torsdag, augusti 13, 2009

När lillgrabben är ute ur huset…



...går de vuxna till golf.

Tidigare i sommar frågade ett av våra kompispar oss om vi inte skulle gå en nybörjarkurs i golf tillsammans. Då möjligheterna att hitta på något fritidsaktigt här är ytterst begränsade, så tänkte vi ja, varför inte (utöver golfklubben, har vi ett badhus och en lerduveskytteförening samt en bio, och det var väl det). Det är ju alltid kul att testa på något nytt och möta nya människor, även om golf inte varit en direkt drömsport för mig. Jag hade dock provat ett par gånger innan (i Sverige) och kunnat konstatera att det faktiskt går att ha kul på en golfbana utan rutiga byxor och utan att ta det hela alltför allvarligt.

Fast det var så klart ett möjligt problem med barnpassning. Sedan var det resor och annat som kom imellan, så vi kunde inte delta i den årliga kursen i juni-juli trots allt. Fast någon ville visst att vi skulle vara med, för plötsligt fick vi, i söndags, reda på att de hade samlat ihop till en extragrupp för en intensivkurs med start måndag. Alltså just denna veckan som sonen är på koloni.

Sagt och gjort; både i måndags og i onsdags var vi tre timmar på golfbanan och puttade, chippade och prövade att slå långt tillsammans med de andra 13 kursdeltagarna (inklusive kompisparet). Och ja, så har vi fått en massa teoriundervisning.

På lördag ska vi dit igen, och spela på de nio hålen som lär utgöra värdens nordligaste gräsbana (är inte säker på det – ni nordsvenskar, finns det inte någon gräsbana norr om Skellefteå?). Och på måndag är det teoriprov.


Då allt växer så långsamt här och pga det hårda underlaget, är väl banorna långt ifrån världsklass, men inte är det många ställen där man kan spela golf mellan höga fjäll och med isberg guppandes förbi. ;-)


Faciliteterna är inte så stora, men de duger.


Klubbhuset stod, liksom banan, klar år 2000.

Kursettan in action. ;-)

onsdag, augusti 12, 2009

Utsikten från svalgången en morgon



Ibland blir man bara trött av att bo i slumkvarteret. Bostadsköer på cirka 12 år gör dock att man inte alltid har så mycket av ett val.

Två dagar senare, efter att vaktmästaren har städat och sopbilen varit där och tömt såg det ut såhär:



Barnen i området har hittat "spännande" sopor i form av avlagda, trasiga leksaker, som snabbt spreds för vinden. Ett av barnen (ses på bilden) samlade dock ihop en hel sopsäck och gick hem med dem. Rena julafton kan man väl säga. Även barnen som kom från hemmet där soporna kom ifrån, lekte glatt med och kastade ut trasiga leksaker åt höger och vänster.

Here we go again... *pust*

måndag, augusti 10, 2009

Läger och föräldratortyr (läs; barnuppfostran)



Så har jag skickat iväg sonen på läger med dagis. Helt galet egentligen. Han är ju inte stor den lilla kraken – han blir först 5 om en månad – och så ska han iväg på läger! Och det i en hel vecka!!!

Ja, det ska sägas att jag har grubblat, vridit och vänt på detta. Kan man verkligen skicka iväg en 5-åring in i fjorden på en lägergård så länge? Svaret tycks alltid bli nej på den frågan, men samtidigt är det ju det med att på något sätt ta seden dit man kommer. Här skickas nämligen alla barn iväg på det sättet och den garvade dagispersonalen insisterade på att det aldrig var några problem.

Sonens kusin skickades t.ex iväg till Danmark i två månader, för att bo i en dansk familj och gå i dansk skola, när hon bara var 11 år och hade läst danska i ett knappt skolår..! Strongt, men så funkar det här.

Kärleken till barnen är enorm, men den inuitiska uppfostran går fortfarande till en del ut på att man tidigt ska lära att ta vara på sig själv. Det hårda klimatet och extrema naturen har helt enkelt krävt det. Och helt fel är det kanske inte att man lär sig att hoppa mellan isflaken som barn, så att man inte stelnar till som en pinne den dag man som vuxen är på isfiske och upptäcker att isen brytit sig loss och man driver mot havs. Skillnaden mellan de turistande danska och de fastboende grönländska barnen är enorm när man ser dem leka i bergen. De grönländska barnen, inklusive min son, springer lätt hit och dit utan att falla. Och faller de, kommer de som oftast snabbt upp på fötterna igen. Det är inte situationen med de danska barnen, kan man väl säga, sådär generellt.

Jag har helt enkelt försökt att anpassa min uppfostran lite till den lokala. Fast ändå inte helt. En del längre lina har sonen väl fått än om vi hade bott i Sverige, helt klart, men nej, inte har han fått en av de mer extrema versionerna av grönländsk uppfostran heller. Inte något med att leka ensam ute, bland bilar och lösa, främmande hundar, redan som 2-3 åring osv. Nej, nej, nej.

Fast nu har han alltså fått ge sig av på läger och det måste jag väl säga var lite av en tröskel att komma över, att ta det beslutet. Väl vetande att min son är otroligt självständig och van vid att resa och sova på olika ställen, så har jag dock lugnat mig med mantrat: ”Är det någon av barnen som ska klara det, så är det min son.” Och det är väl så; han kommer att klara det galant, tycka det är superroligt osv. Fast visst oroar man sig. Turligt nog har vi båt, så skulle något hända kan jag vara där inom någon timma.

Här är lite foton från när vi föräldrar (och morföräldrar) vinkade av våra barn:


Vi mötte alla upp i hamnen omkring kl. 7.30 i morse.


I alt var det tre barn från sonens avdelning, inklusive favvistjejen (dock inte de två bästa vännerna).


Sonen såg fram emot att komma iväg. Han sa att han nog skulle sakna mig, men trots det lade han entusiastiskt på en extra natt när vi pratade om hur länge han skulle vara borta. ;-)


Så kom båten. Dax att lasta på!


Åtta spända barn och tre dagisfröknar (som i mansform heter? Ja, det heter väl inte ens dagisfröken för kvinnor mer, men jag har aldrig haft barn i Sverige och gick heller aldrig på dagis som barn själv, så vad vet jag ;-) ), de senare kom samtliga från sonens avdelning (fast det är ett ganska öppet dagis, så alla känner alla).


Hej då, hej då. Vi ses om en vecka! *hjälp*

söndag, augusti 09, 2009

Som att springa maraton

Världens hårdaste maratonlopp (pga alla backar) sägs vara det som gick av stapeln för 19:e gången igår lördag; Nuuk Marathon. Och nog var det hårt alltid. Jag var i alla fall mer än vanligt trött och hade rejält ont i benen på kvällen. Ajajaj. Och jag hade inte ens sprungit en endaste meter. Bara stått ganska så stilla på det hårdaste av granitgolv hela dagen, från tidig morgon.

Temat för årets maraton var nämligen ”Spring för ett bättre klimat” och som informationschef och tidigare också utvecklingskonsulent (jobbade då med förnybar energi och elverksstyrning) hos landets el-, vatten- och värmeproducent hade jag fått i uppdrag att fixa till en utställning i kulturhuset Katuaq, där (i och omkring) registrering av löparna också föregick, samt start, mål och prisutdelning.


Här är lite foton från dagen:


Sonen var med och hjälpte till att ställa upp.


Pojkvännen, även han tidigare utvecklingskonsulent nu projektledare, blev min sammensvurne under dagen. Tillsammans fick vi svara på ett hav av frågor från utsällningens besökande.


Resterna från en ”maratonists” stärkande frukost?!


Innan start skulle alla de 308 löparna från 8 olika länder få testat sina datachips, så att tidtagningen blev exakt. Här ses bl.a tre hurtiga kollegor, varav den gråhårige mannen sprang en hel maraton och cyklade sedan hem till Qinngorput – så långt bort från centrum man kan komma – utan att blinka. Imponerande! (De andra två kollegorna är damerna/tjejerna i bakgrunden.)


Det drog ihop sig till start. Bakom målporten ses delar av regerningsbygnaden och till höger ses kulturhuset där vi alltså stod hela dagen. (Och jo, lite bättre väder blev det framåt dagen, men ingen för löparna besvärande sol som tur var.)


Det var även rullskide- och rullskridskodeltagare med.


Startområdet började fyllas upp. Dvs det var dax för mig att återgå til jobbet.


Vår utställning - som handlade om förnybar energi, varför man ska spara på energi och hur man gör det - blev välbesökt.


Vissa tycket det var väldigt intressant. :-)


Utanför serverades det grillat.


Journalisterna var på plats.


Utanför kunde stadens invånare – till enormt stor glädje – även testa våra nya elcyklar. De ska minska företagets taxiutgifter och då vi dessutom får vår el från vattenkraft, blir det också mycket miljövänligare. Och jo, det går att höja sätet... ;-)


En glad lite teaterapa, som stolt visade fram sin medalj för avklarade 3,5 km.


En av sonens dagiskompisar. Tyvärr kunde ju inte Aaju vara med och springa, eftersom jag jobbade. Det får kanske bli till nästa år?!


Resultaten kontrollerades.


Frivilliga delade ut frukt och dricka längsmed vägen samt som här, efter mål.


Min kollega och vän spurtade in mot mål efter en halvmaraton!

Vinnaren av hela loppet var den lokale sonen, tillika min granne Kim Godtfredsen, med tiden 2:33:01 (løparnas tider ligger normalt 15 % högre här i Nuuk än när de springer andra stadsmaraton, pga den hårda banan). Inte helt otippat kan man väl säga, då den pensionerade landslagslöparen ju också har presterat bra internationellt genom åren. Bland kvinnorna hette segraren Britt Folkerman, också hon från Nuuk.

torsdag, augusti 06, 2009

Populära inuiter i Egypten


Varje år, på nationaldagen går jag på fotbollsmatchen mellan pensionärsföreningen och pensionärernas idrottsförening. Alla bjuder 100 % på sig själva, vilket resulterar i många skratt.

I Grönland är fotboll, precis som i de flesta andra länder, stooort. Dvs. internationellt är vi en okänd nation, utan chanser för att kunna delta i de stora mästerskapen.

När det gäller taekwondo er det helt omvänt. Där är intresset inte specielt stort lokalt, ja närmast obefintligt, men framgångarna desto större. Mästerskap efter mästerskap skördas det medaljer. Flera gånger har t.ex Grönland varit den mest vinstrika nationen i de nordiska mästerskapen och VM-gulden är heller inte få. Och då pratar vi om ett land med ynka 56.000 invånare. Fast nej, inte är taekwondo något som det pratas direkt mycket om på kaffepauserna här inte.

Något som det dock pratas om, och som man är mångt mer än hyfsat bra på med tanke på antalet invånare, är handboll, både damer och herrar. Flera av detta mini-mini-lands spelare spelar numera i diverse ligor i Danmark och andra länder i Europa. Och visst har man kvalat in sig till VM, via de pan-amerikanska mästerskapen. Just nu är t.ex U-21-killarna med i VM i Egypten.

Första matchen spelades idag, mot Estland, där Grönland tyvärr förlorade med knappa 38-37. Matchens roligaste inslag blev istället egypternas försök att spela Grönlands nationalsång vid matchstart. Istället för den finstämda nationaldagen strömmade nämligen polkalåten ”Marteerannguaq tammarpoq” ut ur högtalarna och lockade de grönländska spelarna till skratt. :-)

måndag, augusti 03, 2009

Första kärleken?

Sonen stod på parkbänken och ropade för full hals:

- M-A-N-N-G-U-A-Q!

- M-A-A-A-N-N-G-U-A-Q!

Allt i ett febrilt försök att få kontakt med lilltjejen Mannguaq som bor två trappor upp från där han stod. Sonen hade nämligen köpt tuggegummi med sig till henne. Det var bara ett absolut måste för den unge herrn när vi var i affären.

Tillsist blev det att knata upp för de två trapporna, knacka försiktigt, hårdare och sedan jääättehårt på dörren, varpå Mannguaq öppnade dörren. Tuggegummit blev överräckt, dörren stängdes och lyckan var total! :-)

Disney bättre än vuxen-kull



Efter ännu en förmiddag bland det uniformerade saftblandarfolket, piggar det upp att kolla in snart-5-åringens senaste mästerverk. Musse, Långben och Kalle ritade helt på egen hand. Jag blev imponerad. :-)


Det är så klart Kalles näsborrar som syns på hans näbb, och inte snedvända tänder, som den oförstående mamman först trodde. ;-)

söndag, augusti 02, 2009

Man ska ju börja med stil... ;-)


Kl 01.11
Jag slösurfar och kommer in på ”Ett Foto I Timmen”-sidan och upptäcker att den 1:e augusti är EFIT-dag. Jag hänger på! Efter sex månader utan blogg har abstinensen varit stor, så... ;-)


Kl 02.05
Midnattsolen har givit med sig för i år. Kvällen innan var den första då jag fick tända ljus i vardagsrummet denna sommaren.


Kl 09.01
Det är sääällan sonen är så sent uppe, men efter gårdagens svenskmiddag var han visst lite seg (max 10 sekunder senare sprang han dock iväg, pigg & glad).


Kl 10.07
Fy på mamma. Hon har inte dukat bort glassresterna från i går, vilket såklart lillkillen har noterat..!


Kl 11.22
Phu, så var det sista från ”partyt” diskat. Japp, det är diskmaskinen (ovanpå en tvättmaskin) ni ser till vänster.


Kl 12.23
Sonen och jag är ute på äventyr.


Kl 13.12
Jag är inte så duktig på att fota diskret under bordet, men två lådor vin är aldrig ett bra tecken när man väljer bordsgranne på grillbaren. Tyvärr var det mer hon som valde oss än omvänt. Nej, vad är jag less på löningshelger!


Kl 13.51
Bonuskort från allt-i-allo-butiken Nivi, det närmsta man kommer ett tivoli i Grönland (det mesta av året). :-)


Kl 14.20
Sonen är i himmelriket, på jakt efter en 1-års present till yngsta grönländska kusinen. Normalt stänger butikerna kl 13 här på lördagar, men inte Nivi och leksaksaffären inte (de stänger 16 respektive 15).


Kl 15.22
Lillkillen och jag är på väg till svärisarna som driver ett hotell, det stora röda. Den väldoftande (urk) röken kommer från räkfabriken och ja, fjällen ligger någonstans där bland dimma och moln.


Kl 16.05
Mobilfoto: Vilken tur man har som får present när man besöker de nyhemkomna semesterfirarna. :-)


Kl 17.08
Må vara att det bara var billiga kopior, men sonen brydde sig så klart inte om det utan lekte sig igenom hela besöket.


Kl 18.10
Vi har varit inne i närbutiken Kamik (sko/stövel) och köpt på oss inför vårt egna, kommande besök.


Kl 19.19
Tre stycken får du ta innan besöket kommer, sa jag. Och tre var vad han tog. Duktig pojke! :-)


Kl 20.15
Och så var hon här, äldsta kusin på besök från Ilulissat. Det blev ännu en sen kväll för sonen alltså, men det är ju inte varje dag vi får så fint besök. (Att flyga t/r Nuuk-lulissat kostar som absolut minst 4500 svenska kroner per person, och oftast mångt mer.)


Kl 22.20
Närmare 1.5 timme in i filmen ”The Incredibles”. Snart slut och dax för sängen för den lille. Flera bonustimmar där alltså.


Kl 23.08
Jag uppdaterar mig på nyheterna på SVT.


Kl 00.04, den 2:e augusti
Dagen avslutas med lite bokläsning.