onsdag, januari 30, 2008

Grönland toppar världens musiknyheter för en dag



Det amerikanska bandet 30 Seconds to Mars*) lanserade idag onsdag denna lilla "film" som är deras utrop till världen om att vi ska tänka på miljön.

Utöver sångaren Jared Letos**) lilla hälsning, får ni här chansen att höra lite RIKTIG grönländska och se videon till låten A Beautiful Lie, som är inspelad i det helt otroliga området omkring den grönländska staden Ilulissat, Holgers hemtrakter. Och allt det på bara några få minuter. Tryck på play-knappen och njut..!:-)


*) 30 Seconds to Mars är ett rockband, kanske mest kända för låten The Kill, som är den låt som legat längst på Billboards Modern Rock hitlista någonsin. Bandet har också gjort världens dyraste musikvideon, till låten From Yesterday, som också var den första amerikanska video som helt inspelades i Kina.

**) Jared Leto är kanske mest känd som skådespelare, med filmer som Fight Club och Alexander. Eller vad sägs om rollen som Jordan i TV-serien My so-called life eller Mitt så kallade liv från början/mitten av 90-talet, mot Clair Danes som Angela? Jag minns den iaf! *hihi* ;-)

Eventuellt är det också någon som kommer ihåg honom bara för hans utseende. Han har nämligen hela 2 gånger kommit med på People Magazine lista över världens top 50 vackraste människor...?!



Fotona kommer från http://www.mscl.com/, en regelbundet uppdaterad (och som det ser ut välbesökt) hemsida, helt ägnad åt TV-serien My so-called life som bara gjordes i 19 avsnitt innan den lades ner för si sådär 14-15 år sedan..!


Från en irrande sjuklings balkong





I går var jag hemma från jobbet. Också idag. Förkylning.

Men jag jobbar. Eller försöker i alla fall. Trycker lite på laptopens knappar. Försöker skriva något vettigt. Tittar ut genom fönstret. Tar ett kort då och då.

Kylan där ute är stabil. Mellan -10 till -20 C varje dag i ett bra tag nu. Och en köldfaktor på mellan -20 och -30. Just nu har vi -15/-29.

Det snöar också en del in emellan, trots de låga temperaturerna. 2-20 cm nysnö ligger på marken varje morgon, plus en del som sedan faller under dagen. Och plogbilarna de kör och kör.

Aldrig att det är några problem med vägarna pga snön här. Utom i extremfall. Plogbilarna nämligen bara kör och kör som sagt.

Vår parkeringsplats får minst ett plogbilsbesök om dagen, eller marginellt mindre.

Övriga områden är dock fulla av snö. Folk här är vana med att inte varenda liten stig och pinal skottas fram. Snön har ju ändå en tendens att platta till sig, bara man går över den tillräckligt många gånger.

Om vintern är det helt enkel uppför- och nedförsbackar på knasiga ställen, där det om sommaren är totalt platt. Och husen, liksom barnens klätterställningar, bara krymper och krymper. Så är det bara.

Och kylan, ja den är som sagt stabil. Dag ut och dag in.

Snön den knarrar när man går. Härligt. Både ljudet och det faktum att det inte alls är glatt när snön är så kall.

Inga blåmärken på ändan. Inga behov för att snabbt försöka samla sig, resa sig och klappa bort snön från kläderna. Inga snabba marscher iväg, rätt fram, oroligt tittande runt omkring sig för att säkra sig att ingen sett ens fadäs.

Livet är ändå härligt. Det är kallt. Det är vinter. Om bara jag kunde bli av med denna förkylning. Och om bara det inte var så innerligt långt kvar till våren, sommaren och semestern.







PS:
Visst får man som mamma vara stolt när man får en syn som den nedan när man öppnar veckans nummer av stadens lokala ”reklam- och eventstidning” UgeAvisen.

Sonen Aaju 3 år som vinnare av en teckningstävling under Kulturnatten, i åldergruppen 0-5 år. Teckningen till höger är alltså Aajus bud på hur vår nuvarande hemstad ser ut om 100 år. Lockande eller skrämmande, ja det är frågan? :-)



PS 2:
Ja, annonsen var större, men det var mest en massa namn så jag valde att klippa bort den delen. Men det var alltså en teckningstävling med tre åldergrupper, där Aaju vann minstingarnas grupp. En sann konstnärstalang (eller var det mån slumpen...)! *hihi*

tisdag, januari 29, 2008

Lulluns språkskola; den grönländska varianten



Ja, jag måste tyvär erkänna att det inte går super med mina grönländskastudier på egen hand. Visst kan jag en hel del, men det är också en oändlighet av ord, uttryck och grammatik som jag inte kan, trots att det nu snart är 7 år sedan jag första gången satte min fot här på ön.

Men för att se det positivt, så borde det ju inte vara så hemskt svårt för mig att bli bättre. Eller?

För DET är verkligen ett av mina stora mål, och en av pojkvännens stora drömmar; att jag ska klara mer än bara hanka mig fram på grönländska. Att jag ska klara att prata med alla gamla söta tanter & farbröder och ta del av den allmänna samhällsdebatten. Allt det utan att hela tiden behöva ta till danska (ett grötigt språk som var väl så klurigt att lära sig ;-) ), eller vänta på att få detaljer översatt.

Danska, som ju också är en språkkunskap man inte alltid har fullt så mycket nytta av så snart man flyttar sig utanför huvudstadens gränser (kan också vara nog så svårt inom stadsgränserna ibland, så jag har absolut inga ursäkter för att inte lära mig bättre grönländska!).

För att få er att förstå lite av min verkligt stora utmaning (för en typisk matematiker och långtifrån språkfantast som jag) tänkte jag här inviga er lite i detta smått kniviga språk, som faktiskt hör till en språkgrupp som är närmast besläktat med mongoliska (vilket väl säger en del...?!):


Grönländska är en inuitdialekt som är besläktad med de dialekter som inuiter (eskimåer är ett fyord överallt, undantaget i Alaska) i Canada, Alaska och Ryssland pratar.

Men språket har så klart utvecklats genom åren, så till den grad att det faktiskt kan finnas svårigheter för olika grönländare, att överhuvudtaget förstå varandra. Speciellt i Öst- och Nordgrönland har man utvecklat dialekter, med egna ord, som ligger ganska långt från västgrönländskan, som är det officiella språket; riksgrönländskan. Man kan kanske t.o.m dra det så hårt och säga att grönländarna i Qaanaaq, Thulefolket, förstås bättre av inuiterna i canadensiska Nunavut, än av sina egna landsmän längre söderut.

Språket är uppbyggt på att man startar med ett grundord där man sätter på olika tillhäng. Detta gör att man kan få otroligt långa ord. Ord på över 40 bokstäver är vanliga och det är även fullt möjligt med över 70 bokstäver i ett enda ord! Alltså; vi pratar om en språkuppbyggnad som skiljer sig markant från de språk vi känner från Europa.

T.ex. kan ordet ”atuarfimmukarniaraluarpunga” förstås på följande sätt:

atuar- = skola

-fim- = (från ”fik”) byggning / stället där
-mukar- = gå till
-niar- = planera/tänkt att
-aluar- = egentligen
-punga = jag i dåtid, alltså; jag hade

Detta ger oss meningen: ”Jag hade egentligen tänkt att gå till skolan.”

Exemplet är taget från reseordboken ”Greenlandic for travelers”, av Birgitte Hertling (utgiven av
Atuakkiorfik 1993).

Dessutom finns det några andra små ”fällor”, både för den som försöker lära sig grönländska och de grönländare som försöker lära sig andra språk. Bland annat skiljer man i grönländskan inte på han & hon samt nutid & dåtid. Bestämd form är heller inget man har. Ordet ”illu” (gammal stavning: igloo) kan alltså betyda både ”hus” och ”huset”.

Man vänjer sig ganska fort vid att grönländare, även de med mycket goda kunskaper i danska eller engelska, säger fel på han & hon. Desto svårare är det med de nekande satserna, som man på grönländskan bekräftar, tillskillnad från hur vi t.ex. gör på svenska.

Får man svaret ”Jo” på frågan ”Vill du inte ha en kopp kaffe”, så menar grönländaren ”Jo, jag vill inte ha en kopp kaffe” alltså ”Nej tack”. Detta jakande svar, svarar därför många grönländare också när de pratar danska och engelska, vilket kan bli till smått roliga (och ibland smått förödande) förväxlingar... ;-)

måndag, januari 28, 2008

Ett äventyr utöver det vanliga



För er som ännu inte har beslutat er vad ni vill göra under årets semester har jag ett riktigt bra tips:

Att komma med på världens 1:a resa arrangerad av en resebyrå, genom världens största nationalpark. Det är en ”till vardags” stängd park, som täcker hela Nordöstgrönland och är dubbelt så stor som hela Sverige!

Resan påbörjas 1:e april i Köpenhamn, och går med flyg och helikopter via Island till Ittoqqortoormiit i Östgrönland, varpå det är 21 dagar på hundsläde som gäller, i gamla expeditioners fotspår.

Låter det intressant? Och skräms ni inte av lite kyla och fysiska ansträngningar så tycker jag verkligen ni ska läsa mer på arrangörerna
Profil Rejsers hemsida. Men ja, ni ska så klart ha små 100.000 svenska kronor på fickan här och nu, för att kunna följa med också! ;-)

Vill ni istället uppleva landet på ett lite ”lättare” sätt, kan ni kanske få lite inspiration från en av Mark Strattons artiklar, som kan läsas
här (på engelska).

Där tar Mark er med på en resa genom de mer moderna sidorna av Grönland med dess klimatförändringar. Via den gamla militärbasen i Kangerlussuaq, till vår eventuellt kommande hemstad Sisimiut, vidare till Holgers hemtrakter, staden Ilulissat och den egentliga hembygden Oqaatsut (i artikeln kallad vid sitt holländska/danska namn Rodebay). Detta är en artikel ni också kan läsa om ni köper januarinumret av resemagasinet CNN Traveller, där ett foto från Ilulissat också är på framsidan! ;-)

PS: Jag har precis räknat efter (pga jobbet); i 2007 hade jag 95 resdagar, samtliga utanför landets gränser, eller på väg ut över dem samma! Det är alltså över 1/4 av årets alla dagar.


Foto: Jean-Michel Huctin

söndag, januari 27, 2008

EFIT: Mycket hinns med på en lördag

Ja, jag är väl inte den som är bäst på att följa EFITs fasta dagar, men här kommer i alla fall min/vår lördag som ett ”Ett Foto I Timmen”-kollage (med lite foton med bara halvtimmes mellanrum oxå för skoj skull)... ;-)


7.54
Aaju kom in till vår säng strax efter kl 7, varpå han och jag busade lite. Men nu var det alltså dax att stå upp ”på riktigt”.


8.59
E-mails ska läsas och bloggen uppdateras.


9.30
Det hänger en hel del snö ut över taket över vår balkong!


9.31
Och Aaju han är staaark, som han själv säger. *hihi*


9.59
Tillbaka till EFIT: Aaju och jag bygger bondgård. Alltid lika roligt!


10.58
Dax att ta en dusch efter dagens tur på träningscykeln. Men det skulle visst först städas undan efter förre storbadaren. Holger altså, att du aldrig plockar upp efter dig...! *hihi*






12.06-14
Vi var oss en tur ner till hamnen, Nuuks verkliga livlina, där de tycks ha haft ett hektiskt slut på arbetsveckan. Inte mindre än 3 hyfsat färdigavlastade fraktfartyg, en passagerarfärja, 2 inspektionsskepp från Grønlands Kommandoen (danska militärens division här i landet) och x antal räktrålare och ”vanliga” fiskbåtar låg i hamn.
















12.54-59
I vårt kulturhus Katuaq höll Air Greenlands resebyrå Greenland Travel (för er som vill resa till Grönland och inte ifrån, använd denna hemsida istället ;-) ) resemässa, mest för att reklamera för möjligheterna att åka till USA (men även andra destinationer). I sommar kommer man nämligen för andra året i rad flyga mellan Kangerlussuaq och Baltimore (inte så långt från Washington). Dock bara en gång i veckan i år, och i en kortare period; 26 juni-28 augusti.

Massor av saker hände dock i Katuaq, med liveband från USA, ansiktsmålning och maskeradtävling för barnen. De utklädda vuxna ni ser på fotot är dock resebyråns anställda, som hade kostymer på allt efter vilket område de kunde informera om.


13.32
Vi var även på en liten fotoutställning.



13.56-57
Vi var på besök hos några bekanta som har så här fin utsikt från köksbordet (se ovan). Och Aaju åt morot så att han blev helt orange! :-)




15.02
Vi skulle så klart också ut en tur med pulka & kälke. De -16 C till trots. Killarna var dock lata, så de tog bilen upp för backen! Sedan kom de på den fantastiskt ”braiga” idén att binda kälken efter bilen!! Nåja, kul hade de, de STORA barnen alltså. Aaju höll jag så klart i säkert förvar bredvid mig i baksätet när de galenskaperna pågick! :-)



15.56
Aaju fick själv välja lördagsgodis. Det slutade med att han köpte ett paket Hubba Bubba och en klubba till sig själv, samt en klubba var till Mike, ataata (pappa) och mig! Omtänksam är han, den lille! :-)



16.55
Holger fixar med middagen. Lyx! ;-)



18.10
Och så skulle man försöka bryta sig in i maten; grönländsk suaasat (soppa med potatis, grötris, lök & salt) med spetsbergsgrissla (en vildfågel med mycket mörkt kött och kraftig smak, här kallad appa). Grönländsk husmanskost har en förmåga att se lite suspekt ut, men det smakar gott för det mesta
!

Och ja, jag har fått på mig myskläderna, som inkluderar pappas träningsjacka. Inte vackert men sköönt... :-)



19.02
Aaju hade tur. Det bjöds även på lite Coops Micropopcorn.


20.09
Aaju hade ännu mer tur. Besök av Mike och Maria gjorde att han oxå fick stanna uppe lite längre! :-)


21.07
Att det kan vara så kul; Holger & Mike spenderade hela kvällen(/natten) spelandes dataspel.



22.09
Själv spenderade jag kvällen med ”Harry Potter och fången från Azkaban”. Jo jag har både läst och sett den förr, men... ;-)


0.27
Whoops, där somnade jag visst ifrån kl 23-fotot, men vaknade strax innan midnatt för att kl 0.27 ta detta foto av månljuset från sovrumsfönstret. Det som ses suddigt, närmast i bild är vårt snötäckta balkongräcke med en minst lika snötäckt TV-antenn... ;-)

Det var vår ganska vanliga lördag. Hur var er?



lördag, januari 26, 2008

Hört i etern och annat nytt


Jag såg och kunde fota branden (eller snarare röken & brandbilarna) från vår balkong torsdag kväll.

Dax för en liten nyhetssummering. För ja, utöver tisdagsmorgonens intervju med mig i riksradion om mitt företags kommande energisparkampanj, så har det faktiskt hänt en hel del.

Ja, för invånarna i Holgers lilla hembygd var iofs nyheten om att jag var på radion veckans stora grej. Holgers mamma hade så klart (som vanligt ;-) ) sprungit runt till ALLA och berättat att nu skulle de alltså komma ihåg att slå på radion. Och pappan, som utöver att vara bygdens kateket (präst) samt oljetankansvarlig också arbetar i bygdens mini-mini alltiallo-matbutik, var lite ”besviken” över att han redan sålt slut på alla lågenergilampor innan denna intervju! *hihi*


Annat som har hänt, är t.ex att partimedlemmarna i landet största parti, Siumut, för första gången fick vara med och välja partiets nya partiledare. Genom en ”kupp” dagen innan valet, säkrade dock den sittande partiledaren tillika landsstyreordföranden (statsminister) sig segern på ett lite ”småfult” sätt, så som bara politiker kan; att lova se över ett av de mest opopulära beslut de senaste åren, som han själv var med till att driva igenom i sin tid. Hmm...


En annan gammal räv som varit ute i blåsväder är Grönlands landsfader, som var en av frontfigurer när landet kämpade till sig internt självstyre och som blev landets första ”statsminister” år 1979. Han och en annan snubbe har nämligen blivit anklagade för sexuella trakasserier och jag vet inte vad, vilket gjorde att han valde att avgå som motsvarande riksdagens talesman för någon vecka sedan. Det är dock något ”fishy” med hela historien och jag måste tyvär erkänna att jag för en gångs skull är en av de få som ställer mig lite smått tvekande till kvinnans historia. Nåja, vi får väl se vad som händer...

Tråkigare saker i veckan, var att dödsannonsen stod i tidningen för den lilla flickan på dryga året, som gick på Aajus gamla dagis. Hon var så liten då, att hon inte var någon Aaju lekte med, men bara det att se ljusen utanför dörren på dagis (som ligger i nedersta våningen på vårt hyreshus) och prata med den underbara personalen, får en att känna sig illa till mods.

Till historien är att den lilla tjejen dog på ett sätt som bara INTE FÅR HÄNDA. Hon blev skakad av sin fostermamma för att hon skrek. Ja, ni förstår. Det är sånt man bara läser om i tidningen annars, och då att det hänt någon annanstans. Inte här i ”lilla” Grönland! Men förhoppningsvis blir det skärpt kontroll på alla fosterföräldrar framöver, vilket också forsterfäldrarna själva nu ropar efter.

Annat riktigt tragiskt, och nära, var fredag morgons tragiska självmord i Block 1 (vi bor i det som heter Block 10, som är det sista av 10 stora betonghus som står parallellt mot varandra). Det hela är fortfarande så nytt, så ingen vet riktigt hur det hela gått till, men hur som helst utlöste det hela en brand och fyra lägenheter var tvugna att evakueras pga röken.

Och mindre än 12 timmar innan det hade brandkåren en stor utryckning till vår andra granne, Godthåbhallen (Godthåb är det danska namnet på Nuuk). Jag stod i fönstret och såg hur det bolmade och bolmade rök i flera timmar.


Turligt nog var det ingen person som skadades, och det var bara idrottshallens bastu som blev förstörd (det var en olyckshändelse; det fattade eld i några madrasser som låg i (!) bastun), så man räknar med att alla sportsaktiviteter kan fortsätta som planerat från måndag. Och brandkåren har väl därmed fyllt sin kvot av utryckningar för en ganska lång tid framöver!

Det händer saker runtomkring oss för tiden. Allt för mycket.

fredag, januari 25, 2008

Vatten; långt från en självklarhet på isflaket

Veckans fredagstema bland oss i ”show-&-tell-bloggargruppen” är vatten. Vatten, som i något de flesta av oss tar som en självklarhet att det kommer ut ur kranen när vi vrider på den. Men visste ni att en sjättedel av världens befolkning, enligt UNESCO, inte har tillgång till rent vatten? Och att 2,2 miljoner människor (främst barn) dör varje år av denna anledning.

Nästan 98 % av allt vatten i världen är saltvatten. Av de resterande dryga 2 % är den största delen bundet i is på Antarktis och i mitt nya hemland, tillika ön Grönland.

Att förse befolkningen här med dricksvatten borde därför vara lätt som en plätt. Eller?

Svaret är förvånande nog negativt. Man springer nämligen på en hel del problem på vägen. Ett av dem är de eviga fjällen. Det allra mesta består av berg, och de flesta hus är därför byggda direkt på dem. Dvs mer eller mindre alla vattenledningar måste läggas obeskyddat ovan jord.



Typisk grönländsk vattenledning.

De eviga bergen och den på sina ställen upp till hundratals meter djupa permafrosten gör också att vi inte kan räkna med något grundvatten. Inga borrade brunnar här inte. Istället får alla sitt vatten från vanliga sjöar och älvar, utöver i de 8 av landets omkring 55 bygder, där man helt enkelt måste framställa dricksvatten direkt från havsvatten, då man inte har några bra sötvattensjöar att ta vatten ifrån.


Här inne gömmer sig det omvända osmos-anlägget som avsaltar havsvatten åt invånarna i Holgers hembygd Oqaatsut. Det renade vattnet förvaras i de stora tankarna utanför.


Havsvattnet pressas genom detta membran, vars mikroskopiska porer hindrar saltet att följa med.

Efter att vattnet varit förbi rening i vattenverket är det sedan inte en självklarhet att det bara kommer ut ur kranen när man vrider på den här i landet. Just här i huvudstaden Nuuk är det en självklarhet, även om en del hus iofs har sin egna vattentank, som en lastbil kommer och fyller på då och då. Denna senare lösning är det många som har också i de övriga städerna.


En kollega skall till att fylla på en kunds vattentank. (Fotot är från jobbets fotoarkiv.)

Det är dock också dem som får hämta sitt vatten själva.­­ En del hushåll i diverse städer har det så, och så gott som alla i landets bygder. Det är alltså plastdunkar som gäller. Också när det är -20 C, becksvart och vinden viner. Och det ska gås och kånkas, för i bygderna finns det inga vägar inte!


Så här ser ett av de två ställen ut, där man kan hämta vatten i den lilla bygden Oqaatsut, med ca 40 invånare.

I dessa hem är det också toa med påse som gäller. Duschar och tvättar kläder gör man för en slant i det kommunägda sk ”Illorujussuaq” (Gemensamhuset), som ofta ligger i anslutning till vattenverket, så att det inte behöver dras så långa vattenledningar (detta är dock inte något man haft särsklit länge på vissa ställen. Holger, som är 30 år, minns med lätthet tiden då de inte hade något ”Gemensamhus” i hans hembygd, ja han var faktiskt själv med och byggde det!).


En klassisk grönländsk toalett, som många fortfarande använder, då de inte har vatten indraget i hemmet. Med lite bakteriedödande "parfym" i botten av den tjocka gula avfallspåsen är det faktiskt helt ok, om än som oftast ganska kallt, då röret man ser går direkt från toastolen och ut i den friska luften!

Speciellt bland dem som ändå måste hämta vatten - men också bland andra - är det dock väldigt vanligt att man skippar det där ”konstgjorda” vattnet från vattenverket, och går direkt ner till stranden istället. Där hittar man sig lite avkalvade isstycken från ett isberg (det heter att isbergen kalvar, när isstycken faller av från dem). Man låter saltvattnet droppa av, sedan tar man med sig isen hem för smältning.

Speciellt vattnet man ska dricka föredrar man att fixa på detta sätt, då man tycker att det smakar så gott. Och visst, jag kan inte annat säga än att det är härligt friskt. Och exotiskt. Det är ju vatten som varit bundet som is i upp till miljoner av år vi talar om!


Det råder ingen brist på sötvattensis i Grönland, även om det nu inte ser ut just så här överallt! :-)


I hemmen förvarar man oftast isen i stora tunnor. Då isen från inlandsisen är mycket kompaktare än "vanlig" is - sådan som vi svenskar känner den - smälter den väldigt långsamt. Därför hackar man gärna sönder isen, som Holger gör på bilden, för att öka på hastigheten lite.

Allra högst upp i norr produceras också det offentliga vattnet från smält isberg och snö. I början av den lååånga vintersäsongen är det snö som gäller, men så snart havsisen lägger sig så att de stora tunga fordon säkert kan ta sig ut och ”gräva” i de fastfrusna megaklossarna är det isberg som gäller!


I staden Qaanaaq (Thule) finns det inget annat vatten än den från smält snö och is i perioden oktober-maj. I två av de tillhörande bygderna (inklusive världens nordligaste, fasta boplats Siorapaluk) är smält snö och is vad som gäller hela året. (Fotot är från jobbets fotoarkiv.)

torsdag, januari 24, 2008

Musikalnostalgi

Igår var jag på bio och såg musikalen Hairspray, efter rekommendation från Annika. En nyinspelning av filmen som på 80-talet hade tidigare talkshowsdrottningen Ricki Lake i huvudrollen. Smilbanden ömmade och man kunde inte annat än känna sig glad och nöjd med den man är, efter att ha sett en sådan film.

John Travolta, som frontfiguren Tracy Turnblads mamma (!), såg ju lite skum ut, men småroligt var det allt. Gillar ni popmusikaler så är den helt klart sevärd!

Även om det är ytterst sällan jag ser musikaler numera, så är jag som oftast mer ”operarockmusikal”-typen, med favoriter som ”Which witch” (och det är inte bara för att jag har norsk påbrå *hihi*), men alla har vi ju behov för lite ”feel good” ibland oxå! :-)

PS: Ja, jag vet att ni i Sverige har kunnat se filmen i lååång tid, men den kom alltså hit först i veckan. Ibland får vi filmer ett par månader innan er, ofta hyfsat samtidigt och ibland, ja ett halvår senare.... ;-)



Bilden är hämtad från www.popbytes.com.

onsdag, januari 23, 2008

Grönländska pizzans återkomst

Det var inte bara vi som blev influerade av Winter Cities arrangemangets alla utländska besökare och skrev delar av våra texter till Kulturnatten även på engelska, utöver grönländska & danska (något vi iofs mer eller mindre blivit pålagda att göra av Kulturnattens centrala arrangörer – Landsbiblioteket).

På väg in i den lilla gatugrillen som ligger allra, allra längst bort från centrum - där hela Winter Cities arrangemanget ”höll hus” - och som ett halvår efter sitt öppnande, för cirka 1 år sedan, blev av med sin pizzabagare, kunde jag idag nämligen läsa följande på dörren:

”Pizza is come back”

Tack kära skyltskrivare för dagens skratt!

tisdag, januari 22, 2008

Vinterborgmästare på besök i flock

I helgen har det inte bara arrangerats Kulturnatt här i stan. Nuuk har nämligen också varit värd för den 13:e och 4 dagar långa borgmästarkonferensarrangemanget i organisationen World Winter Cities, eller mer precis; World Winter Cities Association for Mayors (WWCAM).

Det är ett helpaketsarrangemang som hålls vartannat år bland medlemsstäderna, med forum för fackmän att presentera sina saker, en ren politisk konferens samt en utställning/EXPO för allt och alla, där värdstadens (men även övriga städers) företag och föreningsliv kan visa upp vad de kan. Varje gång har arrangemanget också ett tema relaterat till livet i vinterstäder. I år var temat, mycket passande, klimatförändringar.

Några hade väl kanske undrat sig lite över hur vår lilla stad med 15.000 invånare skulle kunna mäta sig med städer som förra värdstaden kinesiska Changchung med över 7 miljoner invånare. Men så långt jag kan se lyckades man riktigt bra trots allt.


Deltagarna möttes iaf av en charmerande, snövit stad, smått tillpiffad med diverse ljusslingor, facklor och flaggor. Må vara att hotellen fylldes till bristningsgränsen med kineser, amerikaner och japaner, men det var nog främst glada sådana. Hoppas jag. Många kort blev det iaf tagna, noterade jag. Också under den oplanerade resan till Ilulissat, isbergens Mekka, då stormarna hindrade Air Greenland från att, efter avslutat arrangemang, flyga deltagarna till deras egentliga destination; Kangerlussuaq, för vidare transport till Europa och hem till respektive hemland.

Själv upplevde jag dock inte så mycket av arrangemanget, mer än att jag var en av de ansvarliga för firmans utställning på den tillhörande EXPO’n. På något klurigt vänster lyckades jag dock mig från att själv stå där och svara på besökarnas frågor. Sköönt, med tanke på det tidskrävande Kulturnattsarrangementet. Men på söndagen var jag så klart ändå tvungen att ta mig en titt. Nyfiken är man ju alltid, hur trött och utarbetad man än är! ;-)



Vi hade en ”dubbelbod”. På fotot ses min nya ”assistent” närmast kameran och längst bort, min ”Kulturnatts-sammansvurne”.


Grönlands flaggskepp ”Royal Greenland” hade så klart också en ”bod”, en mycket populär sådan, då det bjöds på många yummy läckerheter från havet. Finns det bättre ”tandpetsmat” än toast med rökt helleflundra, gurka och tomat? Så enkelt och så gott!


Souvenir- och konsthantverksförsäljarna var så klart också på plats. Valrosskraniet vet jag inte om den var till salu (troligtvis), men väl de många traditionella dansmaskerna, stenfigurer och diverse smycken och annat i narvalstand, renben osv.


En del utställare från de andra medlemsstäderna var också på plats. Så en hög med broshyrer blev det till att ta med sig hem och undersöka. För att drömma sig tillbaka till underbara Kina & Canada, eller kanske för att undersöka något nytt som Japan eller Alaska. Ja, vem vet...?!

- - - - - - - - - - - - - - -

Fakta

För att vara medlem av Winter Cities organisationen ska man (helst) vara en vinterstad. Dvs. en stad som har:
1. En årlig snöackumulation på mer än 20 cm.
2. En genomsnittstemperatur på 0 C eller lägre, under stadens kallaste månad.

För tillfället har organisationen 20 medlemmar från 11 länder; Canada (Prince George), Estland, Grönland, Japan, Kina, Litauen, Mongoliet, Norge (Tromsø), Ryssland och USA (Anchorage).