Jag har genom åren fungerat ”turistinformation & resebyrå” för många resenärer. Både för bekanta, bekantas bekanta och helt okända, liksom det både har handlat om hjälp inför en resa, som under en redan påstartad resa. Främst har det varit för icke dansk-talande skandinaver, men också danskar och en hel drös andra nationaliteter. Och tänka sig; jag tycker det är lika roligt varje gång jag får en förfrågan, och försöker alltid göra mitt bästa!
I den anledningen tänkte jag det kanske var tid till lite ”turistinformation” här på bloggen. Information som så klart också kan användas som generell allmänbildning, och på inget sätt är bara för kommande Grönlandsresenärer,
Min egna översättelse och tillpassning av kartan från www.greenland.com. Klicka på kartan för att se den i större format. (PS: Sorry, för att jag råkade kapa av lite av sydspetsen och stava Disko med c (vilket det stavas med på engelska, men inte på svenska)... :-) )
Till att börja med tänkte jag mig en liten ”serie” om Grönlands olika landsdelar. Normalt pratar man om Öst- och Västgrönland, där öst skiljer sig markant i kultur och språk från väst, då öst i många år levt isolerade från både Västgrönland och resten av världen. Västgrönland kan sedan delas in i Syd-, Mitt- och Nordgrönland, där Nordgrönland kan uppdelas ytterligare, til (igen) Nordgrönland och Diskobukten. Blev det för rörigt? Det är i alla fall de delar av Grönland jag tänkt att presentera här de närmsta par veckorna, i följande ordning; Nord, Disko, Mitt, Syd och Öst.
Nordgrönland
Min helt egenhändigt ihopknåpade karta; favorit i repris... ;-) Klicka på den för att se den i större format.
Nordgrönland är ett stort och mycket glesbefolkat område, som för resebyråerna sträcker sig från området strax söder om Upernavik, på mitten av den grönländska västkusten, helt upp till det allra nordligaste Grönland och det mytomspunna Qaanaaq/Thule. På plats här i Grönland talar man dock som oftast om Nordgrönland som något som startar redan en bit norr om Sisimiut, ett område som jag här i bloggen (liksom alla resebyråer) valt att presentera separat som Discobukten, vilket iofs också är ett begrepp som används här för städerna som ligger i bukten eller på den stora ön Disco.
De två städerna i den reducerade varianten av Nordgrönland är mycket små. Ja, de skulle utan tvekan kallas mindre samhällen i Sverige t.o.m. Upernavik har med sina tillhörande bygder strax under 3000 invånare, varav ca 1200 bor i Upernavik stad. I Qaanaaq med bygder bor det lite drygt 800 personer, varav drygt 600 bor i staden.
Ett ca 50 år gammalt foto föreställande Holgers mormor som ung (i bakgrunden), samt Holgers moster och mamma (längst fram till höger). Mormodern dog tyvärr för ett drygt år sedan, men levde hela sitt liv i den lilla bygden Kullorsuaq. Ett hårt liv, som gjorde att hon såg ut att vara närmare de hundra, trots att hon inte var så mycket mer än 70.
Själv har min grönländska familj starka band till bygden Kullorsuaq (vilket betyder ”Den stora tummen”, pga ett tumformat fjäll i området), mitt imellan dessa två ”städer”, så ocentralt man bara nästan kan komma i världen. Där är båda mina svärföräldrar uppväxta och levde de första ca 20 åren av sina liv. Smått isolerade från allt vad omvärld heter; dels av avtsånden till närmsta grannen och dels av isen som ligger fast hela perioden november-juni, med bara 4 månader hyfsat isfritt om året (något som dock ändras mer och mer pga klimatförändringarna).
I Nordgrönland har man stora möjligheter för att se det som de stora äventyrarna Knud Rasmussen och Robert Peary (förste mannen på Nordpolen) m.fl. skrev om för över hundra år sedan, då ”västlänningar” så sakterliga började nå området. Här skiner solen non-stop i upp till drygt 4 månader om året och är helt frånvarande i lika lång tid under vinterhalvåret. Livet fortgår också på många sätt som det gjorde förr, innan landet koloniserades, där god jakt och fiske fortfarande är det avgörande för att man ska kunna livnära sig.
Även om man numera har fasta boplatser, så hör jagtresor på flera veckor, med hundsläde eller små båtar, därför fortfarande till vardagen. Fångsdjuren är många; främst sälar, valar och fåglar, men även isbjörnar och valrossar. Och man jagar på många ställen fortfarande uteslutande med traditionella metoder; med kajak eller hundsläde (på havsisen), beroende på säsong, samt med hemmagjorda harpuner t.ex. Det är också vanligt att använda gevär och liknande, samt små jollar, men det är alltså inga stora fiskebåtar eller liknande vi talar om. Inte alls.
Med detta sagt står det därmed klart att detta är ett av de områden i Grönland som kommer att drabbas hårdast av de kommande klimatförändringarna, som faktiskt redan är över oss. Det moderna Grönland spås ironiskt nog att vinna på det varmare klimatet, men vissa biologiska system samt det traditionella livet som fångare – kombinerad jägare och fiskare – går en dyster framtid till mötes i och med att isen och fångstdjurern drar sig tillbaka.
Antalet turister i Nordgrönland är begränsat. Kanske främst då det ligger så avskilt och är svårt & dyrt att nå. Utöver flyg med Air Greenland, kan man om sommaren komma till området med kryssningskepp. Som dansk (och amerikansk) medborgare har man också möjlighet att ta ett välbetalt arbete på den amerikanska militärbasen i Thule.
Populära mål är annars bygden Siorapaluk, som är världens nordligaste, fasta boplats. Många fågelintresserade drömmer också om att resa till Upernavik för att se de stora fågelkolonier som staden är känd för.
Under senaste besöket i Nordgrönland pajade kameran, men här är iaf ett foto på Upernaviks museum och stadens kyrka, taget av Holger.
Tillslut, till Holger: Gårdagens Aaju: Lite tur i oturen fick Aaju inget lördagsgodis i lördags, så det blev både Kinderägg och Hubba Bubba på en måndag istället, som han här visar upp.
Dagens Aaju: Med snabba steg flyr Aaju från mamma. Snöstormen berör honom inte. Och grannen, ja han är igång med att bygga en megasnögrotta.
14 kommentarer:
Jag tycker någon förläggare borde ge ut en bok med allt du skriver och fotar på din blogg. Jag skulle köpa ett ex. direkt!
Din tillvaro är så diametralt olika min att jag sitter bara och gapar ibland. Särskilt åt bilderna.
Håller med Matildas fikarum! Lullun, du borde kontakta något förlag och ge ut en bok!!!!! Det är helt otroligt fantastiskt hur nära Grönland ändå är "Nordisk kultur" men hur "unik" deras egen traditionella kultur ändå är! Och både din text och dina bilder är otroligt bra! Så en bok vore inte fel!!!
:-)
¡Olé!
Kan bara instämma till föregående skrivare. Ta kontakt med något förlag dom tar sig an dina berättlser och betraktelser omg. Gör Det! Hör på storasyster hälften av din energi hade varit mer än nog för mig. ursäkta att jag inte hört av mig på några dagar men vi har bytt ut lite datorer här hemma. Fråga inte vad eller var för det där fattar jag inte:-)
Bara loggar på när allt e färdigt..
Kram vännen hälsa Aaju....
Absolut. Skriver under på det alla andra har skrivit ovan. Du skulle kunna ge ut en bok med din info och dina bilder och berättelser från Grönland.
Jag känner så starkt att jag en dag vill åka dit, och det är ingen omöjlighet heller, ju.
Tycker också att det känns så nordiskt, och samtidigt så eget...
Annika US
Jag måste säga att jag redan skrev att Lullun borde ge ut en bok för en vecka sedan! :)
Någon som har kontakter?!
Jattekul att hora lite mer om gronland. Tank vad jag far lara mig av dig pa din blogg. Ser fram emot ovriga delar i din serie. Haftigt att du visade det dar fotot pa holgers mamma och mormor. Det ser ut som om det vore mycket mer an for 50 ar sedan. Ah sa USA har en militarbas dar, dar ser man. Interessant att det ar ljust 4 mandader dygnet runt och att det ocksa ar totalmorker under lika lang period. Jag tror jag skulle drivas till vansinne av totalt morker i fyra mander. Jag tror man maste vanja sig eller vaxa upp med det for att klara av det hela. Hur manga manader med totalmorker har ni dar ni bor? Man forstar att det inte kommer sa manga turister eftersom det ar sa avlagset och svart att ta sig som darmed blir dyrt. Fast a andra sidan far man verkligen uppleva det riktiga, akta och genuina om man kommer dit som turist
Ja lullun, jag instammer ocksa med dom andra. Man blir alltid meddragen i det du skriver, for det ar skrivet pa ett sa intressant satt. Har du sjalv varit runt Gronland och sett dessa sma 'stader' och byar? Hur langt norrut har du varit? pa sommaren eller pa vintern? Det ar skont att veta att du och din familj i alla fall lever i det moderna Gronland i den storsta staden med vatten avlopp och varme :-)
By the way, på www.svt.se/play så har de under dokumentärer ett program om de sociala problem som minoritetsfolk har fått pga evolutionen av det sk moderna samhället. Har du sett det? De tar bl a upp inuiter och filmar från Nuuk. Äsch, letade febrilt efter länken. Just nu hittar jag den inte - men så den i helgen. Hojtar om jag ser den.
Häftigt det här med polcirkeln och breddgrader osv. Nuuk är ju under polcirkeln och ändå är det så kallt klimat, kallare än motsvarande plats i Sverige. Men det beror väl bl a på att ni inte gynnas av gulfströmmen? Det märks ju på Kanada också, att det blir så kallare vintrar där fast att de ligger på samma breddgradd som södra Europa.
ALLA: Tack för alla uppmuntrande kommentarer. Sådana morgnar är det roligt att läsa mailen! :-)
En bok? Ja, det är nog inte helt omöjligt. Jag har alltid tänkt mig att bli lite äldre och mer erfaren innan jag första (*hihi*) boken (vilket man nog snart kan tycka jag är nu, snart). *hihi* Så ska man hitta den rätta vinkeln, och inte bränna av allt man har i 1:a försöket. Och så var det det där med finansieringen och att hitta tiden till att skriva, och modet att kasta sig ut i det. Men ja, jag ska nog tänka över det ändå. Ett tag till blir det dock att drömma vidare om att allt bara faller på plats av sig själv; att någon sonika kontaktar mig med den färdiga lösningen... *hihi*
Tack alla igen, för att ni pushar på. Det blir nog till något en dag; kanske inte imorgon, men förhoppningsvis har jag lite mer tid på mig... ;-)
Matilda: Tack igen för uppmuntringen, som ju fick en del ”svallvågor”. Ja våra två världar, på var sin sida om jorden, är verkligen varandras totala motsatser på många sätt! :-)
Saltistjejen: Ja vi får se... :-) Och ja, det är en knasig mix på något sätt. Man känner igen mycket från därhemma, men samtidigt är allt bara så annorlunda... *hihi*
Karlavagnen: Olé *hihi*
Och dokumentären (”Historiens fångar” kom jag fram till att den måste ha hett, efter lite surfande ;-)); den har jag delvis sett. Intressant, men som ofta med dokumentärer väldigt vinklad och fokuserad på det negativa.
I Australien och USA har dokumentären visst väckt debatt bland aborginer och indianer pga bl. a detta + att den var rasisitk, gav urkulturerna skulden utan att nämna kolonisatörernas del i det, samt att de ”experter” som uttalade sig (en ”vit” australiensare och en indian) är kända för att gå emot den allmänna opinionen och överdriva det negativa osv. osv. SVT ade vist fått en del anmälningar t.o.m för att de visat dokumentären, speciellt eftersom den visades okritiskt, utan att den följdes av en debatt.
Men självklart kan man se en del av sanningen i dokumentären. Själv såg jag som sagt inte hela, och inte så mycket av den grönländska delen, så jag kan inget säga egentligen. Här har jag dock inte hört några protester, även om den visades på TV här. På SVT play skulle den dock visst blivit borttagen nu i månadsskiftet. Jag skulle dock jättegärna se den (och då utan en hoppande och skrikande son runt omkring mig, som sist gång... ;-) )
Anna: Ja, vi får väl se. Måste väl ha en hyfsat färdigt manuskript först. Trots all energi som jag nu enligt dig har, finns det begränsningar även här (kanske främst tidsmässigt). *hihi* :-)
Hoppas datorerna funkar för er nu så! :-)
Och Aaju, ja han hälsar tillbaka med kommentaren: ”Jag älskar Anna, Camilla, Olivia och Karl (förstås nog som Cato, det är förvirrande för honom det där med Cato, Carlo, Karl och Gaali ;-) )” Sedan fortsatte han med: ”Morfar har en cykel. Mamma har ingen cykel. Morfar är 1-2-3 år”... *hahaha*
Annika: Vi får se, vi får se. Tack för uppmuntran! :-) och ja, du är som sagt välkommen och uppleva både det nordiska och det som är så totalt annorlunda. :-)
Anna, Fair and True: Ja, du var ju inne på det med bok redan då du. *hihi*
Och ja, visst är det lustigt med väder & breddgrader. Sydgrönland ligger ju t.ex i höjd med Stockholm och Oslo och det kan man deffinitivt inte märka! :-)
En stor bidragande orsak är som du säger avsaknaden av Golfströmmen. Istället har vi ju en Polarström, som pressar ner kyla från Nordpolen. Alltså helt motsatt från där hemma. Dessutom rekflekterar inlandsisens vita yta (som täcker det mesta av landet), 90% av solinstrålningen, året runt, så där ”strömmar” en stor del av vår värme ut. Speciellt sommarvärmen! ;-)
Desiree: Kul du ser fram emot resten. För mer kommer det, garanterat! När jag väl börjat, så kan jag ju inte bara sluta... :-)
Ja, fotot på familjen ser verkligen äldre ut! Det hänger dock troligtvis ihop med att man då fortfarande var långt efter i utvecklingen och väldigt isolerade i norra (och östra) Grönland (vilket man i många hänseenden delvis är än i dag, i nämda områden). Det påverkar så klart saker som deras kläder. Och liknande sten- och torvhus, har vi ju inte använt i Sverige på evigheter. Sedan påverkar det kanske att det är ett foto taget av ett foto (originalet hänger på museumet i Upernavik)... *hihi*
Amerikanska militärbaser, ja det var det många av här under andra världskriget, och sägs vara en av anledningarna till att de allierade tillslut vann (utan dem skulle inte amerikanska flyg kunna nå Europa bl.a). 3 av militärbaserna drevs vidare, varav 2 lades ner för några år sedan och drivs nu som civila flygplatser, men Thulebasen har fortfarande en mycket viktig position i det amerikanska försvaret (med missilradar som var avgörande under Kalla Kriget bl.a).
Helt mörker dock, det klarar vi oss utan här i Nuuk, turligt nog. Vi bor strax söder om polcirkeln, som är gränsen för midnattsol och omvänt. Men inte är det mycket sol vi har i december-mitten av januari inte! Någon timma max! Och även om solen hinner gå ner om sommaren har vi en längre period då det inte hinner att bli mörkt innan solen kommer upp igen. Skönt på något sätt, men visst blir kroppen smått knasig av det. Om sommaren blir man nästan inte trött och om vintern, ja då zzzzzzz.... Vissa klarar det inte alls. Ju längre norrut, ju större problem. Lokalbefolkningen, ja de klarar det helt klart bättre, men även de påverkas.
Anita: Vad glad jag blir av vad du skriver! Och jo, jag har varit runt en hel del i Grönland, men jag har tyvär inte varit i alla städer ännu. Och deffinitivt inte alla bygder, då de är många; omkring 60 (varav 55 är ”officiellt öppna”, dvs de anses ha tillräckligt många fastboende året runt för att hållas med offentligt el och vatten (till avhämtning...), samt affär). Allra nordligaste Grönland har jag inte varit ännu och heller inte på östkusten (vilket få här på västkusten faktiskt har, då man normalt måste åka till Island först, för att komma dit...). Holger har dock varit över så gott som hela Grönland (undantaget 1 stad), vilket är något väldigt ovanligt. Det är som sagt dyrt att resa runt, och man gör det nästan bara för att hälsa på familj (vilket man ju normalt inte har i alla städerna) eller med arbetet. Jag hoppas dock att jag kan lyckas bli lika välberest i Grönland, som Holger! Det är mycket att se, garanterat. Och med bättre kunskap i grönländska blir det garanterat en än större upplevelse.
Jag håller helt spontant med alla andra om det här med att ge ut en bok. Och du tycks redan vara inne på den linjen själv. Bra!
Det du skriver är jätteintressant, speciellt eftersom jag inte vet något om Grönland egentligen. Det märker jag verkligen när jag läser dina inlägg. Men nu lär jag mig mycket. Kul att du har med kartor i inlägget. Jag är lite kartfreak och gillar att se en överblick över saker och ting.
Ska med nöje följa fortsättningen.
Nej jag var inte heller helt positiv till TV programmet heller. Kanske lika bra att de tog bort det. Hmm...
Oj, här har jag visst glömt att svara. Förlåt!
Della: *hihi* Ja, drömmen har väl alltid varit, långt innan jag kom till Grönland, att skriva. Men man måste ju ändå samla på sig lite mod, tid och inspiration om man ska göra det, men vi får väl se... :-)
Ja, kartor; visst är de bara facsinerande. Jag har altid, sedan jag var riktigt liten, älskat kartor. Så där är vi lika! :-)
Karlavagnen: Att de tog bort den vid månadsskiftet tror jag var planerat redan från början. Men jag skulle allt gärna vilja se den "på riktigt" en gång trots allt. Tycker tyvär det generellt är ett problem med många dokumentärer, att de är väldigt ensidiga. Man har en tes och filmar och berättar allt som bevisar den, och inte så mycket motsatsen, tyvär. Men jag älskar dokumentärer ändå. Man måste ju bara göra sin egna tolkning sedan efteråt. :-)
Skicka en kommentar