Lyssna på oss

Tänker, tänker. Tankar snurrar. Hjärnan arbetar på högvarv hela tiden. Känner mig helt utmattad, trots att jag bara suttit stilla på en stol mest hela dagen.

Idag ska vi dock inte åka in till sjukhuset. Mamma ska ändå flyttas. Efter två veckor inlagd på fel typ av avdelning, där det visade sig att överläkaren inte ens hade tagit ansvar för henne, eftersom en specialist på hennes sjukdom, från en annan avdelning, också lagt sig i och visat sitt intresse. Förslag på undersökningar & test har kommit, men inget har gjorts. En maktkamp. En kamp om prestige mellan läkare. Ingen har skurit igenom.

Idag ska mamma, försvagad till gränsen kånkas med ambulans genom Sommarsverige, med dess trafik, till Näl. Från Uddevalla. Hurra för NU-sjukvården. Vi lägger ner ett par mindre sjukhus och delar upp kompetensen på de två stora som återstår, kallar det NU som i Näl-Uddevalla. Vilken bra idé! Det blir både dyrare & sämre vård, med galet långa avstånd för många. 3-4 timmar i bil för en akutpatient, som har tur och slipper de oändliga köerna på en underdimensionerad europaväg, är väl helt ok? Det är hög standard i ett tätbebyggt område, i ett av världens rikaste länder. Hurra! Eller...?! Knas!

Det blir andra turen denna vecka för mamma. Tidigare i veckan var hon nämligen på Näl för en mindre operation. Fram & tillbaka över dagen.

Kanske är det tur att mamma är så sjuk som hon är. För förhoppningsvis märker hon inget av flängandet. Det är med nöd och näppe som hon känner igen oss, man & barn, som kommer och hälsar på henne, och så snart vi gått ut genom dörren har hon glömt att vi varit där. Mycket snurrar runt där uppe, galna kommentarer kommer ut ur munnen på henne, men senaste två dagarna har det mest varit sömn på schemat.

Bra! Det behövs ju för att återhämta sig. Vad det nu än är som orsakat detta plötsliga ras i tillståndet. Sedan har det ju inte hjälpt på att hon inte mindre än 5 gånger fick ramlat i golvet innan de förstod att mamma i sin förvirrning behöver någon som vakar över sig. 2/3 av ansiktet skiftar i en blå-röd-gul-grön färg. Ska det behöva hända? På ett sjukhus?

För att inte förglömma de nästan 3 dygnen hon låg helt utan vätska & näring. Ätit dåligt har hon gjort i evigheter. Undernärd & trådsmal har hon varit lika länge. Och det har långt ifrån blivit bättre sedan hennes tillstånd förvärrades så drastiskt för snart 4 veckor sedan. Men snälla läkare, lyssna och gör något när ni konstaterar att hennes halsförlamning kommit tillbaka, så att hon inte kan svälja så mycket som en vattendroppe! Dropp, näringstillskott, det är ett måste. Kvinnan väger ju inte mycket mer än min son på 3 år!