måndag, augusti 10, 2009

Läger och föräldratortyr (läs; barnuppfostran)



Så har jag skickat iväg sonen på läger med dagis. Helt galet egentligen. Han är ju inte stor den lilla kraken – han blir först 5 om en månad – och så ska han iväg på läger! Och det i en hel vecka!!!

Ja, det ska sägas att jag har grubblat, vridit och vänt på detta. Kan man verkligen skicka iväg en 5-åring in i fjorden på en lägergård så länge? Svaret tycks alltid bli nej på den frågan, men samtidigt är det ju det med att på något sätt ta seden dit man kommer. Här skickas nämligen alla barn iväg på det sättet och den garvade dagispersonalen insisterade på att det aldrig var några problem.

Sonens kusin skickades t.ex iväg till Danmark i två månader, för att bo i en dansk familj och gå i dansk skola, när hon bara var 11 år och hade läst danska i ett knappt skolår..! Strongt, men så funkar det här.

Kärleken till barnen är enorm, men den inuitiska uppfostran går fortfarande till en del ut på att man tidigt ska lära att ta vara på sig själv. Det hårda klimatet och extrema naturen har helt enkelt krävt det. Och helt fel är det kanske inte att man lär sig att hoppa mellan isflaken som barn, så att man inte stelnar till som en pinne den dag man som vuxen är på isfiske och upptäcker att isen brytit sig loss och man driver mot havs. Skillnaden mellan de turistande danska och de fastboende grönländska barnen är enorm när man ser dem leka i bergen. De grönländska barnen, inklusive min son, springer lätt hit och dit utan att falla. Och faller de, kommer de som oftast snabbt upp på fötterna igen. Det är inte situationen med de danska barnen, kan man väl säga, sådär generellt.

Jag har helt enkelt försökt att anpassa min uppfostran lite till den lokala. Fast ändå inte helt. En del längre lina har sonen väl fått än om vi hade bott i Sverige, helt klart, men nej, inte har han fått en av de mer extrema versionerna av grönländsk uppfostran heller. Inte något med att leka ensam ute, bland bilar och lösa, främmande hundar, redan som 2-3 åring osv. Nej, nej, nej.

Fast nu har han alltså fått ge sig av på läger och det måste jag väl säga var lite av en tröskel att komma över, att ta det beslutet. Väl vetande att min son är otroligt självständig och van vid att resa och sova på olika ställen, så har jag dock lugnat mig med mantrat: ”Är det någon av barnen som ska klara det, så är det min son.” Och det är väl så; han kommer att klara det galant, tycka det är superroligt osv. Fast visst oroar man sig. Turligt nog har vi båt, så skulle något hända kan jag vara där inom någon timma.

Här är lite foton från när vi föräldrar (och morföräldrar) vinkade av våra barn:


Vi mötte alla upp i hamnen omkring kl. 7.30 i morse.


I alt var det tre barn från sonens avdelning, inklusive favvistjejen (dock inte de två bästa vännerna).


Sonen såg fram emot att komma iväg. Han sa att han nog skulle sakna mig, men trots det lade han entusiastiskt på en extra natt när vi pratade om hur länge han skulle vara borta. ;-)


Så kom båten. Dax att lasta på!


Åtta spända barn och tre dagisfröknar (som i mansform heter? Ja, det heter väl inte ens dagisfröken för kvinnor mer, men jag har aldrig haft barn i Sverige och gick heller aldrig på dagis som barn själv, så vad vet jag ;-) ), de senare kom samtliga från sonens avdelning (fast det är ett ganska öppet dagis, så alla känner alla).


Hej då, hej då. Vi ses om en vecka! *hjälp*

söndag, augusti 09, 2009

Som att springa maraton

Världens hårdaste maratonlopp (pga alla backar) sägs vara det som gick av stapeln för 19:e gången igår lördag; Nuuk Marathon. Och nog var det hårt alltid. Jag var i alla fall mer än vanligt trött och hade rejält ont i benen på kvällen. Ajajaj. Och jag hade inte ens sprungit en endaste meter. Bara stått ganska så stilla på det hårdaste av granitgolv hela dagen, från tidig morgon.

Temat för årets maraton var nämligen ”Spring för ett bättre klimat” och som informationschef och tidigare också utvecklingskonsulent (jobbade då med förnybar energi och elverksstyrning) hos landets el-, vatten- och värmeproducent hade jag fått i uppdrag att fixa till en utställning i kulturhuset Katuaq, där (i och omkring) registrering av löparna också föregick, samt start, mål och prisutdelning.


Här är lite foton från dagen:


Sonen var med och hjälpte till att ställa upp.


Pojkvännen, även han tidigare utvecklingskonsulent nu projektledare, blev min sammensvurne under dagen. Tillsammans fick vi svara på ett hav av frågor från utsällningens besökande.


Resterna från en ”maratonists” stärkande frukost?!


Innan start skulle alla de 308 löparna från 8 olika länder få testat sina datachips, så att tidtagningen blev exakt. Här ses bl.a tre hurtiga kollegor, varav den gråhårige mannen sprang en hel maraton och cyklade sedan hem till Qinngorput – så långt bort från centrum man kan komma – utan att blinka. Imponerande! (De andra två kollegorna är damerna/tjejerna i bakgrunden.)


Det drog ihop sig till start. Bakom målporten ses delar av regerningsbygnaden och till höger ses kulturhuset där vi alltså stod hela dagen. (Och jo, lite bättre väder blev det framåt dagen, men ingen för löparna besvärande sol som tur var.)


Det var även rullskide- och rullskridskodeltagare med.


Startområdet började fyllas upp. Dvs det var dax för mig att återgå til jobbet.


Vår utställning - som handlade om förnybar energi, varför man ska spara på energi och hur man gör det - blev välbesökt.


Vissa tycket det var väldigt intressant. :-)


Utanför serverades det grillat.


Journalisterna var på plats.


Utanför kunde stadens invånare – till enormt stor glädje – även testa våra nya elcyklar. De ska minska företagets taxiutgifter och då vi dessutom får vår el från vattenkraft, blir det också mycket miljövänligare. Och jo, det går att höja sätet... ;-)


En glad lite teaterapa, som stolt visade fram sin medalj för avklarade 3,5 km.


En av sonens dagiskompisar. Tyvärr kunde ju inte Aaju vara med och springa, eftersom jag jobbade. Det får kanske bli till nästa år?!


Resultaten kontrollerades.


Frivilliga delade ut frukt och dricka längsmed vägen samt som här, efter mål.


Min kollega och vän spurtade in mot mål efter en halvmaraton!

Vinnaren av hela loppet var den lokale sonen, tillika min granne Kim Godtfredsen, med tiden 2:33:01 (løparnas tider ligger normalt 15 % högre här i Nuuk än när de springer andra stadsmaraton, pga den hårda banan). Inte helt otippat kan man väl säga, då den pensionerade landslagslöparen ju också har presterat bra internationellt genom åren. Bland kvinnorna hette segraren Britt Folkerman, också hon från Nuuk.

torsdag, augusti 06, 2009

Populära inuiter i Egypten


Varje år, på nationaldagen går jag på fotbollsmatchen mellan pensionärsföreningen och pensionärernas idrottsförening. Alla bjuder 100 % på sig själva, vilket resulterar i många skratt.

I Grönland är fotboll, precis som i de flesta andra länder, stooort. Dvs. internationellt är vi en okänd nation, utan chanser för att kunna delta i de stora mästerskapen.

När det gäller taekwondo er det helt omvänt. Där är intresset inte specielt stort lokalt, ja närmast obefintligt, men framgångarna desto större. Mästerskap efter mästerskap skördas det medaljer. Flera gånger har t.ex Grönland varit den mest vinstrika nationen i de nordiska mästerskapen och VM-gulden är heller inte få. Och då pratar vi om ett land med ynka 56.000 invånare. Fast nej, inte är taekwondo något som det pratas direkt mycket om på kaffepauserna här inte.

Något som det dock pratas om, och som man är mångt mer än hyfsat bra på med tanke på antalet invånare, är handboll, både damer och herrar. Flera av detta mini-mini-lands spelare spelar numera i diverse ligor i Danmark och andra länder i Europa. Och visst har man kvalat in sig till VM, via de pan-amerikanska mästerskapen. Just nu är t.ex U-21-killarna med i VM i Egypten.

Första matchen spelades idag, mot Estland, där Grönland tyvärr förlorade med knappa 38-37. Matchens roligaste inslag blev istället egypternas försök att spela Grönlands nationalsång vid matchstart. Istället för den finstämda nationaldagen strömmade nämligen polkalåten ”Marteerannguaq tammarpoq” ut ur högtalarna och lockade de grönländska spelarna till skratt. :-)

måndag, augusti 03, 2009

Första kärleken?

Sonen stod på parkbänken och ropade för full hals:

- M-A-N-N-G-U-A-Q!

- M-A-A-A-N-N-G-U-A-Q!

Allt i ett febrilt försök att få kontakt med lilltjejen Mannguaq som bor två trappor upp från där han stod. Sonen hade nämligen köpt tuggegummi med sig till henne. Det var bara ett absolut måste för den unge herrn när vi var i affären.

Tillsist blev det att knata upp för de två trapporna, knacka försiktigt, hårdare och sedan jääättehårt på dörren, varpå Mannguaq öppnade dörren. Tuggegummit blev överräckt, dörren stängdes och lyckan var total! :-)

Disney bättre än vuxen-kull



Efter ännu en förmiddag bland det uniformerade saftblandarfolket, piggar det upp att kolla in snart-5-åringens senaste mästerverk. Musse, Långben och Kalle ritade helt på egen hand. Jag blev imponerad. :-)


Det är så klart Kalles näsborrar som syns på hans näbb, och inte snedvända tänder, som den oförstående mamman först trodde. ;-)

söndag, augusti 02, 2009

Man ska ju börja med stil... ;-)


Kl 01.11
Jag slösurfar och kommer in på ”Ett Foto I Timmen”-sidan och upptäcker att den 1:e augusti är EFIT-dag. Jag hänger på! Efter sex månader utan blogg har abstinensen varit stor, så... ;-)


Kl 02.05
Midnattsolen har givit med sig för i år. Kvällen innan var den första då jag fick tända ljus i vardagsrummet denna sommaren.


Kl 09.01
Det är sääällan sonen är så sent uppe, men efter gårdagens svenskmiddag var han visst lite seg (max 10 sekunder senare sprang han dock iväg, pigg & glad).


Kl 10.07
Fy på mamma. Hon har inte dukat bort glassresterna från i går, vilket såklart lillkillen har noterat..!


Kl 11.22
Phu, så var det sista från ”partyt” diskat. Japp, det är diskmaskinen (ovanpå en tvättmaskin) ni ser till vänster.


Kl 12.23
Sonen och jag är ute på äventyr.


Kl 13.12
Jag är inte så duktig på att fota diskret under bordet, men två lådor vin är aldrig ett bra tecken när man väljer bordsgranne på grillbaren. Tyvärr var det mer hon som valde oss än omvänt. Nej, vad är jag less på löningshelger!


Kl 13.51
Bonuskort från allt-i-allo-butiken Nivi, det närmsta man kommer ett tivoli i Grönland (det mesta av året). :-)


Kl 14.20
Sonen är i himmelriket, på jakt efter en 1-års present till yngsta grönländska kusinen. Normalt stänger butikerna kl 13 här på lördagar, men inte Nivi och leksaksaffären inte (de stänger 16 respektive 15).


Kl 15.22
Lillkillen och jag är på väg till svärisarna som driver ett hotell, det stora röda. Den väldoftande (urk) röken kommer från räkfabriken och ja, fjällen ligger någonstans där bland dimma och moln.


Kl 16.05
Mobilfoto: Vilken tur man har som får present när man besöker de nyhemkomna semesterfirarna. :-)


Kl 17.08
Må vara att det bara var billiga kopior, men sonen brydde sig så klart inte om det utan lekte sig igenom hela besöket.


Kl 18.10
Vi har varit inne i närbutiken Kamik (sko/stövel) och köpt på oss inför vårt egna, kommande besök.


Kl 19.19
Tre stycken får du ta innan besöket kommer, sa jag. Och tre var vad han tog. Duktig pojke! :-)


Kl 20.15
Och så var hon här, äldsta kusin på besök från Ilulissat. Det blev ännu en sen kväll för sonen alltså, men det är ju inte varje dag vi får så fint besök. (Att flyga t/r Nuuk-lulissat kostar som absolut minst 4500 svenska kroner per person, och oftast mångt mer.)


Kl 22.20
Närmare 1.5 timme in i filmen ”The Incredibles”. Snart slut och dax för sängen för den lille. Flera bonustimmar där alltså.


Kl 23.08
Jag uppdaterar mig på nyheterna på SVT.


Kl 00.04, den 2:e augusti
Dagen avslutas med lite bokläsning.

fredag, juli 31, 2009

Resultatet av en trevlig kväll



En lillkille med smått "glassrund" mage är nattad och sover redan djupt. Så nu blir det dax för mig att ställa mig med disken. Tur att vi har diskmaskin! Det får i och för sig bara plats två kuvert i den och den diskar och diskar i timmar, men med lite flit kanske jag hinner klart till det att Aaju står upp igen... ;-)

Nej, det får nog bli att ta till diskbaljan ändå. Och inget fel i det. Det kan ju t.o.m vara lite avslappnande. Samtidigt får jag ju tid till att tänka igenom mina språkproblem. Det var alltså lite av en utmaning att sitta som en av sju svensktalande. Jag som bara är van vid att prata svenska med sonen. Sex månader utan bloggande har ju också satt sina spår. ;-)

Fyra nordjobbare (ungdomar på sommarjobbsutbyte i Norden) från Sverige som vi fastboende aldrig hade träffat förr, min åländska kompis, sonen och jag var de ätande. På menyn stod ræklinger* från Oqaatsut - de finaste man kan få – rökt valkött, balsamicosky och apelsin till förrätt. Enkel myskoxewok med nudlar till huvudrätt och chokladfondant med hallonsorbet till efterrätt. Allt detta serverat med en stor dos trevligt sällskap. Ja, då kan det ju inte bli annat än lyckat. Hoppas gästernas uppfattning är något åt det samma håll i alla fall... ;-)


*) Ræklinger är lufttorkade strimlor av fisken ”mindre hälleflundra”. Det är altså inte tal om en liten hälleflundra, utan en helt annan art. Den hör till gruppen plattfiskar, som ju normalt har båda ögonen på samma sida. Det har dock inte den mindre hälleflundran, utan dens ena öga sitter istället på kanten. Dessutom är dess mage inte ljus som på andra plattfiskar och den kan simma på högkant, altså liknar den mycket mer en ”riktig” fisk.

Fredagstema & halvårskoll

Nej, vad är det kul att vara tillbaka i bloggvärlden igen! Jag bubblar av idéer och saker jag vill skriva om. Pga av de nya restriktionerna får jag dock bita mig lite i tungan innan jag går igång med att babbla av mig alltför mycket.

Fredagstemat/Show & Tell
håller visst paus fram till i september. Jag var ju med helt från då det startade och oj, vad har jag saknat det i de dryga sex månader bloggen var stängd. Därför tänkte jag avverka ett par av de teman som jag missat, nu innan det drar igång igen. Jag börjar med temat ”Halvårskoll” från den 12:e juni. Instruktionerna var/är: Ta en bild från varje månad i 2009, alltså sex bilder i allt, och berätta lite kort om tillfället då bilden togs.

Ja, nu har det ju gått ytterligare en månad, juli, så jag tillåter mig att visa sju. ;-) Here goes...


Januari 2009
Månaden präglades av många promenader och utomhuslek hemma i Nuuk. Sonen var dock inte helt överbevisad om att det var en bra idé att sitta på denna strandade istärningen, även om han varit nog så intresserad innan han kom upp. :-)


Februari 2009
När jag var på Tivoli i Köpenhamn förra sommaren (31:e juli 2008) vann jag ironiskt nog en resa för två till underbara Ilulissat, Grönland. I februari tog jag därför med mig sonen og svenska bästisen A för en långhelg i lyxens och kylans tecken (resans lägsta dagtemperatur: -32 C). Här ses en släde med en bakgrund bestående av gigantiska isberg och Paramout Pictures film-set till filmande av ”The Last Airbender”. Lite besök av sonens familj blev det också tid till.


Mars 2009
Mars blev en riktig hemmapysselmånad, då en enveten förkylning höll sig kvar i mina lungor i evigheter. Aaju hade själv ritat och klippt denna Ninja Turles-mask. Nej, vad var han stolt. :-)


April 2009
Under en långhelg i Sisimiut blev det att gränsla snöscootern och stundom sväva, stundom hanka sig fram över den frusna sjön. Inför nästa säsong ska maskinen nog få sig en större genomgång. ;-)
P: Jag hoppas att det är ok att jag lånade ditt foto när nu jag är en del av motivet. ;-)


Maj 2009
Svenska familjens minsting (än så länge), min systerdotter E, blev döpt. En fin dag i trädgården, då de svarta molnen hängde hotande över gästerna, men inte en droppe föll.


Juni 2009
Gejsrar sprutade och lerpölar stank. Jo, Islandssemestern var en rigtig hit, liksom möjligheten att flyga direkt mellan Nuuk och Reykjavik! :-)


Juli 2009
Sonen älskar att fiska. Vilken tur, för i juli månad blev det många turer med båten in i det oändliga fjordsystemet här omkring Nuuk (världens näststörsta). Detta var första turen med hans nya fiskespö. ett par båtturer senare simmade dock en stor torsk iväg med hela spöt, så nu står fiskespö återigen på toppen av shoppinglistan...


PS: Känner du mig (in real life eller via bloggen) och vill du se fler foton från min vardag, bli vän med mig på Facebook. Mina foton där kan bara ses av mina vänner.

torsdag, juli 30, 2009

Så försöker jag igen...

Jag vet inte om jag har tänkt så noga igenom mitt beslut, men man måste ju försöka. Utan att försöka vet man ju inte om det funkar. Därför testar jag helt enkelt. Det jag pratar om är såklart att starta upp min blogg igen. Lite sådär på prov. ;-)

Jag tvingades ju stänga ner min blogg i januari, efter att jag satts i en så surrealistisk situation att det inte ens är sånt som bara händer grannen. Snarare sånt man ser på film, samtidigt som man skakar på huvudet och tänker: ”Sånt händer ju aldrig i verkligheten.”

En tung höst var det och våren, ja inte blev den lättare inte. Surrealistisk som sagt, där man kastades mellan förtvivlan, ren fruktan till fysisk och psykisk utmattning (vilket vill säga en del, då jag ju är en ganska så hård och tålig tjej). Fast ja, så mycket mer vill jag av diverse orsaker inte skriva om det, här på en öppen blogg. Turligt nog finns det ju nog så mycket trevliga saker att skriva om istället. För min vår och sommar har också varit fylld av mycket kul.

Det kommer dock inte att bli helt som vanligt här på bloggen. I alla fall inte till att börja med. En del ur privatlivet, som är nog så oskyldigt och gulligt, kommer att uteslutas för att inte väcka den björn som sover. Dessutom kommer det inte att bli fullt så många foton på och text om människor omkring mig, eller så många och långa inlägg som förr (tror jag i alla fall... ;-) ). Och något som är säkert; jag kommer inte att skriva om saker som kommer att hända på det personliga stadiet i framtiden, utan det kommer först på bloggen efter att de har hänt. Så får det bli, av rent säkerhetsmässiga skäl. Jag hoppas att ni respekterar det och förstår varför jag inte svarar på oskyldiga frågor som om jag ska på bio i morgon eller vart vi ska på semester osv.

Jag ser verkligen fram emot att börja skriva igen, och den underbara kontakten med mina läsare, gamla som nya! Jag är också i full gång med att uppdatera mig på alla mina favvisbloggar, som ni kan se i listorna till höger.

Tusass (vi hörs)! :-)


Kanske får jag igen lov till att dela med mig lite av min grönländska vardag framöver. Så mycket tankar och funderingar om framtiden kommer det dock inte att bli tyvärr.