En kamp mot orättvisan

På radionyheterna sent igår kväll hörde jag att svenska & amerikanska forskare, oberoende av varandra, hittat genen som orsakar MS. Därmed har chanserna att i framtiden kunna hitta något som botar sjukdomen ökat enormt. Väldigt skönt, även om genombrottet för oss kom ganska många år senare än hoppats.

Senaste dagarna har det blivit mycket tid på sjukhuset. Övrig tid har för mig gått åt att passa telefonen & sköta ruljansen i hemmet. Det har funnits roligare vistelser i Sverige, men vi kämpar vidare, i ovissheten, som vi iofs gjort i över 20 år. Men nu på en helt annan nivå, än den gång det hela började. Då hade vi inte en aning om vad det var vi var uppemot, vem vår fiende var. Det vet vi nu, men det är också en sanning med modifikation. För det är inta bara MS. Det är något mer. Några ytterligare fiender kan vi namnge, andra är fortfarande okända, gömda i det dunkla, skymda av MS:ens vilseledande, svarta mantel.

Det är en hård kamp, som kräver sina tårar, men vi håller ihop – med humor, glädje & goda minnen. Mammas ord, viskade när hon återfått en gnutta av krafterna efter en flera timmar lång kamp mot ovissheten, det okända, säger det mesta om hennes och hela familjens inställning genom hela denna långa process: ”Jag kämpar för min familj.”