fredag, juli 31, 2009

Resultatet av en trevlig kväll



En lillkille med smått "glassrund" mage är nattad och sover redan djupt. Så nu blir det dax för mig att ställa mig med disken. Tur att vi har diskmaskin! Det får i och för sig bara plats två kuvert i den och den diskar och diskar i timmar, men med lite flit kanske jag hinner klart till det att Aaju står upp igen... ;-)

Nej, det får nog bli att ta till diskbaljan ändå. Och inget fel i det. Det kan ju t.o.m vara lite avslappnande. Samtidigt får jag ju tid till att tänka igenom mina språkproblem. Det var alltså lite av en utmaning att sitta som en av sju svensktalande. Jag som bara är van vid att prata svenska med sonen. Sex månader utan bloggande har ju också satt sina spår. ;-)

Fyra nordjobbare (ungdomar på sommarjobbsutbyte i Norden) från Sverige som vi fastboende aldrig hade träffat förr, min åländska kompis, sonen och jag var de ätande. På menyn stod ræklinger* från Oqaatsut - de finaste man kan få – rökt valkött, balsamicosky och apelsin till förrätt. Enkel myskoxewok med nudlar till huvudrätt och chokladfondant med hallonsorbet till efterrätt. Allt detta serverat med en stor dos trevligt sällskap. Ja, då kan det ju inte bli annat än lyckat. Hoppas gästernas uppfattning är något åt det samma håll i alla fall... ;-)


*) Ræklinger är lufttorkade strimlor av fisken ”mindre hälleflundra”. Det är altså inte tal om en liten hälleflundra, utan en helt annan art. Den hör till gruppen plattfiskar, som ju normalt har båda ögonen på samma sida. Det har dock inte den mindre hälleflundran, utan dens ena öga sitter istället på kanten. Dessutom är dess mage inte ljus som på andra plattfiskar och den kan simma på högkant, altså liknar den mycket mer en ”riktig” fisk.

Fredagstema & halvårskoll

Nej, vad är det kul att vara tillbaka i bloggvärlden igen! Jag bubblar av idéer och saker jag vill skriva om. Pga av de nya restriktionerna får jag dock bita mig lite i tungan innan jag går igång med att babbla av mig alltför mycket.

Fredagstemat/Show & Tell
håller visst paus fram till i september. Jag var ju med helt från då det startade och oj, vad har jag saknat det i de dryga sex månader bloggen var stängd. Därför tänkte jag avverka ett par av de teman som jag missat, nu innan det drar igång igen. Jag börjar med temat ”Halvårskoll” från den 12:e juni. Instruktionerna var/är: Ta en bild från varje månad i 2009, alltså sex bilder i allt, och berätta lite kort om tillfället då bilden togs.

Ja, nu har det ju gått ytterligare en månad, juli, så jag tillåter mig att visa sju. ;-) Here goes...


Januari 2009
Månaden präglades av många promenader och utomhuslek hemma i Nuuk. Sonen var dock inte helt överbevisad om att det var en bra idé att sitta på denna strandade istärningen, även om han varit nog så intresserad innan han kom upp. :-)


Februari 2009
När jag var på Tivoli i Köpenhamn förra sommaren (31:e juli 2008) vann jag ironiskt nog en resa för två till underbara Ilulissat, Grönland. I februari tog jag därför med mig sonen og svenska bästisen A för en långhelg i lyxens och kylans tecken (resans lägsta dagtemperatur: -32 C). Här ses en släde med en bakgrund bestående av gigantiska isberg och Paramout Pictures film-set till filmande av ”The Last Airbender”. Lite besök av sonens familj blev det också tid till.


Mars 2009
Mars blev en riktig hemmapysselmånad, då en enveten förkylning höll sig kvar i mina lungor i evigheter. Aaju hade själv ritat och klippt denna Ninja Turles-mask. Nej, vad var han stolt. :-)


April 2009
Under en långhelg i Sisimiut blev det att gränsla snöscootern och stundom sväva, stundom hanka sig fram över den frusna sjön. Inför nästa säsong ska maskinen nog få sig en större genomgång. ;-)
P: Jag hoppas att det är ok att jag lånade ditt foto när nu jag är en del av motivet. ;-)


Maj 2009
Svenska familjens minsting (än så länge), min systerdotter E, blev döpt. En fin dag i trädgården, då de svarta molnen hängde hotande över gästerna, men inte en droppe föll.


Juni 2009
Gejsrar sprutade och lerpölar stank. Jo, Islandssemestern var en rigtig hit, liksom möjligheten att flyga direkt mellan Nuuk och Reykjavik! :-)


Juli 2009
Sonen älskar att fiska. Vilken tur, för i juli månad blev det många turer med båten in i det oändliga fjordsystemet här omkring Nuuk (världens näststörsta). Detta var första turen med hans nya fiskespö. ett par båtturer senare simmade dock en stor torsk iväg med hela spöt, så nu står fiskespö återigen på toppen av shoppinglistan...


PS: Känner du mig (in real life eller via bloggen) och vill du se fler foton från min vardag, bli vän med mig på Facebook. Mina foton där kan bara ses av mina vänner.

torsdag, juli 30, 2009

Så försöker jag igen...

Jag vet inte om jag har tänkt så noga igenom mitt beslut, men man måste ju försöka. Utan att försöka vet man ju inte om det funkar. Därför testar jag helt enkelt. Det jag pratar om är såklart att starta upp min blogg igen. Lite sådär på prov. ;-)

Jag tvingades ju stänga ner min blogg i januari, efter att jag satts i en så surrealistisk situation att det inte ens är sånt som bara händer grannen. Snarare sånt man ser på film, samtidigt som man skakar på huvudet och tänker: ”Sånt händer ju aldrig i verkligheten.”

En tung höst var det och våren, ja inte blev den lättare inte. Surrealistisk som sagt, där man kastades mellan förtvivlan, ren fruktan till fysisk och psykisk utmattning (vilket vill säga en del, då jag ju är en ganska så hård och tålig tjej). Fast ja, så mycket mer vill jag av diverse orsaker inte skriva om det, här på en öppen blogg. Turligt nog finns det ju nog så mycket trevliga saker att skriva om istället. För min vår och sommar har också varit fylld av mycket kul.

Det kommer dock inte att bli helt som vanligt här på bloggen. I alla fall inte till att börja med. En del ur privatlivet, som är nog så oskyldigt och gulligt, kommer att uteslutas för att inte väcka den björn som sover. Dessutom kommer det inte att bli fullt så många foton på och text om människor omkring mig, eller så många och långa inlägg som förr (tror jag i alla fall... ;-) ). Och något som är säkert; jag kommer inte att skriva om saker som kommer att hända på det personliga stadiet i framtiden, utan det kommer först på bloggen efter att de har hänt. Så får det bli, av rent säkerhetsmässiga skäl. Jag hoppas att ni respekterar det och förstår varför jag inte svarar på oskyldiga frågor som om jag ska på bio i morgon eller vart vi ska på semester osv.

Jag ser verkligen fram emot att börja skriva igen, och den underbara kontakten med mina läsare, gamla som nya! Jag är också i full gång med att uppdatera mig på alla mina favvisbloggar, som ni kan se i listorna till höger.

Tusass (vi hörs)! :-)


Kanske får jag igen lov till att dela med mig lite av min grönländska vardag framöver. Så mycket tankar och funderingar om framtiden kommer det dock inte att bli tyvärr.

måndag, januari 05, 2009

Bloggen stängs, intillvidare

Det bär mig verkligen emot, speciellt eftersom jag vet att tiden och lusten till att skriva verkligen är på gång tillbaka med stormsteg, men jag känner mig tyvärr manad till att stänga ner min blogg!

Jag har sparat alla gamla inlägg (både i html och som textfil med foton – den senare kan trogna läsare som missat lite på det senaste få tillsänt) och kanske öppnas min blogg igen, men för nu måste det nog bli såhär tyvärr.

Jag måste tänka på mina nära och kära i första hand. Och på mig själv. Därmed bör jag inte ställa till ”stök” i privatlivet pga att jag råkar skriva något som jag tror är oskyldigt på bloggen, som inte passar sig och som någon blir sårad av. Alltså är inte en anonym blogg heller aktuell just nu. Speciellt inte eftersom jag ju till stor del brinner för att skriva om mitt liv på just Grönland (kombinationen vardagsliv & fakta om landet där jag bor, det är den jag gillar bäst). Och att vara anonym, svensk bloggare på Grönland är ju ganska omöjligt; vi är ju trots allt inte så många. *hihi* (Jo, jag kan fortfarande skratta lite åt situationen, även om jag inte heller är direkt glad över detta.) Och vem vet; kanske har detta nedstängande något gott med sig. Kanske får jag nu t.ex tid över till att börja skriva på något annat än en blogg t.ex?! Det blir inte nu, men kanske framöver... ;-)

Jag hoppas inte att jag pga detta helt kommer mista kontakten med alla er kära läsare som kommit till att betyda så mycket för mig. Som jag skrev i gårdagens inlägg, är jag så tacksam för att ni funnits där.

Och alla ni tillfälliga bloggbesökare – blivande Grönlandsbesökare, journalister, studerande osv – som kommer med frågor och önskar hjälp med saker relaterat till Grönland; ni får mer än gärna kontakta mig trots att bloggen nu är stängd.

Ni kan alla fortfarande kontakta mig via kommentarfälten på bloggen, eller skriv till min e-mail k98jolo [at] yahoo.se. Eller ja, så kan ni ju hitta mig på Facebook under namnet Louise Johansson; troligtvis den enda med det namnet som tillhör nätverket ”Greenland”. *hihi*

Kram på er allihop och stort tack för alla era fina ord; i medgång och motgång! De har betytt och fortsätter att betyda mycket! Mina många år med veckodagbok och blogg på Internet har bara fört positiva ting med sig – inklusive alla er läsare som jag fått så god kontakt med. Det som nu händer, och som ligger bakom nerläggandet, är helt privatrelaterat och har inget med Internet som sådant att göra. Och jodå; mina favvisbloggar kommer jag allt att fortsätta att läsa ändå.

Tusass (= "vi hörs" på grönländska)!

söndag, januari 04, 2009

Nyårslista i repris



Så har vi kommit oss in i ett nytt år, efter ett stillsamt nyårsfirande med trevligt sällskap, god mat och som alltid i Grönland; galet, galet, galet mycket fyrverkerier. Som något oväntat höll även Aaju sig vaken, så att han inte bara fick uppleva fyrverkerihavet när Danmark gick in i det nya året, kl 20 lokal tid, utan också det som forsade över oss när även vi nordamerikaner korsade datumgränsen 4 timmar senare. Fast efter en halvtimmes rakettittande och en kort bilfärd hem deckade han ganska med detsamma ska erkännas! *hihi*

Som en start på året tänkte jag här på bloggen publicera den samma lista som jag gjorde efter nyår förra året. Ja, samma lista men med nya svar såklart. 2008 var, liksom 2007, ett år med mycket tråkigheter. 2008 var på många sätt t.o.m än värre, men som hopplöst positiv som jag är kommer jag nog ändå minnas 2008 som ett bra år. För det var det ju också. Om inte annat så slutade det på allra bästa sätt! :-)


Årets repeat-låt:
Isam Bachiris (från bandet Outlandish) ”I Danmark er jeg født” – pga att den på något vänster lyckades få mig att känna mig en smula dansk ibland. Inte min musiksmak egentligen, men den spelades ändå en hel del på radion så...



Årets tidning:
AG kanske? De anställde ju ändå min chef som chefsredaktör och gjorde därmed mig till informationschef ”på riktigt” (jag var bara tillföreträdande dec 2007-maj2008). *hihi*

Årets bok:
”En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva” av Pernilla Ahlsén.

Årets teve:
Kan det vara något annat än Per Flys trilogi? Att se på den förde ju med sig så mycket annat... *hihi* (Ok, internt skämt, sorry... ;-) )

Årets bloggar:
Alla jag läser, även om det tyvärr blivit få senaste par månaderna.

Årets mest överskattade:
Det finns många överskattade i musikbranchen för tiden. Kommer inte ens ihåg namnen på dem...

Årets nya kompis:
Min nya (började 2:e januari 2008) avdelningskollega. Vi har haft ett skojigt år. Annars inte så många nya bekanta, mer gamla som kommit tillbaka.

Årets bästa insats:
Alla bloggläsare, pappa, syskon och kompisar som stöttat mig genom ännu ett år. Ert stöd, i kombination med min smått evigt positiva inställning, har hållt mig på fötter och trots mycket tråkigt har jag samtidigt hållt mig glad och nu är jag lyckligare än på länge. Tack!

Årets ont-i-hjärtat:
Att Aaju på det viset blev satt i kläm, både före och efter separationen.

Årets äntligen:
Äntligen skrattar jag och är mig själv igen!

Årets mest intressanta möte:
Mötet mellan Aajus då 14-åriga kusin Petrine och omvärlden. Som uppvuxen i en liten, isolerad bygd i Grönland var det en stooor upplevelse för henne att komma med Aaju och mig på semester i Europa. På 4 veckor besökte hon 4 länder – något som nog kommer att ge henne globetrotterstatus i hembygden i många år framöver.

Årets mest saknade:
Barnpassare, men innan året var över stod de nästan på kö. ;-)

Årets finaste:
1-årsdagen för mammas bortgång. Dagarna innan var jobbiga, men väl på själva dagen figurerade bara fina minnen.

Årets hjältar:
Pappa som, trots sorgen från att nyligen ha mist sin fru och trots att han befann sig på andra sidan Atlanten, har varit ett sådant otroligt stöd för mig i år.

Årets drink:
En smoothie från Barista, levererad som en överraskning vid dörren! *mums*

Årets mat:
Petras bananpannkakor!! :-)

Årets frukost:
Min 30-års födelsedagsbrunch! (Frukost på danska betyder ju dessutom lunch, så en brunch passar väl lite extra bra som svar?! ;-) )

Årets sport:
Inuitspelen vi arrangerade till årets vårfest. Nej, vad vi skrattade! :-)

Årets aldrig-mer:
Sätta andras intressen före mina egna på ett sätt som sårar mig.

Årets tråkigaste:
Många – långa som korta – telefonsamtal, sms och e-mails, med extremt svängande innehåll.

Årets present:
Ett vackert halssmycke i sten, som dessutom hade en längre och otroligt söt ”historia”.

Årets betryggande tanke:
”Everything is going to be OK in the end. If it's not OK, it's not the end.” Tack för den Aurorabuddha. :-)

Årets projekt:
Ett projekt som krävde mod och en dos uthållighet, men som var värt allt och mer därtill... ;-)

Årets mest uttjatade:
Diverse politiska ”debatter” i grönländsk media. Mer precis tillåter jag inte mig själv att vara på en offentlig blogg som denna pga mitt jobb.

Årets bästa produkt:
Foton tryckta på väv och uppspända på träramar. Vår billiga tillpiffning av huvudkontoret blev en stor succé!



Årets shoppingpsykos:
November månads tjänsteresa till Danmark, med långhelg i Sverige. Finanskrisen gjorde att man fick 137 svenska kronor för en dansk 100-lapp. Det skulle utnyttjas! Och nästan uteslutande på mig själv. Ovanligt och egoistiskt, men oxå underbart och välbehövt! :-)

Årets jag-är-mest-stolt-över:
Mig själv; för att jag vågade (trots att jag normalt oxå är ganska så modig) ta steget och för en gång skull sätta mig själv och mina behov först, även om den utlösande faktorn var hur jag märkte att även Aaju verkligen påverkades negativt.

Årets jag-är-näst-mest-stolt-över:
Charmtrollet Aaju (som i perioder under 2008 varit en riktig bråkstake) som fortsatte att landa med fötterna först trots årets många turbulenta uplevelser.

Årets jag-är-näst-näst-mest-stolt-över:
En person - du vet vem du är - som så till den grad vände upp och ner på sitt liv för att följa hjärtats röst.

Årets överraskning:
Hela året har varit fyllt av överraskningar.

Årets bisarraste:
Då jag gick upp-peppad till lönförhandling, och ganska med detsamma blev erbjuden mer än vad jag på förhand satt som minimumkrav. Vad gör man då...?!

Årets chock:
Att bli satt att avgöra om en människa skulle leva eller ej.

Årets pärs:
Samma svar som under ”årets tråkigaste”, i kombination med det under "årets chock".

Bäst 2008:
Semestern med Aaju och hans kusin; en dyr historia som var värd varenda krona. Tänk att kunna få öppna vyerna för någon, som dessutom har haft allt annat än en lätt barndom, på det viset! Och sedan såklart kärleken bara sådär generellt. Finns det något bättre än den? Nu ser jag fram emot ett nytt, spännande år, med många skratt och mycket glädje; både för mig och alla andra. Gott Nytt År!!



Till er som inte redan sett det; här kan ni se och läsa en kort resumé av mitt 2008!

söndag, december 28, 2008

2008 – året i foton

Så har årets uppsummering i text och bild blivit klar. Ja, det är ju fortfarande ett par dagar kvar på året, så eventuelt blir ”albumet” uppdaterat något, men inte mycket. Som vanligt ligger det ett link i högermenyn (där ni också hittar liknande album för åren 2004-2007), men nu kommer även dit genom att klicka här. Enjoy! :-)

Uppdaterat: Jag har visst använt samma avslöjningsmetod som jag gjorde den gången jag var gravid med Aaju, så kanske är det värt att kolla in mitt "årsalbum" även om ni följt min blogg hela året. *hihi*

lördag, december 27, 2008

En sen hälsning via radio

Oj, nu har jag varit risig med att uppdatera bloggen, svara på kommentarer och skriva e-mails. Jag har inte ens fått skickat ut mitt årliga julbrev & -kort. Jag jobbar dock på en årsresumé i text & bild, som kommer snart. Tills dess kan jag bjuda er på en 10 minuter lång radiointervju med mig, om stress på Grönland. *hihi*

Den kommer att ligga på webben till ca den 23:e januari och ni hittar den på SR – tryck på länken här. Det är P1-programmet Kropp & Själ, som sändes på lilla julafton den 23:e december. Jag börjar prata ca 45 minuter in i programmet. Intervjuen gjordes i september i år.

Jag hoppas verkligen att ni alla har fått en riktigt trevlig jul. Själv har jag haft det smått oförskämt bra. God mat, gott sällskap, fina paket, många skratt och absolut ingen, ingen, ingen stress.

måndag, december 15, 2008

Utmanad om alldagligt & oväntat

Jag blev den 30:e oktober utmanad av min egna favvisträgårdsbloggare Lilla B. Nu är det snart jul och deffinitivt på tiden att jag får antagit utmaningen. Så här följer... ;-)

De regler som gäller är:
# Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
# Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
# Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
# Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.


Jag...

1. ...gillar att knalla runt i lägenheten när jag borstar tänderna.

2. ...bränner nästan alltid vid såsen när jag ska underhålla gäster samtidigt som jag lagar mat. Jag blir bara så vimsig. ;-)

3. ...var på en väldigt lyckad (om man får säga så som medarrangör *hihi*) fimajulfest i fredags. Jag gick dock hem ganska tidigt för att lägga Aaju, som hade somnat i soffan strax innan jag kom hem. :-)

4. ...jag har en svaghet för saker som doftar av kanel & äpple (cinnamon-apple).

5. ...har lyckats väldigt bra med årets paketkalender till Aaju. Han har varit jättenöjd med alla paketen så långt; i allt 24 paket som samlat inte kostade mig mer än 150 danska kronor. Fast planen att visa innehållet i alla paketen, dag för dag, här på bloggen blev det visst inte mycket med.

6. ...avslöjade för mina vänner att jag var gravid med Aaju i en e-mailfrågelista (det var innan jag hade bloggen och svarade på listor/utmaningar via e-mail) genom att på frågan ”Hur bor du?” svara: ”...i en 2:a i Odense tillsammans med pojkvännen och ca 4 månader gamla `Plupp´, som dock fortfarande bor tryggt och skönt inne i sin mammas mage...” Det var den 3:e april 2004.

7. ...kan tänka mig att använda liknande avslöjningsmetod igen, för andra stora hemligheter. Men nej, jag är deffinitivt inte gravid, jag lovar! ;-)


Den som vill nappa på utmaningen får gärna göra det. Några 7 namn vill jag dock inte välja. Jag har haft så dålig koll på bloggvärlden senaste dryga månaden, så jag vågar nästan inte ens... *hihi*

söndag, december 07, 2008

Lite mer sällan...

Lite av en julklapp att få, men jag går lite och överväger att stänga ner min blogg. Jag älskar att blogga och jag älskar alla de vänner jag har fått genom bloggandet. Men de senaste månaderna har livet också varit hårt. Jag har ett hopp; människor som håller mig uppe – så ni ska inte vara oroliga. Men samtidigt har jag någon som kämpar för motsatsen.

Att jag här på bloggen skriver om mitt liv, på ett positivt sätt (för ja, mitt liv är positivt), ger bara denna negativa kraft än mer styrka tyvärr. Jag kommer att hålla bloggen öppen ett tag till, kanske skriva lite då och då och vem vet, kanske kommer jag igång på riktigt igen, med inlägg var och varannan dag, som förr – jag har ju en hel massa oskrivna inlägg att skriva; inlägg jag själv önskat skriva och inlägg om sådant som ni läsare önskat att höra mer om. Jag ska också försöka komma igång med surfandet runt till er andra bloggare igen, så att jag kan fortsätta att hålla kontakten med alla er jag lärt känna och lärt att tycka så mycket om.

Jag hoppas verkligen att allt kommer att ordna sig på bästa sätt, men just nu är jag bara så trött på e-mails, sms och telefonsamtal, dygnets alla timmar, att jag inte ser någon annan utväg än att vara lite tystare här på bloggen. Och nej, oroa er inte; problemet är inte relaterat till bloggandet som sådant. Och ja, även om detta känns smått övermäktigt ibland, är det inget som bryter ner mig. Jag är en stark & smått hopplöst positiv person, med fötterna förhållandevis stadigt på jorden och jag har flera glädjeämnen i livet, som jag kommer att vårda ömt, och jag har egentligen redan sedan länge kommit vidare med mitt liv. Men livet handlar ju inte bara om mig och mina känslor, det måste man ju inse.

Kram till er alla och bli inte alltför förvånade om det dimper in ett inlägg lite då och då trots allt. Men det blir inga 5-7 i veckan på ett tag tyvärr.

Uppdaterat: I alla fall blir det inte lika personligt, relaterat till min faktiska vardag, på ett tag här på bloggen. Annat ska jag nog skriva.

Livet leker även i en berg- & dalbana



Jag får visst aldrig tid till att skriva här på bloggen för tiden, eller tagit kort för den delen (kollade kameran nu och såg att jag sedan 23:e november bara tagit ett enda kort – deffinitivt nytt rekord för att vara mig). Och nu har jag egentligen mindre med tid än någonsin, men en liten uppdatering ska jag väl ändå komma med.

Vad händer då här som tar min tid? Ja, en massa på jobbet bland annat. Massor som jag ju inte behöver skriva om här egentligen. Lite speciella saker värda att nämna är dock att jag t.ex fått nytt kontor. Ett riktigt läckert kontor – det nästbästa i hela huset (= en kontorsbyggnad beräknad till 80-100 personer). Bara kontorsgrannen, min chef direktören, har ett finare kontor med bättre utsikt. Själv sitter jag vid ett fönster med värsta panoramautsikten ut över Nuussuaq (den andra stora stadsdelen utöver centrum), fjorden och stadens kännetecken; fjället Sermitsiaq. Ja, alltså det ni ser en något inzoomad version av på fotot ovan (PS: Det är ett gammalt foto, från november 2007 – jag ska nog ta ett nytt och fota själva kontoret också en dag ;-) ).

Och anledningen till att vi flyttade? Jo, jag har fått lov att anställa en mer till avdelningen, så vårt gamla kontor blev för litet. Sedan jag kom hem från tjänsteresan har det alltså varit att sålla bland ansökningar och hålle intervjuer. Inte min starkaste sida, men jag har dock hittat en som jag tror på. Nu får man bara hoppas att jag får ett positivt svar imorgon när jag frågar personen om han/hon vill ha jobbet! ;-)

Annars är livet smått surrealistisk. Det är ett ord som jag egentligen nästan aldrig använder, men nu har det dygt upp mest hela tiden. Både på gott och ont. Men som den "positivist" jag är väljer jag att fokusera på det positiva och med det i tankarna så leker livet! :-)