lördag, mars 29, 2008

Celebert besök och valbarder till barnrummet


Foto taget minuten efter att Aajus aata (farfar) kommit in genom dörren.

Igår fick Aaju och jag ett väldigt efterlängtat besök. För 1:a gången sedan Holger och jag blev tillsammans, dvs på 5 år (efter att vi känt varandra i ytterligare 2...), tittade nämligen Holgers pappa förbi.

Det är väl inte så att han inte har velat komma och hälsa på oss tidigare, utan avstånden och de höga priserna (speciellt för bygdefolk som nästan inget tjänar och som får betala multum för det mesta) har väl också gjort sitt. Nu skulle han dock på kurs i Sydgrönland, vilket tvingade honom att mellanlanda på sin färd från Diskobuten/Nordgrönland och därmed få en övernattning här i Nuuk. Det möjliggjorde så också ett besök.

Ett lite nervöst besök från hans - men även lite från min - sida, får jag väl säga. Nuuk är ju en stor stad (jämfört med hans hembygd på ca 30-40 personer och närmsta storstad på 4500, alltså), och inte visste han var vi bodde. Dessutom skulle han hem till svenska svärdottern som är ganska risig på grönländska och själv kan han nästan ingen danska.


Foto från juni 2006: En stolt farfar hämtar oss med den dagen till ära svenskflaggade båten, i Ilulissat där vi just landat med flyget. Just detta ögonblick i båten var hans absolut första möte med barnbarnet. Ett möte som varade i tre veckor och som till igår var det enda.

Jag satte dock min förhoppning till lillgrabben, som både eventuell medlare, underhållare och gemensamt samtalsämne. Aaju hade dock inte sett sin farfar sedan sommaren 2006, då han var knappt två år gammal. Den gången hyrde vi närmsta grannhuset till Holgers föräldrar och semestrade där i 3 veckor. Vi har hela tiden sedan dess så klart pratat om aana (farmor) och aata (farfar). Men det var ju ändå inte säkert att det skulle funka obehindrat när väl farfar kom in genom dörren, även om vi de senaste par dagarna t.o.m kollat lite extra mycket på kort osv.

Men det var turligtvis ingen blyg Aaju utan snarare en lagom uppspelt och glad Aaju som mötte vårt besök (den enda smula blyghet han visade, var den som syns på fotot i början av detta inlägg *hihi*). På bara ett par minuter så var det nästan som om de aldrig varit separerade. Så härligt att se!

Sedan hjälpte det väl på modet hos den lille att farfar nästan med det samma drog fram ett par paket ur sin väska. Som så ofta, en hemvirkad duk till mig (från min svärmor – fina dukar jag numera kan lägga på höög :-) ) och en takdekoration med olika grönländska djur av valbard till Aaju. Valbard som i...

...ja, som ni kanske vet, indeladelas normalt alla valarter i grupperna tandvalar och bardvalar, där tandvalarna har tänder och bardvalarna, ja har barder helt enkelt. Barder är som en stor kam genom vilken valen, efter att ha svalt en massa vatten, filtrerar ut mindre djur och plankton, som den sedan äter.


Takdekoration gjort till 100 % av valbard och sammanbindande fiskeliner. Djurfigurerna ska föreställa följande; fågel (art?), späckhuggare, valross, säl och isbjörn.

Vi har inte riktigt hängt upp dekorationen ännu, men jag försökte ändå ta några kort. Vet inte hur bra man kan se det, men barder ser ut och känns nästan som hårdplast, väldigt kompakt! Det är den delen som växer ut från valens gom. Längre ut på barden delar keratinet, som barden består av (liksom människors hår och naglar), upp sig i ”strån”. Strån som man, utöver på "kamkanten", också kan se om man tittar noga på själva ”plastmassan”.


En liten bit av en valbard i närbild (klicka på fotot för att se det i större format).

Besöket gick hur som helst rätt så galant, men visst var det tråkigt för Holger att han inte var hemma! Det var samma sak när jag skulle träffa hans pappa för allra 1:a gången och då jag skulle besöka hans hembygd Oqaatsut och den intilligande "hemstaden” Ilulissat för första gången. Då kunde inte Holger heller vara med. Typiskt!

För det är ju ändå lite speciellt att få visa upp sin familj/partner och sitt nya hem för sina föräldrar och omvänt; visa upp sina hemtrakter osv för sin partner. Ja, själv har jag ju drömt om det massor av gånger, det med att visa upp nya hemmet (och hemlandet) för föräldrarna alltså. För, som några av er läsare kanske vet, har jag ju aldrig haft besök av mina föräldrar under mina numera ganska många år i utlandet. Av helt förståeliga skäl iofs; min mamma var ju svårt handikappad och sjuk, så även om en resa var bland hennes högsta drömmar, så var det en total omöjlighet. Hade det inte varit för det, vet jag ju att mamma & pappa hade varit de första att knacka på dörren. :-)

Nu kan vi dock istället glädja oss åt att Holgers pappa kommer tillbaka igen. Redan om två veckor, på väg tillbaka hem från kursen i Sydgrönland. Och denna gången stannar han i hela 2 dagar. Dock reser han hem 2 dagar innan Holger kommer hem från Sisimiut. Men, men... ;-)

fredag, mars 28, 2008

Fredagstema: ”Mamma, vilka STORa snöbollar!”

Veckans fredagstema är ”Stor (i förhållande till något annat)”. Det var ett tema som liksom sa sig själv, vad det skulle handla om för min del. Under påskhelgen i Sisimiut var det nämligen snöskulpturfestival.

12 6-mannalag med idel lokala deltagare, fick var sin gigantiska snökub som de på tre dagar skulle förvandla till en skulptur. Maximal otur så inträffade de enda två dagarna med plusgrader på över 5 månader just under snöskulpturfestivalen, varav det regnade lite den ena dagen. Men det fick inte deltagarna att mista hoppet. De kämpade på.

När de mötte upp sista dagen upptäckte de så att barn hade krypit runt på skulpturerna under kvällen/natten och att en skulptur t.o.m hade blivit totalt förstörd. Men med gåpåmod som man nästan bara ser i Sisimiut bet man ihop och reparerade, respektive började om från början. Och tro det eller ej; det lag som fick börja om helt från början var också det lag som gick ut som segrare av hela tävlingen!

Från snökub till skulptur och förfall kan ni se här:


Tisdagen den 18:e mars 2008


Kuberna under produktion: Man framställer kuberna genom att fylla träboxar, som den längst fram i bild men större, med snö. Om ni tittar noga ser ni en stor kub under ”stöpning” längst till höger i bild. Aajus kommentar denna dag var så klart: ”Mamma, vilka stora snöbollar!” Varpå han självklart ville börja klättra, vilket han dock inte fick.


Långfredagen den 21:e mars 2008


Tävlingen sköts igång.


Holger hade uppmanat sina elever att vara med, vilket de så också ”lydde”.


Och Holger (i röd jacka) följde stolt med i elevernas arbete. ;-)


Det var också några mindre kuber för barnen. Normalt brukar det vara ett 20-talet barnlag, men i år var det mest lek som gällde mellan de små kuberna.


Påskdagen den 23:e mars 2008


Under hela helgen var det många som följde de tävlande.


Och flera hundra kom för att höra borgmästaren utropa helgens vinnare. Som blev...


... Team Kunuunnguaq, med denna skulptur av två narvalar, en valross och en inuit.


Vinnarskulpturen sedd från andra hållet.


Nr 2 blev det namnlösa ”Lag 3”, som gjort en trumdansare och två så kallade tupilaker.


Och Holgers lag, ja det kom faktiskt nummer tre med sin inuitfamilj, isbjörn och myskoxe (på andra sidan). En skulptur som dock lidigt en del av regnet.


Själv gillade jag dessa två män i trumdanskamp.


Annandagpåsk den 24:e mars 2008


Skulpturerna blir nog inte så långlivade. För inte är det så lätt att stå pall för de evigt klättrande grönländska barnen. Och nej, min son fick inte göra sådana här bravader.


Torsdagen den 27:e mars 2008


Även i Nuuk hade det varit snöskulpturfestival medan vi var på semester i Sisimiut. Av de skulpturerna var det dock inte mycket kvar, när vi kom hem. Regnet hade heller långt ifrån varit nådigt under själva tävlingsdagarna tyvär.


Söndagen den 28:e oktover 2007

Och så var det ju något litet också, i jämförelse med allt det stora:


På min begäran på skoj, att Holger skulle ha med sig en present till mig från sin tur ut på balkongen en sen oktoberkväll, resulterade i denna cirka 15 cm höga snögubbe. Efter turen på diskbänken fick snögubben sedan stå utanför vår balkongdörr i glas till det att han några dagar senare var översnöad. :-)

onsdag, mars 26, 2008

En genomsnittlig semesterdag + ”restfoton”

Så var vi hemma i Nuuk igen, lillkillen & jag. Dagens flygresan söderut gick lysande, även om det var molnigt och noll utsikt hela vägen. Och Aaju, ja kanske visade han lite väl tydliga tecken på att vara resvan; han lyfte inte ens blicken från sin Kalle Anka en millimeter när planet tog fart och lyfte. Hmm... ;-)

12 dagars semester är alltså över. Dagar som väl kan sammanfattas cirka som följer:

Aaju och jag låg och drog oss och stod oftast upp först omkring kl 7.30-8.00, vilket även Holger gjorde - de dagar sjusovaren skulle på jobbet alltså. *hihi* Morgonen gick sedan i lugnets tecken, med havregrynsgröt, disk från gårdagens middag, lek med Aaju, eventuellt bloggskrivande osv.

Oberoende av väder knallade vi sedan ut någon gång omkring kl 10-11.30 och vi höll oss borta från "hemmet" till det att det var dax att laga middag/kvällsmat. Lunch åt vi som oftast ute, bl.a i studentmatsalen där Holger hade klippkort så att vi alla åt gratis. Och en värmande kopp kaffe / varm choklad, eller svalkande glass för den delen, blev det allt mer än en gång i stadens konditori eller i det nya kulturhuset.

Ute undersökte vi allt det som det vintriga Sisimiut hade att erbjuda, vilket ju som nämt tidigare inte är lite. Aajus helt klara favoriter hörde dock till de mer simpla; pulkaåkning, rullande ner för backar och klättra uppför snövallar. Med andra ord blev det mycket av just dessa ting! *hihi*

Efter så mycket frisk luft var vi ofta ganska trötta på kvällarna. Efter middagen blev det därför att kolla på barnprogram med Aaju. Efter godnattsageläsning för lillen blev det så som oftast lite filmkväll för Holger och mig - energin till att spela kort & spel tycktes aldrig infinna sig helt enkelt. Vi hade inga lyxiga faciliteter, men Holgers laptop fungerade ju även den som kombinerad TV och DVD. Men jo, det var allt mer än en gång som vi somnade ifrån filmslutet... *hihi*

Lite fler foton från semestern (som om ni inte fått nog redan... *hihi* - har ni inte sett de tidigare, kolla mer än gärna
här och här):


Sisimiut stad, sett från vägen till flygplatsen, på andra sidan bukten från staden sett. Klicka på fotot för att se det i större format.


Påskharen hade gömt ett STORT ägg åt Aaju bakom soffan, fyllt med massor av gott; kex, tuggummi, kinderägg och smågodis bland annat. ;-)


Som många andra familjer gick vi långa promenader och tittade oss omkring, med Aaju i pulka.


En dag lånade vi en bil. Inget lyxåk, men den rullade. (PS: På fotot ser den inte så risig ut som den var... ;-) ).


Fotomodellen Aaju gillade att vara i Sisimiut. *hihi*


Även om Sisimiut, liksom Nuuk, hör till de så kallade ”isfria” städerna – där sjövägen är öppen året runt – är det inte bara, bara att komma ut och in i hamnen.


Mina damer och herrar: Sisimiut sett från havet. Ja, det är vatten under all den där snön längst fram i bild (som väl båten till vänster "avslöjar" :-) ).


Även om det är mest vanliga bostadshus (ofta delade på två familjer) i Sisimut finns det även där tråkiga betonghus som det vi bor i (i Nuuk). De allra flesta är dock tillpiffade med nya fräscha balkonger som, tilskillnad från de jättesmala balkongerna på Nuuks betonghus, faktiskt kan användas till något annat än bara klädtorkning. (Holger hälsar och säger att han var med att bygga de första av dessa "Sisimiut-balkonger" för några år sedan. *hihi*)


Men med detta läget, känns det ju ändå inte som om det skulle vara fullt så deprimerande att bo i hyreslägenhet!


Sisimiuts bageri/konditori. Man går inte alltid så mycket upp i utsmyckningen av lokalerna här, men bakverken på detta konditori är goda och utsikten oslagbar.


Och här, från kulturhuset. En annan vinkel än från mitt tidigare inlägg.


Vi var också på eftermiddagskoncert med gamla bekanta.


Ett par dagar under påsken kröp temperaturen sig ett par grader över noll och vi fick lite förkänning av vad som väntar oss i maj månad. Varmt och skönt, men smått blött på sina ställen.


Sisimiut är en än mer släktingsbefriad stad än Nuuk, men en av Holgers kusiner var faktiskt på semester där samtidigt som vi, så självklart blev det till ett par besök och en promenad.


Vinteraktiviteter var det. Efter några foton på hundslädar i tidigare semesterinlägg, var det väl dax för det mer moderna vrålåket... :-) Var och varannan familj har snöscooter i Sisimiut.


Mycket pulkaåkande blev det oxå som sagt.


Och klättrande...


Och här var hela familjen samlad!


Dukat för filmkväll; laptopen på en stor kastrull och soffan fylld med kuddar & täcke samt den ovärderliga fleecen... ;-)


Sisimiut, nattversionen. Just denna natt utan norrsken dock, pga det starka månskenet.

måndag, mars 24, 2008

Innan Holsteinsborg blev Sisimiut



Tiden springer iväg, och vips är vi på väg hemmåt igen, Aaju & jag. Fast ja, jag ska väl inte ta ut sorgen i förskott, det är ju först på onsdag vi åker.

Holger, ja han blir kvar i Sisimiut i ytterligare 3 veckor efter att vi har åkt. Det är inte utan att vi andra är lite avundsjuka, väl vetande att det nog dock kommer att bli lite jobbigt tomt för honom när vi väl gett oss av. Men å andra sidan; han får vara kvar i Sisimiut – staden där vi njutit av allt den har att erbjuda i stora drag.


Innan vi beger oss söderut igen tänkte jag dock det kanske vore på tiden att berätta lite mer om vår semesterstad Sisimiuts historia och ta med er på en tur til den gamla stadsdelen och dess fina hus. So here goes...:

Olika inuitgrupper har bott i området omkring Sisimiut i minst 4500 år. Som på de flesta ställen här i landet har man livnärt sig närmast uteslutande på jakt. Allra främst säl, men även val och ren, som det finns rikligt av i området än idag. I modern tid har också myskoxe blivit ett eftertraktat byte *), liksom fisket är en enormt viktig inkomstkälla.

Danskarnas kolonialisering av Grönland började så smått när den norske prästen Hans Egede (Norge var danskt på den tiden, därför benämns Egede oftast som dansk) 1721 bosatte sig i området omkring dagens Nuuk. Efter några försök fick man tillslut, 1756, också byggt en inhandlingsplats än längre mot norr.

Denna inhandlingsplats skulle användast till att köpa varor som späck, skin, hajlever och saltad fisk från lokalbefolkningen. Platsen man valde, en plats där holländska valjägare tidigare hållt till, döpte man till Holsteinsborg. Det tog dock bara 3 år innan man beslöt sig för att välja en bättre plats, Asummiut/Sydbay, där man byggde ett missionshus.

Ytterligare 5 år senare, 1764, flyttade man ännu en gång, då till det som i dag kallas Sisimiut. Ett par år senare flyttade man även missionshuset till denna plats. Det danska namnet, Holsteinsborg, följde dock med också den nya platsen i många år, och fortfarande idag är det några danskar som envetnas om att använda det gamla namnet som klingar av kolonitid.



Det gamla missionshuset, som bygt i 1759 blev flyttat till Sisimiut 1767. Här ligger idag Sisimuts Turistkontor.


Berthel-kyrkan, även kallad ”Den blå kyrkan”, är Grönlands äldsta bevarade kyrka. Den invigdes 1775, två år efter att man började bygga den. Nu används den till undervisning av konfirmander.



Stadens museum har utställningar i de flesta av den gamla stadsdelens hus, dock inte i de två kyrkorna.


Sisimiut är en fisk- och valfångarstad som heter duga, och som alla sådana städer har man sin egna port gjord av käkben från en val.


Sisimiuts äldsta hus, passande kallat ”Gammalhuset”, bygdes i Asummiut/Sydbay år 1756, men flyttades till sin nuvarande plats 1764. Här bodde boplatsens danske så kallade kolonibestyrer, alltså han som bestämde på platsen. Sådana personer, utsända av danska staten, hade man i alla de grönländska städerna helt till inte för så många år sedan.


Sisimiuts nya kyrka bygdes 1926 och blev utbygd i mitten av 1980-talet, för at rymma alla dem som ville gå i kyrkan i den snabbt växande staden. Sedan 1960-talet har Sisimiuts invånareantal nämligen nästan 3-dubblats.


Man har i Grönland aldrig bott i igloos mer än när man varit ute på långa jaktturer eller blivit överrumplade av oväder. Istället bodde man i hus av torv och sten som detta. Fönster fick man innan modern tid, genom att behandla magsäckar från säl. Detta är dock en rekonstruktion av ett modernare torvhus, med både glasfönster och ”riktigt” tak. Såhär bodde många under 1900-talets första hälft.



*) Det finns rikligt av myskoxar i området omkring den tillhörande bygden tillika tidigare militärbasen Kangerlussuaq.

lördag, mars 22, 2008

Fredagstema: IKEA, som grönlandssvensk

Hmm... Det blev minst sagt ett lite sent fredagstemainlägg denna veckan. För idag är det ju lördag! Jag skrev dock inlägget nedan igår, men på kvällen när jag skulle knalla mig till Holgers jobb för att få det publicerat så fick jag plötsligt rejäl huvudvärk. Har nästan aldrig varit med om liknande, men efter ett par timmars sömn kändes det mycket bättre. Då var det dock alltför sent att knalla till skolan, så... :-)

Denna fredags tema bland oss bloggare var hur som helst IKEA. Då vi i Grönland inte har någon IKEA har jag inte utvecklat något speciellt förhållande till denna kedja som för så många utomlandssvenskar är en svensk oas. Detta då man i IKEAs lilla ”mataffär” (finns i de flesta IKEAer utanför Sverige) kan köpa pepparkakor, Marabou choklad och kanske en och annan burk sill osv, för att inte förglömma möbler och annat som för tankarna till hemlandet.

Under min tid boende i ”Grönlandskoloni” i Danmark (även känt som 1.5 år boende med min grönländsk-svenska lilla familj i Odense, Fyn, i vanligt studentrum följt av studentlägenhet, men med idel grönländskt umgänge), då var jag mig dock ofta en liten tur till IKEA där.

Det var i och för sig, och jag ljuger inte utan det är officiell fakta, världens minsta IKEA! Inte mycket större än en vanlig mataffär typ, så urvalet var långt ifrån stort, tyvär. Trots det fick vi allt tag på en del. Som boende i Danmark var jag dock inte speciellt törstande efter svenska produkter (utöver gräddfil samt god senap och taco-krydda). Det vi, som studerande och nyblivna föräldrar i ett nytt land med en tom lägenhet, istället var ute efter var billiga saker. Och då är ju IKEA platsen att gå till.



Jag var lite stor ett tag, när vi bodde i Odense. Detta foto är från augusti 2004, 7 månader efter flytten och någon månad innan 2 blev till 3... ;-)

Här i Grönland är det inte mycket man kan beskylla för att vara billigt. Och deffinitivt inte möbler. Och ett brett urval kan man väl inte heller säga att det är. (Mer om möbelinköp i Nuuk/Grönland kan ni läsa i
detta gamla inlägg).


Sisimiuts enda möbelaffär. I Nuuk har vi två; båda i denna storlek.

Som svensk här i landet har dock livet underlättats en del i och med att de skandinaviska matvarukedjorna gick samman under namnet COOP. Även om grönländska Brugsen inte alls ägs av danska Brugsen, som var med och ”bildade” COOP, så får Brugsen här nämligen in en del av deras varor. Så utöver ett begränsat utbud av både Marabou och Malaco, får vi en del tidigare saknade produkter från COOP/X-tra.

Jag har t.ex förr nämt att vi nu fått COOPs makaroner. Vi har också fått X-tras (tyvär färdigskivade) Gouda, som kan vara ett bra alternativ till den danska, smått ”spysmakande” osten vi har här. (Förlåt alla danskar, men er ost smaker verkligen på inget sätt som svensk, så lite svenskproducerad, holländsk Gouda kan vara lyx ibland).

Sedan, när det vankas jul & påsk så har jag också haft tur de senaste par åren, eftersom COOP har fått framställt ett ”standardpaket” av pynt, som säljs i alla ”deras” affärer. Dvs. jag har kunnat få tag på saker som man här (eller i Danmark för den delen) inte alls har någon egentlig tradition för.

Andra kunder har vänt och vridigt och undrat sig över vad man ska använda en porslinskorg med ett hönelock till, medan jag glatt lagt den i kundvagnen för att överraska Aaju med en höna fylld med påskgodis t.ex. Andra traditioner, som dörrkransar till jul, håller också så smått på att sprida sig här i landet just pga Coop. Där ser man; man behöver inte alltid ha en IKEA för att klara sig som utomlandssvensk! *hihi*



Brugsen finns bara i några få av landets städer (i 4-5 av de 17 städerna tror jag). I dessa städer är Brugsen dock typiskt den största affären. Här ses Brugsen i Sisimiut.