fredag, september 18, 2009

Mitt förhållande till alkohol & droger



Vi har väl alla haft dem; barndomsprinciper: ”Jag ska aldrig...” Varpå de vuxna alltid sa: ”Vänta du bara till att du blir stor.” Denna veckans fredagstema/show & tell från Mais oui är ”Mitt förhållande till...” + ett valfritt ämne. Och jag hade tänkt att skriva just om en av mina barndomsprinciper.

Jag hade säkert många principer som barn, och nu pratar vi om sådär 6-10 års åldern. Jag minns dock bara tre, och som jag verkligen menade då jag sa dem, även om det så klart var de som tvivlade. Minst ett par av dem var deffinitivt präglade av att jag var minstingen i en systerskara på tre och kanske av att jag var lite av en killtjej. De var nämligen:

1. Jag ska aldrig sminka mig.
2. Jag ska aldrig börja röka.
3. Jag ska aldrig dricka alkohol (senare utvidgad med att aldrig använda droger).

Ja, nr. 1 har jag väl inte kunnat hålla helt. För visst sminkar jag mig, men jag började sent och inte är det mycket smink som kommer på. Så på sätt och vis kan man väl säga att jag nästan har hållit mitt ”löfte”. ;-)

Nr. 2, ja, rökning tycker jag fortfarande är lika äckligt som den gången jag första gången sa till mina föräldrar att jag aldrig skulle röka. Känns totalt onödigt för mig. Det innebär inte att jag ser ner på andra som faktiskt röker och all respekt åt dem som försöker men inte lyckas sluta, för jag förstår att det är svårt.

Nr. 3, ja jag är principfast och har jag en gång sagt något så har jag svårt för att erkänna att jag inte kan hålla det. Alkohol har dock aldrig riktigt sagt mig något, heller inte senare i livet. Kanske tycker någon att jag är tråkig, men jag missade helt denna tonårsdille att supa sig full samtidigt som jag inte känner som om jag har missat något egentligen. Istället var jag nog den bland mina vänner som oftast blev tillsagd av ordningsvakterna att jag skulle ta det lungt, och det var bara för att jag var glad. Hade ju inte druckit en droppe.

Även om jag på många sätt är en livsnjutare har jag inte fått vanan att sitta och njuta av ett glas vin. Kanske har jag missat något, men samtidigt känns mitt liv så fullt av njutning att jag inte behöver mer. Jag är enormt nyfiken på att testa nytt, men att dricka bara för drickandets skull, för att bli full, nej det lockar inte. Kanske kommer det en dag bara helt av sig själv, vem vet. Jag dricker ju alkohol, det är inte det. Det är bara sällan och i så små mängder att jag med lätthet kan räkna gångerna jag har känt av beruselse på en hands fingrar.

Att leva i ett samhälle som detta sätter ju också saker och ting i perspektiv. Alkohol är ju så långt ifrån bara något roligt. Så mycket skit följer ju också med. Jag är själv uppvuxen i en familj med ett väldigt sunt förhållande till alkohol (därmed inte sagt lika torrt som mitt ;-) ), därför måste jag säga att det var en chock för mig att här på närmare håll verkligen se hur alkoholen kan förstöra en familj, generation efter generation, på så många sätt. Alkoholen kanske inte är anledningen till all sorg och missär, men inte gör den saken bättre.

Som bland så många andra kolonialiserade naturfolk, så florerar ju alkoholproblemen här. Kanske är de inte så enormt mycket större här som man kan tro. Traditionen är ju en annan – när man ska fira och vara glad så gör man det ute bland goda vänner. Garderobsdrickeriet är nog minimalt. Fast visst är det tragiskt att se. Att fredag morgon, på väg till jobbet, möta folk som nästan inte kan stå på benen, bara för att 14-dagarslönen blev utbetald på torsdagen osv.

Alkohol är dessutom dyrt här, dyrare än i Sverige. Med de låga inkomsterna många har, skapar det många andra problem än ”bara” att barnen inte får den omsorg de har behov för (vilket ju är så långt från ”bara” det bara kan vara) och jobb inte bliver passade. Det finns nämligen inte heller alltid pengar till nödvändigheter som mat och kläder i vissa familjer.

Ja, kombinerat med mitt ”sopinlägg” tidigare i veckan, målar detta inte upp en vacker bild av det på många sätt så underbara land jag lever i, men man ska ju inte heller dölja problemen. Problem som faktiskt finns överallt i världen, inte minst här.

Vi kan dock skatta oss lyckliga över att övriga droger inte har hittat vägen hit. Ja, utöver hash då. För det finns det tyvärr också en hel del av och jag tror ingen här kan stoltsera med att de inte känner någon som röker. Eller för den delen, att inte känna någon – om än på avstånd – som någon gång har haft fingrarna i dealandet med hash, om det så ”bara” är som pengakurir. Bara genom att gå till mataffären några gånger, kan man ju nästa inte undgå att se någon sälja. Då ska man alltså vara otroligt naiv, om man inget ser.

Hashrökarna själva är ju snabba med att säga att hash, som den milda drog det är, är ofarlig och alkohol är minsann farligare. Och ja, det är den nog – speciellt eftersom alkoholdrickandet är mycket mer utbrett om inte annat. Och naturligtvis är det vanligare, för det är ju lagligt. Fast hade alkohol blivit uppfunnet idag, så hade det nog også blivit förbjudit ganska med detsamma. Så argumenten håller inte.

Ja, att växa upp med att vara totalt emot allt vad rökande och drickande heter, så säger det sig självt att jag inte har något som helst intresse i droger. Jag är dock heller inte någon moraltant. Andra får för mig göra som de själva vill, så länge det inte sårar andra. Det senare är dock svårt att undvika. Alkohol och hash, som är det som finns här, sårar de närstående. En som röker hash regelbundet och har ett beroende, blir annorlunda. Denne blir lättare irriterad, får ett dåligt och svängande humør och tar inte ansvar för sin egna och därmed familjens situation. Denne känner sig ofta förföljd och får en förvrängd syn på verkligheten osv. Det blir till en ohållbar situation tillslut.

Sedan tillkommer som sagt, igen, det ekonomiska. Senaste numret av familjemagasinet Sila, som alla hushåll här får två gånger om året, hade hash som tema. Enligt den kostar ett gram hash omkring 500-700 kroner (650-920 svenska) i Grönland – i Danmark kostar det enligt samma tidning 50 kronor. Klart att det slår ut familjer då!


Normalt så beslagtas det omkring 50-60 kilo hash i Grönland per år. I juli i år beslagstog man hela 118 kilo bara i denna segelbåt, som nu ligger bakom polisstaionen i Nuuk. Nytt rekord.

Vill du läsa mer om hur andras förhållande är till diverse saker och ting, kolla in dessa bloggarna.

torsdag, september 17, 2009

Tiden går så fort



Vill bara skicka ett stoooort grattis till kära E1 som fyller 1 år idag! Hipp hipp hurra, på din födelsedá!

Och ja, vissa har en B1 och en B2. Jag har istället en E1 och en E2, och en stooor O så klart. Vi pratar alltså om syskonbarn. Tjejer hela bunten! :-)

Sonens 5-årsdag

Så är dagen nästan över*. Redan. Sonen blev 5 år i dag och trots att vi var hemma hela dagen, så försvann tiden bara i ett swich... ;-)

Kl. 6.30 i morse gick jag in och sjöng för sonen, som tidigare smugit sig in och somnat i min säng. Tror ni att han vaknade? Inte då. Efter att ha sjungit ”Ja må han leva” rejält högt typ fem gånger och puttat till honom ett par gånger, så var han dock plötsligt klarvaken...


...eller ja, nästan. ;-)


Många paket blev det, från familien i Sverige og oss här. Eller snarare fyra, fast med innehåll som heter duga – massor av lego och Blixten McQueen-saker (från filmen Bilar). Och nöjd blev han minsann, efter att (som alltid) fint och ordentligt ha packat upp alla paketen (ja, det finns alltså otroligt nog sådana barn som tar sig tid till att titta på korten och inte fläcker upp paketen i all hast ;-) ).


Sedan var det att springa ut till köksbordet och börja bygga. Sonen var 100 % fokuserad när han skulle bygga Anakin Skywalkers legorymdskepp. Det var det enda han verkligen önskade sig i födelsedagspresent den senaste månaden eller mer. Inte för att han någonsin har sett filmerna, men... ;-)


Senare på morgonen kom sonens absoluta bästis K. Killarna bjöds på bananpannkakebrunch med pirattema.




Det mesta av dagen gick åt legobyggande, bullätande och skönsång. ;-)


Sonen fick sent om eftermiddagen en knapp timmas ”paus” mellan besöken. Då passade han på att visa att även han har fått gener från sin morfar vallhundsinstruktören. Sonen vallade alla (pirat-) ballongerna in i vardagsrummet. :-)


Sedan följde en ny våg av presenter; bilbana, Bilar-bilar (alltså från filmen Bilar) och en stooor röd Fatboy. Och lek, jo jag tackar jag! ;-)


Temat för kvällen var även det pirater, så det var dukat upp med piratduk, piratmuggar, piratsugrör, pirattallrikar, sand- och snäckdekorationer och en skattkista med ”juverler” (läs sonens pärlkreationer och annat krimskrams *hihi*) och (elektriska) ljus. ;-)


På menyn för de i allt 8 ätande runt 4-mannabordet stod hembakad pizza, bullar, kakor och ja, tårta såklart! ;-)

Strax före klockan nio, efter dagens saga, deckade den stora lilla 5-åringen. Tack alla för era hälsningar och presenter; via bloggen, facebook, e-mail, post och telefon. Jag tror lillen blev otroligt nöjd med sin dag, och den var ni ju alla en del av! :-)


*) Eller ja, dagen är över egentligen, då klockan ju faktiskt är över midnatt. Det är bara jag som inte har kommit mig i säng ännu. ;-)

tisdag, september 15, 2009

Vad är det som stinker?

När jag vakande i morse, var det till en obeskrivlig stank. Och nej, kära läsare av mitt förra inlägg, det var inte från grannarnas (eller mina egna) sopor. Nej, stanken kom från sonens sovrum.

Eller ja, själv tyckte jag egentligen att det mest doftade af nybakade bullar, men enligt grönländsk tradition så stank det. Ni som följt min blogg i något år eller mer, förstår nu kanske vad jag pratar om: Den inuitiska traditionen om att säga att det stinker till en som har födelsedag nästkommande dag!

I morgon är det nämligen lillgrabbens födelsedag. Hela fem år har det gått sedan han föddes. Det är helt otroligt. På något sätt så känns det som en evighet sedan, men samtidigt så är det svårt att förstå att han nu redan är stora pojken. För som 5-åring kan ju inte ens jag riktigt med att kalla honom bäbis mer. Ja, jag tror detta är en av de absolut största milstoparna för mig i hans liv så långt.

Det blir att vara lediga på hans födelsedag, men idag skulle han såklart firas på dagis. Därför blev det att starta storbaket så snart vi kom hem från jobb och dagis igår. Såhär gick det:


Det är inte direkt någon hemlighet; min son ÄLSKAR att baka och har alltid gjort. Han har hängt med helt sedan han låg i babysittern och kunde hålla i en barnvänlig visp medan jag vispade osv.


Den kommande dagen till ära hade jag t.o.m lyckats att få tag på färsk jäst. Lyx!


Det sparades inte på gottigheterna. (Av någon anledning fick sonens mini-kavel inte vara med på fotot entligt dess ägare. ;-))


Det är ju bara sonens födelsedag en gång om året, så jag unnade honom lite pärlsocker. ;-)


77 kanelbullar blev det i allt.


Och så här stolt var sonen när han kom med bullarna till dagis i morse. Så får vi hoppas att de räcker till alla de glupska barnen... ;-)

Tyvärr kan vi inte dela med oss av våra nybakade bullar till er, men hade det varit möjligt rent tekniskt, hade vi såklart gjort det. Fortsatt trevlig tisdag till er allihop!

söndag, september 13, 2009

Varför vill vi nu flytta…

...när vi har såhär underbar utsikt från vardagsrummet (samt balkongen och två av lägenhetens tre sovrum)?


En vanlig sommarnatt, 7:e augusti 2008.


En vanlig höstdag, 23:e oktober 2007.


Nyårsnatten, 1:e januari 2008.


En vintermorgon, 30:e januari 2008.


Norrsken, 1:e april 2008.


Lugnet efter stormen, 7:e april 2008.


Ja, det finns många fördelar med vår lägenhet. Lägenheten som bara ligger några minuters promenad från stadens absoluta centrum, ett stenkast från sonens dagis och ynka 15 minuters lugn promenad från jobbet.

Det ser även ganska mysigt ut inuti. Tre lagom stora sovrum (varav ett fungerar som kontor), ett vardagsrum med plats åt både bokhylla med läshörna och den stora soffan där hela familjen med vänner kan mysa på en och samma gång. Ett kök med en matplats som kanske inte ger möjlighet för de stora middagsbjudningarna, men funkar rätt ok ändå. Lägg där till fina parkettgolv i de fyra rummen.

Ja, varför då flytta egentligen? Varför köpa ett dyrt hus och flytta ifrån detta för oss väldigt billiga boendet? Jo, utöver att det är härligt att bo i sitt egna hus, finns det ju nackdelar med lägenheten och de gjorde sig påminda idag. Igen.

Fast låt oss först ta de tråkiga sakerna med insidan, som t.ex...


...vad är det här uppe i kökstaket?


Och badrummet; ja lite litet, och inte helt fritt från skumma fläckar i taket bl.a.

Stora middagsbjudningar i all ära, men utan fläkt över spisen kan det bli lite stinky. Ytterdörren har jag inte heller fotat, men låt oss säga att den verkar inte vara direkt svår att sparka in. Och fönstrena, som faktiskt blev utbytta i början av 1990-talet (huset är från år 1970), tar in fukt, både mellan glasen och in i lägenheten.

Och ja, kommer man ut ur lägenheten och ut i trappuppgången är kontrasten till det mysiga hemmet närmast överväldigande. Då möts man nämligen ofta av sådant här (alla tre fotona nedan är från idag):


En tvättmaskin någon? Eller kanske lite glassplitter?


Eller kanske en gammal pizzakartong eller använda kaffefilter?


Och visst är det synd att det är sååå långt till (den svarta) soptunnan (till vänster)...?!

Vill du se fler (och lite mer allsidiga) foton från insidan av vår lägenhet och utsidan av hyreshuset, så rekommenderar jag inlägget ”En betongkloss i närbild” från november 2007. Där kan ni också läsa om hur det verkligen inte ser ut såhär överallt i Nuuk. Om hur man är igång med att riva och bygga nytt och hur det redan nu finns massor av superlyxiga bostadsrätter i denna stad som bara tycks explodera, där nya hus ploppar upp som svampar. Att få ner de långa bostadsköerna på 10-12 år är dock en kamp, men det ska nog om ganska få år gå att få en lägenhet utan att man ska bli tvungen att tacka ja till en sådan som vi har just nu.

Sitter ni inte och smaskar på något smarrigt framför datorn just nu, eller inte på annat sätt har ont av att se äckliga saker, vill jag också passa på att visa dessa foton som jag föll över häromdagen när jag letade efter några helt andra foton i mitt arkiv. Det är sånt som möter mig i trappuppgången vissa morgnar (inte alla turligt nog, men nog så ofta tyvärr):


Ja, det röda är ketchup. 10:e maj 2008


Ibland är det dubbel tur att det inte brinner i huset. Man måste ju klättra bara för att komma fram till trappan. 10:e maj 2008


Vill man baka, så är det bara att gå ut i trappan; där hittar man alla ingredienserna. Och längs ner i trappan ligger det dagen tll ära två använda bindor. Blöjor är annars vanligare. *urk*
10:e maj 2008


Så blev det i alla fall rent... ;-)
27:e mars 2009


...helt tills det att någon tog sig friheten att kissa i ett hörn. En allt, allt för vanlig företelse. För att inte förglömma att spy i trappan. Eftersom vi har rejäla frostgrader stora delar av året är det dessutom svårt att tvätta bort det, så det kan bli liggande i veckor. Fast av samma anledning stinker det turligt nog inte alltid så mycket.
30:e mars 2009


Ja, några av mina grannar är några riktiga grisar, det kan man inte sticka under stol med. Ibland har jag blivit så sur att jag har burit sakerna tillbaka till där de kom från (det står ju adresser på brev och på varulådor levererade från affären osv). Vanligtvis tar jag dock bara upp saker och slänger dem direkt i soptunnan själv, alternativt går förbi med ett stort suck.

Och ja, detta rimmar väldigt illa med att man till turister vill sälja landet genom att använda sig av dess rena och vackra natur. Den är också ren och vacker, och stooor. Men hej kära granne, glöm inte bort att du också har ett medansvar. Även om vi bara är 56.000 invånare på en yta fem gånger så stor som Sverige, eller 1/4 av USA, så försvinner inte soporna för det!

Sopbergen i trappuppgången (eller mer trevligt; grannar som via deras skräp vill vara sällskapliga och berätta för mig vad de läste, åt och/eller köpte igår) är i alla fall något jag INTE kommer att sakna när vi flyttar till huset. Ska bli sååå skönt att sonen, som nu har blivit så stor att han har börjat leka lite mer för sig själv utomhus, ska få slippa att växa upp i allt det skräpet.


Och ja, jag hoppas inte jag har skrämt bort alla kommande turister nu. Fast ni ska ju också veta, innan ni kommer hit, att allt inte bara är en idyll, men detta är också något av det allra värsta.

lördag, september 12, 2009

Fotbollsmatch med snöpligt slut (för vissa)


På kontoret är det jag som är chefen, men på banan styr och regerar den tidigare landslagsspelaren (om än i handboll).


Det gäller att ge järnet.


Avbytarbänken utgjorde ca 70 % av publiken.


Mååål!


Tala om att slå knut på sig själv; kolla in målvaktens ben.


Och ännu ett mål blev det.

Det bästa (?!), eller i alla fall helt klart det mest överraskande med att spela firmafotboll mot brandstationen var att, när det återstod bara omkring 8 minuter av matchen, sprang ca 75 % av motståndarlaget av banan...

...och körde iväg i all hast.

Brandlarmet gick (och som så många gånger, utan att något allvarligare hänt). Segern var då, turligt nog, redan säkrad för vår del, med ställningen 3-2 och klart övertag. Så kan det gå! ;-)


Ännu en seger i hus. :-)

fredag, september 11, 2009

Fredagstema: 4 saker du måste se i Nuuk

Så var det fredag igen och dax för fredagstema / Show & Tell. Som ni kan se i bloggens högerspalt har Mais ois valt temat ”Fyra saker du måste se i min stad”, så det är vad jag kommer att visa och skriva om idag.

Ja, som besökande till min stad så har jag en självklar lista av vad du ska hinna med om du får möjligheten och det är, utan inbördes ordning:


1. En vandringstur upp på toppen av ett fjäll för att möta den otroliga utsikten över hav, land, fjordar och fjäll. Det finns fjäll för så gott som alla konditions- och erfarenhetsnivåer.


2. En valsaffari. De kostar några hundralappar för några timmar, men man får en fantastisk båttur och troligtvis också ett obeskrivligt möte med åtmindstonde en knölval, på sisådär 12-18 meter.


3. Helikoptertur till inlandsisen. Ja, kommer du bara till Grönland en gång och då bara till Nuuk, så kan det vara väl värt att betala några tusenlappar för att komma in och gå på inlansisen, vars rand ligger i Nuuks bakgård. Här pratar vi inte om någon fjuttig glaciär inte, utan ett helt ”ishav” i storlek med 1/3 av Europa.


4. Kommer du inte til några av de områden i Grönland där isbergen är stora som bostadskvarter, så ska du också komma ihåg att spana in de fascinerande isbergen.


Ja, detta var ju kanske inte tips som det var så mycket ”stad” över. Men det är ju liksom inte så mycket för staden som sådan som man kommer till Nuuk, eller Grönland överhuvudtaget, utan dess omnejd. Själva Nuuk stad kan ju också uppfattas lite tråkigt ”kosmopolitisk” när man varit i andra grönländska städer (läs mindre samhällen), fast visst har även Nuuk mer än mycket exotiskt och typiskt grönländskt att bjuda på. Fyra saker som jag tycker att du inte får missa är:


1. En promenad i den äldsta stadsdelen Kolonihamnen med kolonimaktens hus från 1700-1800-talet. Strosa samtidigt förbi den lokala kött- & fiskmarknaden – en minst sagt exotisk upplevelse.


2. Ett besök i någon av de verkstäder där de gör hantverk av alla dess slag. Eller varför inte gå till två; en för sten- och benbearbetning och en systuga, där de bland annat syr den fantastiska grönländska nationaldräkten. Kommer du inte iväg på detta, så åtminstonde gå förbi ett par av stadens souvenir- och presentaffärer och förundras och lär om den grönländska kulturen. Och notera; det mesta som säljs i affärerna är i allra högsta grad hantverk som också grönländarna själva har i sina hem.


3. Kulturhuset Katuaq. Dels för den vackra arkitekturen och dels för de många spännande arrangemangen och utställningarna.


Foto från augusti 2008.
4. Landsmuseet. Litet men naggande gott kunde man kanske säga. På ganska kort tid hinner du lära dig en hel massa om landets kultur och historia, geologi, djurliv osv. Museumet är uppdelat på flera små hus, och i ett av dem får du chansen att se de i "mumier-kretsar" så kända Qilakitsoq-mumierna.

(5. Ni får också gärna tycka det skulle vara kul att se mig, när nu ni är här. Jag är inte så van med att få besök här på mitt lilla isflak, men det är deffinitivt inte för att jag inte vill ha att någon kommer. ;-) )

Se en lista över alla andra fredagstemabloggare här. Och tack Annika för ”lånet” av din lista.