söndag, augusti 03, 2008

Första veckan på tur

Nu har jag fått packat upp väskorna, kört ett par maskiner tvätt och kollat igenom en hel del av mina favoritbloggar för att uppdatera mig på vad som hänt senaste månaden. Jag har därmed också fått reda på att jag fått två ”Blogs that make my day”-priser, från Marianne respektive Evans, medan jag varit borta. Det tackar och bugar jag allra ödmjukast för. Dessutom har jag blivit utmanad av Millan, en utmaning som visst cirkulerat runt en del på det senaste. Utmaningen är antagen och resultatet kommer också snart här på bloggen. Men allra först skulle jag ju kanske berätta om vår semester?! Tänkte jag skulle dela upp det hela i fyra inlägg, efter antalet veckor vi varit borta, sådär på ett ca. Härmed alltså första veckan... ;-)

--------------------------------

Som jag tidigare skrivit så skulle vår semester börja med några dagar i Sverige. Det var det enda som hade legat fast sedan länge. Fast från början var planen att bara stanna i ca 5 dagar, till det att Holger också skulle ansluta till oss semesterfirare efter sin
tjänsteresa. Men med turbulensen som kom där veckorna innan avfärd och med Holgers beslut att fylla tjänstereseväskan med lite extra för en trolig flytt till Danmark i samband med semestern, ändrades även våra semesterplaner. Istället blev det hela 2 veckor i Sverige för de av oss som var där längst.

Fast två veckor är ju egentligen inte heller speciellt lång tid. Och med fokus på att ge barnen – min son Aaju på snart 4 år och hans
kusin Petrine på snart 15 – en upplevelse utöver det vanliga (i grönländska mått mätt) blev ju även mina diverse önskemål lite åtsidosatta (av mig själv alltså ;-) ). Den traditionella flerdagarsvistelsen i Göteborg uteblev därmed och de allra, allra flesta vännerna (inklusive bloggvärldsrelaterade sådana) förblev tyvär obesökta. Men det hände ändå mer än mycket.


Fredag 4:e juli



Aaju kliver på första planet, som ska ta honom & mig från hemstaden Nuuk till Kangerlussuaq (läs mer om stället bl.a här och här). Detta var vid lunchtid fredagen den 4:e juli.


Propellerplanen flyger lågt så man kan se både fjordar & den oändliga inlandsisen tydligt.


Turligt nog har de en hyfsat stor lekplats i Kangerlussuaq (och jag hade en god bok med i handbagaget), så vi var varken sysslolösa eller uttråkade under de nästan 8 timmarna vi satt där och väntade. De sista par timmarna väntade vi tillsammans med Petrine, som anslöt från Diskobukten. Ser ni min lille brandman?? ;-)


Natten spenderade vi korsandes Atlanten, med Köpenhamn som mål. Aaju sov 2 timmar, vi andra en halvtimma var.


Lördag 5:e juli



Det var en smått slagen hjälte som mest sov sig igenom vår 3-timmars vaaarma tågväntan i Malmö följande dag. Det samma gjorde Petrine, som dessutom sov så gott som hela tågresan till Göteborg och den nästan 2 timmar långa bilresan därifrån OCH i soffan hos min pappa sen på kvällen, i väntan på att vi skulle gå i säng. Otroligt! Aaju nöjde sig med att sova på tåget och själv tog jag mig bara en timmas lur på den samma. :-)


Anna kommer att hata mig för att jag lägger ut detta foto; men hej, dina ögon ser faktiskt väldigt vackra ut på detta kort även om du gör en skämtmin. ;-) Storsis kom hur som helst och hämtade oss helt nere i Göteborg, där vi tog oss en bit mat på McDonalds. Väldigt exotiskt för Petrine; 2:a McD-besöket någonsin för henne (1:a var tillsammans med Holger och mig i Köpenhamn när hon var 10 år och var på skolutbyte i Danmark).


Söndag 6:e juli


Vädret i Sverige var lite gråtrist flera dagar och inte speciellt varmt, men vi njöt ändå ett par lugna dagar hemma hos min pappa, med utflykter i området.


Vi sov så klart i ”mitt” hus (det var jag som började renovera det en sommar för 8 år sedan), i det vi också kallar ”gamla huset” (till vänster på fotot ovan) på pappas torpställe som ligger utanför det lilla samhället Rabbalshede i norra Bohuslän. Där kunde vi ju hålla hur mycket låda vi ville, även sena kvällar (jag valde som vanligt att inte ställa om Aaju alla 4 timmarna som tidsskillnaden är mellan Sverige och Grönland, utan jag lät honom vara uppe lite längre. Det underlättar ju också återanpassningen till tiden här nu när vi är tillbaka igen). :-)


Och Aaju njöt som vanligt stort av friheten att kunna springa ut och in som han ville, kolla på alla djuren (hundar, katter, får, kaniner, hönor, änder och gäss) och åka med morfar på alla hans roliga maskiner. Just inför denna, årets första åktur med 4-hjulingen var han dock lite skeptisk. Han gillar nämligen inte höga ljud min lillkille (om han inte själv orsakar dem vill säga). ;-)


Måndag 7:e juli


Vi var på ett lite försenat födelsedagskalas hos kusin Olivia (min systerdotter) som blivit hela 8 år. Det bjöds på grillat och hembakad tårta. Mums! Salladen till middagen uppskattades också av oss isflaksbor. :-)


Bland annat fick vi mostrar (min mellansyster Camilla i bild) en introduktion till High School Musicals spännande (?!) värld. Det ska dansas med bollar på en speciell matta och pratas i headset samtidigt. Det är komplicerade grejer det där... *hihi*


Festens populäraste grej var dock den gamla studsmattan. Gammal för Olivia alltså, men ny för grönländarna i familjen. Det mesta av kalaset stod jag där och vaktade så att inget hände, samtidigt som jag njöt av utsikten ut över Bullaresjön. Och ett och annat hopp för egen del blev det ju också. ;-)


Tisdag 8:e juli


På tisdagen bar det av på ett smått improviserat äventyr för alla kusinerna och mig. En heldag i Uddevalla med badhusbad, glass och parkbesök bl.a. För Olivia var det mest spännande att få åka tåg. Det hade hon bara gjort en gång förut.


Träden i U-A imponerade på ”gröngölingarna”. Och ja, det är Olivia & Aaju ni ser på fotot. ;-)


Onsdag 9:e juli


Dagen var vigd åt shopping (mest för Petrines skull) på Torp Köpcentrum utanför Uddevalla med mellansis & ”barnen”. Petrine, som är uppvuxen i en liten, isolerad bygd med ca 40 invånare, var övertygad om att detta måste vara Göteborg, staden jag berättat om som hade närmare en halv miljon invånare. Så imponernade stort var det för henne! ;-) Många solglasögon blev det provat hursomhelst.

Det var en liten omställning att resa & shoppa tillsammans med en (grönländsk) tonåring: Allt tog tiiiid kan man väl säga (inklusive morgonrutinerna...). Men riktigt trevligt var det ändå och jag ångrar absolut inte att vi bjöd med oss henne på semestern! :-)


Till Aaju köpte jag två vattenpistoler. En riktig hit! :-)


Tordag 10:e juli



En trevlig heldag med picknick och allt, blev spenderad med min kompis Anna, hennes son Björn samt Annas mamma och syster på Nordens Ark (djurpark för utrotningshotade djur). En dag helt i min smak. Björn hade fyllt 1 år ett par veckor tidigare, så han fick ett par grönländska fårullstofflor av oss, som han här ses hålla i handen. ;-)


Även om Aaju var ganska så tvär till att börja med, fick vi se en hel del djur, som denna järv.


Och flera snöleoparder. Dock inte årets kull med ungar.


Min pappa var också med till Nordens Ark, liksom Aaju & Petrine så klart. Här hjälper pappa/morfar Aaju att spana efter den stora tigern (i träden... ;-) ).


Fredag 11:e juli



På fredagen var vi bjudna till mellansis Camilla på grillning. Innan vi åkte dit passade vi (tillsammans med storsis med familj) att åka över gränsen till Norge och ta oss en glass. Camilla bor nämligen verkligen bara ett stenkast från mitt ”3:e hemland” (har ju norsk påbrå). Ännu ett nytt land för Petrine alltså. :-)


Även Camilla har en massa djur, dessutom hade hon köpt en stor uppblåsbar bassäng och en slidesak för att överraska syskonbarnen Olivia & Aaju med. Mycket uppskattat! :-)


Grillmaten smakade mums!


Alla barnen fick sig också en tur på en av Camillas hästar. Olivia var ju redan ”veteran”, men för Aaju var det ett lite större äventyr.


Även Petrine fick rida. Jätteskoj & exotiskt tyckte hon. Hon hade bara sett en endaste häst förut, utöver dem vi forit förbi på långt håll, sittande på bussar och tåg under vårt resande tidigare i veckan.


Inte mindre än 4 älgar såg vi under vår tid i Sverige. Och ett oräknerligt antal rådjur (som alltid).


Lördag 12:e juli



För många i min gamla hemkommun (Tanum) är Grebbestad Karnevalen årets största händelse. Otroligt men sant, själv har jag inte lyckats se ett enda karnevalståg. Det skulle vi råda bot på i år.


Först skulle de två mindre kusinerna få leka i hoppborgen dock.


Vi andra njöt av att gå på bryggan (i bild; Petrine och storsis).


Aaju och Olivia väntade spänt på karnevalståget, som väl egentligen inte var så mycket att hurra för, men jodå, mysigt var det allt ändå. Och barnen tyckte ju det var gôrkul, speciellt de två mindre som klappade i takt och dansade där de satt/stod på 1:a parkett! ;-)


Söndag 13:e juli



Innan Holger kom senare på kvällen hann vi med en heldag med båten på Bullaresjön med storsis & familj. Bland annat blev det fiskat, vilket Aaju ääälskar.


Sedan blev det en tur med ringen. Först ut var Olivia med ”ledsagare”. ;-)


När det blev Petrines tur kom vi upp i riktigt höga hastigheter. Hon stortrivdes!


Själv njöt jag mest av badet (jag är nog så långt från badkruka man kan komma egentligen *hihi*)...


...och utsikten omkring Bullaresjön. :-)


Det var första veckan det. Fortsättning följer. Då troligtvis med en del färre foton per vecka. Detta blev nog lite väl mycket för er på en gång det här... ;-)

lördag, augusti 02, 2008

Hemma igen!

Hej allihop!!

Så var Aaju och jag hemma i Nuuk igen efter en lång och ganska så intensiv semester. Jag skulle helt klart säga ja tack till en veckas slappande nu, för att komma mig igen. *hihi* Eller ja, så intensivt har det väl inte heller varit, men just idag känner jag mig smått utslagen: Huvudet värker, liksom kroppen efter en veckas sovande på en tunn madrass på golvet och jag kan inte komma fram till om jag är hungrig eller bara illamående. En lång resa igår (kom hem strax efter kl 01 svensk tid, natten till idag) och tidsskillnaden gör väl sitt. För att inte glömma alla känslorna efter många farväl, inklusive den tuffaste just igår då vi med en oanvänd flygbiljett till Holger gick mot säkerhetskontrollen på Kastrup flygplats i Köpenhamn.

Om något så har detta varit en semestermånad fylld av känslor. Trots allt har jag aktivt valt att inte tänka och grubbla särskilt mycket alls, men ibland har det ändå bubblat upp. Dels har det varit den nya situationen vi har blivit satta i, med Holger som flyttat till Danmark och allt vad det innebär som skakat om bland känslorna och tankarna. Dels har det varit förlusten av min mamma och allt det som hände förra sommaren omkring hennes insjuknande, som allt väcktes till liv med besked och blev mer ”verkligt” än någonsin när jag kom till Sverige. Och dels har det varit sorger relaterat till att mina år i utlandet blivit fler och fler och hur min vardag därmed tycks bli mer och mer främmande och smått skrämmande för nära och kära där hemhemma.

Men – och det skriver jag, väl vetande att man inte bör börja meningar med men – semestern har också varit underbar på otroligt många sätt och jag har tänkt mig att i de kommande dagarna visa både foton och berätta mer om allt kul som hänt i dessa 29 dagar. Nu ska jag dock se till att få packat upp det sista ur väskan och sedan ta mig en liten bloggrunda. Det var smått en evighet sedan jag gjorde det sist.

Hoppas vi ”ses” framöver här på bloggen!

fredag, juli 04, 2008

Semesterstängt

Så sticker vi iväg på semester. Om två timmar sitter vi på flygplatsen med en lååång resa framför oss. Vi räknar inte med att vara framme hos pappa i Sverige före lördag kväll – dryga dygnet att resa alltså, med buss-flyg-flyg igen-tåg-bil.

Bland annat blir vi sittande i Kangerlussuaq (läs mer om stället bl.a här och här) i närmare 8 timmar. Om allt går som det ska vill säga, så att det inte blir än längre (en del ofrivilliga övernattningar har man allt fått där genom åren). Fast vi får i alla fall fint väder. I går lovade de strålande solsken (dygnet runt – midnattsol ni vet) och 23 C i Kangerlussuaq. I dag låter rapporterna lite ”lungnare”, med knappa 20 grader, men vem klagar?! Värmerekordet i Grönland ligger på 25.5 C, uppmätt just i Kangerlussuaq i juli 1990. Sist gång jag besökte stället var det ju typ -40 C, så knappa +20 är ju en förbättring..! :-)

Under semestern, som varar fram till den 1:e augusti, har jag inte tänkt mig att blogga alls. I sista sekund har jag t.o.m. beslutat att lämna datorn hemma helt och hoppas på att jag ska kunna läsa mails och bränna lite foton på någon lånad dator på vägen istället. Så slipper jag gå runt och bära på en dyrgrip till fotoarkiv.

Jobbtelefonen blir jag dock tvungen att ta med, och med den jobbmailen, som ju dimper rakt ner i mobilen. Men fokus är ändå på barnen (Aajus kusin kommer ju också med, så det blir barn i flertal, dessutom tillkommer kusinen i Sverige iaf en del av semestern). Det ska bli så skööönt. Fast ja, bloggabstinenser grande lär jag ha första dagarna!

Ni önskas alla en riktigt trevlig juli! Så hoppas jag vi ses igen i augusti! :-)

Nedan bjuds ni på lite foton från ett i juli alltid så strålande vackert Nuuk. *snyft* Jag tog dem igår. Först tre foton tagna stående på samma plats:



Mot sydöst.


Mot öst.


Mot norr.

Och tillsist, Aaju som äter glass utanför affären:



Glass lär det bli ätit fler av framöver… :-)

torsdag, juli 03, 2008

Vägen hem - fortfarande den samma! *phu*


Bildtext: Hörnet av bostadsbolaget INIs kontor. De kan i alla fall inte klaga på utsikten... ;-)

Så var det sista orosmomentet löst; jag får behålla lägenheten, trots att Holger sagt upp sig från sitt jobb och lägenheten var en sk personalbostad i hans namn. Det var inte en självklarhet att jag skulle få ta över kontraktet, trots att jag genom mitt jobb också har rätt till personalbostad. Men nu var det alltså löst. Jag ska bara ha med mig en del papper på semestern som Holger ska skriva under.

Hade vi inte fått behålla lägenheten, så skulle vi ha haft utflyttningsdag på Holgers sista arbetsdag, dvs 31:e juli, vilket passade ganska dåligt med tanke på att vi först kommer hem från semestern 1:e augusti. Och flyttfirman i stan, ja de fick en av sina två flyttbilar totalförstörd i en olycka måndag kväll – en olycka som hände alldeles utanför vårt vardagsrumsfönster - så inte troligt att vi skulle kunna få någon ”sista minuten”-hjälp från dem heller innan vi sticker imorgon. Men alltså; nu behöver vi inte bekymra oss alls. Skööönt.


Bildtext: Den kraschade flyttbilen väckte uppståndelse (hela fronten är intrykt, vilket kanske inte syns så tydligt på fotot). Varenda kille i hela Nuuk provsatt nog förarsätet efter att polisen åkt sin väg... ;-)

Därför kan jag nu också publicera det länge planerade inlägget, som främst är till familjen, men som kontrast vinter-sommar kanske också funkar för er andra bloggläsare. Marianne, Nya äventyr från Kairo, visade sin mans jobbväg tidigare i veckan, här kommer min; från jobbet som ligger mitt imellan Nuuk centrum och ”förorten” Nuussuaq och vårt hem (i centrum) - det vi alltså nu får behålla!! En tur på ca 15 minuter till fots i lungt tempo som jag knatat fram och tillbaka 5 dagar i veckan i snart 3 år nu.


Bildtext: Min väg markerat i grönt; jag går från norr åt syvväst. Klicka för större format. Orginalkartan kommer från www.visitgreenland.dk.

De olika fotona är tagna den 27:e februari (-18 C) respektive 24:e juni (+11 C) i år.


Farväl jobbet; jag tar detta kort och vänder sedan ryggen åt byggnaden för att trava ner för backen.


Innan jag börjar gå tar jag dock detta foto. Jag ska framåt, nerför backen. Till höger ses närmsta jobbgrannen Nuna Minerals.


Det sista man såg på förra fotot var ett backkrön. Detta är vad man se när man kommer fram dit.


Och fyra månader senare ser man detta en bit ner i backen. Och ja, det är Aaju ni ser i vägkanten. ;-)


Vänder jag då mig om ser jag NunaMinerals igen. Precis bakom detta huset ligger alltså mitt jobb.


I botten av backen ligger en rondell; två vägar möts och formar den stora vägen mellan Nuuk Centrum och resten av staden. Jag ska korsa rondellen och knalla uppför backen som ses i bakgrunden, den högra av dem (de ses båda dåligt), uppför det stora berget. Den vänstra backen leder till den sk Atlanthamnen, där fraktfartygen lägger till.


Alltså så här ser rondellen ut!


Botten av backen.


En bit upp.


Utsikten till vänster, med det blå elverket mitt i bild. Eller reservelverket ska jag kanske säga, då vi kör med vattenkraft här i stan sedan 1993.


Mer utsikt (notera elverket till vänster). Längst bort till höger är den tidigare nämda Atlanthamnen.


Nästan på toppen.


Nu kan man skymta staden.


Och än lite mer. Med ett tränat öga kan man faktiskt se vår balkong.


Hem ljuva hem, eller nått. Vi bor i mittenlägenheten på översta våningen (på fotot ligger dock mitten ganska långt åt vänster, en liten synvilla typ... ;-) ).


På sommaren ser det ut såhär. Och ja, det är återigen Aaju ni ser. Han var med mig hela turen.


På vintervarianten skulle jag först gå till dagis och hämta Aaju. Block 10, som vi bor i, ser man bara ett mini-mini millimeter-hörn av på detta foto. Jag ska till block 8, 2 hus bort, där Aajus dagis ligger. I allt ligger det 10 likadana hyreshus på Narsarsuaq (= Stora slätten, området där vi bor), block 1-10.


Längst bort i detta hus, på marknivå, ligger Aajus dagis Najaaraq.


Här är det!


Längstmed alla de 10 husen kan man gå under tak. Det är jättebra när det snöar/rengar och blåser/stormar måste jag säga. Speciellt när man har med sig lillkillen. Rören i taket är fjärrvärmerör.


Så var vi så gott som hemma. Bara att gå upp för en av de tre trapporna, upp till översta våningen, ut på svalgången och där är dörren. Den mittersta av dem. Välkommen hem till oss! :-)

Vill ni se mer av turen upp för trapporna och in i lägenheten rekomenderar jag detta inlägg.

tisdag, juli 01, 2008

Farväl, god dag & farväl igen

Uppdaterat: Ursäkta för alla slarvfel. De flesta är nu rättade (ja, ni hittar säkert fler. Jag är nämligen smått ordblind). Var nog lite trött igår när jag skrev trots allt. *hihi*
------------------------------------

Bildtext: Aaju på sin första blogg-träff... ;-)

Jag har skrivit om det förr; att bo i en ”transitstad” som Nuuk gör det svårt att behålla vänner. Normalt umgås jag dock, på gott och ont, mest med grönländare och de har ju trots allt en tendens att återvända in i ens liv. Om man inte möts här i stan, så möts man någon annanstans. Eller möter man inte dem, så möter man deras vänner och så går vi från flyktigt bekanta till att bli mer ”riktiga” bekanta typ. Större är ju inte befolkningen.

Att lära känna personer ”utifrån” för dock till lite mer ”drastiska” avsked. Många av dessa personer ser man ju verkligen aldrig mer efter att de lämnat ön. Andra är man lite mer säker på att få möta igen eller i alla fall behålla kontakten med.

I söndags tog jag avsked av min åländska kompis. Vi träffades för första gången för tre år sedan och har sedan dess fikat & gått på bio lite då och då. Det är faktiskt först på det senaste som vi umgåtts mer "intensivt". Det är dock tråkigt att hon kände att Grönland blivit för mycket & för litet för henne. Men jag förstår henne; isolationen generellt, den speciella kulturen och det att alltid känna sig annorlunda och utanför, gör så med folk.

Tidigare samma dag sade jag dock hej till en ny, svensk bekantskap – Sara. Mitt första bloggarmöte kan man väl säga, även om hon fått min bloggadress av en gemensam bekant. Liksom jag gjorde en gång för över 7 år sedan, har hon kommit hit för att sommarjobba några veckor. Tillsammans med en smått allrådande Aaju, tillbringade vi över 4 timmar strosande runt på stan. Förhållandevis stor del av tiden hängde vi lite ofrivilligt vid sandhögen vid den i Nuukska mått mätt hårt trafikerade vägen med noll utsikt, medan Aaju gladeligen hoppade runt... :-)

Idag tisdag fick jag så träffa ytterligare två som är med i samma utbytetsprogram för nordiska ungdommar som Sara (Nordjobb); ytterligare en svensk samt en finsk. Jag hade bjudit hem dem allihop på middag. Jättetrevligt, även om jag är lite rädd för att mitt jäspande skrämde bort dem tillslut.


För nej, maten skrämde i alla fall inte bort dem. Förrätt bestående av torkad torsk samt mattak (rå valhud med späck) som de kunde doppa i aromat eller kinesisk soya och middag bestående av myskoxewook. Allt gick ner med (förvånandesvärt) stor aptit. :-)

Men visst är det typiskt; semester i juli är verkligen ingen hit. För till det att jag kommer tillbaka är det redan dax för Nordjobbarna att åka hem igen. Ja, en av dem har redan åkt hem då. Brukar ju vara så kul att kunna hjälpa till, berätta om Nuuk och Grönland och samtidigt få lite nya inputs. Och ja, sedan är ju bara juli så underbart vacker här samtidigt som Europa känns som en enda stor kö till allt, eftersom allt och alla andra också är på semester i juli.

Men nu ska det ju inte klagas; på fredag bär det ju ändå av på en länge väntad semester och ja, idag kom den också ut; personaltidningen! Riktigt roligt jobb, men ändå skööönt att ha den "överstökad"! :-) Här kommer ett litet smakprov, även om det är för litet för att ni ska kunna läsa...:



Personaltidningen heter NUKIK.


Min egna 3-sidiga artikel om kollegorna som var på konferens i Barcelona + tillhörande turisttips, har inspirerat mig till att kanske återse min gamla studiestad.


Tidningen är 2-språkig. Vänsterspalten är på grönländska och högerspalten på danska.


Som något nytt i detta nummer har vi bland annat en tävling (till vänster) och egna ”reklamer” (till höger - just denna är en påminnelse om att anmäla sig till höstens interna språkkurser - kvinnan på fotot var min första kvinnliga bekantskap/vän här i landet, som nu "flyttat över" till "mitt" företag).

måndag, juni 30, 2008

Semester, vägverket, körkort och adressbyten


Bildtext: Hjemmestyrets hästskobygning, med Nuuks polisstaion till vänster.

Så har det varit helg. Något som jag trodde skulle resultera i att jag skulle kunna skriva om mina allt klarare semesterplaner här på bloggen idag. Men inte. Efter en ganska händelserik helg (återkommer) vet jag inte ett dugg mer än vad jag visste i fredags. Fast det gör mig inget egentligen. Jag har ju blivit ganska ”grönländsk” ändå genom åren; allt ordnar sig, med andra ord. Det är min ”filosofi”.

Jag har t.ex ännu inte besämt mig för vilket färdmedel vi ska använda oss av för att ta oss från Köpenhamn, där flyget från Grönland landar lördag morgon, till hemhemma i Sverige, vid norska gränsen. Jag har ingen aning hur många dagar jag ska stanna, vart i Europa vi hade tänkt oss åka sedan, vart vi ska bo på väg hemöver igen osv. osv.

Jag har dock fått tag på ett nytt svenskt körkort. Alltids något. Mitt förra hade nämligen blivit för gammalt. Och oj, vilket småstrul det skulle bli innan jag fick tag på detta nya. Jag hade nämligen helt råkat glömma att Vägverket inte automatiskt skickar ut de där 10-års-förnyelsesblanketterna till oss i utlandet. Jag kom dock på det för ca 2 månader sedan, varpå jag kontaktade Vägverket via e-mail. Jag berättade min situation och gav dem min adress. Det här skulle nog funka fint, tänkte jag.

Fast ja, jo visst måste jag erkänna att jag blev något förvånad över svaret, där personen i fråga förklarade att de inte har utländska adresser i sitt register, så därför hade hon sänt blanketten till min senaste svenska adress. Och ville jag svara på e-mailet, skulle jag bara trycka på ”Svara” i mitt mailprogram. *Hmm* Är det bara jag som tyckte det var knasigt? Dels hade jag ingen knapp som hette ”Svara”, utan bara en det stod ”Answer” på *hihi* (undrar om det är många som skriver till Vägverket via e-mail, utan att veta hur man sedan svarar på ett e-mail?!?). Och dels, så har jag ju inte bott på den där svenska adressen på flera år! Så lång tid tror jag inte posten eftersänder brev direkt... ;-)

Nåja, med hjälp från ambassaden i Köpenhamn fick jag tag på rätt blanketter, jag fick tagit mig några – traditionen trogen fula – kort och skickat iväg det hela igen. Det riktigt stora problemet kom först sedan när jag skulle hämta ut körkortet. Hos Sveriges grönländska generalkonsul här i landet. Men var befann han sig?

Att vara generalkonsul är ett oavlönat hedersuppdrag, som inte kommer med något lyxigt kontor. Förr hade dock just ”vår” generalkonsul eget företag och även om han aldrig svarade på e-mails och sällan var på jobbet, visste man i alla fall var man skulle börja leta. Nu har han dock inte sitt kontor kvar, telefonnumrena jag kunde hitta telefonkatalogen och i registret över ambasader och konsulat på nätet, ja allihop tutade med en ”abonnent finns inte”-ton. Lite igångsatt detektivarbete resulterade dock i att konsuln plötsligt tillslut ringde upp mig istället.

Nere i Hjemmestyret (motsvarande riksdagsbygningen) hittade jag så tillslut mannen, känd för sin Elvisliknande frisyr och skinnbyxor. Utöver att vara generalkonsul, är han nämligen även politiker, medlem i det mycket vänsterorienterade och självständighetssökande partiet IA. Problemet är löst och jag är numera innehavare av ett svenskt körkort med, om möjligt, ännu fulare foto än det jag skickade med blanketten någon dryg månad tidigare. De har nämligen lyckats dra ett ”streck” – som en del i körkortsdesignen – rakt igenom mina ögon så jag set smått oigenkännlig ut... ;-)­