söndag, augusti 26, 2007

Det blir sällan som man tänkt sig

Denna blogg startades för att handla mer blandat om familjelivet, tankar och om Grönland än min hemsida. Jag skulle skriva mer eller mindre varje dag, och inte alltför långa texter åt gången. Men som saker och ting artat sig så har det inte blivit så. Det kommer att bli så, men inte just nu. Det har helt enkelt varit för mycket som hänt i familjen. Men även om det kan vara svårt att tro nu, kommer vardagen att infinna sig igen. Någon gång i framtiden.

Som planen är nu är det dock ytterligare en resa över Atlanten som gäller, med start imorgon måndag. 5:e för året, 2:a med Aaju som reskamrat. Och vad jag önskar att anledningen var roligare. Det är inte ens två veckor sedan jag kom hem från förra begravningen.

Men ändå skönt att väntan är över. Chanserna att mamma kunde andas själv, efter att respiratorn stängts av, var mer en risk än en chans. Utöver hennes tidigare handikapp hade senaste månadens konstanta kramper orsakat så omfattande skador i hjärnan att livet skulle kännas som ett straff. För vem vill ligga maktlös; blind, döv, stum och utan närminne, på långvården och vänta? Mor har fått sin frid och det är vi nöjda med. Även om högsta önskan är och förblir att allt detta aldrig hade hänt.

Lilla Fågel Blå

Till Lilla Fågel Blå, så underbart söt & rar.

Jag hörde din gamla älsklingssång på radion igår kväll. Det var många år sedan sist. Med sången kom en insikt. Jag viste att det var inatt det skulle ske. Kanske hände det för flera veckor sedan, men det var inatt det ändå skulle bli deffinitivt, oåterkalleligt.

I sorg & saknad vill jag också kunna önska att du kom tillbaks. Men som allt nu artat sig, vill jag inget annat önska dig, än den frid du nu fått. Vi älskar dig för evigt & du vill för alltid finnas i våra hjärtan.

Det kallas himlen och jag
har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över
himlen
så önskar jag att du var här
Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Och jag kan bara säga

Kom tillbaks
Den här världen är så underbar
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar
Och det kunde lika gärna varit jag
Lilla Fågel Blå

Staffan Hellstrand, Regn (1993)

fredag, augusti 24, 2007

Inuiter & samer är också människor

Efter 24 års förberedelser och massiva krav från världens alla ursprungbefolkningar, ser det nu ut som om FNs generalförsamling äntligen kan godkänna en deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter. De ska ta ställning til deklarationen den 13:e september, den kommer dock inte att vara bindande för medlemssländerna. Redan nu ligger det t.ex klart att de flesta afrikanska länderna, USA och Ryssland kommer att rösta nej till förslaget.

Går deklarationen igenom är det dock första gången i historien som ett dokument som erkänner ursprungsbefolkningarna rättigheter blir godkänt. Om än det gått skrämmande lång tid - vi är ju redan en bra bit in i 2000-talet - så är det ett stort steg i rätt riktning! För mig är det ändå en självklarhet att även de; indianer, samer, inuiter och aboriginer osv, ska ha mänskliga rättigheter, som alla vi andra.


ICC’s nya logo
ICC (The Inuit Circumpolar Council) är en organisation som representerar omkring 160.000 inuiter på den internationella, politiska scenen. De har kämpat mycket för att få FN till att godkänna ovan nämda deklaration.

Förra veckans ”reskamrat” (läs inlägg från 14:e augusti) Aqqalu Lynge är ordförande i den grönländska delen av organisationen samt viceordföranden i den internationella. Det är även han som kom med idén om att deras nya logo skulle föreställa en inuitisk trumma, som även symboliserar enighet & tolerans. Läs Aqqalus ord om den långa processen med FN här (på engelska).

torsdag, augusti 23, 2007

Lär känna mig; 10, 9, 8...

Jag är lite småförtjust i det där med listor, och de är ju ett bra sätt att skingra tankarna på, så here goes (för er som orkar läsa, ni andra kan bara vänta på nästa inlägg som nog kommer om några timmar, först ska jag dock försöka sova lite)...:

Tio första:

  1. Första bästa kompis: Håkan. Vi lärde känna varandra när vi började på lekis 1983, året jag skulle fylla 5 (var man från landet fick man gå två år på lekis den gången, Och Håkan, ja han är född i maj, så han var redan 5 ). Vi har fortfarande kontakt någon gång då och då.
  2. Första bil: Har aldrig ägt någon. Men första jag körde tror jag var en Mazda 323 av en ganska så gammal modell (1983?), eller så var det andra syrrans bil; en vit liten sak. En ford? Det var hur som helst tillsammans med mamma, jag körde nästan ner för ett litet ”stup” och året var nog ca 1995/96.
  3. Första kärlek: Bara ett ”span”; Richard, i 1:a klass, och oj vad blev jag retad av syskonen. Höll mig borta från flörtandet några år efter det...
  4. Första husdjur: 1:a helt egna; marsvinet Gipsy, men innan det var en hel drös av husdjur, ”lånade” från pappa. Han hade ju så många djur, av alla de sorter; allt från en tam älg till kaniner & undulater. Och tro mig; det var många djurarter därimellan.
  5. Första semestern: Som jag minns; midsommarfirande hos kusinerna vid Mälaren, följt av några veckor åkandes med fraktbåt längst hela Sverige öst- och sydkust tillsammans med kusin Magnus & mina två morbröder (som var kapten respektive motorman på båten). Året var 1988.
  6. Första jobb: Varupåfyllare på Sjöröds Lanthandel. Jag gick i 5:an och fick lov att komma & gå som jag ville.
  7. Första köpta skiva: Åh, det borde jag veta, men minns inte just nu tyvär.
  8. Första riktiga kärlek: Jodå, honom minns jag. Vi har fortfarande viss kontakt. Vi hade det bara så superkul ihop. Och det hade nog funkat utmärkt, om det inte var för att vi var så bra kompisar & så blyga för allt vad känslor angår, så att vi aldrig ens kom så långt som att försöka.
  9. Första piercing: Hål i öronen när jag var omkring 8 år eller nått. Mer "riktiga" piercingen var under läppen/hakan år 2001.
  10. Första konsert: Som jag minns; Hasse Andersson & Kvinneböske Band, på Skara Sommarland sommaren 1983/84. Då var jag ganska så imponerad! :-)


Nio senaste:

  1. Senaste alkoholdrycken: En alkoläsk för ett par månader sedan. Men alltså, alkohol är egentligen inget för mig.
  2. Senaste bilfärd: Hem från jobbet idag, i storm & ösregn. När vi väl kom hem, efter oxå ha plockat upp lillen från dagis, var det 50/50 snö & regn. Och ja, det är fortfarande augusti månad, även här... :-)
  3. Senaste filmen du såg: ”Number 23” - såg den på dvd häromdagen. Ok.
  4. Senaste ringda telefonsamtal: Till min pappa i Sverige idag.
  5. Senaste bubbelbadet: I badhuset Malik (= våg på grönländska) här i Nuuk för några veckor sedan.
  6. Senaste spelade cd: En Kim Larsen-CD som satt i bilen jag lånade för en tur mitt på dagen idag.
  7. Senaste kyss: Snarare puss; från Holger idag.
  8. Senaste gången du grät: Idag. Det har blivit många tårar på det senaste.
  9. Senaste måltiden: Pita med nötkött, sallad, tomat, salsa & hemmagjord vitlöksdressing.


Åtta har du nånsin:

  1. Dejtat en av dina bästa kompisar: Holger & jag var vänner ett par år innan, om det räknas.
  2. Blivit arresterad: Nej.
  3. Blivit kär vid första ögonkastet: Nej.
  4. Fastnat med blicken i någons urringning: Nej.
  5. Fått ditt hjärta krossat: Ja.
  6. Sagt att du älskar någon utan att mena det: Ja, men under tvång.
  7. Haft ett one night stand: Alltså, min familj läser det här... ;-).
  8. Busringt till någon: Jodå, men var ganska så kass. Syrran var mångt bättre.


Sju saker du har på dig:
Just nu, ingen vacker syn, är ju mer eller mindre klar för sängen, så dagens ovanligt fina stass av svarta byxor och en finrandig, trekvartsärmad skjorta har bytts ut till…

  1. Pappas Adidasbyxor
  2. En av Holgers svarta t-shirts
  3. En svart vänsterstrumpa
  4. En svart högerstrumpa
  5. Svart och mörklila BH
  6. Svarta trosor med någon typ av orange blomma på
  7. Silverhalsband med hänge föreställande Grönland, som jag fick av Holgers mamma och niece strax efter att Holger & jag blivit tillsammans



Sex saker du gjorde igår (vilket var en ovanligt ointressant dag)

  1. Pratade i telefon med så gott som hela svenska familjen; pappa, systrar x 2 och systerdotter. Härligt!
  2. Jobbade, inklusive fixade avdelningsbudgetten för nästa år (ett flerdagarssysselsättning), samt godkände prototyperna till det nya Intranettet jag sitter som ansvarlig för.
  3. Handlade mat samt present till min systerdotter som började 1:an idag.
  4. Diskade & småstädade.
  5. Somnade vid nattandet av Aaju, men kom mig upp igen någon dryg timma senare.
  6. Surfade på nätet, där jag bl.a hittade denna lista.


Fem favoritsaker utan rangordning (förutom familjen, vänner, djur osv; de är ju inte saker)

  1. Min 12” laptop
  2. Mitt piano, som står sorgligt oanvänt i Sverige
  3. Min boksamling
  4. Mina kameror, även om det klart bästa, systemkameran, inte används så ofta numera, då den inte är digital.
  5. Mina fotoalbum, med foton från massor av resor och på nära & kära


Fyra personer du kan berätta allt för

Holger, min mamma (en plats jag tror pappa kommer att ta över), Camilla & Anna S.


Tre val

  1. Blått eller rött? Blått, men lutar mer åt rött nu än förr
  2. Sommar eller vinter? Vinter
  3. Choklad eller chips? Choklad


Två saker att göra innan du dör

  1. Sluta fred med mig själv
  2. Njuta av livet som helhet


En sak du ångrar

En del smågnabb & surmuleri, en sida jag bara visar för närmsta familjen. Livet är för kort för sådana dumheter.

En dag på guppande vatten


I dag skulle jag ha varit med ledningen på en liten ”seglats” (ja, typ heldag). Främst relaterat till det att vi (min firma alltså) eventuellt ska bygga ett litet, minivattenkraftverk i anslutning til en forskningsstation som är under etablering inne i Kobbefjorden.

Det skulle också, enligt chefen, vara en möjlighet för mig att ”bonda” mig lite mer till ledningen. Viktigt eftersom jag ju själv kommer att bli lite av en del av den fr.o.m december, då jag blir tillförordnad informationschef.

En båttur, med underbar utsikt & stora möjligheter att se val, säger jag ju sällan nej till. Men det där ”mingleriet” är jag inte mycket för. Och pga situationen där hemhemma (fortfarande intet nytt; det togs inget beslut i tisdags som väntat), känns det än mer olustigt att småprata strunt, med om inte främlingar, så i alla fall inte några nära vänner. Speciellt inte, när man samtidigt står och tänker; ”försöker nu min familj febrilt ringa till mig, med ett viktigt besked, när jag befinner mig utom mobilnätets räckvidd, långt från civilisationen, mitt i den Arktiska vildmarken, mellan isberg och höga fjäll?”.

Jag tackade därför nej till färden, och glad är jag för det nu, när man ser hur vädret har artat sig, sedan solskenet & den nästan inte existerande brisen igår kväll. Ingen våldsam förändring, i Arktiska mått mätt, men vid avfärdstidspunkten i morse var det ändå +4.5 C, 17 m/s & regn. Nu kan även tät dimma läggas till prognosen.

Bilden i inlägget kommer från DMI (danska motsvarigheten till SMHI). De är inte super på att förutspå väder i Grönland, men de försöker...

För att se hur vädret egentligen är (alltså in hur det förutses att bli) är dock bästa tipset att kolla in ASIAQ’s hemsida - Holgers gamla arbetsplats. Där får ni infon också på engelska. Sen får vi väl se om jag inte tar och sätter in min lilla ”Väderflicka” från min/vår hemsida här i bloggen oxå. Andra, lite mer ”stilfulla” vädervisare, tycks ju inte ha Nuuk som alternativ. Men jag ska nog titta vidare efter en vid tillfälle... ;-)

Glädjens dagar & utanförskap


Jag är inte en person som direkt lider av hemlängtan. Jag trivs med mitt liv, långt borta. En vardag infinner sig liksom också här. Men det finns så klart stunder som är jobbiga; som när allt inte är så bra där hemhemma. När man känner att man borde vara hos familjen. Stödja, trösta & hjälpa till.

Sedan finns det sådana, glädjens dagar, då man bara vill vara med. Då alla samlas, pratar & skrattar. Man vill dela glädjen. Istället får man en känsla av att man sviker.

Idag är en sådan dag. Min systerdotter, min enda systerdotter, börjar nämligen skolan idag! Första dagen i årskurs 1 (hon hoppade över det där med 0:an).

Jag vet att det kommer att gå bra för henne. Skolämnena kommer hon att klara lätt som en plätt. För hon är smart, den lilla tjejen. Men jag skulle ändå vilja vara där och uppmärksamma henne på hennes stora dag. Ge henne lite av den välbehövda kärleken & stödet, visa henne att jag faktiskt är intresserad. Se hennes första skolböcker, hjälpa henne med några av de första läxorna. Bli en större del av hennes vardag.

Som exilsvensk försvinner den där kontinuerliga kontakten. Jag vet Olivia & min syster pratar mycket om mig & min familj här. Jag vet att vi på så sätt blir en del av hennes vardag. Men ändå är de där banden; tilltron & kärleken som binds när man ses i ur & skur, nog inte möjliga för oss. Jag som vuxen kan känna dem, men troligtvis inte hon.

Jag flyttade utomlands när Olivia bara var drygt 10 månader gammal, och innan det var vi också separerade med drygt 20 mil. Av 7 födelsedagar har jag varit där 3. Några 1:a ord hörde jag inte, 1:a steg såg jag inte, heller inte 1:a dansuppvisningen, 1:a ridlektionen osv.

Jag pratade i alla fall med lilla Oliven på telefon igår. Då var hon ute och shoppade nya kläder till den stora dagen. Jag ska ringa igen idag och höra hur det gick i skolan. Sedan får hon nog vänta tills att vi kommer hem, för att få presenten vi har köpt. Med all kalabalik som hände (& händer) i familjen, blev det ju inte tid till att få en paket skickad med posten i tid, eller köpt en medan jag själv var i Sverige.

Och sedan är så klart våra tankar med lilltjejen på hennes stora dag. Liksom de var med på föräldrarnas 30-åriga bröllopsdag för något år sedan, på pappas 60-årsdag, syrra nr 2's 30-årsdag, diverse jul-, påsk- & midsommarfiranden, vänners barnsfödslar, bröllop & allt vad det är man hela tiden tycks missa. Kom ihåg det; ni är alltså på inget sätt glömda!

tisdag, augusti 21, 2007

Ett litet PS

Behöver jag nämna att detta är den värsta dagen i mitt liv, så långt? Spänningen är närmast olidlig, på helt fel sätt. Sömnen framför TV'n hörde till några av de få minuterna jag fick i natt.

Men jag är på jobbet. Man måste ju sysselsätta sig med något. Mobilen är dock med mig vart jag går. Och att påstå att jag jobbar är kanske att överdriva. Jag ska vara på möten hela dagen. Fysiskt kanske jag sitter där, men så kreativ och deltagande kommer jag nog inte att vara. Vi ska dels bestämma teman för fem reklamfilmer samt lägga budgetten för 2008. Jag kunde nästan inte bry mig mindre.

Helt klart befinner jag mig på helt fel sida Atlanten, på fel kontinent. Men dem som betyder något, vet at jag är med dem ändå och de stödjer mig fullt ut i mitt svåra beslut.

Vi ska vara starka och jag tänker på er.

Chalmers, bara en dröm?


Det känns som en evighet sedan man själv stod där och trängdes bland ett par tusen andra främlingar på Götaplatsen (ja en och annan gammal bekant var där också, men det visste jag inte då, och jag hittade oxå bara en under hela första dagen). Det hela känns faktiskt ganska främmande. Ibland glömmer jag t.o.m bort att jag gått på Chalmers. Liksom jag glömmer bort att jag en gång härledde mattematiska formler närmast i sömnen.

Kollade på (läs: somnade till) en dokumentär om mattematiken bakom filmen ”Number 23” sent igår kväll och då slog tanken mig. Och lustigt; när jag öppnade GP’s nätversion i morse möttes jag av detta & flera liknande foton.

Fotot är tagen av Ulf Börjesson, och artikeln om startskottet för årets nollning kan läsas här.

måndag, augusti 20, 2007

Så var det vinter...

Ja, det dök idag upp flera tecken på att sommaren är på g bort och vinter är på intåg här i Nuuk.

  1. Alla grundskoleelever började skolan. För de allra minsta innebar det att gå till skolan iklädd nationaldräkt tillsammans med föräldrarna & andra anhöriga. Där lektes det lekar och de fick en lätt introduktion till vardagen i skolan. Därefter följde stort firande hemma hos familjen, eller i hyrd festlokal, med mat, kakor och tårtor i mängder – en sk kaffe-mik. Vi var själva iväg en snabbis på ett litet ”1:a skoldagen”-firande, vilket var trevligt.


  2. Första synliga nysnön föll på Ukkusissat (Store Malene) - fjället utanför vårt vardagsrumsfönster. Här nere i stan låg dock temperaturen på hyffsade + 9C.


  3. Sist men inte minst, ett välkänt vintertecken...: Aajus dinosaurie började titta ut ur sitt ägg (!?!), till Aajus stora glädje. Aldrig har han varit så lätt att få upp om morgonen! ;-)


Söndag kl 23.15
För några timmar sedan satte Aaju dinoägget han fått av gammelfaster Judithe i vatten, och se om inte en liten näsa börjar titta fram.



Måndag kl 07.08
En smått yrvaken, men stolt Aaju pekar på sin dinosauriebäbis som tar sig en liten vila innan han fortsätter sin kamp att komma ut ur ägget.



Måndag kl 18.24
Ännu en bit dinosaurie har kommit sig fram. Det är nästan lika spännande som sommarens följetong hos mormor & morfar, där Aaju fick följa kläckningen av riktiga kycklingar i äggkläckningsmaskinen. Förhoppningsvis får vi en ytterligare lätt väckning imorgon, innan äventyret är över för denna gången.

söndag, augusti 19, 2007

Helgen som gått i kort

Ett svårt beslut skulle tas. Skulle jag försöka fixa biljetter till Europa tills på måndag trots att allt vad resebyråer heter håller helgsstängt, för att kunna hinna till sjukhuset till på tisdag? Eller skulle jag vänta och åka först när det hela var ett faktum? Det var många saker för och emot, men efter en lördag av grubblerier, avskärmad från omvärlden, med golvskurande & klädtvätt, tog jag tillslut det troligtvis förnuftigaste beslutet. Inte helt det mitt hjärta ville, men ändå. Resedatum sätts senare.


En stolt Aaju fixade själv lördagsmiddagen (med lite stöd & hjälp från mig), och mumsigt blev det, om än enkelt: Stekt korv & pulvermos... :-)


Söndag blev också en lugn dag. Det känns helt enkelt inte rätt att springa runt bland glada typer när läget är som det är. Men med en tillfällig gäst i stan (faster Judithe som är här för en operation nästa vecka), var det ju på sin plats med en liten rundvisning. Hon hade inte varit i Nuuk sedan någon gång på 1970- eller 80-talet, så ni må tro hon var imponerad då staden ordagrant har exploderat i storlek sedan den gången. Kulturhuset Katuaq tyckte hon var enormt och rullbandet upp till mataffärens 2:a våning fick den gammla damen på drygt 70 att fnittra.

Dagen avslutades med ett vågat middagsval; min, om än för dagen något "nedtonad", kryddstarka Italieninspirerade rensoppa, med pasta och vitlöksbröd. Men Judithe, som normalt bara äter traditionell grönländsk mat, jumsade och var mer än nöjd, så helt tokigt var det inte trots allt! :-)


Paragliders är en vanlig syn i Nuuk.



Jo, Judithe har allt rätt, min gamla arbetsplats, Kulturhuset Katuaq, är imponerande & stort.



Aaju fick sig en stor smakbit av mammas ”chokladbollsaktiga" bulle på Katuaqs café Cafetuaq.



Utanför Katuaq pågick i helgen en liten konstfestival under namnet ”Moving Art”. 6 kända konstnärer utsmyckade var sin fraktcontainer med sprakande färger. Kul tyckte Aaju (i nedre högra hörnet av fotot), som dock tackade nej till erbjudandet at få sin egna container där hemma att måla på. ;-)