lördag, september 22, 2007

God morgon födelsedagsgubben!


För ett par dagar sedan var det inte en vacker syn (även om vi hade enormt kul); en lillkille dränkt i färg.

Men det var det värt, för idag fick man se en stolt Aaju som beskrev vad han hade målat och en än stoltare ataata (pappa) som garanterat mottog den bästa present en 30-åring kan få.

Grattis på födelsedagen Holger/ataata!! :-)

fredag, september 21, 2007

Frihet tillsist, och en ny kamp?!

Vid öppnandet av Landstinget (motsvarande Riksdagen) berättade Landsstyreformanden (motsvarande Statminister) Hans Enoksen idag att de räknade med att Grönland får infört självstyre på nationaldagen - den 21:e juni - år 2009. Ja, om allt går som det ska vill säga. Först ska det ju till en folkomröstning, nästa år.

Grönland blev inofficielt kolonialiserat av Danmark under 1700-talet (officielt dock först 1933). 1953 blev man danska medborgare och en del av det danska riket. På papperet skulle man jämställas med danskar födda i Danmark. Detta var dock just bara på papperet, och efter en del kamp fick man infört Hjemmestyre (svensk fackterm; Internt Självstyre) 1979. Orättvisorna blev mindre med tiden, men de är fortfarande än idag en del av vardagen, så ett riktigt självstyre är önskat av många. Även av mig.

Men det kommer deffinitivt att vara en tid av nedgång, innan man kommer upp till ytan efter en sådan process. Om de grönländska politikerna, samhället & befolkningen är redo för det redan nu, vet jag inte, men som det ser ut så kommer vi snart att få reda på svaret. Peppar, peppar...

Bygga, bygga, bygga - och detta är bara en bråkdel

Nuuk-känningar som inte varit i Nuuk på några år har nog riktigt svårt att känna igen sig idag. Nya hus ploppar upp konstant. Bara på 10-talet år har stan mer eller mindre fördubblats i storlek. Ja, bara det att jag varit borta några veckor, gjorde att jag nästan inte kunde känna igen mig när jag kom ner till centrum häromdagen. Här kommer förklaringen:


1. Grönlandsbankens tidigare blå & vita lokaler, mitt i absoluta centrum, har blivit ovanligt ”luftiga”. Mannen på väg in på det avspärrade rivningsområdet är idésprutan Peter Barfoed, som även är arkitekten bakom bankens nya, kommande kontor. Fotot är taget, stående utanför gamla bowlinghallen, som även den försvann för ett drygt år sedan. Nu huserar byggnaden istället stans nattklubb för de mer hippa, ett trevligt café samt (smått tillfälligt, i väntan på att de får byggt nya, än större lokaler) en möbelaffär...


2. Byggnadsarbetsplatsen sedd från andra hållet. Där ser man även det gamla, röda posthuset, som sedan 2005 har haft ett otaligt antal andra hyresgäster; för några veckor sedan blev det visst Jysks tur, varpå en ny lager färg oxå kom på det fallfärdiga huset, som plötsligt ser riktigt trevligt ut. Dock kommer rivningsdagen även för denna byggnad allt närmare. Matshopping & parkeringshus talas det om, men matvarukedjan Pisiffik verkar ha svårt att besämma sig om deras nya komplex ska flyttas hit, bara över vägen från deras nuvarande ”hem”, eller om de ska vara med på den nya storsatsningen, med shoppingcenter bakom kulturhuset Katuaq.


3. Fast tvärs över gågatan, från byggeriet sett, ser väl saker ut som de alltid gjort? Eller nja; matvarukedjan Kalaallit Nunaanni Brugseni (= Grönländska Brugsen, till motsats till den danska) fick ju faktiskt även den fixat till ett rejält ansiktslyft på sin största butik i Nuuk, både innuti & utompå, för ett par år sedan. Och som ni kännare kan se har även Pisiffik fått en ny entré (den vita & ljublå byggningen i bakgrunden). Dessutom föregår en stor tillbygnad, på fotot dold av Brugsenbyggnaden. Jag vet dock inte om det är Pisiffik eller "huspartnern" Hotel Hans Egede som står för den.

Inget får förbli som det var. Helt plötsligt ska allt även i centrum vara snyggt, helt & toppmodernt. Suck... :-P

torsdag, september 20, 2007

Jo, min son gillar Mr Bean...


Foto taget i vardagsrummet för typ 1.5 minut sedan... ;-)

Är svenskar verkligen normala?

Fick läst denna roliga text på Desirees blogg (en svensk tjej som tillfälligt bor & arbetar i Alabama, USA) - en text om hur andra uppfattar svenskar. Kul! Tror jag får köpa mig boken som nämns, så att jag kan förstå mig på er den dag jag, i en ökänd framtid, eventuellt beslutar mig för att flytta hem till Sverige och den svenska arbetsmarknaden igen! ;-)
PS: Texten är på engelska...

Barnomsorg på Grönland år 2007

Så har jag lite halvsnabbt fått bläddrat mig igenom dagens tidning *). Inte helt överraskande handlar nästan hälften av artiklarna om barnens situation här i landet. I måndags presenterades nämligen den statistikfyllda rapporten (med översatt titel) ”Barnfattigdom på Grönland”, som är 2:a rapporten av 3 i serien om barns levnadsstandard på Grönland. En undersökning gjord av, på svenska översat, Vetenskapscenter för Barn och Unga (på grönlänska Meeqqanut Inuusuttunulu Ilisimasaqarfiup, förkortat MIPI).

Inte helt oväntat visar rapporten på att långt ifrån allt står rätt till. Frågetecken har sätts till diverse metoder som använts under undersökningen osv, men summa summarum är ändå att det sociala området, med lösningen av dess problemer, behöver prioriteras upp. Och det rejält. Det måste vara slut på bara fina tal & valfjäsk. Politikerna måste se till att omfördela resurserna, så att det kan utvecklas några hållbara, långsiktiga lösningar oxå.

Alla barn ska helt enkelt ha mat & husrum, kläder på kroppen samt tillgång till vuxna personer som de kan vända sig till för stöd & hjälp. Personer som de kan lita på. Där föräldrarna sviktar måste samhället ta vid. Ta vid, och hjälpa familjen som helhet på rät köl igen, eller bara barnen, om något annat är för sent.

Problemen härrör självklart från det senaste halva århundrandets snabba utveckling; från förglömd koloni till ett fullt modernt samhälle. Men det ursäktar ändå inte politikerna. De borde göra mer. Och i AGs *) ledare sparar man heller inte på syrligheterna idag; politikerna i Siumut (typ Socialdemokraterna), som suttit i ledande position sedan självstyrets införande 1979 (antingen i egen majoritet eller i koalition), får sig en rejäl dänga. Kanske rätt välförtjänt!?


*) Vi har två landstäckande nyhetstidningar här på Grönland:
Sermitsiaq och Atuagagdliutit, i folkmun kallad AG. De är båda dubbelspråkiga (grönländska & danska) och utkommer bara ett par dagar i veckan. AG kommer på tisdagar & torsdagar, medan Sermitsiaq numera bara kommer ut på fredagar. De har istället satsat på en fullt ut fungerande webbtidning, som t.o.m erbjuder en hel del nyheter på engelska.
En annan anledning till att tidningarna inte kommer ut oftare, är helt enkelt för att det då skulle vara en omöjlighet att hinna distribuera ut ett nummer av tidningen landet runt, innan nästa nummer kom ut. Grönland är alltså enormt och befolkningen väl spridd!

Vintermornar igen

Så var det redan torsdag, och 2:a dagen i rad jag valt att arbeta hemifrån. Var inte megaflitig igår, men annat blir det idag (peppar, peppar). Så summa summarum, ska jag nog få gjort mina 16 timmars arbete.

Idag var oxå dagen då vi fick plocka fram Aajus polisoverall för säsongen. Det blir 3:e vintern han har den, men som det verkar kommer den inte att hålla i längden till det blir barmark igen, någon gång i maj 2008. Och halsduken försvann oxå i slutet av förra vintern (när det blir riktig vargavinter är det dock heltäckande halskrage- och mössvarianten, allt-i-ett, som gäller) & vinterstövlarna har kommit bort sig i garderoben. Så det blir att både rota i skåpen & gå på shopping idag.

Holgers firmabil har jag också fått smått gräva fram under all snö. En klar nackdel vad gäller bilägande här i landet (jag säger ju det, vi ska alltså aldrig skaffa bil. Hellre en snöscooter eller två). Vinterdäcken ligger dessutom tryggt förvarade i verkstaden på H’s jobb, allt resande senaste tiden har ju gjort att vi inte hunnit få dem på. Så jag låter nog bilen stå idag trots allt...!

onsdag, september 19, 2007

Återställandet av ordningen

Så har jag fått börjat rotat igenom virrvarret av e-mails och de under sommaren växande pappershögarna av post & annat. Det är inte riktigt sunt för ordningen, att bli ”rundkastad” så mycket geografiskt som jag blivit detta år. Men meningen är att jag ska ägna fritiden de närmsta dagarna åt att få ordning på allt igen.

Jag har t.ex äntligen fått uppdaterat adresslistan över gamla Chalmerskompisar, som jag har liggande på min/vår hemsida (även den hopplöst försummad sedan semestern & tråkigheterna i familjen, se mer på http://haj.atspace.com/). Och jag har även kommit mig iväg och köpt batteriuppladdare till jobbkameran, så att jag kunde få plockat ut korten från sommarens besök från Island (eller ja, helt korrekt egentligen från Sverige, Island respektive Tjeckien, samtliga dock boende på Island). Så håll till godo; några av er känner kanske t.o.m igen ett par av personerna som så glada sitter vid vårt köksbord! ;-)


tisdag, september 18, 2007

F'låt

För ett par timmar sedan gjorde jag en mindre förändring på ett tidigare inlägg. Jag ursäktar för att det jag först skrivit missförstods, och uppfattades som något anklagande. Det var aldrig min mening. Sådan är jag bara inte som person.

Jag vet att jag själv utelämnar mig ganska mycket genom att skriva denna blogg (& tidigare veckoboken på hemsidan), men det har aldrig medvetet använts som ett medel att komma åt eller utelämna andra.

Det är också därför jag ofta hoppar över namn (och speciellt efternamn) när jag nämner aktiviteter med vänner t.ex. Det är ju jag som har valt att skriva på nätet, inte de. Även foton och liknande är jag restriktiv med. Holger och vissa andra vet jag var de står, och hur långt jag får gå i berättandet av våra gemensamma upplevelser. Andra brukar jag fråga.

Därmed inte sagt att jag inte kan gå för långt, missuppfattas eller liknande ibland. Men var då snälla och kontakta mig, så rättar jag upp på det hela. Skicka ett mail till k98jolo [snabel-a] yahoo.se eller skriv en kommentar direkt på bloggen, genom att klicka på länken ”0 (1,2 eller 3...) kommentarer” i slutet av aktuellt inlägg. Under ”Välj en identitet”, väljer ni självklart själva om ni vil ange er eventuella google/blogger-identitet, bara skriva ert namn eller förbli anonym. (Ni måste dock altid verifiera det ord som står lite ”klurigt” i blått, då detta är en funktion jag har valt att ha för att undvika spam bland kommentarerna (det finns ju maskiner som söker efter gästböcker & liknande och automatiskt sätter in reklam och andra oönskade texter där).)

Sedan kan det ju kanske vara lite lugnande för er alla att veta, att de flesta som läser denna blogg inte alls känner varandra. Fast visst, världen är mindre än man tror, och det är därför jag är noga med vad jag skriver; kollar så att jag inte skriver fel, för mycket eller allt för den delen. Och jag ska bli än mer noggrann framöver, för tro mig, jag är inte en person som tycker det är roligt att såra människor, kända som okända.

Förlåt igen.

/ Louise

Tillbaka i rampljuset ;-)

Igår kväll var det så äntligen dax för TV-premiär! Vår halvtimmes dokumentär/upplysningsprogram om vattenkraft blev visad på den nationella TV-kanalen KNR (Kalaallit Nunaata Radioa = Grönlands Radio). Så långt har recensionerna (från Holger... ;-) ) varit mycket positiva. Peppar, peppar...

Detta var dock ett något mer anonymt framträdande i KNR än vad jag är van till. Det stod ju bara firmans namn som producent & manusförfattare. Under jobbet på kulturhuset Katuaq var jag ju personligen en vanlig gäst i de grönländska vardagsrummet. Under politiska debatter, koncerter & diverse kulturprogram dök jag upp i rutan med mikrofoner, satt bakom mixerbord osv, speciellt under de så kallade Arctic Winter Games 2002 (AWG = OS för länder i Arktis). Jag förekom så ofta i TV, att folk började hälsa på mig på stan, för att sedan komma på att det faktiskt inte alls kände mig. Holgers mamma hörde till en av dem som trodde att hon kände mig. Hon var i början av vårt förhållande överbevisad om att vi träffats förr! :-P


Själv såg jag inte programmet igår (har ju sett den massor av gånger förr), men väl kvällens snöoväder som resulterade i vita tak och nu helvita fjäll från topp till botten.