Aaju och aata (farfar) lekte så det stod härliga till!
Jag har ju utlovat en söndagsrapport och så lägger jag all min tid på personaltidningen istället och att bara njuta av livet. Vad är det för nått?! Hmm.... ;-)
Att ha Holger hemma igen har varit underbart. Ja, såta vänner är vi inte alltid, men visst kan det vara nog så trevlig också! *hihi* Aaju har dessutom totalt kärat ner sig i sin far, som han ganska tydligt saknat så. De var hemma från jobbet/dagis igår (Aaju var väldigt förkyld på morgonen, men piggnade sedan till) och Aaju hade bara klängt och hoppat runt honom hela dagen. Så glad, så söt!
Själv har jag passat på att gå till jobbet utan att komma alltför sent, för att sedan på eftermiddagen gå från jobbet igen utan att behöva stressa iväg till dagis. Ja, jag har t.o.m varit på en liten shoppingtur på egen hand. Och maten har sedan varit färdig när jag kommit hem. Kan det bli mer lyx? Två månader som "Ensamma mamman" har verkligen fått mig att sätta värde på de små sakerna.
Söndagen var det; ja, det var också lyx. För där på morgonen knackade nämligen Holgers kompis (ja, han som var i tidningen) på dörren med en påse nybakade frallor i handen, direkt från bagaren. Han hade också saknat Holger, kan man väl säga. ;-)
Så vi åt en låång och god frukost, medan helgbesökande aata (farfar, som i Aajus farfar), som är kateket, var i kyrkan. Sedan bar det av på upptäcksfärd. Aata hade ju inte varit i det snabbt växande Nuuk på många, många år, så det var att köra runt ÖVERALLT. Så kul att kunna visa upp staden, och jag kunde inte annat än stilla fälla en liten tår, tänkandes på alla de gånger jag planerat en sådan rundvisningstur.
Även om aata och jag nu inte kan prata så mycket tillsammans pga språkbegränsningarna, och Holger inte är den mest berättarglada, blev rundturen en spännande upplevelse för aata. För honom var ju staden ENORM, och att gå på grillbar som också serverade smått thaiinspirerad mat, var för honom också smått exotiskt – så till den grad att jag fick beställa för honom, även om de hade foton på alla maträtterna. (Det ska väl också sägas, att menyn bara fanns på danska.)
Holgers kusin (en man på 40+) skulle också uppträda med sin kör; Nuuks manskör, i anledning av Grönlands ”nationalkör” NIPI:s 30-års jubileum. Så det blev att knalla till kulturhuset och uppleva lite finstämd sång. Eller ja, efter andra sången var Holger & Aaju tvugna att gå ut, eftersom Aaju hade svårt att sitta still. Efter tredje sången somnade så aata och kvar var jag... Jag som inte ens gillar körmusik. ;-) *)
Men iaf fick jag mig ett rejält skratt. Efter ca 5 låtar med den duktiga NIPI-kören, var det nämligen tid till ett litet ”gästspel” med Nuuks manskör. Och vilken syn! 6 män + en (manlig) organist, där den ene var senilare än den andre. 2 män kunde nästan inte komma ut på scenen, två andra (+ organisten) var bara väldigt gamla och hade lite dålig koll på var de egentligen befann sig (såg det iaf ut som), den 5:e var också äldre men fullt ”närvarande” och pigg. Och ja, så var det ju kusinen; den mycket, mycket nervösa kusinen, som i jämförelse var rena tonåringen...! :-)
Aldrig har jag sett så mycket bläddrande och fibblande med papper och aldrig har jag HÖRT något liknande! En av männen sjöng t.ex med en och samma ton hela tiden (jag lovar, det är sant). De andra var inte så otroligt mycket bättre... Ja, aata vaknade t.o.m till liv av oväsendet, och som den riktigt duktiga sångare han är, skakade han nog bara på huvudet! :-)
Aaju såg ut som en liten ”hiphoper”-grabb när han för första gången var inne i kulturhusets stora koncertsal.
Så här ser altså koncertsalen ut – här har jag spenderat MÅNGA timmar ( jag jobbade ju här en gång i tiden). Scenen ses ner till höger och balkongen upp till vänster.
Världens roligaste manskör tittade djupt i papprena även när de sjöng Grönlands alternativa nationalsång. En sång som t.o.m jag kan texten på! *hihi*
*) Körsång kan vara otroligt vackert, men generellt är jag ingen körälskare. Det är säkert jättekul att sjunga i kör och folk får mer än gärna göra det, men det är bara inget för mig. Speciellt inte grönländsk körsång, då de bara – verkligen BARA – sjunger extremt lååångsamma låtar, som inte ger några som helst möjligheter till att improvisera. Hur fint de än sjunger – grönländarna är ju ett väldigt musikaliskt folk, som älskar sång & musik – så är det inte direkt något för mig normalt. Men ni som sjunger i kör; fortsätt med det! Musik är ett av livets riktiga glädjeämnen, och är körsång er grej, kör på! :-)
13 kommentarer:
Hihi, vilken rolig kör. Den ena verkade senilare än den andra. Kusinen var ju rena ungdomen jämfört med de andra.
Det där med att återvända och se en plats (t.ex. ens barndomstrakter) efter många många år utan besök, hur konstigt och främmande det måste kännas. Se hus sov rivts, gator som kommit osv.
Det måste verkligen ha känts som en helt annan plats farfar guidades runt i än den han mindes. Vad snällt av er att visa honom runt, det låter riktigt kul. Hehe, kommer jag till Grönland nån gång och Nuuk så kanske man också kan få en sån fin guidetur ;)
Visst blir man lite stolt att få visa upp och vara guide, just därför tycker jag det vore roligt med besök.
Haha! Vilken annorlunda körupplevelse! Men på ett sätt känns det väldigt hjärteknipande att dessa senila gubbar ändå engagerar sig i något de ju verkar älska! :-)
Härligt för er att ha Holger hemma igen! Förstår att två månader som ensamstående mamma har gjort att du uppskattar att återigen kunna dela ansvaret för hem och familj!
Och sååå mysigt att Holgers pappa kom på besök! Och fick en rundtur i Nuuk! :-)
Varm kram!
Den där kören lät ju lustig. Kul att lilla Aaju älskar sin farfar så. Skönt som sagt för både dig och Aaju att Holger är hemma igen. Det är nog riktigt tufft att vara ensam mamma. Låter som om Farfar har det trevligt och händelserikt hos er.
Anne: Ja, kören var ett hit på ett helt annat sätt än de själva nog hade tänkt sig. Men samtidigt härligt att se att de faktiskt höll sitt intresse till musiken vid liv, trots allt! ;-)
Visst, att återvända till något som har förändrats så till den gra måste vara speciellt. Jag tror inte svärfar kände igen sig alls, även om han så klart sett bilder från staden på TV och i tidningar. Och kommer du ska du nog också få dig en tur, jag lovar! *hihi*
Saltistjejen: Ja, visst är det ändå härligt att se engagemanget. Jag tänkte mycket på det, medan jag småfnittrande såg uppträdandet. En del av mig frågade vad de överhuvudtaget gjorde uppe på scenen, samtidigt som jag ändå tyckte det var ganska så fantastiskt. ;-)
Dessa två månader har deffinitivt gett mig lite mer insikt i hur det är att vara ensamstående förälder till småbarn på riktigt. Och man ska nog tänka sig för, innan man då bosätter sig långt från närmsta familjen. Men samtidigt var det en väldigt skön period vi hade grabben & jag, speciellt efter att vi kommit hem från Sisimiut-resan, då han inte var lika trotsig och inte saknade sin pappa så våldsamt. Vecka 2 och 3 var annars rena mardrömmen... ;-)
Desiree: Ja, kören bjöd ju på lite oväntand form av underhållning. I början väntade jag lite på att en programledare från ”Dålda kameran” skulle dyka upp. Men efter 2-3 låtar så insåg jag att någon sådan inte skulle komma! *hihi*
En riktig familjehelg blev det ju. Det är ju sällan vi dessutom har familjebesök, så detta blir något för familjens ”historiebok”, helt klart! Och att bli ensamstående mamma till småbarn, i ”främmande land” skulle jag nog tänka över ett par gånger först. Men visst hade vi mycket kul också. Det stärker verkligen banden att vara lite ”på egen hand” med sonen ibland.
Nu har jag lärt mig något nytt, slog upp 'kateket' på ne.se.
Synd att du inte hade videokamera med dig på körsången ; D Det måste varit en upplevelse. Jag förstår precis vad du menar med körmusik. Själv tycker jag också att det är urtråkigt att "sitta fint" och lyssna på sådant - om det inte är något exceptionellt bra förstås där man blir alldeles omsvärmad av musiken och kan "gå in i den". Men förstår att det är roligt att sjunga i kör, hade kanske själv varit med i en om jag bara hade kunnat sjunga.
Han är så bedårande söt din lille Aaju! Förstår att han har varit lycklig i helgen med både mamma och pappa och till och med farfar!
Marianne: Jag brukar lägga till en liten förklaring när jag skriver ordet, men inte denna gången. ;-)
En videokamera hade helt klart passat fint. Tänkte faktiskt tanken när jag satt där. *hihi* Även skönt att höra att jag inte är ensam om mina körtankar oxå. Men kanske Nuuks manskör hade varit något för dig. De tycks inte ha så hårda krav på sina sångare. *hihi*
Och om Aaju; tack tack. ;-) Och ja, visst var det fullt förståeligt lyckorus. Kände också av det själv...! :-)
Hahaha jag skrattade gott nar jag laste om den senila koren!! :-D Later verkilgen som en upplevelse...hm.
Skont att ha Holger hemma igen! Sedan maste jag halla med Marianne om att Aaju ar SA sot. Vilka farger han har!!
Jag kan sällan skratta högt när jag läser men ditt inlägg om kören blev ett undantag för mig.. Det hade jag verklign viljat sett/hört..
Gott att Holger e hemma nu. Roligt med farfar och att H hann hem innan.
Här har våren kommit idag, varmt och soligt. Ska bli fint hela helgen.. Kram Sis
Hälsa!!
Njut av familjen igen!!!
men är alla barn på grönland sådär underbart söta som din son?.. kramkram
Millan: Tack! :-)
Ja, kören var verkligen en upplevelse. Men var lite rädd ändå för att träffa kusinen efteråt. För vad skulle man svara om han frågat hur det lät?! *hihi*
Anna: Ja, Holger skrattar också sällan så där mycket när jag berättar mina långa historier, men han låg nästan dubbelvikt när jag berättade alla detaljer, med mimik och rörelser! :-)
Vad härligt med våren förresten!! Hälsa alla där hemma mé. Kram
Karlavagnen: I will! :-)
Sophie: *hihi* Vi får allt många kommentarer här också, främst för hans stora ögon (som inte är vanliga här, då man ju är ganska snedögda) och smått charmiga beteende. Men visst; jag tycker att grönländska barn generellt är ganska söta. Liknar asiatiska (speciellt mongoliska), men generellt rundare. ;-)
Hihihi, min musikupplevelse var otrolig men av helt andra skäl, även om ålern även här hade betydelse!
Det känns inte som om Holger var borta så länge! Fast det kändes nog så för er! Skönt att du får lite vardagslyx också!
Skicka en kommentar