med att skriva (satt hela kvällen igår).
Att jobba på bortaplan med Aaju har fungerat riktigt fint. Klart, lite uppmärksamhet kräver han ju ibland, men turligt nog är han ju också duktig på att sysselsätta sig själv. Och om inte annat, så charmar han in sig hos kollegorna här i Maniitsoq som gärna tar sig en liten ”snack” med honom då och då. :-)
Såhär somnade Aaju i tisdags, efter 2.5 pannkakor med köttfärssås och 4+1 bananer. :-)
Gårdagens centralperson har ett mycket speciellt kontor, med massor av blommor, ett akvarium och en kristallkrona bl.a.
Aaju roade sig en del av arbetsdagen med att se film på min dator.
Marianne: Det blev inga teckningar av dem jag intervjuade, men väl teckningar till dem. :-)
PS 1: Jag har begränsat med tid och internettillgång, så jag svarar först på era kommentarer när jag kommer hem ikväll.
PS 2: Förlåt för alla eventuella stavfel. Jag är smått ordblind, har inte svensk stavkontroll på datorn och ja, som det står under PS 1; jag har inte så mycket tid och internettillgång. Ingen stress här dock. Så oroa er inte. ;-)
9 kommentarer:
Tänk vad många spännande människor det finns! Vilket mod det måste krävas för att jobba i ett krigshärjat land. Och sedan ge sig av till en av världens kyligaste platser, efter Afrika! Jag antar att du skriver artikeln på danska, men det vore ändå roligt att få läsa den (du ska inte behöva översätta till svenska) när den är klar. Eller efter den är publicerad, så klart.
Så duktig han är Aaju! Och så fin teckning hon fick. Är det huvan på en anorak? Eller kanske en av fiskarna i akvariet?
Hoppas att hemresan går bra nu!
Du är bara otrolig som överhuvud taget fick till ett inlägg. Toppen! Så go han är Aaju!
Tycker det låter som en jättespännande person! Hon måste ha kunnat berätta massor! Och jag är en annan som har "manligare" karriärsval..
WOW! Det är så häftigt att möta människor som gjort så mycket med sitt liv som ligger så nära ens egna drömmar. Man får så mycket inspiration och beundran. Jag pratade med en kvinna i somras som åker tre månader om året till Sydafrika och jobbar idiellt på ett barnhem för AIDSsjuka. Hon gav mig så mycket bara genom att berätta om sin tillvaro. Hon hade ingen som helst utbildning inom varken vård eller barn. Då kommer det mycket närmare en själv. Så jag kan verkligen tänka mig att hon kommer att bli någon slags förebild för dig. Som sagt otroligt häftigt. Roligt att få läsa din artikel om henne senare???
Hoppas ni har kommit hem till hemmets lugna vrå och att resan gick bra för er.
Många kramar Sis
Det var en interessant person du verkade få intevjuva som hade en mycket spänande bakgrund verkar det som och som gjort en lång resa i både erfarenheter och kultur mellan Grönland och Afrika. Aaju är ju bara för söööt. Tänk att han somnade med sin sista banan. Lite färd kost till sängs :-)
Vilket vackert foto du hade som första bild. Det där kontoret lät verkligen trevligt med både ett akvarium och massor med blommor. Så skulle man ha det på jobbet. Ha det fortsatt bra.
Marianne: Visst finns det många otroligt spännande människor, på de mest oväntade ställen. Fast ja, just här (och då speciellt utanför Nuuk) hittar man så klart många av dessa personer; det är ju inte vem som helst som bosätter sig här. Ja, jag frågade just om detta att bo i krig och hon förklarade det så bra, hur man liksom vande sig och ändå kunde leva vidare. Hon hade absolut ingen önskan om att flytta egentligen och kriget hade inte skrämt bort henne.
Ja, jag kanske får skicka ut artiklen när den är klar. Jag lägger den dock inte på nätet, då det ju ändå är hennes personliga berättelse, ”bara” riktat åt kollegor och andra ”firmaintressenter” här i landet. Fast mycket av det jag skulle vilja berätta om denna kvinna kommer dock av liknande skäl inte med i själva artiklen heller.
Vad Aaju ritar är inte alltid lika lätt att ha koll på. *hihi* Många teckningar blev det dock. ;-)
Karlavagnen: Ja, vad kan man säga. Man försöker ju. ;-)
Christel: Ja, hon var verkligen bara full av historier och tror säkert vi hade kunnat pratat i evigheter. Och ja, vi är ju några stycken och fler blir vi. *hihi*
Anna: Ja, visst kan hon bli en form av förebild för mig. Kände verkligen att vi på många sätt liknade varandra och ja, vi har gjort ganska mycket liknande saker och upplevt liknande äventyr och livsöden. Nu även med Grönland som gemensam faktor. Träffar henne igen i november och det ska bli kul. Hon är förresten född samma år som mamma, lite lustigt tyckte jag. Spännande med henne du träffat; är det någon du kommer att få chansen att träffa igen, eller var det en ”engångschans”?
Ja, som jag skrev till Marianne, så kommer inte alla spännande detaljer med och en viss fokus på firman måste det ju också vara, när nu det är en personaltidning, men visst ska se vad jag får skickat ut. Tidningen kommer först 1:e oktober. :-)
Kram!
Desiree: Ja, en väldigt spännande person. Helt klart. Jag kände ju till en del redan innan, men jag blev verkligen överraskad när den ena detaljen efter den andra, som hon berätade om, dessutom på något sätt passade så bra på mig också. Vi hade många liknande åsikter och ja, en förebild har hon nog blivit.
Ja, det där bananen var bara så sött. Han var verkligen jättelivlig och skulle ha sig en mer banan. Jag satt och skrev och plötligt när jag såg upp hade han slocknat. Bara sådär! :-)
Ja, ett udda kontor deffinitivt, väldigt personligt och man kan verkligen se hur hon stortrivs. :-)
2,5 pannkakor och 4 bananer är ganska mycket! :) Såg förresten att hotellet t o m hade såna där fina vita hotellpåslakan! Vi har såna hemma nu! Gillar dem starkt!
Anna, Fair and True: Ja, han är duktig på att äta lillgrabben. Det var ju även fyllda pannkakor dessutom. :-)
Åh vad härligt det låter att ha sådan påslakan hemma (ni norpade dem väl inte i USA *hihi*). Får nog bli min nästa sängklädsinvestering (funderar dessutom lite på att köpa en ny säng, men inte riktigt ännu). ;-)
Nej, de har vi faktiskt köpt hemma. Eller förresten, vi fick dem i julklapp av Peters föräldrar (vi hade önskat oss sådana). Tror de är från Åhléns eller Hemtex i satäng. Vi kollade dock på ett jättesnyggt påslakanset i USA men det kostade lite väl mycket (över tusenlappen) och det skulle ta stor plats i resväskan (vi har kingsize-täcke).
Skicka en kommentar