Odense, 1:e oktober 2004.
För fyra år sedan just i dag var jag igång mest hela dagen. Bland annat gick jag den långa turen från vår lägenhet, via Odense centrum och sedan helt ut till aktionslokalerna där de var 14:e dag aktionerade ut cyklar. Vi stod där och väntade i evigheter, tillsammans med en hel drös andra studerande innan någon kom och förklarade att aktionen var inställd. Det var grått väder och regnet hängde i luften.
Och varför minns jag allt detta? Utan att ens blinka. Förklaringen kommer…
Jag kände att något var på gång och tänkte nog att jag borde samla mina krafter. Men inte kunde jag sitta still inte. Jämfört med den otroligt starka foglossningen jag haft tidigare i graviditeten, då jag nästan inte hade kunnat röra mig alls, så kände jag mig ju ändå relativt pigg (allt är ju som sagt relativt; jag gick egentligen som värsta ankan, det gick långsamt och det gjorde rejält ont, men det ignorerade jag totalt ;-) ).
Klockan 22 den kvällen börjarde det. Klockan 23 gick vi och lade oss; vi var smått slutkörda efter en lång dag. Jag sa inget till Holger om vad som hände, jag var ju ändå inte helt säker på om det var "det riktiga" denna gången. Klockan 1.30 vaknade Holger och frågade hur det stod till, om något var galet. Jag svarade:
- Värkarna har börjat och har varit igång i över 3 timmar. Jag kan inte ligga ner för då gör det för ont.
- Jaha, okej. Försök att vila i alla fall, svarade Holger, lade huvudet på kudden och somnade om som om inget hade hänt. *haha* (Underbart med män som kan vara lika lugna som jag! ;-) )
Jag fick inte ens sovit två timmar den natten, men jag tog det lungt. Vid 6-tiden fick jag ringt till mamma. Jag dukade sedan upp en liten frukost med rostat bröd, innan vi tog taxi den korta turen till sjukhuset.
Sedan skulle det visa sig ta ytteligare 16 timmar innan Pluppen förvandlats till en Aaju på dryga 4,5 kg (barnmorskan gissade på 3 kg bara ett par dagar innan och 3,5 kg den samma morgon…). Och ja, imorgon är det alltså min dryga metern höga och kanske 17 kg tunga lillkilles 4-års födelsedag!! Hipp, hipp, hurra!! :-)
Idag ska Aaju ha lite kalas på dagis, så igår kväll blev det att baka kanelbullar hemma hos oss:
Aaju kan knäcka sina ägg själv. Det är han jättestolt över för, som han säger: ”När mamma var liten fick mormor slå äggen”. *hihi*
Och gegga, det är deffinitivt något Aaju kan.
Ytterligare ett Aaju-citat: ”Mamma har en stoor deg. Aaju har en liiiten deg.”
Att rulla ihop den ”färdiggarnerade” degen fixar han också, med vissa problem mot slutet...
Och här är resultatet. 80 bullar ska väl räcka till ca 30 barn + personal…?! ;-)
PS: Idag stinker det verkligen här hemma. Det är Aaju. Usch vad han stinker (och oj, vad blir han förnärmad när man säger det till honom *hihi*). Kan ni inte förstå varför, läs här... :-)
PS 2: Hoppas ni alla får en trevlig vecka!
13 kommentarer:
Vilket härligt inlägg och vad sugen jag blev på kanelbullar nu. Ses det som något exotiskt på Grönland eller äter de lika mycket kanelbullar som oss?
Kul det där med lukten, förstod ingenting först.. märklig tradition. Vet du vad den kommer ifrån.
Hoppas Aaju får en alldeles magisk födelsedag!
Kramar från Liv
Lilla gubben, så stor!! Å vad jag blir sugen på bullbak och doften av nybakta kanelbullar. Stinker, stackars Aaju, dålig tradition tycker han säkert. Rätt knasig tycker jag. Det kommer ett stort grattis härifrån!
Å vad han är duktig!!! Och vilket underbart inlägg Lullun! Haha det där med stanken är lustigt! Undrar vad den traditionen kommer från. Grunden alltså.
Hoppas nu Aaju får en underbar födelsedag! Och vad roligt att få läsa om dagen D, alltså då när det begav sig!
KRAM!
Åhh vad han stinker Aaju *fniss* Usch vilken konstig tradition. Kan det ha med nåt liknande som vi säger att det "osar eller luktar" om avund och så. Ni vet om det går bra för nån eller nån har flyt så kan man säga så... "det luktar avund" om nån kläcker ur sig nåt. Men man säger ju det inte elakt.
Vad roligt det var.
GRATTIS Aaju idag och imorgon.Det kommer mera:)
Snygga bullar. Tack Lullun för dina fina bilder från er resa. Aaju han var fin när han somnade med bananen.Hoppas Aaju skall få allt han önskat sig plus lite mer
Kram
Susanne
Underbara bilder...
Haha, stinktraditionen var riktigt kul. Lite knasig men charmig :)
Så din lilla prins fyller år! Ett stoooooort grattis till sötnosen! Han ser verkligen stolt ut där han bär på bullpåsen (innan jag hunnit läsa texterna så trodde jag först det var en säck potatis), det var inget litet bullbak ni haft som gett 80 bullar. Ser väldigt gott ut, nybakade kanelbullar är ju bland det bästa som finns. Jag antar att du som mamma tycker att de här fyra åren gått så fort, att tiden med Aaju som bebis till den stora 4-årspojken han är idag bara rusat förbi. Kramis!
Vad mycket roliga traditioner det finns överallt, denna har jag aldrig hört talas om! Hoppas Aaju får en riktigt skön födelsedag imorgon!
Vida: Lustigt hur det ”smittar”. Nej, här har man bara danska kanelsniglar; alltså vinerbrödsbullar med kanel i. I ”restaurangen”på jobbet försöker de baka mer riktiga kanelbullar ibland dock, men själva degen är torr, kompakt och smaklös. Så ja, dagisbarnen fick något exotiskt idag. ;-)
Visst är det en konstig tradition! Ingen jag har pratat med var den kommer ifrån konstigt nog.
Och tack; ja hoppas att morgondagen blir toppen! :-)
Kram!
Fritt ur hjärtat: visst är det en knasig tradition. *hihi* och nej, inte stank det i lägenheten idag egentligen; ljuvlig doft av dagen-efter-kanelbullebak. Mmmm... Grattishälsningen skickas vidare imorgon. ;-)
Saltistjejen: Ja, det finns ju egentligen massor att skriva om dagen D. Får återkomma till det; efter att alla bloggläsare har ”avklarat” sina; det är nämligen flera läsare som beräknas få inom närmsta månaden. Vill ju inte komma med några skräckhistorier då... ;-) Men visst är det där med stanken en konstig tradition *hihi* och Aaju, ja jag är själv imponerad. *hihi* Kram!!
Susanne: Visst är är det en konstig tradition! Vet inte var den kommer ifrån, men tror inte det har något med avund att göra. Det finns det nämligen inte så mycket av i den grönländska traditionen. Det är först något som kommit de allra senaste 10-20 åren typ. ;-)
Men jodå; många paket bler det visst i morgon. Har ju också fått några med posten. :-)
Kram!
Karlavagnen: Tack! :-)
Anne: Cisst är det en speciellt tradition! ;-) Ja, imorgon är det en stooor dag. :-) Och hahaha potatis. Nej, det var allt bullar och ja, han var stolt. Även när jag kom och hämtade honom, då det skulle berättas hur alla hade ätit ”hans” bullar! :-) Men visst har de fyra åren gått snabbt, men samtidigt är det svårt att komma ihåg att man en gång faktiskt levt utan honom. Det känns som en evighet sedan. ;-) Kram!
Emmama.: Visst är det otroligt hur många konstiga traditioner det finns. Nej, just denna har jag heller inte hört från någonannanstans. Och tack, tack; ja hoppas ju att han ska bli nöjd. :-)
Grattis på födelsedagen Aaju!!
Vad duktig du är på att baka bullar! Elias och Jonathan ska ha femårskalas om en månad och har du vägarna förbi så är du välkommen!!!
Kram från Kicki, Elias och Jonathan
GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN AAJU!!! HURRA HURRA HURRA HURRA!!!
Hahaha, jaså var det därför det stank så förfärligt här i går! Jag undrade just!
Tänk vad stor han har blivit, eller ja, ännu större än när han föddes! Fyra och ett halvt kilo! En riktig bamsing! Och tänk att du kunde ta det så lugnt hela natten. Höll på att säga att det hade jag aldrig kunnat, men kom på att jag började städa när värkarna satte igång, så det kanske jag kan. Kunde.
Vilka goda bullar! Å, jag hoppar på nästa plan och tar med en tårta! Spara en bulle till mig! Han är så duktig Aaju på att baka!
Aussiekicki: *hihi* Ja, baka har Aaju äälskat att göra helt sedan han var mini-mini (precis som sin mamma, speciellt som liten ;-) ). Och tack, vi kommer jättegärna! :-) Till nästa år är det bara att komm hit också. Då ska det nog bli ett lite större kalas! :-)
Marianne: TACK, TACK, TAck!!! :-D Ja, visst stank det i måndags. ;-)
En bamsig var han också! Folk trodde att han redan var ett par månader när vi kom hem från sjukhuset; massor av hår och han kunde hålla nacken upprätt själv också. Så inte konstigt att jag har lite svårt för att hålla ”vanliga” små bäbisar; någon sådan har jag ju aldrig haft. ;-)
Och ja, när man väl behöver lungnet tror jag de flesta av oss ändå kan locka fram det. :-)
Förresten, det finns två bullar kvar, så det är bara att komma (den ena har dock något som misstänksamt liknar ett Aajubitt, men den andra är ok)! ;-)
Oj, vad mycket bullar!! Roligt att se hur Aaju kämpade med degen, och hans söta kommentarer!
Blev minst lika sugen på kanelsnäckor (är det verkligen bara i Skåne man kallar dem så??) från ditt inlägg som från Desirees inlägg förra veckan!
Roligt med stink-traditionen!
Kram!
Petra H: Ja, det är nog bara ni som säger så. *hihi* Men många snäckor blev det! :-) Kram!
Skicka en kommentar