måndag, november 19, 2007

Om mitt bloggande

Förra veckan blev jag kontaktad av en tjej, Lollo (ja, bara det fina namnet gjorde ju att man ville vara hjälpsam... ;-) ), som håller på med en skoluppsats om varför man bloggar. Hon undrade om jag ville svara på lite frågor om mitt bloggande, vilket jag såklart gärna hjälpte henne med. Skickade svaret till henne via mail alldeles nyss, och tänkte; kanske är det några av mina bloggläsare som också skulle vara intresserade att läsa. Eller kanske hjälpa Lollo med hennes arbete och själva svara...?! ;-)

1. Vad handlar din blogg om?

Om min och delvis min pojkväns & sons vardag. Utifrån vardagshändelser skriver jag dessutom en hel del om Grönland, landet där vi bor. Om samhället, kulturen och naturen samt skillnader och likheter med tidigare kolonimakten Danmark osv. Det blir även en del blogginlägg om hur det är att vara utomlandssvensk.

2. Hur länge har du bloggat?
Sedan januari 2005. Först som en blogg till familj & vänner, fram till i juli 2007, då jag började skriva mer för alla möjliga läsare.


3. Vad var det som fick dig att börja blogga?
Jag började mitt skrivande på nätet som ett sätt att hålla kontakt med familj & vänner i Sverige, samt som ett tidsfördriv när jag, boende i Danmark följt av Grönland, gick mammaledig år 2004-05. Den gången programmerade jag själv i html, och det var väl ett sätt att hålla igång hjärnan och teknikintresset mellan alla bäbisbestyr som jag kände mig lite smått främmande inför.
Jag älskar verkligen att skriva, så jag hade troligtvis börjat blogga även om jag bott i Sverige, men då hade jag troligtvis redan från början valt en bredare publik än familjen & vännerna. Och kanske hade jag skrivit lite mindre om konkreta vardagshändelser, och mer tankar & funderingar istället. Idag är dock min primära målgrupp min pappa, som ju ska kunna följa med i vår vardag, både i text och bild, så därför är upplägget som det är och det är jag ju också nöjd med.


4. Ungefär hur många besökare har du per dag? (om du kan se det)
Omkring 60-70 unika besökare per dag och stigande.


5. Vad betyder bloggandet för dig?
Bloggandet är en naturlig del av min vardag, och jag skulle lätt kunna skriva 10 långa inlägg om dagen om jag bara hade tid till det och visste att mina läsare inte skulle bli överbelamrade av för många långa texter. Nästan vart jag än går och vad jag än gör tänker jag på möjliga blogginlägg, men jag är inte så strukturerad att jag skriver ner mina idéer. När jag väl bloggar så handlar det helt enkelt bara om det som precis då och där dyker upp i mitt huvud.
Kontakten med mina läsare, vars eventuella bloggar jag också läser, betyder en hel del. Viktiga är så klart mina läsande vänner & familjen, som dock inte är de flitigaste till att kommentera (hmm... *hihi*). Viktiga är också kontakt med andra personer som visar ett stort intresse för det man skriver och som många gånger är lite i samma situation som en själv på något sätt. Om det så är gemensamma hobbys, familjesituation eller just det att vi är utomlandssvenskar. Jag skulle aldrig komma på tanken att som boende i utlandet söka efter svenska vänner på plats, men samtidigt så har det med åren ändå växt fram ett behov för att ibland får möjlighet att se och prata om den plats man bor, utifrån ett svenskt perspektiv. Man har också en hel del andra ”minnen & saknader” som man i vardagen inte har någon att prata med om, varken där man nu bor eller med dem som är kvar i Sverige, eftersom de inte har samma behov för att prata om dessa ting. *) Det behovet får jag så uppfyllt genom mitt bloggande och kontakter det har givit mig.

6. Har du någon gång haft uppehåll i bloggandet eller funderat på att sluta?
Jag har inte haft något längre uppehåll, mer än dagar när jag bara inte haft tid att skriva, samt när jag varit på resande fot i områden utan Internet. Men då brukar jag skriva, för hand eller på dator, som jag sedan publicerar när jag återigen kommit online.
En gång har jag funderat på att sluta. Det var när ett av mina inlägg helt missförstods och några trodde jag anklagade dem för att jag hade fått för lite i arv. Då kände jag mig enormt tömd på energi. Jag ville bara skrota hela bloggen. Det hela var dock ett enda stort missförstånd, pga av mitt lite väl snäva, menat humoristiska, sätt att formulera mig på. Jag nämde också t.ex en specifik sak jag fått, men det var bara för att jag var så otroligt glad för just den saken. Och inte för att jag inte fick något annat, för det fick jag ju så klart. Jag har aldrig använt min blogg till att utlämna andra och kände mig enormt sårad av att någon trodde jag hade gjort det. Sepciellt i den situationen, då jag på bara några veckors tid hade förlorat både min mamma och mormor. Men världen snurrar vidare, så ingen idé att vara långsynt, därför skrivs det på som aldrig förr...


*) Något så simpelt som att prata om Arne Weise och Kalle Ankas Jul tex, eller hur mycket man saknar Snabbmakaroner. Det låter kanske dumt, men det är verkligen toppen. Som utomlandssvensk så känner man ju i vardagen av att man aldrig riktigt helt passar in. Då är de där små ”debatterna” via bloggens kommentarfunktion oväderliga. Här i Grönland är det ju ingen som förstår vad man pratar om, eller varför min son hade en filt i barnvagnen med ett spöke (Spöket Laban) på och varför i hela fridens namn jag får (Slotts) senap sänt med posten från Sverige…! :-)

Var det någon som sa omväxlande..?

Inlägg nr 3 för dagen...
I rest my case. Jag kan helt enkelt inte spå väder. Eller ja, vem kan egentligen, när det är Grönland vi talar om?! Fotot är taget kl 10:45:46, från mitt kontorsfönster, på den samma rondell som fotona i förra inlägget. Är det någon av er som ser den??!
För 3 kvart sedan var det alltså sol och blå himmel...!

Omväxlande väder

Det verkar bli många inlägg idag. Men kan ju inte annat än att även publicera detta; om utsikten från mitt kontor.

Fotot nedan, från kl 9.38:00 representerar hyffsat bra morgonens utsikt, undantaget så klart att det var mörkare när jag kom på jobbet kl 7.30 och trots att det, även efter att lite av ljuset kom, långa stunder under morgonen var helt omöjligt att överhuvudtaget skönja vägen man här ser på fotot.




Jag hann dock inte så mycket mer än lägga ner kameran och säga god morgon till min alltid smått sena chef, innan jag kl 9:42:58 kunde ta detta foto. Alltså inte ens fullt 5 minuter efter det förra fotot. (Det gula lilla ”ufot” ni ser i toppen av fotot är kontorsljuset som reflekerar sig i fönsterrutan. *Hihi* I övrigt är färgåtergivelsen hyffsat perfekt.)



Kl 10:01:00, 18 minuter senare, tog jag sedan detta foto. Från samma plats. (Och samma här; de två lite ovala prickarna i himlen är lamporna på kontoret... :-) )



Även om blåsten håller i sig, så ser det onekligen ut som om det kan bli en riktigt ljus & fin vinterdag idag trots allt! Och ja, jag har väl sagt det förr: Vädret i Arktis ändrar sig alltså SNABBT! :-)

Vendetta, mangos och återställandet av ordningen

Efter en dag som vi spenderade i badhuset, plaskande i det varma vattnet, tittande ut på det skummande havet och de snöfläckiga fjällen genom gigantiska panoramafönster. Efter en sådan dag följde en kväll, då Holger och jag, i sällskap av 10 stearinljus – vi tänder alltid 9-10 stearinljus i vardagsrummet när det vankas filmkväll eller besök – tittade på filmen ”V for Vendetta”.

Filmen om ett framtidens England som ligger i en kall och hård diktators händer, har redan 1,5 år på nacken, men vi såg den alltså först igår. Jag måste erkänna att jag inte heller har läst serieromanen som den bygger på, men det hindrade mig inte från att tycka att det var ganska bra söndagsunderhållning (eller kanske rent av var det därför jag tyckte det – eftersom jag inte märkte något av alla de små förändringar som måste till i manuset, när man omvandlar en bok till film..?!).

Bra filmat, med bra ljussättning och ytterst trovärdigt skådespeleri av Natalie Portman är några av filmens starka sidor. Och med tanke på världens politiska läge, är den ju också lite kontroversiell på något sätt, och på ett eller annat plan därför också tankeväckande.

Kvällen bjöd även Holger på hans livs första mango. Ja, frukten..! Efter lite besvär att komma åt själva köttet, klurade han dock ut det, och visst tyckte han det smakade gott. Det blir garanterat ett ”reprisinköp” om han får bestämma tror jag. Själv är jag bara evigt tacksam för att våra två större mataffärer här i stan startat lite smått krig om vem som har de största frukt- och gröntdiskarna. För bara några år sedan var en mango omöjligt att hitta här, men alltså inte längre. Även om man så klart inte kan vara säker på att de har det, från gång till gång.

Tillsist spenderades söndagskvällen åt att se hur staden återigen kläddes i vitt, efter ett knasigt dygn av nästan barmark. Snön virvlade ner i de till natten något mer humana vindarna omkring 15 m/s och temperaturen sjönk ner till mer normala -5 C. Därmed inte sagt att det är det vakraste av väder. Det handlar alltså fortfarande om kraftiga vindar, sikten är begränsad pga snön och ja, jag är strålande glad för att jag slapp att gå till jobbet denna morgon, utan istället kunde sitta i en varm bil, innan rusningstrafikens kökaos.

God morgon på er alla! :-)


V for Vendetta-bilden är från
http://www.moviezoo.dk/ och mangofotot från http://www.marions-kochbuch.de/.

söndag, november 18, 2007

Vardagens små överraskningar

Aaju tycker verkligen inte om ljudet av damsugaren, men det är nog så intressant att vara med och damsuga. Speciellt bakom soffan, för vem vet vad som gömmer sig där? Ett och annat popcorn och om man har tur kanske också någon bortglömd gammal byggkloss eller nått… :-)

Värmebölja, orkan & blå isberg

Vädret spelar oss ett litet spratt vill jag lova. I flera veckor har vi haft omkring minus 5-10 C. Senaste dagarna har dock dagstemperaturerna snarare varit omkring 0 till -2 C, för att plötsligt igår eftermiddag, på mindre än 2 timmar, stiga till 11 C. Ja, det steg till 11 grader. Plus! 100% isbana var återigen ett faktum. Vet inte om jag någonsin kanat runt så mycket (utan att ramla, väl att märka :-) ).

Och med temperaturen kom så klart vindarna. Klockan 14 igår blåste det ynka 1,7 m/s. En timma senare, var vinden uppe i 15,3 m/s och stigande! Sedan dess har vi levt med vindar mellan 25-32 m/s och konstanta vindbyar som kommer upp på över 42 m/s.

Som jämförelse kan sägas att den internationella gränsen för storm går vid 24,5 m/s och orkan vid 32,7 m/s. Och våra vindar kan lätt mäta sig med både de i Sverige numera historiska stormarna/orkanerna Gudrun (januari 2005, högsta mätta vindstöt 42 m/s) och Per (januari 2007, högsta mätta vindstöt 40 m/s), med enda skillnaden att här är det ingen som direkt lyfter på ögonbrynen. Det är galet vad det blåser, men om någon vecka eller två har alla glömt allt om det. Inte ens säkert att man ens nämner det i ett samtal, även om stormen dundrar på utanför fönstret.

Men visst ser det tråkigt snölöst ut nu, efter snart ett dygn? Grått och trist. *snyft*




Innan stormen riktigt träffade oss, fick jag dock tagit dessa foton, av ett blått isberg på besök, sett från ett par olika vinklar.




De är lite som isbergens svarta får (tillsammand med de helt genomskinliga). Man ser dem rätt som det är, men de vita är ändå de dominerande. Isberg består nästan uteslutande av ihoppressad snö, vilket ger is med mycket luftbubblor. Det är dessa bubblor som ger isen dess vita färg. Är det inte så många luftbubblor får isberget en blå och ibland närmast svart färg.

Man ser dock ofta vita isberg med blå ränder. Detta kommer sig av att det runnit smältvatten genom isen, som sedan fryst. Denna is innehåller alltså inte så mycket luft, och det ger ett blått sken.

lördag, november 17, 2007

En betongkloss i närbild

Jag har skrivit många gånger om bostadsmarknaden här i stan genom åren, och om betonghusen, blocken. Och inte har det varit mycket positivt jag skrivit inte. Och det trots att vi själva har en sk personalbostad i ett av dessa kolonialiseringens sista stående statyer, om än i det nyaste med byggår 1970.

Som jag skrev i juli i år, är de så sakteliga på väg att rivas ner, men det tar sin lilla tid. 1:a klossen (eller snarare kolossen...) revs nu i somras, och vi kunde på vår biltur på ishala gator idag konstatera att de redan hunnit med att bygga 2 respektive 4 våningar av de moderna lägenhetstornen som ska ta dess plats.

Jag längtar enormt mycket till att det blir vårt hus tur, men med enorm
bostadsbrist och begränsat med arbetskraft så kommer nog vi för länge sedan hunnit flytta vidare innan vårt hus ersätts av något nytt. Staden i övrigt är trots allt fylld av nybyggda hus med läckra lägenheter och bostadsrätter (kom ihåg detta när ni ser fotona nedan...!!), som man kanske på något vis kan byta till sig eller köpa. För ett eget enfamiljehus, ja för att kunna köpa även ett smått rivningsklart sådant här i huvudstaden, krävs det en hel del miljoner på fickan, så några sådana planer har iaf inte jag just nu... :-)

Vårt område heter Narsarsuaq (Stora Slätten) och består av 10 exakt likadana betongklossar, omringade av stadens centrum, en skola och vanliga enfamiljeshus. Vi bor i det sista av dem, med den enkla adressen Blok 10, alltså ”Block 10”. Många har bara sådana adresser här i stan; Blok 1, 2, 3 osv. eller Blok A, B, C osv. Vi bor i och för sig på en gata, och har ett gatunummer, men det används inte, utan alla säger bara Blok 10, Blok P och Blok 17 osv.

De legendariska husen på Narsarsuaq är numrerade från 1-10, där just vårt Blok 10 är det hus som vetter bort från centrum och mot fjällen, istället för att ligga intryckt mellan de andra betonghusen. Dessutom bor vi på översta, 4:e våningen. Det ger oss, tillskillnad från de flesta andra av våra ”betonggrannar” en fin utsikt (se bl.a
här).

Av någon anledning så är också vårt och grannblocket, Blok 9, ovanligt lugna. Vi blir nästan aldrig störda av festande och bråkande grannar. Värre är det några block bort, som är ett av stans riktiga bottenområden. Vi lider dock inte något större, mer än av att allt utanför själva lägenheten verkligen inte hör till det fagraste. Husens ägare, Hjemmestyret (alltså staten), har inte sett till sina hus och renoverat dem som de borde, vilket också satt sina spår i husets och övriga stadens invånares behandling av de samma. Tyvärr...


En solig dag i april (2007) visar området fram sin allra bästa sida (här, från vänster, Blok 8 till 1). PS: Klicka på fotona för att se dem i större format. :-)


En gråare dag (oxå detta kort från april 2007) ser vårt hus, Blok 10, mindre trevligt ut. Vi bor på mitten högst upp.


Trappuppgångarnas väggar har fungerat som klotterplank i många år utan att bli ommålade.



Dagens sopskörd var inte så stor, men det är vanligt att man möts av både kasserade tvättmaskiner, trasiga köksstolar och utvälta påsar med hushållssopor i trappuppgången. Och de kan bli liggande dag efter dag. Ibland vecka efter vecka. Urk, urk, urk! Sopnedkastet ligger alltså bara 8 trappsteg bort från detta så typiska sophörn!


Som bilden på ingånen till det oisolerade trapphuset visar, så är det inte överallt som färgen sitter fast som den borde (och detta är långtifrån det värsta exemplet, om man inkluderar alla 10 husen).


Väl inne i lägenheten är det dock inte så hemskt. Många turister och nyanlända, som har kommit in till oss, har blivit rejält överraskade efter att sett utsidan och trapphuset. Fina trägolv i de tre sovrummen och vardagsrummet t.ex. Men de i blocken typiskt svarta (eller i några hus gråa) fönsterkarmarna har vi fått leva med. Att man målar om är inte så populärt hos hyresvärden. (Och ja, det är Aaju som gömmer sig bakom bordet. Kanske vill han inte riktigt kännas vid att han ser på ”Traktor Tom”..?! *Hihi* :-) )


Köket är i originalskick, från år 1970, ja frånsett vår tvättmaskin, kylskåpet utanför fotot (kylskåp ingår förresten inte i hyreslägenheterna här, utan det måste man köpa själv. Spisen följer dock turligtvis med) och några körsbärsfärgade hyllor, som vi själva satt upp. Notera: Det finns ingen fläkt över spisen!! *Saknar, saknar*


Och badrummet; ja litet och inte alltför fagert. Men ska ju inte bo här resten av mitt liv så... ;-)
(Och i normala fall är det ju inte fullt så kalt, då vi så klart har ett duschdrapperi.)

Så har ni sett lite av Nuuk slums utsida. Och insida... :-)

torsdag, november 15, 2007

En kort status

Äventyrsfilmen jag såg på bio igår, Stardust, var riktigt underhållande. På något sätt en knasig blandning av Narnia, Harry Potter, Monty Python och Mel Brooks Robin Hood – Men in Tights...!?! Lägg där till en dundrande, så klart förutsägbar, kärlekshistoria a la ”det var en gång en prinsessa som satt fängslad i ett torn vaktad av en drake” kombinerat med ”vanlig pojke förälskar sig i fin flicka, utan framgång. Möter vanlig flicka, och bla bla bla...”. Trots det senare (vilket iof ju ofta är det vi tittare vill ha; lycklig kärlek med en liten släng av ”vanliga människor som blir till något stort” – den amerikanska drömmen, inget är omöjligt osv... ;-) ), var det en film som jag deffinitivt aldrig riktigt sett förr! Att rekomendera till alla dem som gillar äventyr och iaf något av ja, Narnia, Harry Potter, Monty Pytho och Men in tights... :-)

Och så var det ju valresultaten: Ja kanske har ni hört att den redan innan sittane danska högerregeringen blev sittande för en 3:e period, med ytterligare ett parti, Ny Alliance, som de måste samarbeta med. Som grönländska representanter blev det som väntat två ”röda”, en från Siumut och en från IA. En gammal räv, som säger sig ha slutfört sitt sista val, och en 23-årig nykomling (även om hon redan nu sitter i det grönländska landstinget, altså riksdagen). Det var väl den största signalen som de grönländska väljarna ville ge politikerna: Nu är det alltså dags att satsa på den yngre generationen! Flera av dem med flest röster var under 35 år. Härligt! Och valdeltagandet var även mer än 5 procentenheter större denna gång mot sist, 2005. Dunder!


Bilden har jag fått från Startdusts officiella hemsida.

onsdag, november 14, 2007

Svenske Emil, en ikon i Grönland

Så var det onsdag, dvs det serveras fisk till lunch på jobbet, annonstidningen Nuuk Ugeavis kommer med posten och jag ska för andra veckan i rad hålla vid min nya onsdagstradition; att hålla mig borta från hemmets fyra väggar och gå på bio. Det är också specifikt onsdag den 14:e november 2007, vilket är dagen då det är exakt 100 år sedan Astrid Lindgren föddes.

När man presenterar sig som svensk i utlandet, är det ofta att samtalet leds in på just Astrid Lindgren. Också här i Grönland. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har pratat om Pippi, och kanske framför allt Emil, med grönländare! Emil är det absolute favoriten här i landet, tror jag.

Det ges inte ut så många böcker på grönländska. Landets absolut största förlag,
Atuakkiorfik, ger t.ex ut omkring 20 titlar per år, alla kategorier (läroböcker til skolorna inte medräknat). Antalet människor som talar språket är ju bara någonstans mellan 50-60 000, inklusive de grönländare som bor utanför landets gränser, så marknaden är så klart begränsad. Dessutom blir det läst en del på danska. Trots detta är flera av Astrid Lindgrens böcker översatta – och konstant utlånade från biblioteken med väntlista som följd. Uppdaterat: Vad jag vet så finns det minst en bok om Emil respektive Pippi på grönländska, samt Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Tror det är cirka det. På biblioteket här i stan vimlar det dock också av andra Lindgrensböcker, dock på danska (och ett par andra språk, inklusive svenska och färöiska :-) ).

På den nationella TV-kanalen KNR älskar man också att sända den gamla klassiska TV-serieversionen av Emil-filmerna, varvat med Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Samtliga dubbade till danska, eftersom man inte haft råd till att dubba dem till grönländska själva. *)

Så Astrid och hennes figurer är alltså minst sagt populära här! Med start i dag och resten av veckan, firar därför Grönlands Landsbibliotek här i Nuuk också hennes ”100-årsdag”, vilket man har annonserat massor om. Det hålls bl.a teckningstävling, visas film och man kan på en jukebox höra kortare historier av författaren. Dessutom kommer det just idag att delas ut gratis nallar till besökande barn. De hinner dock säkert ta slut innan Aaju och jag hinner dit, men ändå... :-)

Själv ser jag mest fram emot att Aaju ska bli gammal nog för att jag ska kunna börja läsa ur min arsenal av Astrid Lindgrensböcker: Alla vi barn i Bullerby, Mio min Mio, redan nämda, underdunderbara Bröderna Lejonhjärta. Listan kan göras lång. Min favorit kan väl anses given. Vilken är din?


Bilderna har jag fått från förlaget Atuakkiorfik.


*) Barnprogram på, eller översatta till grönländska är en bristvara. Även för televisionen är budgetten liten, och man har väl inte helt orkat lyfta uppgiften, utan man sänder helt enkelt program man fått rättigheter till från Danmarks Radio (DR). Program som sänds om och om igen. Och det grönländska folket har helt enkelt fått acceptera att de blir sittande och titta på program efter program utan egentligen riktigt förstå någonting. Så alltså också barnen.

tisdag, november 13, 2007

Val även i valfångarnas land


Så var det den stora valdagen (som jag ju oxå skrev om här för 3 veckor sedan). Ja, i Danmark alltså. Men även här i*) Grönland. Av de 179 stolarna i Folketinget (den danska Riksdagen) går nämligen två till grönländska politiker. Med andra ord har det i medierna senaste tiden varit en hel del valsnack - utöver det som visats i de danska TV-nyheterna, som också sänds på grönländsk TV två ggr om dagen. Och runt om på stan hänger plakat med foton av diverse kandidater osv. Fast man har inte dragit igång för fulla muggar, som när det är val till Landstinget (grönländska Riksdagen). Det är STOR skillnad vill jag lova.

Även om det nu bara är två personer härifrån, så ska man dock inte säga att de inte kommer att ha något inflytande. Just i år ser det nämligen ut att bli enormt tätt lopp mellan de två blocken i Danmark. Om opinionsundersökningarna stämmer kan Grönlands och Färöarnas 2 + 2 mandat med andra ord välta lasset än åt det ena hållet, än åt det andra.

Troligtvis får vi en grönländsk representant från det mycket självständighets- och vänsterorienterade partiet Inuit Ataqatigiit (IA). Den andre representanten blir med högst sannolikhet från det socialdemokratiska Siumut, som suttit på makten här i Grönland, ensamma eller i koalition, sedan Hjemmestyret infördes i 1979. Båda dessa partier samarbetar traditionellt med danska Socialistiske Folkeparti (SF - Danmarks vänsterorienterade ”kvinno- och miljöparti”), Enhedslisten (liksom SF bestående av fd kommunister, om man nu får lov att använda så ”grova” ord, och lite av ett miljöparti) och Socialdemokraterna. 2 mandat till det röda blocket alltså. Inte helt överraskande, då Grönland är ett ganska så ”vänsterorienterat” land.

Färöarnas väljare kommer, enligt opinionsundersökningarna, ge ett mandat till färöiska Republikanerna, som även de samarbetar med SF. Deras andra mandat ser ut at gå till Sambandspartiet, som samarbetar med danska Venstre - Danmarks största parti i det borgliga blocket. (Ja, jag vet: Visst är det förvirrande at de heter Venstre, men i själva verket är ett liberalt, högerorienterat parti, samtidigt som partiet Det Radikale Venstre är just vänsterorienterat...?!)

”Kolonimandaten” fördelar sig alltså 3-1 till det röda blocket, men därmed inte sagt att den sittande blå regeringen med Venstre och Konservative kommer att bli tvugna att avgå. Det är många jokrar med i spelet. Utöver koloniernas mandat finns ju också nystartade Ny Alliance, med syrienfödde Naser Khader i spetsen, som inte helt valt sida. Och det nuvarande stödpartiet till regeringen, det invandrarfientliga Dansk Folkeparti, ja de har ju också sitt att säga. Ingen går säker. Spännande blir det...!

Och ska jag rösta? Självklart! Om jag bara hade fått vill säga. Man måste tyvärr vara dansk medborgare för att rösta nämligen, och dansk, ja det har jag ju alls INGEN tanke på att bli, så... :-(

Istället får jag väl njuta lite av utsikten från kontoret...



Detta ser jag när jag sitter här på jobbet och knattrar på tangentobordet.


Och det här. Ja, det är havet man ser (eller snarare fjordmynningen), liksom på det 1:a fotot. :-)


Från jobbets lilla lunchrestaurang har vi denna utsikten. Fjällen tornar upp sig som skjutna ur havet och är alla i dryga 1000-metersklassen. Fjället närmast i bild är Sermitsiaq, vars 1210 meter höga ”sadel” ingår i stadens vapen.



Och ja, jag luras inte. Detta är verkligen vår utsikt från lunchrestaurangen! *hihi* :-)


*) Jag har länge här i bloggen försökt att skriva så som (nästan) alla i Sverige tror att man ska skriva, nämligen på Grönland. Detta stämmer dock inte helt egentligen. Och det skär lite i mitt hjärta varje gång jag pressar in ett på. Det heter ju egentligen i Grönland. Alltså i landet Grönland. Framförallt när vi pratar om samhällsfrågor osv så är det ju i. Pratar man däremot om ön Grönland, så är det ju såklart på. Så vet ni det! Tror jag kommer att införa i här i bloggen framöver. :-)