En naken svensk mitt i city

Många dagisbarn var, liksom jag ,tidiga till dagens stora event. När väl det hela drog igång var det människor nästan överallt.

Så har jag, trots den isande kylan, varit kulturell och deltagit vid dagens ”avslöjningen” av Havets Moder (Sassumap Arnaa). Under arrangemanget bjöds det, utöver lååånga tal, bland annat på traditionell sk trumdans, körsång samt 5 kajakpaddlare som visade hur de kunde göra eskimåsväng efter eskimåsväng (dvs snurra runt med hela kajakekipaget ner i det kalla vattnet & upp igen. I vatten där isbergen, som fullständigt fyllt fjorden de senaste dagarna, guppade runt utan att direkt verka smälta, vilket väl säger sitt om temperaturen). Själv frös jag - tillsammans med de flera hundra andra åskådarna - tillräckligt, bara av att stå på land & se på.

Havets Moder var det ja... Inuiterna hade förr inte någon egentlig gud, utan man trodde på andar. Både goda och onda, där speciellt Havets Moder – som bland annat styrde över alla djuren i havet – var en viktig ande att hålla sig på god fot med, för att få en lyckad jakt. Enligt myterna levde hon på havets botten och sände upp jaktbyten till dem som visat henne & naturen respekt. Liksom hon omvänt, höll på djuren för dem som inte gjorde det.

Den grönländske skulptören Christian Rosing har nu gjort en skulptur av denna (nakna - för att delvis förklara detta inläggs överskrift) kvinna. En skulptur som, efter idé från Nuuks kvinnliga borgmästare, har blivit placerad nere i den sk Kolonihamnen – stadens äldsta stadsdel, tillika Nuukbornas favoritställe för allmänt havsskådande & ikringstrosande.

Bästa korten jag fick på skulpturen var nog under förberedelserna, då det inte stod så många i vägen. Fast då var den ju så klart fortfarande täckt av ett vitt "lakan"...! (Till vänster i bild.) Ett riktigt "nära-inpå-porträtt" kommer nog här i bloggen om några dagar istället.

Hon står, omringad av diverse djur, på stranden, där tidvattnet gör att hon stundtals kommer helt under ytan. För ja, vi har rejält högt tidvatten här i Grönland, ofta många meter (jämfört med i Sverige, där det som absolut max är några decimeter). Så även en 2 meter hög skulptur av 7 ton svensk (aha..!) granit *), kan uppslukas av vatten, lätt som en plätt.

*) Ja, det har varit lite debatt om varför man valde att göra skulpturen i svensk granit, när nu det finns oändligt med passande sten här, lokalt. Men så blev det alltså...