En lortedag

Detta är så långt något danskarna nog skulle kalla ”en rigtig lortedag”.

Det var härligt att komma hem igår; träffa Aaju, som lite blyg, var hyffsat tyst de första ca 10 minutrarna. Det var ju lite knasigt att se mamma efter så lång tid! :-) Vi umgicks sedan, hela lilla familjen. Packade upp små presenter & åt gott. Sedan somnade vi, trötta, tillsammans alla tre, i dubbelsängen innan klockan ens hann bli 20.15.

Det var sedan underbart att vakna på natten & se på en trygt sovande Aaju intill sig. Grabben som vanligen sover i sin egna säng. Trots det blev det dock inte en rolig natt. Utöver diverse sparkar från lilleman, bråkade nämligen mitt samvete med mig. Jag befinner mig på fel sida av Atlanten!

När väl morgonen kom tryckte en massa känslor sig fram. Undantryckta under flera veckors tid. Det hela blev så fel, och uppfattades som något annat, och oenigheter uppstod mellan dem av oss som borde vara de vuxna i familjen. Ensam kvar med Aaju vid frukostbordet kände jag sedan en önskan så stark, att bara samla mitt pick & pack, ta Aaju i handen och sticka så långt från ön som vädergudarna glömde som bara möjligt. Jag gör det inte, men ändå.

Pliktrogen som jag är, blev det istället att ta med sig Aaju till dagiset och sedan kämpa vidare genom ösregnet & stormen, till jobbet. Två lager av impregnerade kläder, inklusive ett regnställ, hjälpte inte helt. Både sockorna, byxorna & tröjan jag hade inunder, var en bra bit från torra när jag väl kom fram.

Men nu sitter jag iaf här, på jobbet, med smått rödsvullna ögon, tittande på kaskaderna av vatten som kommer störtande. Dricksvatten från reservoaren som piskas upp av vinden, över dämningen, genom luften och ner för berget utanför mitt fönster. Synd att min kamera är paj!