1:a adventhelgen i foton

Lördag:


Aaju vaknade lördag morgon och fick, utöver julpyntet, se detta stora paket från jultomten. Det första, och största, paketet i årets paketkalenderstrumpa. För Holger blev det dock ingen i år. Det var nog med besvär förra året! :-) Själv satt jag uppe nästan till klockan 02.30 fredag kväll, bara för att slå in alla 24 paketen till Aaju. Men är man så dum att man börjar efter midnatt, då datumet redan slagit över till 1:a december, så är man. *Hihi*

Detta var vad Aaju fick; ett värmeljushus. Den största och finaste julklappen i kalendern. Sedan följer mest tuggumi, choklad och små krimskrams leksaker & julpynt typ. :-)








Vi var på julmarknad, där man kunde hitta alla varianter av grönländskt handarbete & mycket mer. Här syns bl.a julpynt av klassiska glaspärlor och nissar i sälskinn.


Solen orkar sig precis över horisonten, vilket resulterar i ett par timmar röd himmel om förmiddagen, lite rent solsken någon timma, följt av ännu ett par timmar röd himmel. Längre åt norr ligger samhällen i totalt mörker.


Aaju är inte så speciellt intresserad i att prata i telefon. Men efter att han i fredags otroligt nog pratat med nästan hela Holgers familj fick Aaju i lördags äntligen verkligen pratat med sin mycket stolta aanaa (farmor) - det var 1:a gången, utöver det lilla som han kunde säga så de sist sågs, i juli 2006.


När lillen sedan kommit sig i säng höll vi lite filmkväll, då vi bl.a såg ”Guy X” med Jason Biggs (från American Pie), där han av ett fel blir skickad till en topphemlig amerikansk militärbas i det öde Grönland...! Vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen. En komedi som man inte direkt garvar av, men som ändå inte är dårlig. Utöver kunskapen om att det är sol dygnet runt om sommaren och mörkt dygnet runt om vintern, och hur in i vassen tokig den ovane blir av detta, så ska man dock inte förvänta sig att lära sig så mycket om just Grönland genom att se filmen. Men väl om livet på den existerande amerikanska militärbasen i Thule, säger Holger som bott där i över två år. Och DET skrämmer mig, eftersom det som i filmen skildras av själva livet på en öde militärbas är smått galet... :-)


Söndag:


Folk är på väg ut ur världens minsta domkyrka, efter dagens gudstjänst. 1:a advent är en hyffsat viktig dag i den grönländska kalendern. Många har folkdräkter, man går runt och besöker varandra för at gratulera och man äter en finare middag på kvällen. Vi tog det dock hyfsat lungt på den fronten i år, udantaget just middagen.


Jo, det snöande en del idag. Normalt har man en utsikt flera kilometer ut över öppet hav här, men inte idag inte...


Grabbsen har fått nog av snön och tar sig in i kulturhuset Katuaq, min första arbetsplats här i Grönland, 2001-02.


I Katuaqs café Cafetuaq skulle det intas lunch.

Aaju flörtar lite med er! :-)











I Katuaq såg vi också på konstutställningen ”Quadrofoni”, där den grönländska konstnären Aka Høegh och hennes lettiske man fotografen Ivars Silis (som bott på Grönland sedan 1964) för 1:a gången ställer ut tillsammans med sina nu sedan länge vuxna barn Bula & Inuk Silis Høegh. Utställningen har redan varit runt i Danmark & Lettland och ska efter nyår vidare till Tyskland. Intressant!


Ett av Silis Høegh-barnens inlägg i debatten om alkoholproblemen i det grönländska samhället...? (Anaana = mamma, ataata = pappa, och krypen på de två mittersta tavlorna är gjorda av Carlsberg-kapsyler, liksom de yttersta tavlorna bygger på deras logo).


Pappa Ivars har utgivit massor av fotoböcker och jobbat för National Geographic.


Mamma Aka står bl.a bakom de stora figurerna uthuggna direkt i berget i Sydgrönlands ”huvudstad” Qaqortoq, men hon kan också måla; här några akvareller.


Folk gick som vanligt man ur huse när det vankades tändning av kommunens julgran. Minst 1000 personer hade hittat vägen till fotbollsplanen inte långt från vårt hus. Veckans andra stora folksamling, även om fredagens borgmästarbegravning slog de flesta rekord. Värsta statsbegravningen, direktsänd på TV över hela landet, hela centrum var avspärrad för trafik, i församlingshuset visades begravningen på storbilds-TV för alla nära & kära som inte fick plats i kyrkan och vad jag kan se från fotona så var det långt ifrån nog med plats där heller. Hela området omkring kyrkan & församlingshemmet var knökad av folk som huttrade i kylan. På jobbet, som ligger en bit från centrum, ställdes också en TV fram, som jag själv dock aktivt valde att inte se på. När begravningsföljet var på väg ut till kyrkogården följde jag dock med kollegorna ut för att med facklor ära borgmästarens, tillika kollegans mammas minne.


Tillbaka till söndagens julgranständning. En av de stående gästerna vid detta återvändande event var så klart den grönländske jultomten, den officiella ”världstomten”, med sin käpp av narvalshorn. Gissa om Aaju var glad. Senare på kvällen, fick vi stanna vid ett övergångsställe, då Jultomten och hans långa följe av något större barn skulle gå över vägen. Och då tittade han in i vår bil och vinkade, direkt till Aaju. Vilken lycka! :-)


I ett trädlöst land är det hyffsat enormt för många att i få se denna gigantiska gran. Och de avslutande fyrverkerierna är också en säker hit bland detta fyrverkeriälskande folk.

Vår dag avslutades med ugnsgrillad lammstek, med vad som enligt Holger var min mest lyckade brunsås någonsin! Yihuu... *hihi*