måndag, juli 30, 2007

En kamp mot orättvisan

På radionyheterna sent igår kväll hörde jag att svenska & amerikanska forskare, oberoende av varandra, hittat genen som orsakar MS. Därmed har chanserna att i framtiden kunna hitta något som botar sjukdomen ökat enormt. Väldigt skönt, även om genombrottet för oss kom ganska många år senare än hoppats.

Senaste dagarna har det blivit mycket tid på sjukhuset. Övrig tid har för mig gått åt att passa telefonen & sköta ruljansen i hemmet. Det har funnits roligare vistelser i Sverige, men vi kämpar vidare, i ovissheten, som vi iofs gjort i över 20 år. Men nu på en helt annan nivå, än den gång det hela började. Då hade vi inte en aning om vad det var vi var uppemot, vem vår fiende var. Det vet vi nu, men det är också en sanning med modifikation. För det är inta bara MS. Det är något mer. Några ytterligare fiender kan vi namnge, andra är fortfarande okända, gömda i det dunkla, skymda av MS:ens vilseledande, svarta mantel.

Det är en hård kamp, som kräver sina tårar, men vi håller ihop – med humor, glädje & goda minnen. Mammas ord, viskade när hon återfått en gnutta av krafterna efter en flera timmar lång kamp mot ovissheten, det okända, säger det mesta om hennes och hela familjens inställning genom hela denna långa process: ”Jag kämpar för min familj.”

lördag, juli 28, 2007

Kort status från Sverige

Det blev en fin begravning för vår mormor igår. Både i kyrkan på Hamburgö, vid graven i Kville samt kaffet hemma hos mina föräldrar. Det var bra att vi varit tidiga med förberedelserna, så allt flöt på utan problem. Trots omständigheterna, var det ju också roligt att träffa hela familjen; morbror med familj från Mälarområdet, gammelmoster & andra från Norge osv. Vädret var också på vår sida. Hällregnet såg hela tiden till att stoppa så snart vi var tvungna att gå utomhus, och solen tittade fram mellan de tunga molnen.

Läget för min mamma är dock långt ifrån bra och det bads även en bön för henne i kyrkan, vilket var fint. Det var ju en sorg för oss alla, att hon inte kunde delta. Ytterligare upplysningar omkring hennes situation kommer dock inte i denna blogg, utan de som önskar veta mer får kontakta mig privat.

fredag, juli 27, 2007

4 länder på 1 dag

En uppsumering av ”mitt liv” sedan väntan i Kangerlussuaq vore kanske på sin plats.

Smått spännande var det ju, dock på fel sätt. Flyget kom nämligen iväg 2.5 timma försent. Men kanske skulle det gå att nå sista bussen ändå. Väl på Kastrup och bagagebandet, visade det sig dock att det verkligen skulle knipa. 24 minuter till att bagaget skulle komma, stod det på skärmen. Min buss körde om 32. Från Köpenhamn Centrum!

Då får man gambla lite, och hoppas på att bussen skulle vara försenad. Och se, det fixade en stor flock scouter för mig, som tvingade bussbolaget att sätta in 2 extra bussar, och tiden gick, så Lullun kom med. Alltid redo. Jo, man tackar.

Kl 0.00 satt jag så på bussen, smått trött, väntande på sömnen. Som lät vänta på sig. Först skulle ju scouterna ännu en gång ”save my day”, genom att få svenska tullen att änglaförklara bussens resenärer. Scouter som smuglar knark hade de viss aldrig hört talas om, så vi fick snabbt komma vidare. Annat har det varit de tidigare gångerna jag åkt samma buss.

Lite blinkande, blundande & småsnarkande (?!) förflyttade jag mig norrut. Helt över den norska gränsen, där en snäll syster väntade klockan 6 på morgonen. 4 länder på tolv timmar, och en 20 timmars resa var över. Eller ja, nästan.

Efter frukost hos syrran var det dax för ett par timmars sömn, varpå jag väcktes av ett knasigt hallåande. Tillslut kom jag till medvetande och såg min andra syster på balkongen utanför, på 2:a våningen. Hon hade knackat & bankat på dörren, ringt på telefonen, och tillslut fått hämta en stege och klätra upp. Ensam hemma, sov jag som en sten.

Ganska med en gång bar det iväg, halvägs tillbaka till Göteborg igen, och besök av mamma som sedan en vecka ligger sjukhuset. Denna blogg är ju min blogg, och vill inte här utlämna andra personer, men låt oss säga att hennes tillstånd kunde ha varit oändligt mycket bättre.

Resten av dagen gick åt förberedelser för morgondagens begravning (mormor) samt efterföljande kaffe hemma hos mamma & pappa. Och nu lockar sängen/soffan...

onsdag, juli 25, 2007

Kangerlussuaq - besök nr 22 (cirka)

Så sitter man, återigen, på flygplatsen i Kangerlussuaq. Mätt & nöjd efter dagens 2:a frukost. Dyrt men mums.

Tidigare? Jo, kom mig iväg till flyglatsen, där jag fick checkat in min väska. Därefter var det att köra hem igen, väcka grabbsen och få sig en bit mat. Tiden var dock knapp och taxin jag beställt lyste med sitt frånvarande. Så det blev att återigen köra själv till flygplatsen, och lämna nyckeln i bilen för Holger. Sånt kan man göra hyffsat problemfritt här. Väl inne på flygplatsen var det bara att ställa sig i kö för att kliva på planet. Timing.

Därefter följde en lite turbulent tur på en timme, med det lilla Dash 7 propellerflyget, där apotekets åksjuketuggummi Calma kom väl till pass. Rekomenderas starkt till andra kvinnor i ”övergångsåldern” som börjat få ont av åksjuka.

Väl i Kangerlussuaq, där jag som oftast byter flyg på väg mot Europa, blev det pga försening gott om tid att gå en promenad & hoppas på (eller inte...) ett möte med en myskoxe, äta sig en bit mat & skriva detta blogg-inlägg. Sedan följer nog lite vankande, sovande i en fotölj osv. Spännande...

Kangerlussuaq, är en gammal amerikansk militärbas, som hjälpte de alierade med att gå segrande ut ur 2:a världskriget. Här bor idag ca 500 personer, varav de absolut flesta jobbar på flygplatsen eller inom något turistrelaterat. För turismen är stor här, då det är ett av två ställen i landet som tar emot större transatlantenflyg, och därmed ett ställe det är hyfsat billigt att åka till.

Och visst finns det mycket att se här. 25 km in till den fantasieggane inlandsisen (som täcker ca 85% av landet), hårdskallade myskoxar som mest ser ut som - och också väl är - något forntiden glömde ta med sig, vacker natur; grönare än hemma omkring Nuuk och deffinitivt mer sandrik. Sanddynerna, från mald sten & berg under inlandsisen, svallar fram överallt.

Själv tappade jag räkningen över antalet besök (& övernattningar), där någon gång när jag kom över 20:e. Det är fortfarande fascinerande, men inte småregniga dagar som denna, då man bara vill slussas vidare snabbast möjligt. Fast just idag är det hyfsat. Men börjar bli trött.... Zzzzzzz


PS: Fixar fotokvalitén när jag kommer hem till Nuuk igen.


Kangerlussuaq flygplats & hotell - allt i ett.



Ca 80% av bygdens befolkning bor i dessa hus. Resten av stället består främst av flyghangarer & andra plåtbygnader från militärbastiden (stängdes 1992).



Utöver ett gediget arbete från den lokala turistbyrån, kan Kangerlussuaq tacka amerikanska militären & Volfswagen för att det är så populärt att turista här. De har nämligen lämnat efter sig ett, i grönländska mått mätt, enormt vägnätet (grusvägar/arbetsvägar), vilket ger goda möjligheter för att vandra & cykla bl.a. Pga VWs tidigare testbana på inlandsisen, kan man t.o.m köra in helt till isens rand i terrängfordon. Skyltarna avslöjar dock att det är begränsat vad man egentligen kan se. 2 km till ”bro över älv”...!



Men vacker är det. Också när det regnar!

Tidigt upp i ottan...

Klockan är alltför lite för att man ska känna sig riktigt pigg, speciellt med tanke på att det inte blev så tidigt i säng som hoppats. Aaju somnade nämligen tidigt, och orolig för att mamma skulle sticka iväg utom honom fick honom att vakna mitt i natten, hyffsat utvilad men väldigt ledsen. Jag var nääästan klar med packningen, när han krävde min uppmärksamhet.

Och tiden gick.

Tick.

Tack.

Men sammanlagt blev det ändå nästan 4 timmars sömn. Och nu, ca kl 5.45, har jag hunnit med att:

Ducha.

Ta på kläder, make up etc. (ja, så få inte för er att jag sitter här naken. Hmm...)

Packa det sista.

Se nyheter på CNN.

Kolla in kompisen presentation av sitt bröllop på
expressen.se.

Och...

Skriva blogginlägg.

Men nu är det tid till att ruuusaaa.....

tisdag, juli 24, 2007

100 kg junk

Tror aldrig jag har köpt så mycket halvfabrikat & godis på en gång, som jag gjorde idag. Jag är ju i vanliga fall lite anti sånt - även om det senare, godis, slinker ner lite väl lätt när självdiciplinen inte är på topp.

Men nu ska i alla fall grabbarnas överlevnad vara räddad! Massor av enkellagad mat - frysen är fyld till sprängningsgränsen - samt socker till Holger när hans enorma sug sätter in omkring 21-tiden och en dagislekande lillgrabb för länge sedan somnat.

Så ska jag bara komma igång med packandet, så att jag kan komma mig i säng någon gång. Har lagt mig mellan kl 0.30 och 2.45 varenda dag senaste tiden (solljuset mitt om naten lurar en ju at tro att man e pigg). Och när jag nu ska vara klar och åka till flygplatsen redan kl 6 imorgon, 30 min före min mobil brukar ringa för väckning annars; ja, så vore kanske en tidig natti natti vara att föredra.

Kön är kluriga

Aaju har ganska länge bjudit mig på många skratt, i sin förvirrning omkring skillnaden mellan tupp och typpa (familjen Johanssons namn på det där tjejer har, som aldrig tycks få något officiellt, passande namn i det svenska vokabuläret). "Hönorna & typpan springer runt i hönsgården" & "mamma kissar med tuppen", är båda typiska Aajukommentarer.

Sedan tog det ett tag att konstatera att mamma i verkligeheten inte hade någon snopp och att Aaju inte hade typpa. Klurigt.

Nu börjar dock Aaju att få bättre koll. Och glatt kunde han i morse sätta nallen på toaletten, då denne, efter noga undersökning från Aajus sida, uppenbart hade en typpa. Allt medan napparna & Aaju fick stå upp och kissa, eftersom de ju lika uppenbart hade snopp. Det ska dock nämnas att napparna hade något svårt för att hålla balansen. Ingen drunkningsolycka ännu, turligtvis, men det är visst en risk som välutrustade killar/män alltid står inför om de inte passar sig.

måndag, juli 23, 2007

Man får inte svära, men det är...

...verkligen ingen bra dag det här. En kvinnas konstanta dilemma; att känna sig ansvarlig för allt. Det är deffinitivt något jag på något vis konstant rotar ner mig i. Att hela tiden tänka på andra, och sätta andras behov framför mina egna. Funkar ju inte särskilt bra, i kombination med att jag är en person med stort behov för självfrosseri, egocentrering & tid för mig själv. Kalla det vad du vill. Hmm...

Något att klura på under mina kommande resdagar, ensam med mig själv & omringad av förvirrade turister som inte fattar varför flygplatsens informationsflöde är så sporadiskt! Välkomna till landet ”Immaqa” (Kanske) – där ingen information är absolut, och ingen stressar för att få reda på sanningen. Det som sker, det sker ju ändå. Punktum...

Kalabalik

Inte för att röja några företagshemligheter (!) men i helgen har de skrotat vårt dokumenthanteringssystem.”Avlivningen” var planlagd, men gudarna ska veta att jag har argumenterat livligt imot och oxå fått ledningen med på att inse hur fel deras beslut var.

Men vad hjälper det! Beslutet var taget och därmed skulle det verställas, även om jag fick det uppskjutet det ett par månader, till just i helgen. Så nu är det jag & alla kollegorna som får sitta med skitgörat. Under helgen har t.ex alla mina dokument, sparade under 2 år i firman, dragits ut ur systemet, och lagts samlade i en mapp, döpta med ett för mig meningslöst nummer, mina initialer, följt av ”teknisk afdelning”. Trevligt!

Måndag morgon och man ska sitta och öppna alla sina gamla dokument, skumma igenom dem och besluta sig för var de hör hemma och vad de ska heta. Inte helkul. Till det kommer alla tusenvis dokument som tidigare anställda, med liknande ansvarsområden som jag, sparat. *Suck*

Jag har bättre saker att pyssla med. Som att åka hem till familjen där hemhemma. Men på onsdag bär det ju av. För sjukhusbesök och begravning. Kunde iofs vara roligare det med, men där kan jag iaf göra något meningsfullt.

söndag, juli 22, 2007

Go Toyota...!?

Aaju skulle bara få sig en ny frilla, sedan bar det av till badhuset för en rejäl omgång plaskande tillsammans med mamma. Allt medan ataata (pappa) satt tillsammans med vännerna och såg favoritlaget (Holgers alltså) Toyota ännu en gång köra hem halvjumna (läs; kassa) resultat i dagens Formel 1. En helt vanlig sommarsöndag med andra ord! : P