fredag, september 28, 2007

Dagens besvikelse

Idag skulle det bjudas på frukost på dagis - för både barn & föräldrar. Vi hade fått en lapp om det & allt. Så det var att knata hemifrån på fastande mage, med en stolt Aaju som skulle visa upp sin ”arbetsplats” för mamma & ataata (pappa).

När vi kom dit var dock besvikelsen stor (även om inte Aaju, turligt nog, märkte fullt så mycket av den). På Aajus (och vissa andras) garderobsplats hängde nämligen ett nytt meddelande:


Hej alla!
Vi vill gärna informera om at den gemensamma frukosten som var planerad till den 28/9 är flyttad till måndag den 1:e oktober. Dagiset har nämligen födelsedag den dag. Bla bla bla....

Det hade hängt upp lappen igår eftermiddag. Man hade ju kunnat hoppats på att de hade tänkt på det lite tidigare, så att alla kunde nå att få beskedet. Men jag fick mig i alla fall ett glas vatten, Holger en kopp kaffe och Aaju ett knäckebröd med ost, så man ska väll inte klaga...!?

torsdag, september 27, 2007

Mommy, I’m home!

I veckans ”Nuuk Ugeavis” *) kan man läsa om de växande bostadsköerna i huvudstaden. Förr sa man - och det är det tal jag också brukar använda i mina infotexter – att väntetiden för en vanlig lägenhet i familjestorlek låg på 10-12 år. De nya siffrorna **), för det dominerande statliga bostadsbolaget, är dock nu än mer skrämmande:

1 rum & kök: 10-13 år
2 r & k: 28 år
3 r & k: 28 år
4 r & k: 24 år
5 r & k: 23 år
6 r & k: 23 år

Eftersom man måste vara 18 år när man ställer upp sig i kö för en lägenhet numera, kan man alltså säga att man först kan räkna med att få flyttat från mamma & pappa vid en ålder av 18+28=46 år!

Ja, om man inte är utbildad eller på annat sätt får jobb där man kvalificeras för en sk personalbostad för sig & familjen vill säga (eller har x miljoner på banken / rejält hög lön, så att man kan köpa sig bostadsrätt eller hus). Jobbar man statligt eller kommunalt, på en viss nivå, får man nämligen förtur i köerna, och får en lägenhet på bara något år, +/- några månader (vi fick vår på 2 veckor, vilket var rekord den gången). Men å andra sidan; väljer du att byta jobb, till ett där man inte har rätt till personalbostad, så mistar du den igen! (Många privata företag köper dock dyra bostadsrätter på den privata marknaden, som de hyr ut till sina anställda, så att även någon kan jobba hos dem.)

Tala om att vara bunden till sitt jobb! Holger & jag har dock extremlyx, då vi båda har rätt till personalbostad enligt våra jobbkontrakt. Så om en vill byta jobb, så kan vi alltids skriva över lägenheten på den andre.

*) ”Nuuk Ugeavis” är ett reklamblad som kommer ut till alla hushåll i Nuuk på onsdagar. Den innehåller också ett par artiklar med lokalnyheter varje gång.

**) Orsaken till de drastiska förändringarna, utöver stor tillflyttning, är bl.a att man håller på och river ner en del hyreshus för att bygga bostadsrätter istället. För att arbetet ska kunna rulla på får alla hyresgäster i dessa hus förtur i köerna för att kunna förflyttas. Alltså färre bostäder i allt & fler sökanden. Läs mer i detta tidigare inlägg.

onsdag, september 26, 2007

Ingenting lämnas åt slumpen...



Så är kvällens aktiviteter planlagda - för ovanlighetens skull, för planera är inget vi normalt gör (jag kanske, men inte vi) - så att det blir ca såhär:

Vi börjar kvällen med att leka brevbärare i snövädret. Vi ska nämligen åka runt och dela ut inbjudningskort till söndagens öppet hus! Yippie! :-)

Väl hemma igen, mätta & glada efter varsin omgång av Holgers smarriga pannkakor, ska ytterligare en drös inbjudningar skickas med e-mail & sms.

Sedan ska Holger (under tvång om så behövs ;-) ) få hängt upp nya (köpt i augusti...) hallampan & jag ska skriva 2 artiklar till personaltidningen. Och Aaju? Ja, han lär ha somnat innan allt detta är över... ;-)

PS: Inbjudan gäller så klart även alla er som läser denna blogg. Har ni vägarna förbi Nuuk på söndag så... :-) Klicka på bilden för att tydligare se upplysningarna på inbjudningskortet (det är dock fortfarande en förminskad & kvalitetsmässigt "nerskruvad" version i förhållande till dem vi delar ut, men jag hoppas att ni ska kunna läsa). Jag har t.o.m varit så flitig att jag skrivit på grönländska & svenska denna gången, istället för grönländska & danska eller bara grönländska, som jag brukar. Man ska ju försöka sprida svenskakunskaperna lite (och för de dansktalande kommande gästerna ska det väl inte vara helt omöjligt att förstå iaf den svenska texten)! ;-)


Uppdaterat:
Jo, jag har också hittat ett par fel i den svenska inbjudan, men det är det troligtvis ingen här som märker så jag kör vidare med den som den är. Och ni som läser här, ja ni är ju vana med att det slarvas väldigt med svenskan från min sida. Det är ju svårt när man i årvis konstant pratar ett annat språk, som dock på ett farligt sätt ligger så nära svenskan. Det hade varit mycket lättare att prata/skriva korrekt svenska om jag i vardagen pratade ett annat språk, som t.ex engelska eller nått. Då kommer man ihåg bättre på vilket språk det heter si och vilket det heter så. Och jo, stavkontroll i word hade ju varit toppen. Kom ihåg det Jultomten!

tisdag, september 25, 2007

Och här är hon...



...damen jag skrev om i mitt förra inlägg.

Kortet är taget 4 timmar efter avtäckandet, då statyn stod hyfsat långt upp på land. När Holger var där nere nyss, ytterligare 3 timmar senare, var det bare hennes huvud kvar över ytan. Det kan man kalla tidvatten. ;-)

En naken svensk mitt i city

Många dagisbarn var, liksom jag ,tidiga till dagens stora event. När väl det hela drog igång var det människor nästan överallt.

Så har jag, trots den isande kylan, varit kulturell och deltagit vid dagens ”avslöjningen” av Havets Moder (Sassumap Arnaa). Under arrangemanget bjöds det, utöver lååånga tal, bland annat på traditionell sk trumdans, körsång samt 5 kajakpaddlare som visade hur de kunde göra eskimåsväng efter eskimåsväng (dvs snurra runt med hela kajakekipaget ner i det kalla vattnet & upp igen. I vatten där isbergen, som fullständigt fyllt fjorden de senaste dagarna, guppade runt utan att direkt verka smälta, vilket väl säger sitt om temperaturen). Själv frös jag - tillsammans med de flera hundra andra åskådarna - tillräckligt, bara av att stå på land & se på.

Havets Moder var det ja... Inuiterna hade förr inte någon egentlig gud, utan man trodde på andar. Både goda och onda, där speciellt Havets Moder – som bland annat styrde över alla djuren i havet – var en viktig ande att hålla sig på god fot med, för att få en lyckad jakt. Enligt myterna levde hon på havets botten och sände upp jaktbyten till dem som visat henne & naturen respekt. Liksom hon omvänt, höll på djuren för dem som inte gjorde det.

Den grönländske skulptören Christian Rosing har nu gjort en skulptur av denna (nakna - för att delvis förklara detta inläggs överskrift) kvinna. En skulptur som, efter idé från Nuuks kvinnliga borgmästare, har blivit placerad nere i den sk Kolonihamnen – stadens äldsta stadsdel, tillika Nuukbornas favoritställe för allmänt havsskådande & ikringstrosande.

Bästa korten jag fick på skulpturen var nog under förberedelserna, då det inte stod så många i vägen. Fast då var den ju så klart fortfarande täckt av ett vitt "lakan"...! (Till vänster i bild.) Ett riktigt "nära-inpå-porträtt" kommer nog här i bloggen om några dagar istället.

Hon står, omringad av diverse djur, på stranden, där tidvattnet gör att hon stundtals kommer helt under ytan. För ja, vi har rejält högt tidvatten här i Grönland, ofta många meter (jämfört med i Sverige, där det som absolut max är några decimeter). Så även en 2 meter hög skulptur av 7 ton svensk (aha..!) granit *), kan uppslukas av vatten, lätt som en plätt.

*) Ja, det har varit lite debatt om varför man valde att göra skulpturen i svensk granit, när nu det finns oändligt med passande sten här, lokalt. Men så blev det alltså...

Aaju har 2 födelsedagar

Eftersom man i Grönland tror (eller iaf trodde) att en avliden person delvis lever vidare i den som får dennes namn har Aaju idag födelsedag igen. Det var bara 10 dagar sedan han blev 3, men det läggs inga år på han ålder denna gång. Men ett paket ska han allt få! :-) Aajus farbror Niels (alltid kallad Aaju av Holger) skulle nämligen ha blivit 35 år idag om han varit bland oss.

måndag, september 24, 2007

Intern reklam: Grönland i korthet med karta

Jeg har nu fixat till en liten undersida till denna blogg, med lite korta fakta om Grönland, inklusive en karta över landet. Något för er att ta till, när jag skriver på utan att tänka mig för, och era frågor bara hopar sig: Var ligger nu Thule eller hur många bor det egentligen i Nuuk (staden vi bor i, tillika Grönlands huvudstad) osv. Sidan kommer att uppdateras allteftersom, varpå jag nämner det här på bloggen.

Länk till sidan finns här, men också som en fast länk i menyn till höger (kallad ”Grönland i korthet”, direkt under ”Vem är jag”-avsnittet).

Knôkade helger ger tidiga mornar

Som ni kan se i toppen av alla de inlägg som blivit (snarare kommer att bli, för min del) inlagda idag, är det måndag. Och som ni ser i slutet av detta specifika inlägg, är klockan inte mer än några minuter över 4. På morgonen.

Jag har nämligen en viktig deadline idag, nu på morgonen, och helgen bjöd inte på de stora möjligheterna för jobbande, så... Lördagen var ju vigd åt Holger & hans födelsedag, och söndag, ja då hade vi lovat Aaju ett badhusbad, det skulle handlas osv. Tiden går så fort ibland.

Samtidigt har inboxen i min e-mail blivit mer än välfylld av osvarade mails. Får försöka sätta mig och svara, efter att jag fått lämnat in allt till dagens deadline. Men mycket tid har jag inte sedan heller. För på fredag ska ett nummer av vår personaltidning komma ut, för vilken jag denna gång står som ensam ansvarlig. Och jag har inte ens börjat... ;-)

Uppdaterat:
Glömde ju att berätta om gårdagens klipp... Holger hade bestämt sig för att han igår skulle klippa av sig håret, med maskinen som vi vanligen använder till Aajus hår. Först skulle jag dock få möjlighet för att provklippa med sax (efter flera års tjat från hans sida om att jag ska klippa honom).

Det var första gången jag skulle klippa kort frisyr på någon (har bara klipt luggar, toppat långt hår, samt mer eller mindre misslyckat klipt mig själv (när man är på resande fot måste man ibland...)). Men det var mot all förväntan riktigt kul, trots att Holger har mardrömshår; totalt spikrakt & megatjockt.

Fast Holger tappade smått tålamodet, så innan jag blev klar, lades maskinen i min hand, som avtalat trots allt. Så var det bara att återigen trolla fram främlingslegionären i Holger - 15 mm över hela huvudet (jag rakade honom oxå sommaren 2001, då Bobby Ewing-frisyren bara skulle bort, kosta vade det ville... :-P ). Det blev inte superfint, men rätt ok ändå (han går ju mest med keps ;-) ). Han ångrade sig dock nog lite, att han inte låtit mig klippa vidare med saxen trots allt. :-)


söndag, september 23, 2007

Fortsatt berättande om gårdagens födelsedagsfirande

PS: Klicka på fotona för att få dem i något större format.


Underbart höstväder (all snö är nästan bortsmält vid havsnivå, så vi kan väl inte säga vinter, även om vi har minusgrader) bjöd på heldag utomhus, med Thaiboxlunch på Crazy Daisy.


Vi fick även varit lite ”kulturella” genom att se Annelise Kofoed-Hansens gobelängutställning med grönländska motiv i kulturhuset Katuaq. Annelise är från Bornholm (Danmark), och har aldrig själv bott i Grönland, men väl besökt landet ett antal gånger under de senasre åren. Just att besöken varit så kortvariga ligger kanske bakom att hon valt att kalla utställningen ”Kalaallit Nunaat – Menneskenes Land”. Kalaallit Nunaat, det grönländska namnet på landet, sägs nämligen oftast betyda just "Människornas Land". Detta är dock felaktigt, då det betyder ”Grönländarnas Land”. ”Människornas Land” heter istället ”Inuit Nunaat”. En viss skillnad. Men gobelängerna var allt fina ändå ;-)


Aajus första mästerverk som fotograf, med mamma & ataata (pappa) som motiv :-)


Sista skörden av kråkbär (sortebær på danska) för året skulle säkras. Det blev tillräkligt till både dessert & frysen. Själv är jag inte megaförtjust i dessa smått smaklösa bär, men Holger och de flesta andra grönländare är som galna i dem. Efter att de har fått sig lite frost brukar de dock smaka sötare, så det är precis dagar som denna som de ska plockas, innan snön gömmer dem för gott.


Vi var i hamnen när inspektionsfartyget ”Hvidebjørn” lade till. Det är en av flera danska militärfartyg som regelbundet patrullerar de grönländska farvattnen.


Medan vi stod där landade, efter en hel del uppvisning, en Lynxhelikopter på fartyget. Vattnet piskades upp så vi blev smått blöta och killarnas ögon strålade av glädje!
:-)


Holger skulle hjälpa mig skära upp rensteken, vilket resulterade i att han tog fram storsågen... (Holger vill nämligen gärna komma åt märgen inuti det stora benet. Mums... Eller nått...?! :-) )



Och Aaju skulle hjälpa mig att duka. Att lägga köttet ovanpå servetterna tyckte han var en bra idé... ;-)

Kvällen blev sedan sen, med spelande av sällskapsspel samt bas & gitarr, bara Holger & jag. Mycket trevligt! Firandet med kompisarna får sparas till någon annan gång.

lördag, september 22, 2007

Religion & kultur hos inuiterna idag

Igår frågade Ellinor i en kommentar här på bloggen hur religionen och kulturen ser ut hos inuiterna idag. Så här kommer mitt (lekmans) svar. Har dock inte så mycket tid just nu, så jag varnar för en lång text (det tar tid att skriva kort & koncist) ;-) Hoppas det inte skrämmer er från att fråga mer. För, fråga & kommentera bara på här i bloggen - det tycker jag är kul!

Svar:
Innan den norskdanske prästen Hans Egede (Nuuks grundare) kom til Grönland 1721 hade inuiterna här en naturtro, som på många områden hade likheter med den andra naturfolk, så som indianerna och samerna, trodde på.

Efter drygt 200 års missionerande blev dock naturtron ”utrotad” (”västlänningar” nådde dock först Östgrönland i slutet av 1800-talet, så där döptes den förste först år 1921, så längre sedan är det inte, än att det fortfarande finns många som växt upp ovetande om allt vad Jesus & Gud heter...).

Många traditioner och en viss tro på det gamla existerar dock oxå fortfarande bland många. Det är t.ex dem som blivit rörda till tårar vid mötet av min pojkvänn och/eller son, då de är döpta efter avlidna familjemedlemmar. Den gamla tron är nämligen att de avlidna till viss del lever vidare i dem som får deras namn, så för dem vi mött har det oxå varit ett återförenande med en tidigare avliden släkting/bekant.


Det gamla livet (torvstugan) möter det nya (kyrkan).

Upernavik, Nordgrönland.

Men de allra, allra flesta är (samtidigt) numera protestanter och medlemmar av den Grönländska Kyrkan. Kyrkan har t.o.m en större och viktigare plats i dagens grönländska samhälle, än vad den t.ex har i det svenska. (PS: Det finns även en mindre katolsk församling och några frireligiösa kyrkor, som speciellt växt sig starka på vissa enskilda platser. Antalet anhängare av andra religioner är dock ytterst begränsat.)

Vad gäller gamla traditioner & bevarande av dem, så är det något som är viktigt i det grönländska samhälle, liksom i alla inuitiska samhällen av idag. Inuiterna i Canada, USA (Alaska) & Ryssland har dock mist mångt mer under deras kolonialisering. Därför är Grönland där som det gamla, språket osv är mest bevarat, samtidigt som man faktiskt lever i det mest moderna samhället (ja, även i jämförelse med övriga ”nordamerikanska” inuiter).

Bara det att alla grönländska hem är fulla av tupilaker, stenfigurer, pärlarbeten & annat, sådant (dyrt) som vanligtvis turisterna köper med sig hem, säger ju en del. De traditionella folkdräkterna tas på vid högtider & firanden osv. osv. Man är stolta av sitt land & sitt ursprung, men som oftast på ett positivt & ”inte-platstagande” sätt.

Mer om kulturen av idag, en blandning av gammal & nytt, en annan gång...