onsdag, mars 26, 2008

En genomsnittlig semesterdag + ”restfoton”

Så var vi hemma i Nuuk igen, lillkillen & jag. Dagens flygresan söderut gick lysande, även om det var molnigt och noll utsikt hela vägen. Och Aaju, ja kanske visade han lite väl tydliga tecken på att vara resvan; han lyfte inte ens blicken från sin Kalle Anka en millimeter när planet tog fart och lyfte. Hmm... ;-)

12 dagars semester är alltså över. Dagar som väl kan sammanfattas cirka som följer:

Aaju och jag låg och drog oss och stod oftast upp först omkring kl 7.30-8.00, vilket även Holger gjorde - de dagar sjusovaren skulle på jobbet alltså. *hihi* Morgonen gick sedan i lugnets tecken, med havregrynsgröt, disk från gårdagens middag, lek med Aaju, eventuellt bloggskrivande osv.

Oberoende av väder knallade vi sedan ut någon gång omkring kl 10-11.30 och vi höll oss borta från "hemmet" till det att det var dax att laga middag/kvällsmat. Lunch åt vi som oftast ute, bl.a i studentmatsalen där Holger hade klippkort så att vi alla åt gratis. Och en värmande kopp kaffe / varm choklad, eller svalkande glass för den delen, blev det allt mer än en gång i stadens konditori eller i det nya kulturhuset.

Ute undersökte vi allt det som det vintriga Sisimiut hade att erbjuda, vilket ju som nämt tidigare inte är lite. Aajus helt klara favoriter hörde dock till de mer simpla; pulkaåkning, rullande ner för backar och klättra uppför snövallar. Med andra ord blev det mycket av just dessa ting! *hihi*

Efter så mycket frisk luft var vi ofta ganska trötta på kvällarna. Efter middagen blev det därför att kolla på barnprogram med Aaju. Efter godnattsageläsning för lillen blev det så som oftast lite filmkväll för Holger och mig - energin till att spela kort & spel tycktes aldrig infinna sig helt enkelt. Vi hade inga lyxiga faciliteter, men Holgers laptop fungerade ju även den som kombinerad TV och DVD. Men jo, det var allt mer än en gång som vi somnade ifrån filmslutet... *hihi*

Lite fler foton från semestern (som om ni inte fått nog redan... *hihi* - har ni inte sett de tidigare, kolla mer än gärna
här och här):


Sisimiut stad, sett från vägen till flygplatsen, på andra sidan bukten från staden sett. Klicka på fotot för att se det i större format.


Påskharen hade gömt ett STORT ägg åt Aaju bakom soffan, fyllt med massor av gott; kex, tuggummi, kinderägg och smågodis bland annat. ;-)


Som många andra familjer gick vi långa promenader och tittade oss omkring, med Aaju i pulka.


En dag lånade vi en bil. Inget lyxåk, men den rullade. (PS: På fotot ser den inte så risig ut som den var... ;-) ).


Fotomodellen Aaju gillade att vara i Sisimiut. *hihi*


Även om Sisimiut, liksom Nuuk, hör till de så kallade ”isfria” städerna – där sjövägen är öppen året runt – är det inte bara, bara att komma ut och in i hamnen.


Mina damer och herrar: Sisimiut sett från havet. Ja, det är vatten under all den där snön längst fram i bild (som väl båten till vänster "avslöjar" :-) ).


Även om det är mest vanliga bostadshus (ofta delade på två familjer) i Sisimut finns det även där tråkiga betonghus som det vi bor i (i Nuuk). De allra flesta är dock tillpiffade med nya fräscha balkonger som, tilskillnad från de jättesmala balkongerna på Nuuks betonghus, faktiskt kan användas till något annat än bara klädtorkning. (Holger hälsar och säger att han var med att bygga de första av dessa "Sisimiut-balkonger" för några år sedan. *hihi*)


Men med detta läget, känns det ju ändå inte som om det skulle vara fullt så deprimerande att bo i hyreslägenhet!


Sisimiuts bageri/konditori. Man går inte alltid så mycket upp i utsmyckningen av lokalerna här, men bakverken på detta konditori är goda och utsikten oslagbar.


Och här, från kulturhuset. En annan vinkel än från mitt tidigare inlägg.


Vi var också på eftermiddagskoncert med gamla bekanta.


Ett par dagar under påsken kröp temperaturen sig ett par grader över noll och vi fick lite förkänning av vad som väntar oss i maj månad. Varmt och skönt, men smått blött på sina ställen.


Sisimiut är en än mer släktingsbefriad stad än Nuuk, men en av Holgers kusiner var faktiskt på semester där samtidigt som vi, så självklart blev det till ett par besök och en promenad.


Vinteraktiviteter var det. Efter några foton på hundslädar i tidigare semesterinlägg, var det väl dax för det mer moderna vrålåket... :-) Var och varannan familj har snöscooter i Sisimiut.


Mycket pulkaåkande blev det oxå som sagt.


Och klättrande...


Och här var hela familjen samlad!


Dukat för filmkväll; laptopen på en stor kastrull och soffan fylld med kuddar & täcke samt den ovärderliga fleecen... ;-)


Sisimiut, nattversionen. Just denna natt utan norrsken dock, pga det starka månskenet.

måndag, mars 24, 2008

Innan Holsteinsborg blev Sisimiut



Tiden springer iväg, och vips är vi på väg hemmåt igen, Aaju & jag. Fast ja, jag ska väl inte ta ut sorgen i förskott, det är ju först på onsdag vi åker.

Holger, ja han blir kvar i Sisimiut i ytterligare 3 veckor efter att vi har åkt. Det är inte utan att vi andra är lite avundsjuka, väl vetande att det nog dock kommer att bli lite jobbigt tomt för honom när vi väl gett oss av. Men å andra sidan; han får vara kvar i Sisimiut – staden där vi njutit av allt den har att erbjuda i stora drag.


Innan vi beger oss söderut igen tänkte jag dock det kanske vore på tiden att berätta lite mer om vår semesterstad Sisimiuts historia och ta med er på en tur til den gamla stadsdelen och dess fina hus. So here goes...:

Olika inuitgrupper har bott i området omkring Sisimiut i minst 4500 år. Som på de flesta ställen här i landet har man livnärt sig närmast uteslutande på jakt. Allra främst säl, men även val och ren, som det finns rikligt av i området än idag. I modern tid har också myskoxe blivit ett eftertraktat byte *), liksom fisket är en enormt viktig inkomstkälla.

Danskarnas kolonialisering av Grönland började så smått när den norske prästen Hans Egede (Norge var danskt på den tiden, därför benämns Egede oftast som dansk) 1721 bosatte sig i området omkring dagens Nuuk. Efter några försök fick man tillslut, 1756, också byggt en inhandlingsplats än längre mot norr.

Denna inhandlingsplats skulle användast till att köpa varor som späck, skin, hajlever och saltad fisk från lokalbefolkningen. Platsen man valde, en plats där holländska valjägare tidigare hållt till, döpte man till Holsteinsborg. Det tog dock bara 3 år innan man beslöt sig för att välja en bättre plats, Asummiut/Sydbay, där man byggde ett missionshus.

Ytterligare 5 år senare, 1764, flyttade man ännu en gång, då till det som i dag kallas Sisimiut. Ett par år senare flyttade man även missionshuset till denna plats. Det danska namnet, Holsteinsborg, följde dock med också den nya platsen i många år, och fortfarande idag är det några danskar som envetnas om att använda det gamla namnet som klingar av kolonitid.



Det gamla missionshuset, som bygt i 1759 blev flyttat till Sisimiut 1767. Här ligger idag Sisimuts Turistkontor.


Berthel-kyrkan, även kallad ”Den blå kyrkan”, är Grönlands äldsta bevarade kyrka. Den invigdes 1775, två år efter att man började bygga den. Nu används den till undervisning av konfirmander.



Stadens museum har utställningar i de flesta av den gamla stadsdelens hus, dock inte i de två kyrkorna.


Sisimiut är en fisk- och valfångarstad som heter duga, och som alla sådana städer har man sin egna port gjord av käkben från en val.


Sisimiuts äldsta hus, passande kallat ”Gammalhuset”, bygdes i Asummiut/Sydbay år 1756, men flyttades till sin nuvarande plats 1764. Här bodde boplatsens danske så kallade kolonibestyrer, alltså han som bestämde på platsen. Sådana personer, utsända av danska staten, hade man i alla de grönländska städerna helt till inte för så många år sedan.


Sisimiuts nya kyrka bygdes 1926 och blev utbygd i mitten av 1980-talet, för at rymma alla dem som ville gå i kyrkan i den snabbt växande staden. Sedan 1960-talet har Sisimiuts invånareantal nämligen nästan 3-dubblats.


Man har i Grönland aldrig bott i igloos mer än när man varit ute på långa jaktturer eller blivit överrumplade av oväder. Istället bodde man i hus av torv och sten som detta. Fönster fick man innan modern tid, genom att behandla magsäckar från säl. Detta är dock en rekonstruktion av ett modernare torvhus, med både glasfönster och ”riktigt” tak. Såhär bodde många under 1900-talets första hälft.



*) Det finns rikligt av myskoxar i området omkring den tillhörande bygden tillika tidigare militärbasen Kangerlussuaq.

lördag, mars 22, 2008

Fredagstema: IKEA, som grönlandssvensk

Hmm... Det blev minst sagt ett lite sent fredagstemainlägg denna veckan. För idag är det ju lördag! Jag skrev dock inlägget nedan igår, men på kvällen när jag skulle knalla mig till Holgers jobb för att få det publicerat så fick jag plötsligt rejäl huvudvärk. Har nästan aldrig varit med om liknande, men efter ett par timmars sömn kändes det mycket bättre. Då var det dock alltför sent att knalla till skolan, så... :-)

Denna fredags tema bland oss bloggare var hur som helst IKEA. Då vi i Grönland inte har någon IKEA har jag inte utvecklat något speciellt förhållande till denna kedja som för så många utomlandssvenskar är en svensk oas. Detta då man i IKEAs lilla ”mataffär” (finns i de flesta IKEAer utanför Sverige) kan köpa pepparkakor, Marabou choklad och kanske en och annan burk sill osv, för att inte förglömma möbler och annat som för tankarna till hemlandet.

Under min tid boende i ”Grönlandskoloni” i Danmark (även känt som 1.5 år boende med min grönländsk-svenska lilla familj i Odense, Fyn, i vanligt studentrum följt av studentlägenhet, men med idel grönländskt umgänge), då var jag mig dock ofta en liten tur till IKEA där.

Det var i och för sig, och jag ljuger inte utan det är officiell fakta, världens minsta IKEA! Inte mycket större än en vanlig mataffär typ, så urvalet var långt ifrån stort, tyvär. Trots det fick vi allt tag på en del. Som boende i Danmark var jag dock inte speciellt törstande efter svenska produkter (utöver gräddfil samt god senap och taco-krydda). Det vi, som studerande och nyblivna föräldrar i ett nytt land med en tom lägenhet, istället var ute efter var billiga saker. Och då är ju IKEA platsen att gå till.



Jag var lite stor ett tag, när vi bodde i Odense. Detta foto är från augusti 2004, 7 månader efter flytten och någon månad innan 2 blev till 3... ;-)

Här i Grönland är det inte mycket man kan beskylla för att vara billigt. Och deffinitivt inte möbler. Och ett brett urval kan man väl inte heller säga att det är. (Mer om möbelinköp i Nuuk/Grönland kan ni läsa i
detta gamla inlägg).


Sisimiuts enda möbelaffär. I Nuuk har vi två; båda i denna storlek.

Som svensk här i landet har dock livet underlättats en del i och med att de skandinaviska matvarukedjorna gick samman under namnet COOP. Även om grönländska Brugsen inte alls ägs av danska Brugsen, som var med och ”bildade” COOP, så får Brugsen här nämligen in en del av deras varor. Så utöver ett begränsat utbud av både Marabou och Malaco, får vi en del tidigare saknade produkter från COOP/X-tra.

Jag har t.ex förr nämt att vi nu fått COOPs makaroner. Vi har också fått X-tras (tyvär färdigskivade) Gouda, som kan vara ett bra alternativ till den danska, smått ”spysmakande” osten vi har här. (Förlåt alla danskar, men er ost smaker verkligen på inget sätt som svensk, så lite svenskproducerad, holländsk Gouda kan vara lyx ibland).

Sedan, när det vankas jul & påsk så har jag också haft tur de senaste par åren, eftersom COOP har fått framställt ett ”standardpaket” av pynt, som säljs i alla ”deras” affärer. Dvs. jag har kunnat få tag på saker som man här (eller i Danmark för den delen) inte alls har någon egentlig tradition för.

Andra kunder har vänt och vridigt och undrat sig över vad man ska använda en porslinskorg med ett hönelock till, medan jag glatt lagt den i kundvagnen för att överraska Aaju med en höna fylld med påskgodis t.ex. Andra traditioner, som dörrkransar till jul, håller också så smått på att sprida sig här i landet just pga Coop. Där ser man; man behöver inte alltid ha en IKEA för att klara sig som utomlandssvensk! *hihi*



Brugsen finns bara i några få av landets städer (i 4-5 av de 17 städerna tror jag). I dessa städer är Brugsen dock typiskt den största affären. Här ses Brugsen i Sisimiut.

torsdag, mars 20, 2008

Skolstaden & grönländsk påsk

Måndag morgon var det återigen jobb som gällde för Holger, liksom tisdag och onsdag. Lite överraskande för mig, då jag trodde mig ha hört att han skulle vara ledig under hela påskveckan, men så var det alltså inte. Nå, nå; så fick ju Aaju & jag i alla fall chansen att besöka honom när arbetsplatsen var full av liv. Alltids något! ;-)

Holger, ja han jobbar ju som lärare, där han undervisar blivande snickare i allt från det rent teoretiska (matte, ritning, hållfasthetslära osv) till det praktiska. Det brukar han så göra i den lilla filialen i Nuuk där han normalt är enda eller en av två lärare.

Nu i två månader är han så uppe på själva ”huvudskolan” där man utbildar inom en hel drös tekniska områden (inom elektronik, VVS, gruvdrift osv). Man har här också en motsvarande naturvetenskaplig gymnasieutbildning. Dessutom utbildar man i samarbete med DTU (Danmarks Tekniska Universitet i Köpenhamn) sk arktiska ingenjörer (på civilingenjörsnivå) och huserar en del doktorander på området.



Här ses skolan; den stora blå byggnaden som man nästan bara ser gavlen av pga snön, samt den stora nybyggnaden man är igång med bakom den blå.


Det mesta av skolan består av helt vanliga, helt ”ofarliga” klassrum, men Aaju tyckte nog ändå det var rätt kul att gå runt med denna skyddshjälm. Och ja, i kombination med mockasiner; visst är det snyggt?! *hihi*


På skolan har man också en stor sten- och fosilsamling. I Grönland, som har världens äldsta berggrund, finns massor av olika bergarter och mineraler. I allt finns omkring 500 av jordens ca 3500 kända mineraler här i landet, varav 60 av dem först upptäcktes här. Det var även inne i Nuuks stora fjordsystem som den grönländske geologen Minik Rosing fann världens hittills äldsta tecken på liv!


”Dax att bege sig in mot stan för en eftermiddagsfika innan den annalkande snöstormen är över oss”, tänkte vi. Vi hann dock inte helt hem efteråt, men lite snö skadar ju sällan... *hihi*

Sisimiut är inte bara en stad med mycket gå-på-mod och företagsamhet samt en stor fiskeindustri och goda fiskevatten. Det är också en riktig skolstad (i grönländska mått mätt). Det är ingen universitetsstad, då landets enda lilla universitet ligger i huvudstaden Nuuk, men många andra skolor ligger här.

Utöver Holgers tekniska skola, Sanaartornermik Ilinniarfik, ligger nämligen också Språkskolan här, samt en kulturell folkhögskola (Knud Rasmussens Högskola) för att främma det traditionella, kvinnliga handarbetet.

Hundravis av elever från landets alla hörn (samt en del från Danmark och Island pga arktis ingenjörsutildningen) passerar därför förbi denna stad varje år, vilket gör att det händer mycket här i staden, trots att den i storlek ju bara är 1/3 av huvudstaden Nuuk. (Och ja, typ 1/100 av Göteborg, bara för att ta ett exempel... *hihi*)

-----------------------------------------------

Idag är det förresten skärtorsdag. Det innebär helgdag här i Grönland och det mesta är stängt. Ja, man har alltså en 5 dagar lång påskledighet här, vilket ju är lyx.

Påsk i Grönland är i övrigt långt mer en kristen helg än i Sverige. I affärerna har chokladäggen i och för sig också trängt sig in, med med mina västsvenska ögon; som är vana med både stor påskbrasa, fyrverkerier, påskris, godisägg/hönor åt barnen och så klart påskkärringar och handmålade ägg, ja så är det inte mycket att hämta här inte.

På dagis och skolor får barnen faktiskt göra lite påskpynt. I affärerna är det dock max servetter med kycklingar på, några gula ljus och kanske en kanin eller två som kan hittas. Påskledigheten används sedan av grönländarna främst till att vara utomhus, i naturen. På söndagen, påskdagen, går sedan många i kyrkan och det äts en lite finare familjemiddag. Ofta någon typ av fågel. Och det var det.

Vi, ja vi är ju på semester och har inte de stora påskfirarplanerna i år. Annars brukar vi på påskafton bjuda några vänner på stort, svenskt påskbord med allt vad det innebär och Aaju brukar inom hemmets fyra väggar få vara landets enda påskkärring. Så blir det nog inte i år, men vi får nog kul ändå! :-)

Till er alla:


Förresten bloggare; ni har väl inte glömt morgondagens fredagstema?! :-)

måndag, mars 17, 2008

Sisimiut i vinterskrud – ett grönländskt äventyr

Så var vi framme i Sisimiut, Aaju & jag.

Det blev en tidig morgon i lördags. Vi skulle vara på flygplatsen redan kl 06.30, men vi hade ändå turen med oss och slapp att sitta där och hänga efter incheckningen, eftersom vi kom med ett än tidigare flyg än planerat.

Det blev en totalt turbulensfri flygning, vilket är ovanligt i Grönland. Specielt när man ska till Sisimiut, där de små Dash-7-planen alltid tycks kastas runt av vindarna vid den lite felaktigt placerade flygplatsen. Men inte ett endaste litet hopp blev det, vilket var tur, då jag numera tyvär lätt blir lite åksjuk...

Väl på marken igen stod en glad Holger där och väntade, varpå det följde en helg med massor av utetid; njutande av solen, och hemmaslappartid; njutande av bara att vara. Ibland är det bara SÅ skönt att inte göra någonting, att verkligen inte ha något som MÅSTE göras.

Jag har ju varit här i staden förr, och jag visste vad som väntade mig. Ja, nästan. För jag hade aldrig förr varit här vintertid. Och det charmiga lilla staden (5400 invånare) med dess underbara omgivande natur, visade sig vara t.o.m än charmigare täckt i snö. Det tog mig inte långa stunden att konstatera att Sisimiut verkligen är staden man vill bo i, om man har familj och ska bo i Grönland (om man absolut inte ska ha isberg runt knutarna, för sådana är nämligen ovanliga här)!

Ja, varoutbudet i landets näststörsta stad är minst sagt begränsat – till gårdagens hembakade pizza fick jag inte tag på en endaste liten grönsak – men annars är det mesta bättre här än i huvudstaden Nuuk.

Om möjligt är tempot än lugnare, naturen ligger otroligt nog än närmare inpå och folk är lite mer initiativtagandet och påhittiga. Och det jag förälskade mig allra mest i, var den om sommaren så vackra sjön, som nu om vintern var förvandlad till en enda stor lekplats, mitt inne i staden!

Ute i fjällen, strax utanför staden, har man en riktig slalombacke med lift, men här inte i staden, vid sjön låg en minivariant. Gratis för vem som helst att använda. För oss pulkaåkare var dessutom backen gigantisk, och man fick upp rejält med fart, så man åkte långt ut över den frusna sjön. Där gick det långa, fina och välanvända skidspår, snöscootrarna, som det vimlar av här – alla tycks ha en – susade förbi, liksom de otaliga hundslädarna lastade med familjer på väg till eller från fjällen, med picknickkorgar och snowbords.

Det nyöppnade kulturhuset Taseralik (öppnades 1:e mars i år med min gamla chef från då jag jobbade på kulturhuset i Nuuk – Katuaq – som chef) ligger oxå vid sjöns strand och erbjuder en värmande kopp choklad och vacker utsikt över fjällen och alla aktiviteterna omkring sjön. Inte för att värmen behövdes just igår. De sedvanliga -15 til -20 graderna utanför hade nämligen försvunnit och ersatts av -1 C och värmande vårsol. Lyx, lyx!

Jag kommer deffinitivt skriva mer om staden och våra göromål här, men detta får räcka för nu. Men innan jag slutar; här är några foton av det jag beskrivit så långt... :-)



Vi bor i Holgers tjänstebostad – en 3-rums lägenhet med kök och vardagsrum i ett. Fullt möblerad, men med ett kanske något sparsamt utrustat kök... ;-)


Hade vi bott på 2:a våningen hade detta varit vår utsikt. Nu ser vi något fler tak och mindre hav.


Aaju skaffade sig snabbt nya vänner. Hundvalparnas vuxna rasfränder passar vi oss dock lite för.


Far och son på tur genom staden.


Spejdersjön, mitt inne i Sisimiut, i september månad (2006).


Spejdersjön i mars (2008): Minilift, start för flera olika skidspår, samt autobahn för hunslädar och snöscootrar.


Se upp i backen!


Kanske ni inte kunde se oss på förra fotot, men här är vi alltså! :-)


Naturen betyder allt för grönländarna och att dra ut på familjeutflykter som dessa, ut i fjällen, är vardagsmat här.


Ännu en av otaliga slädar som passerade förbi under vår tid på sjön.



Och det nya kulturhuset...


...som ser ut såhär inifrån.


Och som sagt; slädhundar ser man ÖVERALLT. :-)

fredag, mars 14, 2008

Fredagstema: Förändring

Ja, nu har jag babblat på i några ganska långa inlägg senaste tiden, så jag tänkte försöka fatta mig lite kortare i dagens fredagstema. Och samtidigt slänga in en rekomendation; har ni bara tid att läsa ett av mina inlägg idag, så läs hellre gårdagens. Om ni inte redan läst det, vill säga. Det var mycket intressantare... *hihi*

Visa och berätta omkring temat förändring var det.. Ja, jag hade ju kunnat berätta om då jag renoverade det gamla huset som står hemma på min pappas tomt, eller visa förr och nu kort på mig själv (spooky), eller visa hur denna staden fullkommligt exploderat med nya hus och helt nya stadsdelar sedan jag kom hit första gången för 7 år sedan, osv. osv.

Förändring mycket närmare inpå är dock detta:


Idag vaknade jag upp för att gå på jobbet. Imorgon kommer jag att vakna upp och vara på semester. Förändring.


Idag kommer jag att somna hemma i lägenheten i Nuuk. Imorgon,
om vädrets makter vill det, kommer jag somna i sängen i Holgers tillfälliga tjänstebostad i Sisimiut. Förändring.


Fram till idag har jag under mina besök bara upplevt Sisimiut med barmark. Imorgon, om vädrets makter vill det, kommer jag att se det i sin vinterskrud. Förändring.


Idag är jag ensam med det dagliga ansvaret för lillkrabaten. Imorgon, om vädrets makter vill det, kommer vi återigen vara två. Förändring. (Detta foto är föresten på temat ”Gårdagens Aaju”. Grabben var säker på att det var ett par glasögon han hittat. Mamma var dock ganska överbevisad om att det var en kikare. *hihi*)

Ja, det är massor som kommer att förändras. Plötligt kommer jag att befinna mig norr om polcirkeln, vara omringad av ylande & gnyende slädhundar (grönländska slädhundar kan inte skälla, som ni kanske minns från ett
tidigare inlägg) och jag kommer att behöva laga mat med bara 4 olika kryddor – bara en sådan sak... *hihi*


En större, mer negativ förändring är dock att jag idag har obegränsad tillgång till internet, både där hemma och på jobbet. Imorgon, om vädrets makter vill det, kommer jag bara komma åt nätet genom att snika till mig det på Holgers jobb. Förändring. :-(

Jag kommer att ha datorn & kameran med mig, så jag ska nog skriva och troligtvis få det publicerat också utan problem, men tyvär blir det nog inte så mycket tid till läsande av andras bloggar samt läsande & skrivande av mails och bloggkommentarer. Men vi kommer ju hem igen. Den 26:e mars, om vädrets makter vill det vill säga... :-)



I dagens tidning kunde man förresten se följande; en artikel om landets dagispersonals diverse krav och ett foto av när Aaju är ute och går en tur med sitt dagis (inklusive de 3 "superbraiga" dagisfröknarna som vi är så glada för). Fotot är nog från ca oktober, då Aaju fortfarande har sin höstoverall & mössa på. :-)

torsdag, mars 13, 2008

Turen går till Diskobukten

Så var det dax för del 2 i följetongen om Grönlands lansdelar. Sist gång var det Nordgrönland, ett av de minst utvecklade områdena i landet. Nu blir det så Diskobukten som gäller. Diskobukten som egentligen är en del av det som här i landet kallas Nordgrönland.


Min egna översättelse och tillpassning av kartan från http://www.greenland.com/. Klicka på kartan för att se den i större format. (PS: Sorry igen, för att jag råkade kapa av lite av sydspetsen och stava Disko med c (vilket det stavas med på engelska, men inte på svenska)... :-) )

Det är förresten denna region som Holger kommer ifrån. Hans föräldrar är, som jag skrev i mitt förra ”regionsinlägg”, födda än längre mot norr, men Holger är född och uppvuxen i den lilla bygden Oqaatsut (Rodebay) strax norr om Diskobuktens ”regionshuvudstad” Ilulissat. Och de flesta av dem han känner i sin familj bor också där, antingen i bygden eller i staden.


Oqaatsuts lilla hamn i början av november månad (2005). Turligt nog ligger hamnen inne i en beskyddande bukt, så isbergen finner sällan vägen här in, men det kan som synes vara nog så svårt att komma in i hamn ändå. Dessutom kan isberg ”komma på” att blockera vägen ut ur bukten vilket kan stänga inne bygdens befolkning i flera dagar.


Diskobukten är ett av de riktiga ”tursistparadisen” i Grönland. Det är nämligen här, ordagrant bara ett stenkast från nämda staden Ilulissat, som man hittar den av UNESCO världsnaturarvsmärkta Ilulissat Isfjord. Här pressas gigantiska & fantasieggande isberg ut i själva Diskobukten. Isbergen kan ibland vara över 100 meter höga över vattenytan och ha en bredd mätt i kilometer. Och då ska man komma ihåg att det bara är ner till 1/10 av isberget som ligger över vattenytan. Bara i Antarktis finns det fler och större isberg.


Utkanten av Ilulissat Isfjord, sett från den gamla boplatsen Sermermiut. Här har man gjort många arkeologiska fynd som berättat mycket om inuiternas historia & kultur.

Ilulissat, som är landets 3:e största stad med ca 4500 invånare (som ett vanligt litet samhälle i Sverige med andra ord...), är dock långt ifrån ända stället i Grönland med isberg. Isberg finns längstmed det mesta av kusten, bara av olika storlekar. I hela Diskobuktsregionen är det dock STORA isberg som gäller.




I regionen, där man genom historien främst livnärt sig på sälfångst och numera även fiske, ligger städerna och de små bygderna hyffsat tätt. Det gör det lätt för turisterna att resa runt. På så vis kan man både få uppleva det grönländska "stadslivet" och det än mycket mer lugna och naturnära bygdelivet.


Egenhändigt gjord karta över ”städerna” i Diskobukten. Den stora ön i mitten heter logiskt nog Disko. Regionens 19 bygder, med typiskt 40-300 invånare var, visas inte på kartan.



Aasiaat (ca. 2800 invånare) ligger vid den stora buktens mynning. Är det oväder rullar det som oftast in om kvällen, så att det är soligt och fint på dagarna. I Nuuk, där vi bor, är det snarare tvärtom (fint under kväll-natt-morgon, dåligt på dagen). När det är dåligt väder vill säga...


Den enda staden på ön Disko är Qeqertarsuaq, med knappt 1000 invånare (alltså som ett litet svenskt samhälle).



Staden Uummannaq (ca 1350 invånare) känns igen på det stora fjället som dramatiskt tornar upp sig precis bakom själva staden.


I Diskobukten finns det gott om historiska efterlämningar både från gamla inuitkulturer och från de europeiska valjägare och kolonisatörer etc. I varje stad finns det minst ett litet museum.


I huset som huserar Ilulissat Museum föddes äventyraren & polarforskaren Knud Rasmussen (1879-1933). På väggen ses tre stora sälskinn, och i gräset ligger en traditionell kajak bland annat.

I Diskobukten finns det också goda möjligheter för att vandra samt att skåda djurlivet, som främst finns i havet, i form av sälar och stora valar bl.a. Diskoön bjuder också på en natur som är mycket speciell och lite annorlunda från resten av Diskobukten och Grönland.


Igen, den lilla staden Qeqertarsuaq på Diskoön.

Den ganska välutvecklade turismen gör att det finns ett stort antal guidade turistturer som man kan delta i; både för den äventyrslystne och den mer försiktige, till fots, med båt, bil, slädhund eller helikopter. De flesta turer kan man ta året runt, men slädhundssäsongen är främst under perioden november/december-april/maj, även om den som vill offra några extra kronor också har möjlighet för att ta slädhundsturer på inlandsisen om sommaren.


Det finns tusenvis av flitiga slädhundar i Grönland, och inte minst här i Diskobukten. Här ses en söt hundvalp i staden Qasigiannguit. Hur söta de än är, ska man dock inte förväxla dem med sällskapshundar. Dessa hundar är arbetshundar helt ut i svanstipparna!


Diskobukten i "Packat & Klart"

Efter tips från mina kära läsare, såg jag förresten ett inslag på nätet från tisdagens (11/3) Packat & Klart (SVT’s reseprogramslångkörare ni vet ;-) ), som just handlade om Ilulissat, isen och bygden Ilimanaq, strax söder om Ilulissat (en bygd med 85 invånare, och därmed ca dubbelt så stor som ”Holgers bygd”).

Det var faktiskt ett riktigt bra inslag, som visar hur naturen, samt städerna och bygderna ofta ser ut här i landet. Det var så klart, som alltid, en par faktafel som får mig (och bara mig) att reagera. Som att rådjurskött hör till en av det grönländska kökets specialiteter. Öhh.... Det lever inte ens rådjur här och jag har aldrig någonsin, någonsin, någonsin sett rådjurskött varken i affären eller på restaurang. Däremot finns det mycket ren, som på danska heter rensdyr; något som nog förvirrat den svenska reportern lite. *hihi*

Men dessa små fel är inget som stör och jag tycker ändå att ni ska se inslaget. Klicka er bara in på: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1082976 (Programmet ligger nog bara där i några veckor framöver, så läser ni detta inlägg långt senare, så fungerar nog inte länken tyvär.)

(Ska ni titta så borde ni nog också få veta att vad guiden Malik menar där i början av inslaget, med att isen har försvunnit: Han menar nämligen inte, som man tror om man bara ser själva inslaget, att det är is i form av isberg eller isklumpar från glaciärisarna (alltså av sötvatten) som försvunnit. Utan det är heltäckande, havsis (alltså fruset, salt havsvatten) som man kan köra med hundslädar ovanpå han pratar om. Reportaget gjordes i somras, och då hade det varit ett par vintrar Med ytterst lite havsis, men där kan jag ”lugna oroliga tittare”; under denna vinter har det varit massor av havsis längst med hela västra Grönland. :-) )


Yes, detta är fruset hav, med fastfrusna isberg. Ett vintermotiv som fortfarande är ganska så självklart i dessa trakter, men den globala uppvärmningen gör sitt för att ändra på detta. Tittar man noga ser man flera hundslädar inklusive en helt nere i vänstra hörnet), samt en båt, som ligger uppe på själva isen.


Och Holger; vi kommer ju snart, så du får hålla ut. Detta inlägg blev nämligen lite för långt för en "Gårdagens Aaju! ;-)