Utsikten från lägenheten nu kl. 20.20 ikväll, efter att stormen bedarrat (om än inte i fjällen, som göms bakom snömolnen).
Ibland fäller man visst krokben på sig själv, skjuter sig själv i foten, gräver en grop till andra men faller själv däri osv. Idag var väl på något sätt en sådan dag.
Jag minns ju så många gånger som jag sett på personer jag mött om morgonen på väg till jobbet, och tänkt tankar som: ”Ja, jag minns också när jag var en sådan ”grönlandsnybörjare” och nästan gick på, att fina sommarmorgnar betyder än finare sommardagar.” Ja, kanske har jag, ve och fasa *hihi*, t.o.m. småskrattat för mig själv när jag sett dem bara iklädda långärmad tröja, byxor och kanske i extremfall sandaler. Och det utan en liten väska med vindjacka/regnkläder, en mössa osv, ut i fall att vädret skulle vända åt andra hållet.
Kanske var det dessa stunder av fnitter eller senaste tidens skrivande om våren här på bloggen som irriterat vädergudarna. För inte var de nådiga mot mig i dag. Lilla mig, som inget ont anande gick ut i jeans i morse, utan varken strumpebyxor under eller skidbrallor över. Standardjackan (använder samma året runt) hade jag och en mössa, men inga vantar och ingen halsduk. Och på fötterna? Ja, gympadojor!
I morse var det nämligen ännu en av de där ”medelhavsmorgnarna”. Om än termometern (om jag haft någon vill säga; några ungar knipsade av sensoren på vår för ett par dagar sedan *grr*) visade 2 minusgrader och snön talade sitt tydliga språk. Men jag ville mest känna av våren.
Under eftermiddagen började snön yra så smått. Innan någon hann att reagera var det full storm. När jag skulle gå hem var det orkan. Snöorkan. Kul, kul, kul... *hmm*
Med smått påkopplad överlevnadsinstinkt fick jag dock släpat mig fram, längst stans allra öppnaste ”autobahn”, där vinden och snön gjorde det omöjligt att se något som helst, än mindre öppna munnen, med risk för att tappa pusten totalt. Ja, ni som följt mitt skrivande från Grönland genom åren, vet att detta inte är något ovanligt väder här, men ändå måste jag nog säga att detta var en av de värsta omgångarna jag upplevt att vara ute i. Uppdaterat: I alla fall med tanke på vad jag hade på mig...! ;-)
Men jag kom fram till dagiset, fick packat in min son så gott jag kunde och sedan bärt hem honom, för att väl hemma upptäcka att jag hade tre fingrar med frosskadesymptom, två lår som var som ett enda hav av frostrosor och ett par jeans jag efter att de ”tinat” kunde vrida vattnet ur. Det blev att massera låren i någon timma vill jag lova! Och nu är det bara att hålla tummarna för att det inte blir några men. Fingrarna ska nog repa sig, men låren?! Men stormen utanför; ja den är nästan som bortblåst. *hihi*
Ja, det var den våren det! *hihi* Och dagens inlägg, för den delen. Och inte fick jag skrivit en endaste rad om det jag egentligen hade tänkt skriva om idag. Det får bli en annan dag istället...
Ja, förutom ett inplanerat Fred Flinta citat då: Yabadabadoo!! Holger kommer nämligen hem på fredag! När han åkte iväg till Sisimiut den 25:e februari, var slutdatumet för tjänsteresan satt till den 29:e april. Det blev sedan ändrat till 16:e april. Och idag, på vår begäran, fick vi flyttat fram det till nu på fredag, den 11:e april alltså. Superduper!! :-)
28 kommentarer:
Oj nej vilket bakslag då det gäller vädret. Hoppas dina fingrar och lår är ok. Låter inge kul. Men dessto roligare att Holger får komma hem mycket tidigare. Sköt om dig.
Det låter ju hemskt med frost skador... jag hoppas verkligen det blir o.k. med fingrar och lår. Vilken promenad hem från dagis!! Hade Anju ordentliga kläder eller var han också klädd för "vår"? Ja, tänk vilket annorlunda liv du lever.. i alla fall jämfört med mej :-) Ta hand om dej!
Å, hoppas verkligen att du snart får bort frostrosorna!!! Låter verkligen inte kul!!!! Usch vilken hemgång du måste ha haft. fy!!! men väl inne i värmen kanske du ändå kan skratta år eländet. Iallafall om du blir fullt återställd, vilket jag hoppas innerligt.
Härligt att Holger kommer på fredag!!!! Den tanken kasnke ändå kan få dina frotsrosor på låten att vissna?! :-)
...och så pratar vi om aprilväder och att man inte ska lita på våren!
Hoppas nu att du slipper några men och bara blir ännu bättre på att släpa på för-säkerhets-skull-kläder.
Jag brukar vara in till dig och läsa titt som tätt. Man lär sig alltid så himla många spännande saker på din blogg!
Vill du vara med på min visa-våren-utmaning? Det vore jättekul att få se vårens framfart ur ett grönländskt perspektiv :)
Å nej, snöorkan! Det låter riktigt hemskt. Jag tänkte för ett tag sedan på vilket som var bäst, sandstorm eller snöstorm. Sandstorm så fryser man i alla fall inte, och snöstorm för då kan man i alla fall andas. Men det kan man tydligen inte då heller ... Hoppas att frostbetten är helt borta nu och att hela du är varm och go! Kan du inte ha en uppsättning "ifall-att-kläder" på kontoret?
KUL att Holger kommer hem snart! Hemskt att vara ifrån varandra så länge! GLAD för din och Aajus skull!
ALLA: Tack för all omtanken men jodå, jag ska nog repa mig. En finger är fortfarande lite öm, såhär ca 14 timmar senare, och låren känns bara lite ”bedövade” att ta på. Men de ska nog bli ok till ikväll. Ska bara se till att ta på mig ordentligt nu när jag ska ut igen och hålla mig varm. :-)
Desiree: Ja, jag visste ju att det skulle hända – därför min tvekan vid tidigare kommentarer om att våren kommit – men inte att det just skulle komma i går. *hihi*
Anita: Ja, värsta turen var hem från jobbet, där det inte fanns några hus som gav lä. Turligt nog ligger också dagis väldigt nära där vi bor. Och Aaju hade en del bättre kläder än mig, och blev buren tätt in till min kropp, så han fick så mycket skydd och värme som möjligt. Och inte ville han släppa taget inte. Han visste vad det handlade om! *hihi*
Saltistjejen: *hihi* till din kommentar om de vissnande rosorna. Ja, det var ju goda nyheter, garanterat! Och visst kan jag skratta åt hemfärden nu, men det var verkligen uppmanande tankar på väg mot dagiset vill jag lova. Jag skulle bara hämta Aaju! *hihi*
Humlan: Ja, idag blir det närmast full mundering, och jag ska se till att ha lite extra kläder i ryggan från och med nu. Jag brukar alltid ha det, vet inte varför jag inte hade någonting igår... *hmmm* ;-)
Evans: Ja, jag har ju ”sett dig” här ett par gånger. Kul att du tycks gilla bloggen. Och visst vill jag anta din utmaning! Sånt är ju kul. :-)
Marianne: Tror nog jag röstar på snöstormen ändå. Beroende på hur länge man ska vara ute iofs, eftersom man kan frysa smått ihjäl i snöstom... ;-) Men när det är snö så kan man ju alltids vända sig om och få sig en pust, och man slipper all sanden som tränger sig in överallt. Väl hemma är det bara att hänga upp kläderna på tork och det var det. *hihi* Och jo, det blir ”ifall-att-kläder” som åker med i väskan idag. Förstår inte varför jag inte hade några just igår. ;-)
Vad kul att du hänger på!
Josses jag tyckte vi fick bakslag i vadret i helgen da vi efter nagra dagar med varmt och soligt vader fick sno! Eller ja, du skulle nog inte ens kalla det for sno. Det lag lite snoaktigt gojs i tradgarden och pa bilarna nar vi vaknade ;-). Vinterjackan akte fram igen men nagra frostbites ar det ju knappast tal om.
En knapp fraga sakert, och du har sakert skrivit om det innan, men hur varmt far ni det om somrarna ungefar? Och vilka manader ar det snofritt? Och en fraga till... saknar du varmen eller kanner du att du trivs med det kyligare klimatet?
Evans: Det ska bli kul! :-)
Millan: Ja, våra referenser är ju lite olika. *hihi*
Temperaturerna varierar ju mycket beroende på var i Grönland man är, men här har vi väl vanligtvis temperaturer mellan 8-12 C om sommaren, eller 5-15. Någon enstaka dag kommer det upp i 18 C.
Själv trivs jag lika bra i +30, men man/kroppen vänjer sig också till dessa temperaturer och då tycker faktiskt +18 är riktigt gassande varmt. *hihi* Luften är ju ganska torr här dessutom. Men visst finns det perioder då jag bara vill till värmen. Inte svensk sommar, utan ”riktig” värme.
Barmark får vi i mitten/slutet av maj, men ställen (som ligger i skuggan, eller tidigare ihopplogade högar) med snö har vi till skiftet juni/juli även här nere i stan (i fjällen året runt). Första snön lägger sig sedan i september och lägger sig för gott gör den om inte förr, senast i oktober. Men även i juli kan man se snöflingor dala.
Gha, nu när jag skriver detta så undrar jag allt lite vad det är för ett ställe jag valt att bo på... *hihi*
Vad läskigt med frostskador! Oj, oj, hoppas du inte får några kvarstående men. Det låter verkligen hemskt.
Matildas fikarum: Det ska nog gå. Har fortfarande lite ont i ena pekfingret (efter att igår fösökt hålla jackluvan ner för ansiktet) så ett jobb framför datorn är väl inte det bästa just i dag. *hihi*
Jag vet *precis* hur det kanns i dina fingrar och lar. Nar jag var tonaring hemma i Norrbotten hande det sig en gang att jag gick till skolan i kortkort och nylonstrumpor. Och det var over 30 grader kallt. Vad tokig man var!
Hoppas det kanns battre idag!
HI FROM GREECE.
PLEASE,
CAN YOU ENTER IN MY BLOG IN ORDER TO TAKE THE FLAG OG GREENLAND AND IT IS WRITTEN IN MY MAP OF VISITORS?
THANK YOU.
lefobserver.blogspot.com
Kom in via Evans och måste säga....
Vilken underbar blogg med fantastiska bilder.
Ha en fin dag!
Annelie
http://rospinglan.blogg.se
Konstig kommentar ovan från Grekland?
Det låter verkligen hemskt att fel klädval kan ge sådana allvarliga konsekvenser - jag antar att du kommer att bylta på dig ordentligt i fortsättning.
Hoppas att fingret och låren blir bra snart.
(det var varit snöstorm i Geneve har jag hört från kompisar där, kanske lite mer ovanligt i april än i Grönland!)
jag har precis utmanat dig med en mycket trevlig liten uppgift. med all den snön borde det väl finnas ursäkter för att sitta o pyssla med något sådant?.
http://sophiequi.blogspot.com/2008/04/sophies-alfabet.html
Ja, som en del andra som kommenterat tyckte jag synd om mig själv idag när det regnade (dock ej ösregn) och det blåste kraftigt på vägen hem från jobbet. Paraplyet flög hit och dit och vinden kändes i kinderna. Men så läste jag detta! :)
Hoppas att dina fingrar mår bättre! Det kan ju inte vara så allvarligt eftersom du fortfarande kan blogga! ;)
Jag vet in hur jag skulle må i det grönländska klimatet men jag trivs annars i de flesta väderlekar. Jag klagade iofs precis nu på dagens regn men annars hör jag till dem som tar det som det kommer. Jag tycker det är så trist på alla som klagar på det svenska vädret dag ut och dag in. Flytta då säger jag!
:)
Nämen fyy, vilket oväder! Usch vad synd jag tycker om dej som inte var ordentligt klädd... Och jag som klagar över vårt snöfall här, hmm...
Härligt att Holger får komma hem tidigare än tänkt!!
Annika/Sve
Grönland!? Wow! Av alla ställen. Är det en så stor skillnad mellan Sverige och Grönland som jag inbillar mig?
Vad säger man? April April osv... Uff stackars dig. Hoppas du får hålla dig frisk och att du inte får några men.. Roligit med Holger verkligen..
Hälsa honom: Trevlig resa!!
Kram Sis
Hoppas att dina fingrar mår bättre. Du måste vara mer rädd om dig i fortsättningen och hellre klä på dig lite för mycket än för lite.
Har ni också en sorts filttofflor på vintrarna. Jag var i Kiruna en jul för många år sedan och då var det så kallt att man inte kunde ha vanliga pjäxor på fötterna. Jag tror temperaturen gick ner till -35grader en dag.
Aurorabuddha: Ja, det var smått tokigt. *hihi* Men man ser det ju ofta bland de yngre där hemma. Ja, själv var jag väl hyfsat duktig på att ta på mig, men även jag har haft mina år då jag tänkte på frisyren och lämnat mössan hemma. Men på svenska västkusten var det ju inte SÅ kallt. :-)
Turligt nog verkar de flesta unga här vara ganska vettigt klädda ändå.
Annelie: Välkommen till min blogg och kul du gillar den. Tack! Springer över och kollar din blogg sen! :-)
Petra H: Ja, visst var det en knasig kommentar. Tror jag ignorerar den...
Jo, det blir iaf att se till att ha lite mer reservkläder med mig igen. Jag blev bara så lurad igår, och hade inte en tanke på att ta något med mig. Hmmm... ;-)
Och sant, snöstorm i april är 100 % standard här! *hihi*
Sophie: Det låter spännande. Jag springer över och kollar med det samma. :-)
Anna, Fair and True: Ett paraply som flyger hit och dit kan vara nog så jobbigt. :-) Själv är jag nog oxå en som tar det som det kommer och anpassar mig. Vädret här är heller inte värre än att man faktiskt kan vänja sig. *hihi*
Och nej, värre är det inte med fingret än att jag kan skriva. det är snarare bara lite obehagligt. fingret gör inte riktigt ont längre. :-)
Annika (S): Ja, det var lite av ett väder. Turligt nog gick det hyfsat snabbt över. Men sedan dess har det dock snöat en hel del, dock på mer ”vanligt” sätt. :-)
Och ja, vi ser verkligen fram emot Holgers hemkomst nu vill jag lova! Plötsligt kändes allt så mycket lättare. :-)
Mia:: Välkommen till min blogg! Ja, det är kanske inte var dag man faller över Grönland. Iaf gjorde inte jag det innan jag kom hit. *hihi*
Ja, det är rejält stora skillnader mellan Sverige och Grönland. Men också en hel del likheter. Grönland har ju varit en dansk koloni, så den traditionella inuit-(eskimå-)kulturen har ju blandats ut en del med saker som känns ganska bekant ändå. :-)
Jag tittar strax förbi din blogg.
Anna: Ja, det var väl ingen positiv överraskning direkt. Men jag visst ju att det skulle komma. April är ju minst lika mycket en vintermånad här som oktober och november, så... Och hälsningen, ja den skickar jag vidare! :-)
Musikanta: Ja, lite mer kläder i reserv får det allt bli. Vet inte varför jag inte hade fått med mig några igår... ;-)
Filttofflor, nej det har jag inte sett några. Men det är allt en hel del som får i traditionella kamiker, som väl kan likna på ”filtstövlar” men gjorda i säl- eller isbjörnsskinn. Ja, här har vi ju bebodda områden där temperaturen går under -40 C om inte varje dag, så iaf ofta under de kallaste vintermånaderna, och då gäller det verkligen att ha koll på vad som håller värmen. Min pojkvänn jobbade som snickare under sådana förhållanden när han var yngre. Då var det 10 minuters jobb och 20 minuters uppvärmning som gällde! :-)
Jo men visst ar det sa att man vanjer sig vid ett visst klimat. Nar jag bodde i Sverige sa tror jag aldrig att jag brukade reagera pa hur morkt det faktiskt ar under vinterhalvaret men nu nar jag bor i Engalnd dar det i alla fall ar liiiite ljusare sa kan jag undra hur jag fixade det. Pa nagot satt acceptarar man nog klimatet sa som det ar...
Millan: Ja, visst är det väl så, att man anpassar sig. Vissa har dock väldigt svårt för det. Själv hör jag till demsom turligtvis inte har några större problem vad det angår. :-)
så vackert
Anne: Tack! :-) Och vølkommen "hem till mig". :-)
Anne, igen: Whoops, glömde ställa om tangentbordet till svenska; välkommen menade jag så klart! ;-)
Skicka en kommentar