torsdag, september 10, 2009

Grönlands El Niño



Sommaren 2009 har varit en fin sommar, det vill jag lova och den hade jag tänkt att skriva lite om i några inlägg framöver. Först ut är väderrapporten...

Sommaren var även förra året otroligt fin rent vädermessigt, men enligt DMI, danska motsvarigheten till SMHI, så har denna sommaren varit exceptionell. Det har varit en ovanligt torr och varm sommar på hela den grönländska västkusten, där vi och de allra flesta andra här i landet bor (av 56.000 invånare är det bara omkring 3000 som bor på östkusten). Ja, varm i grönländska mått mätt så klart; ingen värmebölja alltså, med bikinisolande och strandbad – långt därifrån.

Själv vill jag nog mest framhäva torr, då många våtområden har torkat ut och det har varnats för stor brandrisk på många (de flesta) håll. DMI kom också i tisdags med nyheten att det i Narsarsuaq i syd bara föll ynka 2 mm regn i juli månad, mot de normala 65. Här i Nuuk fick vi än mer ynkliga 1,4 mm i juli, mot de normala 86! Det är den torreste juli i Nuuk seden 1933, enligt DMI.

Det varma, klara vädret har också gjort att vattnet i Baffinbukten mellem Grönland och Canada är ovanligt varmt. På några håll är det upp till 10°C varmt, eller hela 7°C över det normala! Och ja, det är vad det är just nu, då vattnet i Baffinbukten når sin maximala temperatur nu under sensommaren. Som jämförelse kan nämnas att det knappt 30-gradiga vattnet vid ekvatorn i Stillahavet bara blir cirka 1-2° varmare än normalt vid den periodiska El Niño, som påverkar vädret så dramatiskt i stora delar av världen.

DMIs havmodeller visar, att uppvärmningen inte beror på att varmt vatten pressas upp från syd, utan det är verkligen solen som värmt upp området omkring oss eftersom vi haft så många fina, molnfria dagar. Turligt nog (?!) menar experterna från DMI att den grönländska ”El Niño” dock kommer att vara mer kortvarig än sin tropiska motsvarighet. När mörkret nu åter sänker sig över Arktis, kommer nedkylningen och isen kommer att lägga sig (om än lite senare än vanligt), så att den i november täcker hela den enorma Baffinbukten.

Ordningen kommer att bli återställd. *phu* ;-)

tisdag, september 08, 2009

30 (+ nästan 1) år och moster...



...för 3:e gången. Ett STORT hipp hipp hurra till det lilla miraklet och de nyblivna föräldrarna!

Här sitter jag är stolt, på mitt lilla isflak, och längtar till det att vi får ses!

♥ ♥ ♥

Sisimiut annu 2009

Så var det dax för ännu ett ”resereportage” från tiden då bloggen var stängd (så ja, ni som spanat in mina Facebook-album behöver egentligen inte läsa vidare).

Sista veckan i april i år bar det av för fyra underbara dagar i Sisimiut, Grönlands näststörsta stad med knappa 5500 invånare. Ja, vädrets makter ville nästan att besöket skulle bli längre, men de trogna propellerplanen klarade även besegra den stormen, så jag kom hem som planerat trots allt. Målet med resan var att hälsa på pojkvännen som var utstationerad i Sisimiut i ett par månader under våren och att bara slappa efter en intensiv jobbperiod med mycket strul även privat. Dagarna njöts i stooora drag.

Det blev inte fotat nästan alls i denna vackra stad, eftersom jag redan hade massor av foton i arkivet från tidigare resor*, men här kommer i alla fall ett par:


Det var hundslädetävling i Sisimiut när jag var där. Vi satt dock och väntade på att få vår lunch serverad, så det fick bara bli att se starten (här ses bara själva uppsamlingen; det kom många fler ekipage med tiden) från andra sidan kulturhusets panoramafönster.


Sisimiut hamn. I bakgrunden, till höger, ses den gamla stadsdelen med den förhållandevis nya, röda träkyrkan (färdig 1926).


Dagens fångst skulle tas i land. En stor valrosshanne. Skytten ses i svart- & vitrandig tröja och solglasögon, mitt i bild.


Valrossarnas ytterst plastliknande morrhår fascinerar mig lite. De är alltså upp till cirka 10 cm långa!


Valrossar är stora djur, som ger enorma mängder mat och stooora skinn (och ja, det är ett skinn som ses på fotot).


Sisimiut hamn. Det är inte direkt ovanligt med harpuner på båtarna här.


Upp till kamp, eller är det en kram P får?! ;-)


Två av kollegans många slädhundar. Två av säkert över tusen andra hundar i den lilla staden.


Så intressanta var vi visst inte, där vi kom vandrande. Ett litet titt och så zzzzz...


Det blev kört lite snöscooter.


Även jag fick sitta bakom styret på pojkvännens smått krånglande maskin. I bakgrunden ses kulturhuset. (Och igen; P hoppas att det är ok att jag lånat fotot. :-) )


Detta är alltså mitt inne i staden, på en sjö. ;-)


Tidvattnet skapar roliga fenomen, som detta tjocka lager av snö och is som liksom ”svävar” ett par meter över den torrlagda havsbottnen.


Så har tidvattnet spökat till det igen. Och ja, det ligger två båtar på isen.

*) Foton som många också har blivit publicerade här på bloggen tidigare (tex i mars-april 2008), tillsammans med en massa info om staden – så det hoppar jag över denna gången.

måndag, september 07, 2009

Naturens små under



Idag har det snöat och snöt. I fjällen alltså. Helt ner på 400 meters höjd. Gamla Nuuk-bor säger att då dröjer det bara en vecka till att det för första gången för säsongen lägger sig snö här nere på havsnivå (sista gången det lade sig nysnö för förra "vintern" var 20:e juni). Och det tror jag ska stämma ganska bra. Första snön brukar nämligen lägga sig +/- en dag omkring sonens födelsedag.


Just nu skiftar det dock mest imellan regn och sol här nere, samtidigt som det blåser kraftiga stormvindar. Plötligt när jag tittade ut, såg jag denna väldigt tydliga regnbåge. Den gick ner precis framför det vita huset...


...och vid (den isfria) isrinken. Bara någon minut senare var den som bortblåst, till sonens stora besvikelse.

Förresten visste ni att den vita fågeln (läs måsen) är mamma och att den svarta fågeln (läs korpen) är pappa till den lilla fågeln (läs sparven)? Denna fantastiska slutsats drog sonen häromdagen. Tror bestämt att mamman måste komma ikapp med sin biologiundervisning... ;-)

söndag, september 06, 2009

Ännu en aktiv helg

Så var det söndag och storstädning står på schemat, tillsammans med lite artikelskrivning för jobbet. Alltså en hemmadag med andra ord, fast sonen klagar inte; det har ju varit full rulle både fredag och lördag.

Efter dagis fredag bar det nämligen av ut på stan...


...med nya cykeln.


Det blev till att dela en pizza på Prego.


Och jo, jag upptäckte plötsligt att sonen alltså blivit stor. Utan en kommentar och utan att försöka ge dem till mig, hade han plockat av och lagt det han inte ville ha (lök) på tallrikskanten. Duktig kille!


Sedan blev det att se polske fotografen Fiann Pauls fantastiska foton från Himalaya, Island och Grönland.


Sonen levde sig in i utställningen (tyvärr hann jag inte få fram kameran när han stod som mest bakåt, men ändå). ;-)


- Den här filmen ska vi se! sa sonen.
Alltså "G-force"; en familjefilm om tre marsvinsagenter (dock inte i 3-D).


Laddad för underhållning. Och visst var han minst lika nöjd efteråt vill jag lova. En lyckad kväll, helt klart!

===


Lördag bar det av på uppdrag ”Hitta Julklappar”. Ja, vi ska ju skicka iväg alla våra Sverigeklappar i början av november, och då en del annat kommer i vägen närmsta tiden, tyckte jag att detta var en bra dag att börja. Sonen var nöjd med sina 100 kronor som han fick att handla för (som dock fick bli fler allteftersom dagen gick).


Vad förvånad jag blev att hitta Mamma Mu-nallar i bokaffären..! Findus var inte lika överraskande – senaste Pettson-filmen kommer faktiskt hit om två veckor. Men, nej inte hör detta till vanligheterna, därav behovet av att ta ett kort. ;-)


Nej, vilken bra present! Det gäller ju att lära sig sin plats i livet tidigt. ”Cook ’n Clean”, med kombinerat kök och tvättstuga i ett. Och bara tjejer på alla bilderna såklart. Super! Hmm...


Sonen spanade in krims-krams-hyllan i en av stadens souvenir- och presentaffärer. För ett tag sedan hade jag sett ett par små keramikkrukor som var så fina i en av dessa affärer (inte den som fotot är taget i) och som kanske skulle bli en passande julklapp. Jag mindes inte priset, bara att det var hutlöst för en så liten kruka, men kanske var det en bra idé trots allt?! Så jag tittade förbi igår. När de visade sig kosta hela 1300 kr (motsvarande nästan 1900 svenska) kom jag dock hastigt på andra tankar. Liiite för dyrt för en julklapp tycker jag...

Jag hittade istället en fin prydnadskudde. Pris; 1300 kr, alltså återigen nästan 1900 svenska kronor. Nej, den blev inte köpt den heller. Att köpa julklappar här är verkligen inte lätt, med så begränsat utbud och så hööga priser på allt. Men nu har jag fått en annan idé... ;-)


Efter julklappsbestyr var vi väl värda en mjukglass tyckte vi. Det var ju dessutom ganska varmt, hela +7 C. :-)


Medan vi åt kunde vi sitta och se hur det snöade på Hjortetakken, ner till ca 1000 meters höjd (fjället är 1210 meter högt). Det har snöat i fjällen här runtomkring i några dagar nu.


Grönländare är inte så vana med småkryp, därför springer de flesta så snart de ser en spindel (inklusive alla de som satt på bänken i bakgrunden). Sonen och ett par andra nyfikna inspekterade dock det ovanliga besöket. (Tror nästan jag kan räkna antalet spindlar jag har sett här sedan 2001 på mina fingrar.)


Innan det blev dax att gå hem och få besök av sonens kompis, blev det att gå på teater (sonen ses i röd tröja) – ”En konstig trädgård”, spelad av en barnteaterduo på besök från Danmark. Lillkillen ropade dock först ett bestämt nej till förslaget. Han ville inte gå på teater.

- Varför vill du inte gå på teater? frågade jag.
- Jag tycker inte om teater!
- Men vet du vad teater är?
- Nej...!

*hahaha* Med lite mamma-list löste det hela sig dock ganska smidigt och sonen blev så klart en av dem som följde mest med i handlingen och applåderade, ja det gjorde han allra mest av alla. Jättekul var det! :-)


På kvällen blev det också att prata lite i telefon med modtagarna av dessa fina brev, som sonen skrivit till dem han ville bjuda in på födelsedagskalas. Snabb postgång (för att vara här) denna gången; vi skickade dem i torsdags (att gå till posthuset är ju också ett äventyr - roligare än att dela ut dem själv, som vi brukar göra). :-)
Och ja, det är lite med vilje att ni inte ska kunna läsa namnen som sonen har skrivit.

lördag, september 05, 2009

Sonen gillar att gå på gym…



...eller snarare, att gå till ”tuggummiaffären” (läs mataffären). Det är dock inte så mycket pga av själva affären, utan snarare pga hinderbanan på väg dit. Ett rejält tränningspass får han, helt klart, av att klättra upp och hoppa ner från alla dessa stenar. :-)

fredag, september 04, 2009

Fredagstema: Empati

Så var det fredag och äntligen dax för fredagstema / Show & Tell! Det börjar ju nu igen, efter sommaruppehållet. Och för min del, börjar det ju också igen efter mitt halvåret långa blogguppehåll.

Jag är annars ett troget fan av fredagstemaet, som drogs igång av Aurorabuddha i december 2007 (se mitt bidrag till första temat här). Hon ville dock inte ta åt sig äran för denna bedrift, men jag håller fast vid att hun var intiativtagaren, om inte annat så i alla fall i vår växande grupp av bloggare.

(En grupp som jag i övrigt inte har direkt koll på för tiden. Jag har inte fått uppdaterat min deltagarlista sedan i oktober 2008, men jag lovar att fixa det innan nästa fredag. Är det någon av er som anser sig ha den absolut mest kompletta listan, eller däromkring, ge mig ett ”pling”! :-) )



Denna fredagens tema är ”empati”, vilket jag tycker är ett väldigt passande tema. Detta då en av de personer som verkligen visat mig empati är just tidigare nämda fredagstemagrundare, Aurorabuddha. Hon läste väldigt tidigt mellan raderna på min blogg och sträckte ut en hjälpande och stöttande hand, på ett sätt som en främmande person, ja i ett annat land t.o.m, inte alls har en plikt att göra. Hon skrev så många kloka ord, som jag fortfarande bär med mig.


Aurorabuddha, som också kallar sig Norrskensbudda, är inte så aktiv i bloggvärlden mer, men jo visst tittar hon förbi på ett välkommet besök ibland.

Hon var heller inte ensam, om än bland de första. Ni andra, ja, ni vet säkert vilka ni är. Alla ni som genom några av mina värsta stormar helt oegoistiskt sträckt ut en hand, visat medkänsla och inlevelse i min situation. Ni som skickat mails och kommentarer med kramar, erbjudit er att ringa osv. Och det helt utan att kräva något tillbaka. Utan att ens kräva att jag mer konkret berättar vad som hänt, händer och kommer att hända.

Empati är ett stort ord. Ett viktigt ord. Världen behöver empati för att må bra. Även små doser av empati är viktiga och de små saker ni alla gör för andra i vardagen gör en skillnad. Tack till er alla!


Norrsken heter Aurora Borealis på latin.

PS 1: Norrskensfotona är tagna från min balkong i april 2008.

PS 2: Jag lovar, jag ska svara på alla obesvarade kommentarer från tidigare inlägg, men det blir först till helgen. Jag har kvartalets mest fullspeckade jobbdagar just nu. Eller vad säger ni till 18 timmars effektivt jobbande senaste dygnet...?! (Och nej, oroa er inte. Jag är som Grönlandsveteran ganska duktig på att gå hem redan vid lunch de dagar som det inte krävs så mycket av mig - och ibland är det ju faktiskt bara väldigt skönt att arbeta med stort A... ;-) )

onsdag, september 02, 2009

Bara i Grönland (2)...



...går man på jobbet med en förpackning patroner i fickan utan att på något sätt vara psykiskt sjuk.

Eller för den delen går in på posthuset med ett gevär under armen, utan att någon lyfter på ögonbrynen. Och det var inte ens några av extremerna, utan bara sånt vapenrelaterat som jag själv lyckats med den senaste tiden. Alltså inte bara sett, utan själv gjort.

Och jo, jag vet att det finns länder där det är vanligt att männen, och t.o.m småpojkarna, inte lämnar sina hem utan sitt vapen och ammunitionsbälte. Fast jag tycker nog att Grönland är nog så extremt, med sina extrapris-på-vapen-annoncer i mataffärens reklamblad och inkastande av vapen i taxins baksäte när man ska en tur ner till båten osv. ;-)

Och ja, det finns en helt naturlig förklaring till mitt egna ”beteende”. Jag är inte så morbid som de senaste ”Bara i Grönland”-inläggen får det att låta. ;-)

tisdag, september 01, 2009

Bara i Grönland...



…kan man märka att höstkylan är på väg genom att valknoterna man har liggande ute på balkongen stinker mindre än vanligt.

Och ja, fotot är taget på min balkong. De båda benknoterna är, var för sig, ca 50-60 cm breda, och är från vänster; ett skulderblad (eller vad det nu heter på ”valska”) och en ryggkota.

Man tager vad man haver



Så här fina sängkläder har vi i vårt ”master bedroom”; Byggare Bob och en fotbollsspelare. Eller nja, det var visst bara tillfälligt.

Eftersom sonen hade ont i magen igår kväll, fick han lov att gå och lägga sig i dubbelsängen. Ett par timmar senare vaknade han och spydde ner allt vad tyg heter, så det blev att improvisera och hämta sängkläder från sonens våningssäng.

Idag står därför tvätt och filmtittande på schemat för mor respektive son. Min tappre lille son har dock inte klagat en endaste gång, inte heller när han fick spytt ner hela hallgolvet i morse. Hur kan man annat än älska den stackars lille parveln?! ♥