Så var det dax för ännu ett ”resereportage” från tiden då bloggen var stängd (så ja, ni som spanat in mina Facebook-album behöver egentligen inte läsa vidare).
Sista veckan i april i år bar det av för fyra underbara dagar i Sisimiut, Grönlands näststörsta stad med knappa 5500 invånare. Ja, vädrets makter ville nästan att besöket skulle bli längre, men de trogna propellerplanen klarade även besegra den stormen, så jag kom hem som planerat trots allt. Målet med resan var att hälsa på pojkvännen som var utstationerad i Sisimiut i ett par månader under våren och att bara slappa efter en intensiv jobbperiod med mycket strul även privat. Dagarna njöts i stooora drag.
Det blev inte fotat nästan alls i denna vackra stad, eftersom jag redan hade massor av foton i arkivet från tidigare resor*, men här kommer i alla fall ett par:
Det var hundslädetävling i Sisimiut när jag var där. Vi satt dock och väntade på att få vår lunch serverad, så det fick bara bli att se starten (här ses bara själva uppsamlingen; det kom många fler ekipage med tiden) från andra sidan kulturhusets panoramafönster.
Sisimiut hamn. I bakgrunden, till höger, ses den gamla stadsdelen med den förhållandevis nya, röda träkyrkan (färdig 1926).
Dagens fångst skulle tas i land. En stor valrosshanne. Skytten ses i svart- & vitrandig tröja och solglasögon, mitt i bild.
Valrossarnas ytterst plastliknande morrhår fascinerar mig lite. De är alltså upp till cirka 10 cm långa!
Valrossar är stora djur, som ger enorma mängder mat och stooora skinn (och ja, det är ett skinn som ses på fotot).
Sisimiut hamn. Det är inte direkt ovanligt med harpuner på båtarna här.
Upp till kamp, eller är det en kram P får?! ;-)
Två av kollegans många slädhundar. Två av säkert över tusen andra hundar i den lilla staden.
Så intressanta var vi visst inte, där vi kom vandrande. Ett litet titt och så zzzzz...
Det blev kört lite snöscooter.
Även jag fick sitta bakom styret på pojkvännens smått krånglande maskin. I bakgrunden ses kulturhuset. (Och igen; P hoppas att det är ok att jag lånat fotot. :-) )
Detta är alltså mitt inne i staden, på en sjö. ;-)
Tidvattnet skapar roliga fenomen, som detta tjocka lager av snö och is som liksom ”svävar” ett par meter över den torrlagda havsbottnen.
Så har tidvattnet spökat till det igen. Och ja, det ligger två båtar på isen.
*) Foton som många också har blivit publicerade här på bloggen tidigare (tex i mars-april 2008), tillsammans med en massa info om staden – så det hoppar jag över denna gången.
Idag har det snöat och snöt. I fjällen alltså. Helt ner på 400 meters höjd. Gamla Nuuk-bor säger att då dröjer det bara en vecka till att det för första gången för säsongen lägger sig snö här nere på havsnivå (sista gången det lade sig nysnö för förra "vintern" var 20:e juni). Och det tror jag ska stämma ganska bra. Första snön brukar nämligen lägga sig +/- en dag omkring sonens födelsedag.
Just nu skiftar det dock mest imellan regn och sol här nere, samtidigt som det blåser kraftiga stormvindar. Plötligt när jag tittade ut, såg jag denna väldigt tydliga regnbåge. Den gick ner precis framför det vita huset...
...och vid (den isfria) isrinken. Bara någon minut senare var den som bortblåst, till sonens stora besvikelse.
Förresten visste ni att den vita fågeln (läs måsen) är mamma och att den svarta fågeln (läs korpen) är pappa till den lilla fågeln (läs sparven)? Denna fantastiska slutsats drog sonen häromdagen. Tror bestämt att mamman måste komma ikapp med sin biologiundervisning... ;-)
Så var det söndag och storstädning står på schemat, tillsammans med lite artikelskrivning för jobbet. Alltså en hemmadag med andra ord, fast sonen klagar inte; det har ju varit full rulle både fredag och lördag.
Efter dagis fredag bar det nämligen av ut på stan...
...med nya cykeln.
Det blev till att dela en pizza på Prego.
Och jo, jag upptäckte plötsligt att sonen alltså blivit stor. Utan en kommentar och utan att försöka ge dem till mig, hade han plockat av och lagt det han inte ville ha (lök) på tallrikskanten. Duktig kille!
Sedan blev det att se polske fotografen Fiann Pauls fantastiska foton från Himalaya, Island och Grönland.
Sonen levde sig in i utställningen (tyvärr hann jag inte få fram kameran när han stod som mest bakåt, men ändå). ;-)
- Den här filmen ska vi se! sa sonen. Alltså "G-force"; en familjefilm om tre marsvinsagenter (dock inte i 3-D).
Laddad för underhållning. Och visst var han minst lika nöjd efteråt vill jag lova. En lyckad kväll, helt klart!
===
Lördag bar det av på uppdrag ”Hitta Julklappar”. Ja, vi ska ju skicka iväg alla våra Sverigeklappar i början av november, och då en del annat kommer i vägen närmsta tiden, tyckte jag att detta var en bra dag att börja. Sonen var nöjd med sina 100 kronor som han fick att handla för (som dock fick bli fler allteftersom dagen gick).
Vad förvånad jag blev att hitta Mamma Mu-nallar i bokaffären..! Findus var inte lika överraskande – senaste Pettson-filmen kommer faktiskt hit om två veckor. Men, nej inte hör detta till vanligheterna, därav behovet av att ta ett kort. ;-)
Nej, vilken bra present! Det gäller ju att lära sig sin plats i livet tidigt. ”Cook ’n Clean”, med kombinerat kök och tvättstuga i ett. Och bara tjejer på alla bilderna såklart. Super! Hmm...
Sonen spanade in krims-krams-hyllan i en av stadens souvenir- och presentaffärer. För ett tag sedan hade jag sett ett par små keramikkrukor som var så fina i en av dessa affärer (inte den som fotot är taget i) och som kanske skulle bli en passande julklapp. Jag mindes inte priset, bara att det var hutlöst för en så liten kruka, men kanske var det en bra idé trots allt?! Så jag tittade förbi igår. När de visade sig kosta hela 1300 kr (motsvarande nästan 1900 svenska) kom jag dock hastigt på andra tankar. Liiite för dyrt för en julklapp tycker jag...
Jag hittade istället en fin prydnadskudde. Pris; 1300 kr, alltså återigen nästan 1900 svenska kronor. Nej, den blev inte köpt den heller. Att köpa julklappar här är verkligen inte lätt, med så begränsat utbud och så hööga priser på allt. Men nu har jag fått en annan idé... ;-)
Efter julklappsbestyr var vi väl värda en mjukglass tyckte vi. Det var ju dessutom ganska varmt, hela +7 C. :-)
Medan vi åt kunde vi sitta och se hur det snöade på Hjortetakken, ner till ca 1000 meters höjd (fjället är 1210 meter högt). Det har snöat i fjällen här runtomkring i några dagar nu.
Grönländare är inte så vana med småkryp, därför springer de flesta så snart de ser en spindel (inklusive alla de som satt på bänken i bakgrunden). Sonen och ett par andra nyfikna inspekterade dock det ovanliga besöket. (Tror nästan jag kan räkna antalet spindlar jag har sett här sedan 2001 på mina fingrar.)
Innan det blev dax att gå hem och få besök av sonens kompis, blev det att gå på teater (sonen ses i röd tröja) – ”En konstig trädgård”, spelad av en barnteaterduo på besök från Danmark. Lillkillen ropade dock först ett bestämt nej till förslaget. Han ville inte gå på teater.
- Varför vill du inte gå på teater? frågade jag. - Jag tycker inte om teater! - Men vet du vad teater är? - Nej...!
*hahaha* Med lite mamma-list löste det hela sig dock ganska smidigt och sonen blev så klart en av dem som följde mest med i handlingen och applåderade, ja det gjorde han allra mest av alla. Jättekul var det! :-)
På kvällen blev det också att prata lite i telefon med modtagarna av dessa fina brev, som sonen skrivit till dem han ville bjuda in på födelsedagskalas. Snabb postgång (för att vara här) denna gången; vi skickade dem i torsdags (att gå till posthuset är ju också ett äventyr - roligare än att dela ut dem själv, som vi brukar göra). :-) Och ja, det är lite med vilje att ni inte ska kunna läsa namnen som sonen har skrivit.
...eller snarare, att gå till ”tuggummiaffären” (läs mataffären). Det är dock inte så mycket pga av själva affären, utan snarare pga hinderbanan på väg dit. Ett rejält tränningspass får han, helt klart, av att klättra upp och hoppa ner från alla dessa stenar. :-)
Så var det fredag och äntligen dax för fredagstema / Show & Tell! Det börjar ju nu igen, efter sommaruppehållet. Och för min del, börjar det ju också igen efter mitt halvåret långa blogguppehåll.
Jag är annars ett troget fan av fredagstemaet, som drogs igång av Aurorabuddha i december 2007 (se mitt bidrag till första temat här). Hon ville dock inte ta åt sig äran för denna bedrift, men jag håller fast vid att hun var intiativtagaren, om inte annat så i alla fall i vår växande grupp av bloggare. (En grupp som jag i övrigt inte har direkt koll på för tiden. Jag har inte fått uppdaterat min deltagarlista sedan i oktober 2008, men jag lovar att fixa det innan nästa fredag. Är det någon av er som anser sig ha den absolut mest kompletta listan, eller däromkring, ge mig ett ”pling”! :-) )
Denna fredagens tema är ”empati”, vilket jag tycker är ett väldigt passande tema. Detta då en av de personer som verkligen visat mig empati är just tidigare nämda fredagstemagrundare, Aurorabuddha. Hon läste väldigt tidigt mellan raderna på min blogg och sträckte ut en hjälpande och stöttande hand, på ett sätt som en främmande person, ja i ett annat land t.o.m, inte alls har en plikt att göra. Hon skrev så många kloka ord, som jag fortfarande bär med mig.
Aurorabuddha, som också kallar sig Norrskensbudda, är inte så aktiv i bloggvärlden mer, men jo visst tittar hon förbi på ett välkommet besök ibland.
Hon var heller inte ensam, om än bland de första. Ni andra, ja, ni vet säkert vilka ni är. Alla ni som genom några av mina värsta stormar helt oegoistiskt sträckt ut en hand, visat medkänsla och inlevelse i min situation. Ni som skickat mails och kommentarer med kramar, erbjudit er att ringa osv. Och det helt utan att kräva något tillbaka. Utan att ens kräva att jag mer konkret berättar vad som hänt, händer och kommer att hända.
Empati är ett stort ord. Ett viktigt ord. Världen behöver empati för att må bra. Även små doser av empati är viktiga och de små saker ni alla gör för andra i vardagen gör en skillnad. Tack till er alla!
Norrsken heter Aurora Borealis på latin. PS 1: Norrskensfotona är tagna från min balkong i april 2008.
PS 2: Jag lovar, jag ska svara på alla obesvarade kommentarer från tidigare inlägg, men det blir först till helgen. Jag har kvartalets mest fullspeckade jobbdagar just nu. Eller vad säger ni till 18 timmars effektivt jobbande senaste dygnet...?! (Och nej, oroa er inte. Jag är som Grönlandsveteran ganska duktig på att gå hem redan vid lunch de dagar som det inte krävs så mycket av mig - och ibland är det ju faktiskt bara väldigt skönt att arbeta med stort A... ;-) )
...går man på jobbet med en förpackning patroner i fickan utan att på något sätt vara psykiskt sjuk.
Eller för den delen går in på posthuset med ett gevär under armen, utan att någon lyfter på ögonbrynen. Och det var inte ens några av extremerna, utan bara sånt vapenrelaterat som jag själv lyckats med den senaste tiden. Alltså inte bara sett, utan själv gjort.
Och jo, jag vet att det finns länder där det är vanligt att männen, och t.o.m småpojkarna, inte lämnar sina hem utan sitt vapen och ammunitionsbälte. Fast jag tycker nog att Grönland är nog så extremt, med sina extrapris-på-vapen-annoncer i mataffärens reklamblad och inkastande av vapen i taxins baksäte när man ska en tur ner till båten osv. ;-)
Och ja, det finns en helt naturlig förklaring till mitt egna ”beteende”. Jag är inte så morbid som de senaste ”Bara i Grönland”-inläggen får det att låta. ;-)
…kan man märka att höstkylan är på väg genom att valknoterna man har liggande ute på balkongen stinker mindre än vanligt.
Och ja, fotot är taget på min balkong. De båda benknoterna är, var för sig, ca 50-60 cm breda, och är från vänster; ett skulderblad (eller vad det nu heter på ”valska”) och en ryggkota.
Så här fina sängkläder har vi i vårt ”master bedroom”; Byggare Bob och en fotbollsspelare. Eller nja, det var visst bara tillfälligt.
Eftersom sonen hade ont i magen igår kväll, fick han lov att gå och lägga sig i dubbelsängen. Ett par timmar senare vaknade han och spydde ner allt vad tyg heter, så det blev att improvisera och hämta sängkläder från sonens våningssäng.
Idag står därför tvätt och filmtittande på schemat för mor respektive son. Min tappre lille son har dock inte klagat en endaste gång, inte heller när han fick spytt ner hela hallgolvet i morse. Hur kan man annat än älska den stackars lille parveln?! ♥
Så har hösten gjort entré här i Grönland. Man har i och för sig kunna känna den lite extra kyliga luften i ett par veckor nu, och vi har haft många dagar med tät augustidimma, men idag kom så även regnet. Vi har annars haft en otroligt torr och fin sommar. Inga värstingtemperaturer så klart, utan de senaste par månaderna har väl temperaturerna svängt inom intervallet 0-18 grader Celsius, med ”fokus” på mellan 5-12 C.
Med hösten här, är så klart även vintern runt hörnet. Ja, så är det för oss här i Arktis. Knappt har hösten börjat, innan snön börjar falla. Först i de närliggande fjällen, sedan här nere hos oss vid havsnivå.
För att ge er en liten förtitt på det som komma skall tänkte jag ta er med på en liten resa – en av många jag gjorde under min halvåret långa bloggpaus. So, here goes...
På Tivoli i Köpenhamn sommaren 2008, vann jag en lyxresa för två Köpenhamn-Ilulissat t/r. Lite komiskt när nu jag redan bor i Grönland och min son har det mesta av sin grönländska familj i just isbergens Mekka Ilulissat. Men då det ändå är ett land helt utan vägar mellan orterna, där det dessutom är dyyyrt att resa runt, så var ju inte resan fy skam ändå. Dessutom fick jag lov att ta med mig både en kompis, A, från Sverige och min son, utan att betala en krona, eftersom jag inte behövde använda biljetten över Atlanten! :-)
I Kangerlussuaq, halvvägs på vägen Nuuk-Ilulissat, väntade sonen och jag på vår 3:e medresenär som kom med detta flyg. En smula kallt var det; - 27 C. Bottenrekordet under resan var på -32 (kompisen upplevde neråt -34/-35 om jag inte minns fel, vid mellanlandningen på väg hem igen).
Och ja, där kom svaret på varför jag inte bjöd med mig min kära pappa istället – det var för kallt helt enkelt. Och syskonen var kluriga då de är två och jag hade bara en biljett, då jag inte fick lov att ge bort min egna. Dessutom hade den ena systern då en liten nyfödd och den andra hade hästar och hundar som inte kunde lämnas ensamma. Då passade det ju bra att bjuda in A som redan använt en studerandes förmögenhet och varit och hälsat på, och som hade en dröm att se det hela i vinterskrud.
Två fina rum, med sköna sängar fick vi och...
...utsikten var inte fy skam. Hela Ilulissat stad (4.600 invånare) och havet med sina enorma (flera 100 meter långa) isberg.
Sonen gillade bäst att hoppa från stenar (och tvinga oss andra att hoppa med, mest A)... ;-)
Isen låg tjock, så sonen farföräldrar kunde inte komma in från hembygden Oqaatsut till Ilulissat. En faster och ett par kusiner fick vi i alla fall besökt. :-)
En kälke vid isfjordens mynning.
Här ses Paramout Pictures film-set från filmandet av filmversionen av ”The Last Airbender” som får världspremiär sommaren 2010. "The Last Airbender" är från början en animerad fantasyserie, där det finns fyra olika nationer, som alla har var sitt element (jord, vind, vatten och eld), där de också har var sin orden av sk "benders" som kan manipulera just den nationens element. Vindnationen hade altså "vindböjare"/airbenders. Och japp, det är isberg som ses i bakgrunden.
Och här kan ni se en trailer för filmen...:
Ilulissat stad. Bergen som anas i bakgrunden ligger på Diskoön, dygt 6 mil bort!
Aaju var väldigt imponerad av att mammas jobb även låg i Ilulissat (han såg loggan på vattentanken, som mycket riktigt tillhör ”mitt” företag). ;-)
Slädhundarna vandrar runt bland de fastfrusna båtarna.
A sticker iväg med kusk, hundar och släde. Jag skulle också ha varit med, som en del av vinsten, men det strulade till sig med barnvakten, så det blev bara att komma med och vinka av ekipaget.
Jag fångad på bild, tagandes bild av solnedgången... ;-) (Foto lånat av A. Hoppas det är ok.)
Och här är mitt foto. :-)
A och sonen inspekterar igloosarna man kan bo i på Hotel Arctic, där man kan ligga och se norrskenet dansa över himlen genom fönstrena i taket, för att inte förglömma alla isbergen man ser när man står upp.
Utöver flygresa (2 x Nuuk-Ilulissat t/r + 1 x Köpenhamn-Ilulissat t/r), tre nätter på stans finaste hotell och frukost, fick vi tre guidade turer och två lyxiga flerrätters middagar. Med dåvarande valutakurs var det säkert värt mer än 50.000 svenska kronor, men vi fick allt helt gratis. Inte illa. ;-) (Foto lånat av A. Hoppas det är ok.)
Pojkvännen hade ju också vägarna förbi Ilulissat för ett par dagar sedan och detta var vad han såg från hotellfönstret, fotat med närmast obefintlig zoom. Notera vattenpusten & -ringarna från valen som simmar förbi längst fram i bild (och hur otroligt liten båten till vänster är)! Det är nästan som den kommande utsikten från vårt hus (om än på lite längre avstånd). Jag längtar...! :-)
Och så hoppas jag att P förlåter mig för att ha lånat ett av hans foton. Eftersom han befinner sig i öde land utan möjlighet för mobilkontakt på ett par dagar, så är det ju lite svårt att fråga... ;-)
Så har jag kommit mig igenom de första fyra dygnen som gräsänka. Bara ca. 30 kvar...
Sonen och jag har varit busy busy senaste tiden. Onsdag kväll blev det till klättrande i två olika klätterställningar i ett par timmar. Torsdag har fallit i glömska, men det var bestämt den kvällen sonen hade rummet fyllt till bredden med kompisar och som han lyckades med tricket att smugla ut en hel mängd med leksaker, som turligt nog hittade hem igen.
Fredag fick jag gå hem ett par timmar tidigare från jobbet, pga en bankande huvudvärk. Tyvärr var det dock också den enda dagen för inskrivning av nya medlemmar till simklubben. Efter dagis blev det alltså lååångpromenad till simhallen, bara för att lyckas med bedriften att bara komma på väntelista till simgruppen sonen borde ha varit med i. Fast kul hade vi, och äventyret slutade ju dessutom med ett besök på grillbaren och bussresa hem nästan fyra timmar senare. Sonen var salig! :-) (Min huvudvärk kom och gick och kom och gick dock, men var som bortblåst lördag morgon. Skönt!)
Lördag var vi så klart lediga och det firade vi med att hålla oss borta från hemmet i hela nio timmar. Först på resultatslös kjoljakt inför semestern, följt av picknick och marknadsbesök. På den senare fick sonen sig en stooor överraskning, när mamma plötsligt slog till och köpte en ny cykel till honom för ett bra sommaren-är-snart-slut-pris. Sonens första cykel blev ju stulen förra året, och jag vill ju inte att han ska börja skolan nästa år utan att varken kunna simma eller cykla. ;-)
Som den stoltaste i världen han var, blev det att cykla genom hela stan för att visa upp mästerverket för P’s föräldrar. Det blev till några timmar på balkongen och middag. Väl hemma vid 19.30 möttes vi av cykelligan, och med bara en riktig krasch och en snabb tur rätt in i betongmuren, fick sonen cyklat av sig all resterande energi innan det var sängdax.
Idag är det söndag och tvätt och städning väntar, tillsammans med en hel massa jobb som jag skjutit framför mig. En tur till affären för låsinköp står också på schemat och ett badhusbad. Hur ska vi nu hinna med allt detta? Hårklippning och badkarsbad har vi i alla fall fått avklarat. Inte illa det. ;-)
Stoltaste killen i stan! :-)
Och P, ja han håller sig också busy busy. Efter avresa i onsdags med lite mellanlandningar, inklusive övernattning i turist- och världens miljöministercentrum Ilulissat med allt vad det innebär av isberg, isfjordar (i ental), slädhundar och valar, har han både kommit sig upp till Upernavik – Grönlands nästnordligaste stad – och därifrån vidare till resans nordligaste mål, bygden Kullorsuaq, med båt. (Och därmed har jag slått nytt rekord i långa meningar här på bloggen. ;-) )
Det är något av en resa och upplevelserna är nog många, men detta är ju inte hans blogg utan min, så ska nog låta P få sitt att säga innan jag avslöjar för mycket. Av egen erfarenhet kan jag dock säga att det garanterat är en resa med otroliga naturupplevelser som varken går att beskriva eller fånga på bild. Det är också en historisk resa, en resa genom ett land i mer eller mindre utveckling. Det är deffinitivt inte samma Grönland som möter honom som mig här hemma i Nuuk.
Jag ser bara så mycket fram emot att få höra alla historier och se alla foton. Nu får jag dock nöja mig med de få foton han får lagt ut på Facebook och de historier han hinner berätta under de telefonsamtal vi har när han inte befinner sig i radioskugga där i ett av världens mest glesbebyggda och pga naturen mest barska områden.
P's resa kan ses på denna karta, där sträckad linje är med flyg och heldragen linje med båt. Kom ihåg att landet är omkring 5 gånger så stort som Sverige, så det är inga korta distanser vi pratar om. Notera också att jag inte markerat någon hemväg. Detta eftersom det inte är fastlagt. Troligtvis blir det dock en kombinerad helikopter- och flygplansresa från Uummannaq i slutet av september. Klicka på kartan för att se den i större format. (Och ja, jag vet det heter polcirkeln på svenska; ett fel jag gjorde den gång jag ritade själva grundkartan och som jag inte har fått rättat. ;-) )
Namn: Har alltid blivit kallad Lollo, som senare blev Lullu & Lullun. Född: 1978 Uppvuxen: Norra Bohuslän, med högskolestudier på Chalmers i Göteborg. Bor: Med min son (född 2004) och pojkvän i Nuuk, Grönlands huvudstad. Arbetar: Informationschef på ett av Grönlands största företag. Intressen: Resa, observera, reflektera, skriva, läsa & leva.
Grönland i korthet
För lite korta fakta om landet där jag bor, klicka här.
Vädret i Nuuk
Övre raden: Temp. i C, luftfuktighet i % samt tid för senaste väderkontrollen (lokal Nuuk-tid, alltså 4 timmar efter Sverige).
Undre raden: Vindriktning (med engelska förkortningar), vindhastighet i km/timme (kph – dela med 3.6 för att få i m/s) samt lufttryck i mmHg.
Copyright
Alla foton i denna blogg är tagna av mig, eller möjligtvis min son eller dennes far, om inget annat anges. Vill du använda dem så fråga först och ange alltid källa.