söndag, september 13, 2009

Varför vill vi nu flytta…

...när vi har såhär underbar utsikt från vardagsrummet (samt balkongen och två av lägenhetens tre sovrum)?


En vanlig sommarnatt, 7:e augusti 2008.


En vanlig höstdag, 23:e oktober 2007.


Nyårsnatten, 1:e januari 2008.


En vintermorgon, 30:e januari 2008.


Norrsken, 1:e april 2008.


Lugnet efter stormen, 7:e april 2008.


Ja, det finns många fördelar med vår lägenhet. Lägenheten som bara ligger några minuters promenad från stadens absoluta centrum, ett stenkast från sonens dagis och ynka 15 minuters lugn promenad från jobbet.

Det ser även ganska mysigt ut inuti. Tre lagom stora sovrum (varav ett fungerar som kontor), ett vardagsrum med plats åt både bokhylla med läshörna och den stora soffan där hela familjen med vänner kan mysa på en och samma gång. Ett kök med en matplats som kanske inte ger möjlighet för de stora middagsbjudningarna, men funkar rätt ok ändå. Lägg där till fina parkettgolv i de fyra rummen.

Ja, varför då flytta egentligen? Varför köpa ett dyrt hus och flytta ifrån detta för oss väldigt billiga boendet? Jo, utöver att det är härligt att bo i sitt egna hus, finns det ju nackdelar med lägenheten och de gjorde sig påminda idag. Igen.

Fast låt oss först ta de tråkiga sakerna med insidan, som t.ex...


...vad är det här uppe i kökstaket?


Och badrummet; ja lite litet, och inte helt fritt från skumma fläckar i taket bl.a.

Stora middagsbjudningar i all ära, men utan fläkt över spisen kan det bli lite stinky. Ytterdörren har jag inte heller fotat, men låt oss säga att den verkar inte vara direkt svår att sparka in. Och fönstrena, som faktiskt blev utbytta i början av 1990-talet (huset är från år 1970), tar in fukt, både mellan glasen och in i lägenheten.

Och ja, kommer man ut ur lägenheten och ut i trappuppgången är kontrasten till det mysiga hemmet närmast överväldigande. Då möts man nämligen ofta av sådant här (alla tre fotona nedan är från idag):


En tvättmaskin någon? Eller kanske lite glassplitter?


Eller kanske en gammal pizzakartong eller använda kaffefilter?


Och visst är det synd att det är sååå långt till (den svarta) soptunnan (till vänster)...?!

Vill du se fler (och lite mer allsidiga) foton från insidan av vår lägenhet och utsidan av hyreshuset, så rekommenderar jag inlägget ”En betongkloss i närbild” från november 2007. Där kan ni också läsa om hur det verkligen inte ser ut såhär överallt i Nuuk. Om hur man är igång med att riva och bygga nytt och hur det redan nu finns massor av superlyxiga bostadsrätter i denna stad som bara tycks explodera, där nya hus ploppar upp som svampar. Att få ner de långa bostadsköerna på 10-12 år är dock en kamp, men det ska nog om ganska få år gå att få en lägenhet utan att man ska bli tvungen att tacka ja till en sådan som vi har just nu.

Sitter ni inte och smaskar på något smarrigt framför datorn just nu, eller inte på annat sätt har ont av att se äckliga saker, vill jag också passa på att visa dessa foton som jag föll över häromdagen när jag letade efter några helt andra foton i mitt arkiv. Det är sånt som möter mig i trappuppgången vissa morgnar (inte alla turligt nog, men nog så ofta tyvärr):


Ja, det röda är ketchup. 10:e maj 2008


Ibland är det dubbel tur att det inte brinner i huset. Man måste ju klättra bara för att komma fram till trappan. 10:e maj 2008


Vill man baka, så är det bara att gå ut i trappan; där hittar man alla ingredienserna. Och längs ner i trappan ligger det dagen tll ära två använda bindor. Blöjor är annars vanligare. *urk*
10:e maj 2008


Så blev det i alla fall rent... ;-)
27:e mars 2009


...helt tills det att någon tog sig friheten att kissa i ett hörn. En allt, allt för vanlig företelse. För att inte förglömma att spy i trappan. Eftersom vi har rejäla frostgrader stora delar av året är det dessutom svårt att tvätta bort det, så det kan bli liggande i veckor. Fast av samma anledning stinker det turligt nog inte alltid så mycket.
30:e mars 2009


Ja, några av mina grannar är några riktiga grisar, det kan man inte sticka under stol med. Ibland har jag blivit så sur att jag har burit sakerna tillbaka till där de kom från (det står ju adresser på brev och på varulådor levererade från affären osv). Vanligtvis tar jag dock bara upp saker och slänger dem direkt i soptunnan själv, alternativt går förbi med ett stort suck.

Och ja, detta rimmar väldigt illa med att man till turister vill sälja landet genom att använda sig av dess rena och vackra natur. Den är också ren och vacker, och stooor. Men hej kära granne, glöm inte bort att du också har ett medansvar. Även om vi bara är 56.000 invånare på en yta fem gånger så stor som Sverige, eller 1/4 av USA, så försvinner inte soporna för det!

Sopbergen i trappuppgången (eller mer trevligt; grannar som via deras skräp vill vara sällskapliga och berätta för mig vad de läste, åt och/eller köpte igår) är i alla fall något jag INTE kommer att sakna när vi flyttar till huset. Ska bli sååå skönt att sonen, som nu har blivit så stor att han har börjat leka lite mer för sig själv utomhus, ska få slippa att växa upp i allt det skräpet.


Och ja, jag hoppas inte jag har skrämt bort alla kommande turister nu. Fast ni ska ju också veta, innan ni kommer hit, att allt inte bara är en idyll, men detta är också något av det allra värsta.

lördag, september 12, 2009

Fotbollsmatch med snöpligt slut (för vissa)


På kontoret är det jag som är chefen, men på banan styr och regerar den tidigare landslagsspelaren (om än i handboll).


Det gäller att ge järnet.


Avbytarbänken utgjorde ca 70 % av publiken.


Mååål!


Tala om att slå knut på sig själv; kolla in målvaktens ben.


Och ännu ett mål blev det.

Det bästa (?!), eller i alla fall helt klart det mest överraskande med att spela firmafotboll mot brandstationen var att, när det återstod bara omkring 8 minuter av matchen, sprang ca 75 % av motståndarlaget av banan...

...och körde iväg i all hast.

Brandlarmet gick (och som så många gånger, utan att något allvarligare hänt). Segern var då, turligt nog, redan säkrad för vår del, med ställningen 3-2 och klart övertag. Så kan det gå! ;-)


Ännu en seger i hus. :-)

fredag, september 11, 2009

Fredagstema: 4 saker du måste se i Nuuk

Så var det fredag igen och dax för fredagstema / Show & Tell. Som ni kan se i bloggens högerspalt har Mais ois valt temat ”Fyra saker du måste se i min stad”, så det är vad jag kommer att visa och skriva om idag.

Ja, som besökande till min stad så har jag en självklar lista av vad du ska hinna med om du får möjligheten och det är, utan inbördes ordning:


1. En vandringstur upp på toppen av ett fjäll för att möta den otroliga utsikten över hav, land, fjordar och fjäll. Det finns fjäll för så gott som alla konditions- och erfarenhetsnivåer.


2. En valsaffari. De kostar några hundralappar för några timmar, men man får en fantastisk båttur och troligtvis också ett obeskrivligt möte med åtmindstonde en knölval, på sisådär 12-18 meter.


3. Helikoptertur till inlandsisen. Ja, kommer du bara till Grönland en gång och då bara till Nuuk, så kan det vara väl värt att betala några tusenlappar för att komma in och gå på inlansisen, vars rand ligger i Nuuks bakgård. Här pratar vi inte om någon fjuttig glaciär inte, utan ett helt ”ishav” i storlek med 1/3 av Europa.


4. Kommer du inte til några av de områden i Grönland där isbergen är stora som bostadskvarter, så ska du också komma ihåg att spana in de fascinerande isbergen.


Ja, detta var ju kanske inte tips som det var så mycket ”stad” över. Men det är ju liksom inte så mycket för staden som sådan som man kommer till Nuuk, eller Grönland överhuvudtaget, utan dess omnejd. Själva Nuuk stad kan ju också uppfattas lite tråkigt ”kosmopolitisk” när man varit i andra grönländska städer (läs mindre samhällen), fast visst har även Nuuk mer än mycket exotiskt och typiskt grönländskt att bjuda på. Fyra saker som jag tycker att du inte får missa är:


1. En promenad i den äldsta stadsdelen Kolonihamnen med kolonimaktens hus från 1700-1800-talet. Strosa samtidigt förbi den lokala kött- & fiskmarknaden – en minst sagt exotisk upplevelse.


2. Ett besök i någon av de verkstäder där de gör hantverk av alla dess slag. Eller varför inte gå till två; en för sten- och benbearbetning och en systuga, där de bland annat syr den fantastiska grönländska nationaldräkten. Kommer du inte iväg på detta, så åtminstonde gå förbi ett par av stadens souvenir- och presentaffärer och förundras och lär om den grönländska kulturen. Och notera; det mesta som säljs i affärerna är i allra högsta grad hantverk som också grönländarna själva har i sina hem.


3. Kulturhuset Katuaq. Dels för den vackra arkitekturen och dels för de många spännande arrangemangen och utställningarna.


Foto från augusti 2008.
4. Landsmuseet. Litet men naggande gott kunde man kanske säga. På ganska kort tid hinner du lära dig en hel massa om landets kultur och historia, geologi, djurliv osv. Museumet är uppdelat på flera små hus, och i ett av dem får du chansen att se de i "mumier-kretsar" så kända Qilakitsoq-mumierna.

(5. Ni får också gärna tycka det skulle vara kul att se mig, när nu ni är här. Jag är inte så van med att få besök här på mitt lilla isflak, men det är deffinitivt inte för att jag inte vill ha att någon kommer. ;-) )

Se en lista över alla andra fredagstemabloggare här. Och tack Annika för ”lånet” av din lista.

torsdag, september 10, 2009

Grönlands El Niño



Sommaren 2009 har varit en fin sommar, det vill jag lova och den hade jag tänkt att skriva lite om i några inlägg framöver. Först ut är väderrapporten...

Sommaren var även förra året otroligt fin rent vädermessigt, men enligt DMI, danska motsvarigheten till SMHI, så har denna sommaren varit exceptionell. Det har varit en ovanligt torr och varm sommar på hela den grönländska västkusten, där vi och de allra flesta andra här i landet bor (av 56.000 invånare är det bara omkring 3000 som bor på östkusten). Ja, varm i grönländska mått mätt så klart; ingen värmebölja alltså, med bikinisolande och strandbad – långt därifrån.

Själv vill jag nog mest framhäva torr, då många våtområden har torkat ut och det har varnats för stor brandrisk på många (de flesta) håll. DMI kom också i tisdags med nyheten att det i Narsarsuaq i syd bara föll ynka 2 mm regn i juli månad, mot de normala 65. Här i Nuuk fick vi än mer ynkliga 1,4 mm i juli, mot de normala 86! Det är den torreste juli i Nuuk seden 1933, enligt DMI.

Det varma, klara vädret har också gjort att vattnet i Baffinbukten mellem Grönland och Canada är ovanligt varmt. På några håll är det upp till 10°C varmt, eller hela 7°C över det normala! Och ja, det är vad det är just nu, då vattnet i Baffinbukten når sin maximala temperatur nu under sensommaren. Som jämförelse kan nämnas att det knappt 30-gradiga vattnet vid ekvatorn i Stillahavet bara blir cirka 1-2° varmare än normalt vid den periodiska El Niño, som påverkar vädret så dramatiskt i stora delar av världen.

DMIs havmodeller visar, att uppvärmningen inte beror på att varmt vatten pressas upp från syd, utan det är verkligen solen som värmt upp området omkring oss eftersom vi haft så många fina, molnfria dagar. Turligt nog (?!) menar experterna från DMI att den grönländska ”El Niño” dock kommer att vara mer kortvarig än sin tropiska motsvarighet. När mörkret nu åter sänker sig över Arktis, kommer nedkylningen och isen kommer att lägga sig (om än lite senare än vanligt), så att den i november täcker hela den enorma Baffinbukten.

Ordningen kommer att bli återställd. *phu* ;-)

tisdag, september 08, 2009

30 (+ nästan 1) år och moster...



...för 3:e gången. Ett STORT hipp hipp hurra till det lilla miraklet och de nyblivna föräldrarna!

Här sitter jag är stolt, på mitt lilla isflak, och längtar till det att vi får ses!

♥ ♥ ♥

Sisimiut annu 2009

Så var det dax för ännu ett ”resereportage” från tiden då bloggen var stängd (så ja, ni som spanat in mina Facebook-album behöver egentligen inte läsa vidare).

Sista veckan i april i år bar det av för fyra underbara dagar i Sisimiut, Grönlands näststörsta stad med knappa 5500 invånare. Ja, vädrets makter ville nästan att besöket skulle bli längre, men de trogna propellerplanen klarade även besegra den stormen, så jag kom hem som planerat trots allt. Målet med resan var att hälsa på pojkvännen som var utstationerad i Sisimiut i ett par månader under våren och att bara slappa efter en intensiv jobbperiod med mycket strul även privat. Dagarna njöts i stooora drag.

Det blev inte fotat nästan alls i denna vackra stad, eftersom jag redan hade massor av foton i arkivet från tidigare resor*, men här kommer i alla fall ett par:


Det var hundslädetävling i Sisimiut när jag var där. Vi satt dock och väntade på att få vår lunch serverad, så det fick bara bli att se starten (här ses bara själva uppsamlingen; det kom många fler ekipage med tiden) från andra sidan kulturhusets panoramafönster.


Sisimiut hamn. I bakgrunden, till höger, ses den gamla stadsdelen med den förhållandevis nya, röda träkyrkan (färdig 1926).


Dagens fångst skulle tas i land. En stor valrosshanne. Skytten ses i svart- & vitrandig tröja och solglasögon, mitt i bild.


Valrossarnas ytterst plastliknande morrhår fascinerar mig lite. De är alltså upp till cirka 10 cm långa!


Valrossar är stora djur, som ger enorma mängder mat och stooora skinn (och ja, det är ett skinn som ses på fotot).


Sisimiut hamn. Det är inte direkt ovanligt med harpuner på båtarna här.


Upp till kamp, eller är det en kram P får?! ;-)


Två av kollegans många slädhundar. Två av säkert över tusen andra hundar i den lilla staden.


Så intressanta var vi visst inte, där vi kom vandrande. Ett litet titt och så zzzzz...


Det blev kört lite snöscooter.


Även jag fick sitta bakom styret på pojkvännens smått krånglande maskin. I bakgrunden ses kulturhuset. (Och igen; P hoppas att det är ok att jag lånat fotot. :-) )


Detta är alltså mitt inne i staden, på en sjö. ;-)


Tidvattnet skapar roliga fenomen, som detta tjocka lager av snö och is som liksom ”svävar” ett par meter över den torrlagda havsbottnen.


Så har tidvattnet spökat till det igen. Och ja, det ligger två båtar på isen.

*) Foton som många också har blivit publicerade här på bloggen tidigare (tex i mars-april 2008), tillsammans med en massa info om staden – så det hoppar jag över denna gången.

måndag, september 07, 2009

Naturens små under



Idag har det snöat och snöt. I fjällen alltså. Helt ner på 400 meters höjd. Gamla Nuuk-bor säger att då dröjer det bara en vecka till att det för första gången för säsongen lägger sig snö här nere på havsnivå (sista gången det lade sig nysnö för förra "vintern" var 20:e juni). Och det tror jag ska stämma ganska bra. Första snön brukar nämligen lägga sig +/- en dag omkring sonens födelsedag.


Just nu skiftar det dock mest imellan regn och sol här nere, samtidigt som det blåser kraftiga stormvindar. Plötligt när jag tittade ut, såg jag denna väldigt tydliga regnbåge. Den gick ner precis framför det vita huset...


...och vid (den isfria) isrinken. Bara någon minut senare var den som bortblåst, till sonens stora besvikelse.

Förresten visste ni att den vita fågeln (läs måsen) är mamma och att den svarta fågeln (läs korpen) är pappa till den lilla fågeln (läs sparven)? Denna fantastiska slutsats drog sonen häromdagen. Tror bestämt att mamman måste komma ikapp med sin biologiundervisning... ;-)