
Toppen av framsidan på senaste numret av tidningen Atuagagdliutit - AG.
Så var det så officiellt; dvs. man hör det och kan läsa om det överallt i hela Grönland sedan igår eftermiddag: Min chef, hon jag nu vikarierar för, lämnar arbetsplatsen helt. För en helt ny, spännande tjänst.
Jag skrev ju redan för ett tag sedan (den 1:a april – och nej det var inget aprilskämt *hihi*) att jag nog skulle få överta hennes tjänst som informationschef när hennes mammaledighet var över den 1:a september. Detta då hon skulle få en ny, ännu inte existerande tjänst i firman. Jag visste dock redan då att hon också sökt en helt annan tjänst, med tillträdelse redan 1:a juni. Och i onsdags fick jag så beskedet – 2 dagar innan de nya & de övriga gamla kollegorna fick det – att hon fått den! Yippie, vad glad jag blev för henne! :-)
Det var alltså detta vi hade att fira i onsdags, lite i hemlighet: Mina troliga tidigarelagda arbetsutmaningar*), men kanske framför allt min chefs & goda väns nya jobb: Chefsredaktör på Atuagagdliutit – i folkmun AG!! Det är stort! (Hade jag skrivit om det på min blogg redan i onsdags hade det inte varit överraskande om nyheten läckt ut lokalt också. Landet är ju litet – sett till folkmängd – och hemsidor om Grönland snappas upp enormt snabbt av de lokala. Därav mitt hemlighetsmakeri... *hihi*)
AG är en av våra två nyhetstidningar. **) Den klart äldsta av dem, som otroligt nog – med tanke på utvecklingsgraden i övrigt i den då danska kolonin Grönland – grundades redan 1861. Ja, man säger t.o.m att AG var den första tidningen i världen som kom ut med illustrationer i färg, vilket den gjorde redan från första numret.

AG grundades av en ganska ”pro-grönlands-dansk” som hette H. J. Rink, som också fått ge sitt namn till gatan jag själv bor på idag! ;-)
Tidningen kom till en början ut en gång i månaden, men med postleverans bara en gång om året så fick invånarna utanför Nuuk (Godthåb, som staden hette då) alla senaste årets tidningar på samma gång, men de blev i alla fall utskickade till hela det då av kolonisatörerena upptäckta Grönland, vilket ju var ett nog så imponerande tilltag.
Det var ju så klart inte så mycket senaste nytt över historierna då, inte ens för Nuuks (Godthåbs) befolkning som ju fick tidningen direkt efter att den blev tryckt. Det var istället snarare mer generella artiklar och reseberättelser. AG var därmed första och länge, länge den enda kanalen för information om omvärlden till befolkningen i Grönland! Man visste verkligen nästan ingenting om världen utanför innan AG kom. Det man visste var att det fanns ett land som hette Danmark, som var det mest fantastiska & mest utvecklade land i världen, och inte så mycket mer typ... ***) ;-)
Idag publicerar AG mest aktuella inrikesnyheter, på två språk, och de kallar sig själva ”den folkliga dagstidningen”. Vad gäller ny teknik ligger de dock smått hopplöst efter sin konkurrent Sermitsiaq, som för ett par år sedan drog in ett pappersnummer i veckan (och utkommer därmed bara en gång i veckan) och satsade extraresurserna på sin webbtidning istället, som nu blivit landets absolut största nyhetsportal. Så där har Inga Dora, som AGs nya chefsredaktör heter, något att bita i! *hihi*
Foto från AGs hemsida. Jag har även många privata foton på den nya chefredaktören, t.ex från vår Belgien-resa förra året (kort story med lite foton kan ses här, längre story kan läsas i veckobok nr 4 och nr 5 från 2007), men jag väljer att hålla opublicerade foton på henne privata. ----------------------------------------
*) Hur detta verkligen påverkar mig är inte fastlagt ännu. Min nuvarande chef, direktören, är nämligen bortrest (ja, han är faktiskt guppande längstmed Sveriges östkust just nu; transporterandes sin egna fritidsbåt från båtförhandlaren i Stockholm till Aalborg, där båten ska skeppas med lastfartyg hit till Nuuk), men vi ska prata om det så snart han kommer tillbaka i mitten av nästa vecka.
**) Ja, jag kallar dem så, nyhetstidningar, då de långa avstånden här gör det omöjligt att ha en dagstidning som kommer ut varje dag. Gränsen är 2 ggr/vecka för att någorlunda säkra att den ena tidningen hinner fram innan den andra kommer ut. Självklart händer det mer än sällan att 2-5 nummer av tidningen når en boplats/stad på samma gång, ja på vissa ställen är det väl mer regel än undantag. Till Holgers hembygd, som ändå ligger ganska centralt, kommer t.ex postbåten bara en gång i veckan som standard, när vädret tillåter det alltså).
***) En inställning jag själv mött några gånger bland äldre här i landet än idag. När de får reda på att jag är svensk så tindrar det i deras ögon och så säger de typ: ”Åh, du kommer från Sverige, vad trevligt. Men säg mig, ja svara mig, har du någonsin, ja har du någonsin varit i Köpenhamn..?” Därefter kommer det alltid någon historia om att deras son var där 1989, eller att de själva, deras syster eller liknande var där 1973 eller 1964, och det var så, ja bara så obeskrivligt fantastiskt! Då är det verkligen inte läge till att säga: ”Jo, visst har jag varit i Köpenhamn, och jag har också varit i Stockholm, London, Paris, Chicago, Hong Kong och Shanghai osv. osv. osv.” Utan det blir kort och gott; ”Jo, jag har varit i Köpenhamn. Och ja, visst är det fantastiskt.” ;-)













































