Fredagstema: Låtar vi gillar – då & nu

Ämnet för veckans Show & Tell / Fredagstema (se månadens teman i högerspalten på Virginia Annikas blogg) är ganska preciserat; ”Låtar vi gillar – bra låt från tonåren, bra låt vi gillar idag och en skämslåt. Använd YouTube!”.

Oj, oj, oj. Detta blir verkligen svårt för mig. Dels är jag hopplöst dålig på artistnamn och låttitlar (men desto bättre på att minnas själva musiken och även texterna ;-) ). Och ja, dels för att mitt liv har varit så knökat av musik och för att min smak varierar så otroligt från dag till dag.

Jag var bara några år gammal när jag började spela. Själv alltså. Det var på mina fosterfarföräldrars piano och kanske mest avgörande; min äldsta syrras oranga leksakskeyboard – det var långt innan de blev så avancerade att de hade olika ljudeffekter och trumljud. Den leksakskeyboarden var starten på en omkring 20 år lång period då musik fyllde nästan allt i min fritid (och arbetsliv), utöver läxläsning, allmänt bokmalande, resdrömmeri & faktiskt resande.

Redan från 4:e klass spelade jag i diverse olika band; rockbandet, skolbandet, klassbandet, körkompsbandet osv. Band som i grund och botten, i riktigt många år, ofta bestod av samma personer: Erik, Mats, Nicklas, Håkan (bästisen från lekis) och jag – varav två av dem nu är fulltidsmusiker (Erik & Håkan för att vara exakt).

Det blev även en hel del spelande med mellansyrran bl.a. Senare testade jag även på att sitta bakom mixerbordet, både som studietekniker och scentekniker (det senare på fulltid). Än idag har jag faktiskt svårt för att gå på koncerter utan att bli lite konstigt nedstämd och upprymd på samma gång. Detta eftersom en del av mig ändå ångrar att jag lämnat scen- & musiklivet bakom mig (för en tid..?).

Musikintresset började med den oranga keyboarden, men tog riktigt fart när jag på lekis 1983, inte fullt 5 år gammal, träffade Håkan. I de två åren vi gick där var vi alltid först ut, när det vankades tur på lekplatsen. För vi, ja vi skulle ju bara hinna få oss en av de två däckgungorna, på vilken vi sedan satt/stod och sjöng (läs; gapade & skrålade) med hög hals. De absoluta favoriterna var 1984 års stora hits; Bruce Springsteens ”Born in the U.S.A.” och Twisted Sisters ”We’re not gonna take it” (det ska väl nämnas att Håkan hade en storebror som påverkade vår musiksmak något... *hihi*).

Vi kunde så klart inte någon engelska, så det lät nog därefter, även om vi också varvade ibland, och sjöng Helt Apropå-gängets variant av den senare låten; ”Sverige är fantastiskt”. Själva var vi dock överbevisade om att vi även kunde de engelska texterna utantill! ;-)

I tonåren blev det genom bandet så klart mycket härlig 60-talsmusik, som gillades av de flesta som ville ha oss att uppträda på sina fester osv, och så klart ”killgitarrmusik”. Jag lyssnade inte på det senare där hemma, men jag spelade det i bandet, om än smått ofrivilligt ibland. ;-) Det var Iron Maiden (har nästan aldrig spelat dem på min egna band-/CD-spelare, men gittaristerna i bandet älskade dem såklart), Deep Purple (en av tjejer helt klart ofta undervärderad grupp – numera njuter jag stort av att lyssna på dem), men konstigt nog väldigt lite Pink Floyd. Helt mot min vilja spelade vi även i bandet Brian Adams ”Summer of 69”. Den låten får mig att må smått illa. Vet inte varför, men det gör den. Ja, Brian generellt faktiskt.

Som representant för mina ungdomsår ville jag dock helst välja låten ”Angelina”, skriven av brittiska singer-songwriter John Martyn. Jag minns hur jag lyssnade på den, om och om igen, och bara drömde mig in i musiken. Ingen YouTube-fantast har visst tyckt denna låt är lika bra som jag tyckte då, så den hittade jag inte tyvär. Men här kommer en annan John Martyn-låt, ”Sweet Little Mystery”, som jag inte vet om jag hade hört då, men bra är den iaf. En låt att njuta av... ;-)



När det gäller låt som jag gillar idag, så blir det riktigt svårt. Allt beror ju så på vilken dag man frågar mig. Men vanligvis hamnar nog låtvalet inom några av följande kategorier: alternativ rock, blues, jazz, diverse 70-talsmusik (då inte fullt så mycket disco-svängen vad gäller absoluta favoriter, utan mer rock & pop) och country (ja, jag kan ha sådana dagar). Jag gillar även klassisk musik av olika de slag, som man verkligen kan försvinna in i. Jag var ju ändå pianist där ett tag också... ;-) Det är dock alltför sällan jag tar mig tiden att lyssna på klassisk musik nuförtiden. Jag har dock fortfarande perioder jag bara lyssnar på afrikansk musik eller klassisk kinesisk t.ex. Som sagt; jag har bred smak...! :-)

Måste jag ändå ger er en låt jag gillar idag, så kan jag inte annat än ge er en jazzlåt, ”Intro” med Fredrik Mellqvist Trio, som inte ligger på YouTube, men väl på last.fm. På last.fm har de dock tyvär serverproblem just i helgen, så det blir inga underbara, sångfria toner från vad basisten i mitt gamla band sysslar med nu. Grr....!"#"¤"% ;-) Men ni ska ju inte helt slippa undan Eriks fantastiska förmåga att skapa musik med sin bas, så här får ni något helt annat med honom och några till, som jag hittade på YouTube. Det är iofs en låt med lång historia (attans att inte last.fm funkar) men sann spelglädje är det ändå! :-)



Skämslåt? Ja, nu har jag ju redan avslöjat min lilla ”dragning” mot country, som ju är så bespottat av många. Där kan jag dock hitta mycket som musikaliskt är riktigt bra och den så viktiga kärleken till musiken kan inte tas miste på bland många av countrystjärnorna.

Mer pinsamt är väl att jag av någon konstig anledning gillar kinesiska smörslagers. Varför, kan jag verkligen inte förklara, mer än att jag ju alltid varit djup fascinerad av Kina (ej politiskt väl att märka...). Här kommer iaf en av favoriterna; Jeff Changs 信仰 (Faith).



Det var ett lååångt drabbel från min sida, så det får verkligen vara allt för denna gången. Trevlig helg på er allihop! Ja, det kommer så klart ett kort ”Veckans Vårtecken”-inlägg här i helgen också, så kanske vi ”ses” igen innan helgen är över! :-)