Vill man rösta på mig, kan man göra det på Sicas blogg en gång om dagen t.o.m torsdag. Själv håller jag mig borta från röstandet och fortsätter att skriva som jag brukar här på bloggen. Fast det är klart; lite mer nervöst blev det helt plötsligt, men ska göra mitt bästa för att hålla mig borta från skrivkrampen... *hihi*
Lycka till, till alla er andra nominerade! :-)
-----------------------------------------------------
På vår turistinformationsresa genom Grönland har nu turen kommit till Sydgrönland, vår nästsista anhalt. Tillskillnad från övriga områden har jag faktiskt en ganska liten egen erfarenhet av denna region och ett ytters magert fotoarkiv (mest pappersfoton dessutom). Jag kan därför inte riktigt visa allt det jag gärna hade velat, men så får det visst bara bli ibland...;-)Sydgrönland är det gröna Grönland. Det är även, som resten av landet, i högsta grad ett landskap med höga fjäll, glaciärer och isberg, men det är också ett landskap som om sommaren fylls av det grönaste gräs och färgrika blommor. Vintrarna är även mildare, och somrarna varmare här än i resten av landet. +16-18°C är inte ovanligt om sommaren, och inne i fjordarna blir det än en del varmare.
Detta gör att man i Sydgrönland också har annat än bara jakt och fiske att livnära sig på. Bland annat finns det många, smått isolerade fårfarmer, som med sina ca 20 000 födda lamm per år förser hela grönländska befolkningen med lammkött av absolut högsta kvalité. Själv är jag ju uppvuxen med min pappas frigående får runt om husknuten hemma i Sverige, så jag vet vad jag pratar om... *hihi*
I Sydgrönland kan man faktiskt se ett och annat träd. De är små och krokiga, men ändå gigantiska i jämfört med de ”rötter” man ser i resten av landet.
Fåren går runt och betar fritt, i det enorma fjällandskapet.
I Sydgrönland är möjligheterna för att vandra stora. Liksom i stora delar av landet finner den mer äventyrlige här närmast obegränsat med obestigna toppar att ”besegra”. Detta medan den mer stillsamme och kanske oerfarne vandraren har en mängd gröna fjordar att vandra genom och glaciärer att beskåda, eventuellt följande i nordmännens (”de fredliga vikingarnas”) fotspår.
Det är rikligt med ruiner i området, några nästan kompletta undantaget grästaket, från den gången under 1000-1400-talet då nordmännen bodde i området. Man har även låtit återbygga några hus och erbjuder besökande turister både att smaka av dåtidens matkonst och höra berättelser från denna tid. Man kan som turist också ofta övernatta hos de många fårfarmarna och även att ta del av jordbruksarbetet, om man vill det.
En modern rekonstruktion av landets första kyrka, bygd av de då nyligen omvända nordmännen på 1000-talet, långt innan grönländarna blev kristna (vilket skedde först under 1700-1900-talet). Fotot kommer från Wikipedia.
Eftersom städerna och bygderna i Sydgrönland ligger nära varandra, går det väldigt snabbt att ta sig vidare med helikopter eller båt till nästa ställe – vägar mellan orter är ju inget vi har här i Grönland. Ja, man kan ju t.o.m vandra imellan om man vill det. I slutet av våren och sommaren kan dock den upp till tre meter tjocka polarisen *) förhindra båtar att komma fram, vilket skapar problem också med varuleveranser osv. Ett inte speciellt ovanligt problem i Grönland generellt, i och för sig. Det nyckfulla artiska vädret och den stundtals onådiga naturen håller ju hela befolkningen i ett fast grepp, även nu sedan landet moderniserats. Därför blomstrar även Grönlands egna lilla "mañana-kultur" här, av mig kallad "immaqa-kulturen", "immaqa" som i "kanske" på grönländska.
"Kanske får vi mjölk i affären imorgon. Kanske kommer vi över på middag ikväll, eller kanske sticker vi ut och fiskar istället. Kanske, det beror på vädret. Men kanske blir det först i nästa vecka, eller någon gång nästa månad. Det är svårt att veta. Kanske, vi får se."
Jag hade här gärna skrivit lite mer om området. T.ex om Qaqortoq, som med sina dryga 3200 invånare är regionens största stad, fylld av stenskulpturern urhuggna direkt ur graniten. Om staden Narsaq, som ligger i ett geologiskt mycket spännande område som bjuder på många vackra vyer. Och om landets sydligaste stad Nanortalik (betyder ”Björnplatsen” på grönländska), där isbjörnarna ibland kommer drivande med isen från östkusten. Eller varför inte om regionens få, men väl så omtyckta, varma källor där man kan bada tittande på enorma isberg som sakta glider förbi? Eller den spännande historien omkring amerikanarnas sydligaste militärbas, i Narsarsuaq, som spelade en så viktig roll för 2:a världskrigets utfall? Fotoarkivet tryter dock, liksom detta inlägg växer & växer, så det blir att skriva mer om allt detta vid ett senare tillfälle... ;-)
Mina tidigare regionsinlägg hittar ni här:
Nordgrönland
Diskobukten
Mittgrönland
Kvar återstår nu bara Östgrönland!
*) Polarisen, även kallad storisen, är is som bildas i Norra Ishavet, norr om Grönland, och som i form av stora, upp till tre meter tjocka, isflak förs med polarströmmen ner längst med Östgrönlands kust. Under vintern rundar polarisen Grönlands sydspets och rör sig sedan upp längst med västkusten, där den tillslut sprider ut sig och försvinner, som oftast strax innan den når huvudstaden Nuuk, där vi bor.
5 kommentarer:
Det är verkligen fascinerande att läsa om hur mycket Grönland har att erbjuda. Du borde få provision från turistförbundet för att du marknadsför Grönland så bra :)
Är det här ett område/del av Grönland du personligen skulle vilja se ännu mer av?
En helt annan sak, tror du att ni kommer bo på Grönland "för alltid" (jag vet, man kan ju aldrig veta....tycker själv inte om att få en sådan fråga men ändå ställer jag den själv)?
Häftigt att de olika delarna av Grönland verkligen skiljer sig så pass både i natur och kultur. Sydgrönland är alltså nästan lite tropiskt jämfört med övriga grönland ;-)
Intressant som vanligt!
Som vanligt otroligt vackra bilder! Jag blir mer och mer fascinerad av Grönland!! :-) Allt din förtjänst såklart!!
Har nu även röstat på din blogg hos Sica. :-)
kram!
Anne: *hihi* Det bliver nog inga pengar för min del, men kanske borde man bli bättre på att ”sälja sig själv”… ;-)
Sydgrönland, ja det är deffinitivt ett område jag skulle vilja åka till. Speciellt eftersom jag sett en så liten del av det. Det är också det perfekta stället för att ta en längre vandringssemester, utan att den ska vara alltför hård. Vandringsmöjligheter finns det ju överallt, men i Sydgrönland är det både lite varmare samt trevligt att det faktiskt bor lite människor, i form av fårfarmare, ute bland de stora vidderna. Så ja, när Aaju är lite större kan jag tänka mig att packa tältet och åka på någon veckas vandringssemester. ;-)
Och din sista fråga; ja vad ska man säga... ;-) För att inte utesluta några möjligheter så kan jag väl formulera det så här; så länge jag är tillsammans med Holger och i annat fall; så länge Aaju inte är vuxen, kommer Grönland att förbli en bas för mig. Det kan mycket väl vara att vi testar på att bo andra ställen (själv är jag väldigt pigg på att i framtiden ha delat boende; ett halvår i Grönland, någon månad i Sverige och resterande delen av året ett helt 3:e ställe – lite klurigt med jobb & skola dock... ;-) ), men Grönland förblir nog ändå hemma för min lilla familj. Men vi får väl se... ;-)
Desiree: *hihi* Ja, Sydgrönland är lite tropiskt & exotiskt. *hihi*
Anna, Fair and True: Kul du tycker det! :-)
Saltistjejen: Tack x 2! Och kul att man har kunnat väcka någons intresse. Själv måste jag säga att du gjort mig mycket nyfinen på New York. Med lottovinsten jag skrev om i dagens inlägg hade jag deffinitivt övervägt att ta de där 3 månaderna som jag pratat om förr, och bara ”vara” i New York, utan sedvanlig ”semesterstress”. ;-)
Skicka en kommentar