Oj, oj, oj, nu rinner verkligen tiden iväg för mig. Dagarna försvinner i ett jihu. Jag hinner inte med alls. Jag stressar inte det minsta dock, utan jag har det kul & bra för det mesta, men ändå. Bara en sådan sak som att jag ännu inte fått skrivit fredagstema... Och då menar jag inte det som gäller för imorgon, utan det från förra veckan! Det som löd; ”
Om jag kunde resa i tiden skulle jag...”
Ja, skulle jag svara på det nu, så hade det nog varit aktuellt att få resa tillbaka i tiden och göra om senaste par veckorna. Eller ja, inte göra om dem men snarare att få göra dem ”en extra gång”, parallellt med det jag redan gjort, så att man fick fler saker gjorda. Annars hade ju egentligen min ”plan” för det inlägget mer gått åt hållet att göra en tidsresa för att förhindra hemska händelser igenom historien; krig, orättvisor och lidanden. Men samtidigt vet jag ju egentligen inte om jag vill böka med historien på det sättet, för vem vet vilka följderna då skulle bli?!
Nej, inga tidsresor för mig alltså. Inte heller för att hinna med allt som ska hinnas med innan vi sticker mot Europa nästa vecka. Det som hinns det hinns, så får det vara.
Sedan ska jag så klart också här passa på att återigen framhäva att bara för att jag har fullt upp så innebär inte det att det är jobbigt & tråkigt eller något sådant. Inte alls. Jobbet är roligt och fritiden har också använts till lite skoj, även om en ganska ny, men otroligt trevlig bekant flyger för flytt till Europa i morgon bitti... :´(
Till helgen blir det dock lite mer skoj. Förhoppningsvis... Det är nämligen damens födelsedag. The big 3-O, som hittills inte har skrämt mig ett dugg. Det enda tråkiga med födelsedagen har varit att någon smart snubbe (jag vet vem...) kommit på idén att göra just denna helgen til en konserthelg utan dess like i Nuuks historia. Alla stora stjärnor är hemkallade och det är bara konsert efter konsert hela helgen.
Jo, men egentligen låter det ju jättetrevligt. Men har man musikintresserade vänner och alla barnpassare lyser med sin totala frånvaro, så är det trots allt inte fullt så skoj. De planerade festen blev därmed inställd, med lite nedstämda miner från min sida. Modet har dock nu kommit upp sig lite och nu har jag istället bjudit in till 30-års-brunch på lördag. Får se hur det går. Lite mer jobb och man kan inte bjuda lika många som till en ”vanlig” fest, men förhoppningsvis blir det trevligt.
Med födelsedag den 1:e november är jag dock ganska van med att få min dag ”sabbad”. *hihi* När jag var liten var det en tråkig dag som inte hade några namnsdagar (allahelgonadagen) och som alltid låg den mitt i höstlovet. Inga gratulationer i skolan där inte! :-(
Sedan kom slängen med Halloween-firande till Sverige och försökte ”förstöra” det för mig. Men min kompisskara var stor och stark, så på något konstigt vänster så fick jag också gäster till mina ”tillställningar”. Och ska sanningen fram så har jag faktiskt aldrig ens varit på en Halloween-fest (än mindre fixat en till min egna fördelsedag).
Anledningen jag kommer in på Halloween är så klart morgondagens fredagstema: ”
Om jag skulle klä mig i samma Halloweenkostym varje dag skulle jag...”
Det är ju nästan helt omöjligt att resonera sig fram till och kräver en del tid till tänkande - tid som jag inte har just nu. Men en sak är säker, hur bekvämt det än kan vara; jag kommer aldrig att välja samma kostym som jag hade till min 10-årsdag, som var en maskerad jag höll för klasskamraterna.

Jag vet inte hur det gick till, men mitt upp i alla förberedelserna tror jag vi glömde bort att förbereda en kostym till mig, så i sista sekund blev jag omvandlad till en städtant, med en kudde på rumpan och en över bröstet. Nej, det var inte världens roligaste kostym när man var 10 år måste jag erkänna, men kalaset tror jag blev ganska lyckat... ;-)
Avslutningsvis vill jag bara säga lite förlåt för att jag ännu inte hunnit med att svara på era kommentarer. Och ja, jag har massor av mails som blivit liggande, inklusive dina Anna (S); jag lovar, jag ska svara! :-)
Och ja, grattis igen på födelsedagen Sis! F’låt för att först jag ringde så sent. Journalisterna har bara varit efter mig som galna idag...
Och ja, igen, igen; stormandet kom inte helt upp i de förväntade 45-50 m/s idag, men nog var vinden väl så hård. Som väntat fortgick dock vardagen som vanligt här, även om det var minst sagt en kamp utan dess like att komma sig iväg i morse, speciellt till dagis, släpandes på några extra 20+ kilon... ;-)
Foto från Ramclean.