Kryptisk överskrift som tyvär varslar om dåligt nytt. För något nytt har det ju hänt som ni kanske redan sett i bloggens högermeny. Där har det ändrats både med hänseende till foto och text på ett par ställen. Och därmed har det också skett något i verkliga livet, utanför bloggens och Internettets ramar. Ett stort och långt från roligt beslut har tagits.
Så var visst bara ödet. Det är som sagt inte roligt, men ibland måste man bara inse fakta och komma vidare. Inte en rolig söndag kväll alltså och inte en rolig måndag morgon, men vi måste alla ta fatt i det vi kan och göra det bästa av situationen, försöka hålla oss över ytan till allt återigen lugnat sig. Svårt, men så får det bara bli.
Har ni inte läst mitt förra inlägg så gör det innan ni eventuellt kommenterar (och kanske lite av de två-tre innan det också för "säkerhets skull" ;-) ). Det är nämligen med den inställningen jag kommer att kämpa vidare. Vi ska nog klara det här ska ni se. Lätt blir det inte alltid. Men sånt är ju bara livet. Jag vägrar i alla fall ge upp och jag vägrar lämna min positiva inställning till livet bakom mig. Nu är tiden till att ta det lungt och ge mig själv tid att hitta vägen tillbaka till mitt sanna, kombinerade gamla och nya jag! Hoppas bara att den samma fightervilja infinner sig på andra sidan Atlanten.
8 år sedan
18 kommentarer:
Kära Lullun, självklart ska du klara av allt det här. Även om det tar tid innan solen slutar dyka bakom molnen kommer så att ske en vacker dag, och allt kommer att kännas lättare. Du har helt rätt inställning, vägra att ge upp! Du har underbara, fantastiska Aaju att krama om på riktigt, och du har alla oss här ute i världen som vill att du ska ha det bra och att du ska må bra.
Stora bamsevarma kramar från mig!
Gödsel också! Skulle man kunna uttrycka saken, men du fixar detta. Det vet ju du med!
Fast kanske lika bra att bryta här och nu än att gå och sega? Stor kraaam!
Med ditt postiva tänkande kommer du att fixa detta! Jag vet det. Du har det ju i dig!
KRAMAR i massor!!!
Vilken helg du har haft! Jag förstår om det har tagit på krafterna med allt, men jag hoppas att din positiva personlighet ger dig kraft att fortsätta framåt och bygga upp en bra tillvaro igen.
Kramar
Vad snygg din blogg är nu! Sådär iskallt fin (pun intended). Jag ska lusläsa allt jag har missat nån gång när jag har tid, gäller även andra bloggar... tiden går så fort när man surfar, speciellt eftersom den är begränsad till bibliotekets öppettider. Oh well.
Ha det så bra *kram*
Du är så stark Lullun. Det finns inte många med den kämparglöden som du har, en av alla goda egenskaper du fått från mamma. Det har verkligen varit en tuff helg och tid du haft. Skönt att få prata med pappa ibland, han tänker och grubblar mycket på oss, han är så klok.
Roligt med Aaju att han gillar att läga mat. Det var säkert jätte smaskigt. Hoppas att jag blir bjuden någon gång:)
Imorgon blir kanske min sista dag på jobbet på ett tag..
Vi hörs vännen .
Å vännen!!!! Du är stark och har en sådan enorm positiv grundinställning till allt omkring dig att jag VET att du kommer klara detta! Själklart kommer det finnas stunder när det känns jobbigt, tungt och svårt. Och man måste kunna få känna sig liten och svag emellanåt också. Få stöd utifrån. Våga be om "hjälp". Men du och Aaju kommer att klara detta fint det vet jag! KRAAAAAMAR!!!
Ja Lullun, du går igenom en riktigt tuff period nu. Och "all bad things comes in 3" har jag hört så nu borde det väl vara över.. jag hoppas det. Det finns ju inget mer skrämmande än när ens barn försvinner. Jag har varit med om det också. Tiden liksom står stilla och man lever i ett chock tillstånd känslomässigt fast man fortfarande kan fungera precis som vanligt. Usch vad hemskt för dej. Men vilken tur ändå att det inte hände mitt i den allra kallaste Grönlands vintern..
Och jag förstår ju att kameran är en hemsk förlust för dej. Men så dyr... du måste ju snabbt få tag i nån ny billigare. Det finns ju så många bra nuförtiden. Så att du har tills du har råd med nått bättre.
Skickar positiva tankar, hang in there Lullun, livet blir bättre snart.
Skickar en kram till dej, Lullun!
Jag har en fråga. Jag undrar om jag får länka till din blogg från min?
Ett stort lycka till med allt!
Kram!
Marianne: Visst ska jag klara det här. Det finns helt enkelt inte något annat alternativ. Men visst känns det att det nu tagits ett deffinitivt beslut. Och många jobbiga samtal kommer ju i dess kölvatten. Men de får ju bara komma tyvär. Kram!
Karlavagnen: Jopp, nu var det ju gjort. Och jag står för det, men roligt är det inte. Men men. Kram!
Annika: Jo, men det bara måste gå ju, så det gör det säkert. Kram!
Humlan: Ja, en riktig berg- och dalbana har det varit, men det känns ändå som jag redan är på väg in i en ny, bättre verklighet. Detta måste bara genomlevas. Kram!
Nina: Tack! Jag är ju egentligen lite mer för färgern, men att det är rent och tydligt är ju också viktigt. ;-) Ja, förstår det måste vara svårt att följa med bloggar från biblioteket. Tyckte i mina ”biblioteksår” att det var nog så svårt att få till det med e-mails ibland. ;-) Kram!
Anonyma sis *hihi*: Oj, oj här kom det fina ord. ;-) Men visst, vi hade turen att få två underbara föräldrar! :-)
Ja, Aaju har ju mest varit uppe i att baka men ja jag lär fortsätta att uppmuntra honom med matlagningen. Det hela har ju varit en smått ”strategisk” plan sedan han var helt, helt liten. Ett bra sätt att förena nytta (matlagning & bakning) med nöje (kvalitetstid mamma & son). :-)
Ja, så kom sista dagen. Använd nu tiden till att känna efter vad du vill. Lova mig det.
Kram!
Saltistjejen: Tack, tack söta du. Ack ja, det där med att be om stöd och hjälp är jag inte superbra på, men det är någotn jag måste jobba på med tanke på situationen. Det skulle nog göra det hela lite mindre svårt. ;-) Kram!
Anita: Ja, låt oss nu verkligen hoppas det inte kommer mer. So far so good, eller ja i alla fall överlevnadsbart, men inte mer tack. ;-) Men sant, nej usch om detta hade hänt om vintern. Då hade man ju haft ännu en ”klockande tickande”. Nej, det blir att vara än mer vaksam framöver! ;-)
Men jo, en mindre kamera fick jag köpt. Kände mig alldeles för naken utan en. Tänk om det skulle hända något stort i Aajus liv och så skulle jag inte kunna dokumentera det. Jag har bara varit ett med mitt kamera i så många år. ;-)
Annikattsblogg: Tack, så sött av dig. Kram! :-)
Malde: Det gör du bara, helt ok! :-) Och tack! Kram
Lullun, jag önskar att jag var närmre så att jag kunde ge dig en stor kram och stötta dig i den här svåra tiden.
Jag förstår att det varit en extremt tuff helg med svåra beslut men jag hoppas att det blir lättare med tiden.
Stora stora kramar!
Så kom det då det som känts i luften ett tag, usch och fy så tråkigt. Men om det är bästa alternativet är det av godo. Man kan inte leva i en ohållbar situation, det tar på krafterna lika mycket som att "sadla om". Det är tuffa beslut du har bakom dig, men det har kommit någonstans ifrån vilket innebär att det inte varit lätt innan heller!! Ibland är det en styrka i sig att veta att nu blir det annorlunda, jag får göra en nystart. Ingen dans på rosor men att själv styra, göra val och lägga upp strategier för att klara vardag och våga kika framåt. Jag säger som ovanstående, önskar jag vore närmare vill så gärna stötta, hoppas du känner värmen genom cyberrymden och allt stöd du har runtom. Jag har gått igeom det du nu gör så jag vet att det är tungt, men nu kan det bara bli bättre!! Försök lev med den tanken även när det känns tungt. Tänker på dig, kramar i mängd / Simone
Petra H: Kramar via datorn hjälper turligt nog också! ;-) Men jo visst blir det lättare med tiden. Och själva dagarna med alla påhitt har faktiskt varit riktigt rolig ändå. Det känns lite konstigt hur en helg liksom både kan vara jättelyckad och megakatastrofal. Lite som man är två människor; mamma-jag och bara jag... ;-) Kram!
Fritt ur hjärtat: Ja, det skulle ju komma. Hur det än har svängt från jättehopp till förvivlan, så får det nog ändå bli så här. Inte roligt alls, men man måste komma vidare och ja, det finns ju nu ändå ett hopp. En hel massa ska fortfarande liksom lägga sig. Det är ju inte så att man kommur ut ur detta med det samma strålande glad, men visst finns det ett annat hopp nu än innan så som du skriver. En hel del skrämmer ju också, men nu har jag ändå möjligheten att forma det lite mer som jag själv vill. Nu kan jag påverka lite mer själv vilket humor dagen ska gå i. Det ska nog går bra, men det får också ta tid. Tack för alla dina ord, även dem via e-mail. De har varit ett stort stöd. Kram!
Men oj, nej, va? Hur kunde jag missa det här? Usch, vad ledsen jag blir för din skull, eller för er skull!
Fast jag är också övertygad om att du klarar det här. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra i slutändan ändå.
Hör av dig om jag kan göra något.
Många kramar!
Sara: Ja, så kan det gå ibland. Fast det ska nog ordna sig. Det blev ju inte såhär för att saker och ting var så perfekt innan heller. ;-) Du är söt du! Kram! :-)
Läser vidare och vill bara säga hej, tänker på dig!
Anna, Fair and True: du har verkligen fått dig ett litet "extraknäck" här i helgen. Mycket att läsa på en gång. ;-)
Ja, angående det som inlägget handlar om, så går det fortfarande lite upp och ner. Men rätt beslut var det ganska garanterat ändå tyvär.
Skicka en kommentar