söndag, oktober 26, 2008

Veckan som gått (tisdag-lördag)

Nu har det varit tyst här på bloggen lääänge. Nästan världsrekordslänge. I alla fall med tanke på att jag faktiskt varit hemma hela tiden sedan sist jag skrev (i tisdags). Alltså, jag har så klart varit på jobbet osv också, men jag har inte varit ute och rest och inte har jag haft det ovanligt fullt upp i veckan heller. Tror snarare jag bara helt enkelt har haft behov att ”bara vara” de stunder jag har haft över efter dagens alla måsten. Livet håller väl på att hinna ikapp mig, på gott och ont, men jag får bara ge mig tiden. Så är det bara.

Dessutom fick jag idag reda på att en kär familjemedlem, tillika den äldste familjemedlemmen (min morfars kusin), har gått bort. Inte helt oväntat, men ändå sorgligt. Han har alltid betytt mycket för mig och min närmsta familj. Jag såg honom senast för bara ett par månader sedan, vilket ju iofs var lite av en bonus, då jag var ganska övertygad att det var sista gången redan sommaren 2007, då vi stannade till hos honom i Göteborg, på väg mot Danmark och Grönland efter en avslutad semester. Må han vila i frid.

=====

Ingen jätteupplyftande vecka denna vecka alltså, även om det rullat på rejält på jobbet osv. Lite har dock hänt och några foton från veckan som gått kan jag allt presentera och de kommer här nedan.

Först dock ett litet tips till alla som börjat gå och grubbla på årets julklappar, eller bara på vad de ska hänga på väggen. Vi (assistenten och jag) har fått tryckt upp 21 av våra finaste foton * på riktig duk i diverse storlekar – det största omkring 2 meter brett. Planen var från början att de skulle tryckas på tyg, men pga motiven fick vi rådet från tryckeriet att trycka dem på duk istället.

Två stora rullar fick vi därför från Danmark i veckan, som vi nu lämnat in till ett galleri här i stan, som ska skära ut och spänna upp fotona på ramar, så att de sedan ska kunna pynta upp, runt om på hela kontoret. Tror det blir riktigt fint, och är inte bara lite sugen på att testa att göra något liknande med mina egna foton!


Första rullen rullades ut för inspektion i onsdags. (PS: Det är inte assistenten som ses på fotot – han är nämligen just en han och inte som hon på fotot, en hon. *hihi*)


Andra rullen. Ja, många nyfikna kollegor var det som kom förbi. ;-)


Här råder det ju riktig vinter. Bara -3 C idag, men tidigare i veckan har temperaturerna snarare legat mellan -6 och -10 på dagarna. Så ja, självklart var det tid till att ta fram kälken.


Aaju var överbevisad; vi hade dinosauriekött till salu i affären! Mamman var tvungen att rådfråga ett par andra kunder och ta kort som bevis. Detta fast att hon själv var ganska säker på att det var vanligt ** myskoxekött. :-)


Det är klurigt det där med långkalsonger. ;-)


Som sagt, klurigt var ordet... *hihi*


Vet inte vad det är med barn och ”kullar”, de ska bara bestigas! ;-)


De tecknade filmerna om Anders Jakobsson och Sören Olssons Sune är visst inte fullt så populära i Grönland. 20 kronor styck?!


Något ska man ju hitta på. På lördag tog vi oss därför ett drygt varv runt med en av stadens 2 busslinjer. På 30 minuter hade vi varit runt i ca 3/4 av stan och Aaju tyckte så klart det var jättespännande. ;-)


Organistaionen Nanu (arbetar för att synliggöra barn och ungas behov och rättigheter i Grönland) höll ”workshop” i kulturhuset lördag kväll. Det var loppmarknad, ansiktsmålning, brakedance-uppvisning osv. Men det var ett tjockt hav av människor att ta sig igenom om man ville se något av det.


Stjärnor som grönländska Julie (riktigt stor stjärna i Danmark sedan några år – och ja, jag har bl.a haft en låt med henne här på bloggen, se
här) och danska Søs Fenger (en av de mest framgångsrika danska sångerskorna de senaste 20 åren) framförde bl.a Nanu-sången och skrev massor av autografer. Kön ringlade lång i ett par timmar. ;-) Även andra, kanske mer i Grönland, kända namn stod på scenen under lördagen, så som Nina & Malik (dem vi bl.a såg i Sisimiut i mars), Kimmernaq och Juno.


Fast Aaju, ja han var inte alltför imponerad. *hihi* (Eller jo, han älskar musik, men han är känslig för höga ljud. Det ska inte mycket till före han håller för öronen – för nej, inte var det högt inte, det var ju familjekonsert).


Vi var på Nanu-arrangemanget tillsammans med den svenska sjuksköterskan Eva, som är här och jobbar några månader. Mesta delen av tiden satt vi här på kulturhuset Katuaqs café Cafetuaq. Väldigt mysigt!



På väg hem, lördag kväll, blev det att stoppa till för lite lek i diket med grannbarnen... ;-)



*) Alla från vårt nyaste vattenkraftverk i Qorlortorsuaq, tagna av fotografen Ivars Silis – som bland annat har fotat för National Geographics.

**) Ja, här finns det ju alltid myskoxekött i affären, så ”vanligt” är helt rätt ordval. ;-)

tisdag, oktober 21, 2008

EFIT: En måndag som bevisar; allt fastnar inte på bild...

I går måndag var det officiell EFIT-dag, och jag hängde på. Här kommer min dag (de flesta foton bli större om man klickar på dem):


6.27
Mobilen ringde för väckning kl 5.25, men inte iddes jag stå upp för att fixa läxor. Blev att sova en timme mer (och ja, klockradion går 8 minuter ”för snabbt” ;-) ).


7.29
Lilleman njuter sin frukost.


8.19
Jag kom tillslut fram till jobbet.


9.28
Dagens danskalektion blev inställd, men blev ”inkallad” till ett snabbt möte med min lärare (tillika kompis, se fotona från lördagen).


10.26
Min lärare ropade i korridoren: ”Louise, nu har det gått en timme, kom och fota! Här händer det något kul.” Jo, hela min arbetsplats blir engagerad när det är EFIT... ;-)


11.27
Min nuvarende avdelning (informationsavdelningen) delar ”halvkontor” med min gamla (utvecklingsavdelningen – kontoret bakom halvväggen). När detta kort togs var utvecklingskollegan (fotot) och jag i full gång med att prata med en 3:e kollega som just kommit hem från semester (”gömd” bakom väggen).


12.36
Så var dagens lunch uppäten. Hembakt renpizza. *Mmmm*


13.25
Jag hjälper läraren att printa ut lite på papp till kommande grönländskalektion.


14.25
Jag väntar troget på att nyheten om det nya finansplanesförslaget ska dyka upp på Hjemmestyrets (riksdagens) hemsida. Hur den är ihopskruvad påverkar firmans framtid i allra högsta grad.


15.26
Utsikten från kontoret.


16.29
Aaju fångar snöflingor med tungan... (Den gröna byggnaden i bakgrunden, till höger, är Aajus tillfälliga dagis, medan de asbest-sanerar hans egentliga dagis.)


16.30
Aaju och jag är på väg till affären.


17.27
Jag ska precis till att börja laga mat.


18.26
Sms:ar till syrran eftersom vårt samtal bröts (hennes fastnätstelefon hade slut på batteri).


19.30
Jag läser ”Morris passar huset” för Aaju som ska sova, även om han just här fungerar fotograf.


20. 27
Jag ser "Grace´s anatomy" – måndagar är min tjej-TV-kväll. ;-)


21.29
Det var nu jag skulle ha börjat med läxläsningen, men det blev visst ”Baronessen flytter ind” istället – danskt program där baronessan Caroline Fleming bytar plats med helt vanliga husmödrar och ”förbättrar” deras hem och familj. Och nej, hon är inte så ”tokig” som man kan tro! ;-)


22.26 Lite bloggar ska läsas.


23.28
Lite bok skulle läsas.

Det var min dag i grova drag, även om en hel massa saker saknas (några spännande, några roliga och andra mer åt det tråkiga hållet) - det tas ju ändå bara foto en gång i timmen, men ändå. ;-)

Hur var er måndag?!

måndag, oktober 20, 2008

Helgen som gått, en toppenhelg



Så har helgen kommit och försvunnit igen. Och det utan att ge mig svar på det jag så länge gått och ”grubblat” på. Nåja, hade väl en viss aning om att jag inte helt skulle kunna ”lösa gåtan” så där på direkten, men lite längre på väg trodde jag allt jag skulle vara vid det här laget ändå (men måndagen var turligt nog inte fullt lika svarslös, om än nästan... ;-) ).

Nå, nå. En trevlig helg blev det i alla fall. Väldigt trevlig t.o.m! Och det trots att jag gick från jobbet – en arbetsdag då jag varit otroligt glad – med en stor klump i halsen. Ja, det var faktiskt nästan så att en tår fick hittat sig fram medan jag gick med lillkillen i mataffären. Kände mig bara SÅ ensam. Väldigt plötsligt. Det har fallit över mig på det sättet ibland i det senaste. Kanske inte så konstigt, med tanke på hur lite jag haft och hur mycket jag trots allt förlorat senaste månaderna. Men nu är jag ju trots allt uppe i en uppbyggnadsfas igen, så hoppet är långt från borta.

Jag kände mig dock otroligt ensam just då, så mycket att det gjorde ont. Och det trots att jag visste att jag skulle få gäster samma kväll. När gästerna väl kom blev det dock hur trevligt som helst. Över lite glass, och senare ett par öl blev det pratat och skrattat i määängder. Min ena kompis, ja hon stannade t.o.m helt till klockan 01.30 och vi fick pratat igenom en hel massa som det kändes bra att ”bli av med”.

Lördag var det presentshopping och lekplatslek som gällde för Aaju och mig, innan vi blev hämtade av samma kvinnliga kompis för att ge oss av på lååångtur i det underbara vintersolsvädret. Målet var en gemensam, ny bekant vars barn fyllde 1 år. Med andra ord vankades det kaffe-mik. Trevligt, även om allt, som vanligt, föregick på grönländska. Fast roligast av allt var ändå vägen hem över bergen. En tur som kom till att ta flera timmar! :-)

Söndag fick jag samma enorma släng av ensamhet. Planen hade varit att vi – Aaju och jag – skulle ta bussen ut till fjällen och gå hem, via en sjuk kollega med lite halstabletter. Men vädrets makter ville inte att en liten 4-åring skulle ut på ett sådant äventyr, så det blev hemmadag med en avslutande, mycket uppskattad biotur på kvällen istället. Vi såg samma film som förra helgen, men ut kom vi i alla fall, skrattat fick vi och som bortblåst var den tråkiga ensamhetskänslan! :-)


Lördag:


På väg hem från kalaset blev det kanat en del. Både på fötter och rumpor.


Att inspektera luftbubblor som ”vandrar” under isen var spännande.


Aaju och H knallade iväg.



Det klättrades uppåt.


Jodå, jag var också med. ;-)


Istappar är också spännande.


”Titta mamma, vad jag har plockat!”


”Nej, men vart tog H vägen?”


Två små "nissar" gömmer sig i gräset. ;-)


Solnedgång över Kolonihamnen.


Söndag:


En välinpackad Aaju på väg till bion. Det syns kanske inte på fotot, men det blåste rejält och snöade samtidigt.


Innan filmen började tittade vi på en fotoutställning, också den i kulturhuset.

söndag, oktober 19, 2008

Fredagstema: Jag som kändis



Det liknar inte mig att vara ”försenad” med fredagstemat, men nu är det alltså söndag och på hög tid att jag ”får det gjort”. ;-) Temat denna vecka är alltså ”Om jag vore en kändis skulle jag...”

Jaa, vad skulle jag? Utan att låta alltför mycket som en Miss Universumsdeltagare dessutom...!? Men visst, var jag en kändis så skulle jag nog gärna vilja ha överskott och tid till att använda mitt kändisskap till något vettigt, att göra folk uppmärksamma på vissa saker, orättvisor och lidanden osv.

Hela mitt kändisskap fick gärna också mer än gärna bygga på just liknande arbete. För ja, man kan ju bli känd utan att pyssla med underhållning och figurera i skvallerpressen (den typen av kändishype intresserar mig inte alls). För visst kan även politiker och andra som figurerar på nyheterna och i samhällsdebatten generellt också kallas kändisar?! En sådan kändis skulle jag i så fall kunna tänka mig vara; inte kanske en politiker, men en samhällsdebatör på något sätt, en utrikeskorre eller något.

Fast jag har det också fint med att jag, som nu, påverkar min omgivning som en helt vanlig doldis. Det även om min stämpel som ”semi-offentlig” person tyvärr gör att jag måste sätta lite munkavel på mig själv; min chefs chefer är ändå landets ministrar och därmed kan jag ju inte ropa alltför högt i debatten just nu.

Sedan, pratar vi helt ”vanliga” kändisar, ja då finns det ju även gengre där som ligger mig nära om hjärtat. Jag föddes ju som teaterapa, och har pysslat med både just teater och musik i många år som liten och det senare även som "lite större". ;-)

Just musiken och kombinationen att kunna underhålla och göra folk glada med musik är något alldeles speciellt för mig (kanske t.o.m i kombination med lite stand-up, vilket dock är ett obeprövat fält för mig). Hör jag en bra CD så kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Att gå på bra koncerter kan t.o.m få mig så upprymd att jag blir smått nedstämd – ja, faktiskt. Jag ångrar inte mina val genom livet, men visst lockar scenen och jag tänker allt ibland; tänk om jag bara hade fortsatt. Det kan jag inte förneka.

Det är inte alls kändisskapet jag är ute efter, utan bara känslan av att stå där på scenen och framföra ”riktig” musik. Att beröra folk. Få dem att skratta, le och ja t.o.m gråta (har hänt); det finns inget bättre. (Ja, även tårar är ju viktiga att komma ut med.) Vi människor behöver ju verkligen sådan typ av underhållning i våra liv. Fattig som rik.

Videon nedan är inte direkt musik som jag hade valt att spela som musikkändis, men visst kan man inte annat än att bli glad av detta? Grabben i vitt heter Ilannguaq Lumholt och är yngsta syskonet i en helt otroligt musikalisk grönländsk familj som jag har haft nöjet att jobba med vid ett flertal tillfällen. Ni som var på bio i USA under september månad förra året (alltså 2007) har kanske t.o.m sett delar av videon förr; då den blev visad som förfilm i 14.000 biografer i USA, hela månaden. Tryck på play för att se och höra ”The Benefits” framföra sin låt ”Physical” och jag lovar, man blir glad! :-) (Videon är borttagen från YouTube, så detta är en kopia av den, därav den lite låga kvalitén. Sorry.)

(Och ja, (de inte grönländska *hihi*) damerna kanske är lite för mycket för vissa, inklusive de amerikanska biogästerna, som fick se en censurerad version av videon, men själva musiken och de två killarnas mimik, utan att kanske tänka för mycket på teksten (om man nu är finkänslig), ja det blir man glad av! :-) )



Se också en intervju med bandet (från dansk morgon-TV, på danska) och hör ett litet akustiskt framförande här:

torsdag, oktober 16, 2008

Tack söta ni!



I går var en speciell dag. Inte bara ett, utan två paket (ok, rent tekniskt var det vadderade kuvert) kom nämligen med posten från Sverige till oss ”gröngölingar”!!

Det ena paketet var väntat från syrran med familj. Innehållet var en extra (lite försenad *hihi*) födelsedagspresent till Aaju och kaviar till mig. Pga av dåligt väder och fullpackad väska fick jag dock inte med mig det hela hem (jo kaviaren, för den skulle ju i kylen ;-) ), så Aaju kommer att få sina grejer först ikväll. Han ska nog bli riktigt glad! :-)

Det andra paketet var från en gymnasiekompis. Så sött av henne att komma ihåg oss: En Illustrerad Vetenskap till mig (på svenska; vilken lyx!) och en målarbok & en bok med alla Narnia-böckerna i ett till Aaju. Eller ja, boken blir ju egentligen också lite till mig; det är ju jag som ska läsa den för Aaju. *hihi* Och ja såklart, Narnia-historierna var ju bland mina stooora favoriter som barn, så det ska bli riktigt kul att läsa dem igen! :-)

Tack till er allihop!! Jag ska skicka iväg ett mer personligt tack också, men just nu väntar ännu en turbulent dag på jobbet, med politikers uttalanden som lär få journalisterna att ringa, sista tillrättaläggelsen på ett långkörarprojekt (igen, igen - har trott att vi nästan varit i mål sååå många gånger) osv. Mycket att göra helt klart, men glad är jag så att det förslår ändå! Snart är det ju också fredag, en dag som är början på en helg som kanske kommer att ge lite indikationer på hur framtiden ska bli för fröken Lullun...!?! ;-)


Och det var detta kaviaren skulle användas till (för nej, jag äter normalt inte kaviar på mackan och beställer det heller aldrig): Världens minsta, ogarnerade smörgåstårta! Jag måste ju testa hur det smakar innan jag bjuder alla gästerna på det!* ;-)


Och temperaturen, ja den ligger där och svänger omkring 0 C, så detta var vår parkeringsplats igår kväll:



Fast jo, snön är ändå här för att stanna. Mer eller mindre... ;-)


*) Jag har varit med och bakat många smörgåstårtor i mina dar, men nu var det alltså över 10 år sedan sist och bara undantagsvis har jag själv stått för stuvningen. Vi brukade dessutom ofta ha stuvning av färsk västkusthummer i våra smörgåstårtor. Det är så klart en lyx jag inte kan fixa till nu, utan en hummerfiskande morfar vid min sida. Eller en båt och egna hummertinor för den delen – jag var ju ofta med morfar ute och drog upp dem, så jo jag skulle nog på något vänster kunna fixa några egentligen. Fast ja, problem blir det ju ändå; det finns nämligen inte humrar i dessa vattnen! Kräftstuvning på Coops frysta kräftstjärtar får duga helt enkelt! ;-)