fredag, oktober 12, 2007

Grattis till dig, dig, dig & mig!

Här på det allt snabbare smältande isflaket Grönland jublar vi idag!

FNs klimatpanel IPPC & Al Gore har vunnit Nobels Fredspris! Tjoho! ;-) Detta är faktiskt större för mig personligen, än då jag själv 1993 stod på balkongen i Stockholms Koncerthus och bl.a såg Kary B. Mullis (mannen bakom PCR-tekniken. - Vem? Vad? säger ni. - Är det bara jag som var kriminaltekniksfreek när jag var liten, långt före CSI kom på TV? svarar jag... :-P ) och Toni Morrison ta emot deras respektive Nobelpris ur Knugens (f'låt, Hans Majestät Konungen var det visst) hand.

Huruvida just Al & IPPC som helhet har gjort sig värda prisen, om det inte fanns någon annan nisse bakom en gardin som gjort ett än större jobb osv, ska jag ha osagt. Det jag jublar mest åt är att detta ju innebär att klimatfrågan, och miljön generellt, blivit ytterligare lite uppgraderad på den politiska agendan. Hur mycket återstår att se, men många bäckar små! Grattis världen! Du kanske har en framtid trots allt!

Själv ska jag i helgen riva mitt hår, kämpande igenom långa klimatrapporter och Kyotoavtal, för att ha något klogt att säga till kommande workshop, då vårt Miljödepartement ska ha hjälp med att få ihop en klimatanpassningsstrategi för hela landet. Det ni! Tror ni det väntar ett Nobelpris till mig oxå, om sisådär 2-3 år?! ;-) För ja, det får gå hyffsat fort. Jag orkar nämligen inte göra som Gerhard Ertl (årets pristagare i kemi), och ägna ett helt liv åt att forska, knepa & knåpa. Eller jo kanske, bara inte med ytkemi som han eller kemi generellt. Något som kanske inte överraskar mina kära gamla Chalmerskamrater. Eller...?

Laborerande är jättkul, men inget i längden för en med myror i brallan. Nya utmaningar tack, hela tiden! Och lite mer kontakt med omvärlden, samhället, olika kulturer, musik, sång & dans. Vill gärna stimulera sinnena med annat än stinkande H2S-gas. No offense alla kära kemiingenjör- & doktorandvänner där ute. Jag älskar er ändå! ;-)

Och jo, jag borde gå i säng nu. Det kan ni kanske märka på mitt ding-ding-svamlande...? ;-)

God natt på er!


Zzzzzz........

Gynekologer & mordutredningar


Mina västsvenska hemtrakter, maj 2007.

Det var ett tag sedan jag var någon direkt regelbunden TV-tittare (utöver lite nyheter ser jag bara en serie i veckan numera – Grey’s Anatomy – 2 avsnitt av 3 typ) , men alla tips jag har fått senaste tiden, har fått mig in i värsta "svenska-film-&-TV-nostalgin”, så kanske blir det iaf ett par timmar extra TV-tittande i veckan ett tag framöver, nu när vintermörkret oxå är på intågande.

Läste t.ex på bloggen A Swedish Alien in California igår om ”Gynekologen i Askim”, TV-serien på SVT alltså. Hon hade sett den över nätet och tyckt den var så bra. Så självklart blev jag lite nyfiken. Ibland saknar man ju verkligen de där så typiskt svenska TV-serierna; långsamma, melankoliska & lite knasigt småroliga. ;-) När man bor i Sverige har man inte alls det samma behovet – iaf inte jag. Man är ju då, som så många andra konstaterat före mig, så omringad av Sverige mest hela tiden. Det är svensk musik på radion, svenska nyheter på TV’n, svenska matvaror i affären, svenska trafikanter i trafiken osv.

Så till saken; tänkte jag för en gångs skull skulle trotsa det hopplöst långsamma Internettet vi har – all telefoni och Internet går via satellit här, så för en som är van med svenskt bredband är vårt nät hopplöst lååångsamt – och kolla in serien. Alltså; att se på TV över nätet här är en tålamodspåfrestande upplevelse:

Bilden flimrar till i någon sekund, för att tillsammans med ljutet helt försvinna i ett par minuter, komma tillbaka i ytterligare några sekunder osv. Ibland har man tur, så iaf ljudet funkar hyffsat i några minuter i sträck! Vilken lycka! ;-)

Efter drygt 3 timmars tittande fick jag dock tagit mig igenom de två, ca 55 minuter långa, avsnitten. Och jo, lite kul var det allt! Jag ska nog titta med nästa måndag, när 3:e avsnittet kommer. :-)

Camilla Läckberg är även populär här i Grönland! Nuuk, april 2007.

Men mest gläder jag mig ändå till den 2:e november. Då är det nämligen premiär för filmatiseringen av Camilla Läckbergs böcker på SVT1. Vi kommer ju från samma trakter, där TV-serien & böckerna också utspelar sig, så det blir lixom ”dubbel glädje” - svensk TV-serie & hemtraktsnostalgi! Kanske får man t.o.m se någon gammal bekant som statist. :-) Och ja, till den tid ska jag alltså ha fixat till vår nya dvd-spelare, så att jag kan spela in avsnitten. Trots att vi har turen att ha just SVT1, gör ju tidskillnaden att allt bra sänds lite väl tidigt på eftermiddagen / kvällen.

torsdag, oktober 11, 2007

En soffpotatis (läs: plikttrogen mammas) dilemman & drömmar

Attans! Var är barnpassarna när man behöver dem? Holger är på resande fot, inga mor- eller farföräldrar i sikte (eller andra släktingar för den delen; vi har typ zipp-zapp av dem boende här i stan) och jag ids inte riktigt ringa runt till ”halv-vännerna” och böna & be. Men ikväll är det ett fördrag jag egentligen bara ville höra...

Blev inbjuden av Ilinniagartuut Kattufiat, typ Akademikernas Sammanslutning, fackföreningen för oss med högre utbildning, som jag – om man får lov att säga sånt – inte är medlem av... Nej, jag är inte medlem av någon fackförening! De gör mig ingen direkt nytta, iaf inte här i Grönland, just nu. Den del av fackföreningen som representerar ingenjörerna har nämligen misslyckats ganska rejält med sina förhandlingar genom åren, så jag tror jag kan klara mig utan. Intillvidare.

Men, men lite credit till dem. De har ju fixat till en föreläsning ikväll, som jag gärna skulle ha velat vara med till. :-) Två av mina stora, kvinnliga förebilder (ja, de kan man nog kalla dem) ska prata om sig själva och hur man blir självständig företagare. Och ja, jo, jag får väl här & nu komma ut med ytterligare ett erkännande: Jag har vissa drömmar att i framtiden bli just självständig - starta eget. Eller bara få pengar nog till att jag ska kunna pyssla med vad jag vill. För mitt huvud är hela tiden så fullt av idéer till projekt och jag har konstant fullt upp för att hinna förverkliga några av dem, samtidigt som jag ska hinna med familj, jobb & hem. Tänk om man bara kunde leva på att göra de där sakerna!? *drömmer och himlar med ögonen*

I morgon är det sedan återigen ett föredrag jag skulle ha gått på, om bara Holger varit hemma och tagit hand om lillgrabben. En kvinna som bott i Tibet kommer och pratar under titeln ”Tibet i det 21:a århundradet”. Bara SÅ spännande. Har under mina resor på båda sidorna av Tibets gränser mött många tibetaner, och i några av dem fått en god vänskap. Jag har dock aldrig kommit helt dit, över gränsen (ännu), men det gör ju inte deras historia och kamp mindre spännande.

Men ja, ja, det blir att stanna hemma även imorgon och rota runt i papper, läsa på inför nästa veckas artikelskrivande osv, istället. *suck*

Fast för att avsluta positivt, så är jag iaf otroligt glad för att utbudet på intressanta föreläsningar, hyfsade koncerter och annat, är svindlande stort här jämfört med i en svensk stad av motsvarande storlek (15 000 invånare). Det är långt ifrån dunder, men ändå.

Dels finns det ett sprudlande lokalt kulturliv. Sedan gör väl huvudstadsstatusen, samt det faktum att alla tycks ha en viss fascination för Grönland, iaf att det aldrig är svårt att locka folk hit för att prata, spela, visa upp sina konstverk osv, mot att de bara får resan hit & boende betalt! Smidigt. Och stadsöverhuvuden, ministrar (specielt miljö-), ambassadörer & senatorer dyker upp var och varannan vecka. Det ger ju mycket goodwill hos väljarna att visa att man bryr sig om miljön; och vart är då bättre att resa & och visa upp sig för kamerorna, än till Grönland, där de tidigare huttrande små eskimåerna*) nu ser sina isbjörnar svettas ihjäl (iaf snart) och isen smälter som glass i solsken...?!


Ouch, it almost hurts. Tittade igenom mina gamla foton från Kinabackpacken år 2000 för att se om jag hade något passande foto till bloggen på Tibet-temat. Hittade detta istället! Om än klädd & klippt för backpacking, så var nog Louise minus 15 kg att föredra mot dagens degklump. Hmm... Killen på första fotot är min numera mycket goda vän Tony från Australien. Den andra tjejen/kvinnan är belgiska Hanne som jag besökte & skrev om i min veckobok (min dåvarande bloggvariant, se länkar till höger) i januari i år. Ja, det är jag till vänster på båda fotona. Och ja, digitalkameror var inte alls lika bra på den tiden (det var också därför jag främst höll mig med en analog då)! :-)

*) Läs här, och använd alltid ordet inuiter istället, om du menar något annat än inuiterna i Alaska, som är de enda i folkgruppen som fullt ut accepterar skällsordet eskimåer som sitt namn. Att säga eskimå till en inuit är annars som att använda n-ordet till en med afrikansk bakgrund!

onsdag, oktober 10, 2007

När far är ute ur huset...

...kommer makaronerna på bordet.



Kungsörnens snabbmakaroner är hårdvaluta hos familjen Sverige-exil. Genom åren har det så klart varit många matvaror som man har saknat från Sverige, men få är det som har hittat över gränserna. Och allt färre blir det med tiden. Man vänjer sig ju att laga mat av det som finns. Och andra saker, såsom gräddfil och inte-äckligt-sur-keso, klarar ju inte resan Sverige-Grönland, som är på minimum ett dygn för vår del.

Kvar på den viktiga listan över saker som alltid köps med vid tillfälle, eller fås hitskickat, är just Kungsörnens snabbmakaroner. Holger är inget vidare förtjust i dem, så därför är det vid tilfällen som dessa, när Holger är bortrest *), som de kommer fram på middagsbordet. För varför slösa bort lyxvaror på en som inte tycker om dem?! ;-)

För vi andra, ja vi älskar dem: Aaju tycker verkligen de smakar vindunderligt! Själv tycker jag mest de är så otroligt praktiskt snabblagade (speciellt eftersom jag idag hade kött som jag bara kunde värma i micron till). Ja, och så är det väl en stor dos nostalgi över dem också: 8 år som student sätter sina spår!

Annat på svenska inköpslistan är Slotts Senap och Old El Pasos Tacokrydda. Den senare är dock på väg att fasas ut. Egen blandning av bl.a cayennepeppar & spiskummin fungerar ju lika bra i de flesta fall.



Tripp trapp trull

Och bara för att jag är lat, och absolut kryddberoende, så köper jag också med mig storförpackningar av kryddor. Santa Marias plastvariant. Här på Grönland kan det nämligen förekomma månader utan att det t.ex finns ett enda korn fin- eller grovmalen svartpeppar i affärerna (just svartpeppar & chilipulver tycks vara väldigt svårt för affärsfolket att bestämma åtgången på, så att de kan säkra sig ett lager). Och de flesta andra månaderna finns det bara i de absolut minsta glasburkarna. Ja, många av mina absolut baskryddor finns överhuvudtaget inte att hitta i större förpackningar än de där mini-mini glasförpackningarna. Istället för att släpa burk på burk med hem från affären, köper jag därför med mig ett par storförpackningar från Sverige, så är problemet löst för ett tag framöver!

Mer om vilka varor & annat man saknar en annan gång...


*) Holger flög till Sisimiut med jobbet i måndags, och blir borta i ett par veckor, vilket jag nämde i ett blogginlägg förra onsdagen.

Att lätta sitt hjärta

Återgivande av ett kort samtal mellan mor & son, när vi dukade av bordet i morse:
- Kan vi tala ut, mamma?
- Ska vi tala ut?!
- Ja.
Kort paus.
- Inte gå på dagis.

Är detta mån ett tecken på att jag har en ovanligt smart 3-åring (knappast) eller bara (mer troligt) ett tecken på att han ser för mycket på film *)! :-)

*) ”Tala ut” är en ofta återkommande replik i Disneys ”Lilla Kycklingen”.

Bilden är från Disneys arkiv. Jag brukar bara använda material från min egna fotosamling här på bloggen, men hade inte riktigt tid till att rita ett porträtt denna gången (eller enklare; ta ett foto av DVD-omslaget)... ;-)

Släkting på villovägar


En grönländsk kusin på hemmabana.

Ni har kanske också sett dagens nyheter, om att man utanför den sydafrikanska hamnstaden St. Francis Bay fått syn på ett isberg!

- Det är en mycket ovanlig företeelse och vi känner inte till att ett isberg har skådats så nära den afrikanska kusten förr, i modern tid, uttalar man sig från landets Nationella Sjöräddningsinstitut.

Så kära blivande isbergsturister: För att se "iskuber" av storlek större är det fortfarande Grönland som gäller, eller Antarktis för den delen. Med en bredd på 25 meter och en höjd på 20 meter, är ju det ”afrikanska” isberget också riktig småpotatis (ja, det kommer väl ursprungligen från Antarktis, men har smält en del på vägen), jämfört med våra kolosser. :-)

tisdag, oktober 09, 2007

Svenskar på det nordamerikanska isflaket


I nyheterna här i Grönland idag berättade man att den svenska olje- och gaskoncernen PA Resources nu gör som så många andra företag i branchen; ger sig in i kampen om att hitta olja utanför Grönlands västkust.

Svenska företag på Grönland är ingen nyhet. För bara ett par år sedan öppnade t.ex LKAB (Kirunagrabbarna ni vet), via dotterbolaget Minelco, en stor olivingruva*) mitt i ödemarkerna mellan huvudstaden Nuuk, där vi bor, och den något nordligare ”staden” Maniitsoq (med knappa 3000 invånare är det Grönlands 6:e största stad. Det ni! :-) ).

En av mina gamla jobbarkompisar jobbar nu som driftledare i denna gruva, och som det låter går det väldigt bra för dem. Målet för 1:a hela driftåret, 2006, var att gruvan skulle mätta 1/4 av det samlade behovet av olivin i Europa och Nordamerika. Något de, så vitt jag förstår, lyckades med. Inte illa.

Ämnet svenskar & Grönland kan det skrivas mycket om. När jag var och handlade häromdagen hörde jag t.ex två olika sällskap prata svenska, och det nu, utanför turistsäsongen! Helt otroligt! Men det kommer ju en del ”nordenbor” hit med jobbet, för att delta i något relaterat till arbetet i Nordiska Ministerrådet, eller något miljö- och klimatrelaterat t.ex, det hålls ju en hel del konferenser och liknande. Och då är det ju fullt möjligt att det kommer flera svenskar på besök på en och samma gång.

Fast vi är också några svenskar som bor här. Enligt Grönlands Statistik var det faktiskt registrerat hela 86 stycken år 2005, varav 59 var män. Fast jag kan inte säga att min vardag är packad med Sverigekontakter direkt. Tvärtom. Jag umgås lite med en från Åland (alltså inte en svensk, men nära nog). Sedan har jag en fd svensk kollega som jag springer på 2-3 gånger om året. Vi brukar vanligtvis inte säga mer till varandra än typ "Hej! Läget?" eller "Hur står det till?". Och det är väl det.

Vilket statistiken inte berättar är att flera av de svenskar som figurerar där, är svenska piloter. De står skrivna här och flyger för Air Greenland, men bor reellt i Sverige. Vanligtvis 3 veckor intensivt arbetande. Följt av 3 veckor hemma.

Andra i statistiken är, som Aaju, halvsvenskar – ja det finns faktiskt både svensk-grönländare & svensk-danskar här. Jag känner flera stycken i den 1:a kategorin. Alltifrån hyffsat nyfödda, till personer i 40-års åldern. Många av dessa är antingen uppvuxna i Danmark, där föräldrarna träffades & vanligtvis fortfarande bor, andra har en svensk pappa / farfar / morfar som jobbat på Grönland (eller passerat en del med sin fiskebåt) i några år och sedan rest tillbaka till Sverige igen.

Svenskkunskaperna bland dessa ”halvingar” är inte alltid på topp. De flesta jag mött förstår svenska bättre än genomsnittet, men kan själva inte säga så mycket. Min förhoppning är att detta inte ska bli situationen för Aaju, och tendensen tyder väl oxå på att jag får som jag vill på den fronten. *stolt*

En del svenskar kommer också hit för några månader upp till ett par år, för att typiskt jobba som läkare, tandläkare, sjuksköterskor eller psykologer. Eller så har de någon annan typ av specialkunskap. T.ex något relaterat till just nämda olivinbrytning, och nu kanske också inom oljebranchen. Vem vet?!

Sedan finns det så klart andra som mig; som bor fast här & som så långt som möjligt integrerat sig. Jag känner bl.a till ett mixpar i Sydgrönland (där det för ovanlighetens skull faktiskt är tjejen som är svensk, precis som i vårt fall) och en gammal stadgad familj i Holgers hemtrakter.

Men som sagt, jag har inte direkt letat efter svenskar, så... Jag är ju inte här, för att jag vill vara tillsammans med svenskar & lära mig om svensk kultur (eller dansk för den delen), men det är klart; att umgås med en och annan svensk då och då – en man passade ihop med som person – hade ändå varit skönt ibland. Att någon gång inte känna sig som den udda personen. Att någon gång vara på hemmabana vad språket angår. Och att någon gång kunna dela minnen om en svunnen tid med någon annan.

Var Hjördis & Gösta t.ex roligare än Ulla-Bella, eller var det tvärtom? Här skakar folk såklart bara på huvudet åt sånt. De fattar ju ingenting. ”Vadå wienerbröd med choklad i mitten? Varför är det så roligt att det var det enda du förstod på danska när du kom hit till Grönland 1:a gången?” *suck* Inte ens John Polman eller klassiska citat som ”Lägg ut! Lägg ut!” och "Dä ä bar å´ åk´" får en klocka att ringa hos folk här. Det är trist ibland.


*) Olivin är en mineral som används i stålindustrin.

Anti-stress & en klassisk vånda

Idag tar Aaju & jag oss en riktig slapparmorgon; ingen jäkt för att komma på jobb & dagis här inte. Vi ska nog hinna dit tids nog. Jag måste erkänna att jag igår verkligen fick stressa. Så till den grad att jag fick halsbränna! Hela eftermiddagen & kvällen. Ett varslande tecken. Men nu ska det inte stressas mer. På ett tag...

Aaju sitter iaf nu och ser på tecknat; ”Traktor Tom”, på finska...! (Han har själv satt på DVD:n och valt språk.) :-) Själv har jag packat hans gymnastikpåse. För 1:a gången ska han nämligen till idrottshallen med dagiset. Spännande! Aaju själv verkar dock inte ha insett det roliga ännu.

Eller så liknar han väl bara sin mamma. Jag hade en del år i grundskolan, då gymnastiklektionerna bara var min stora fasa. Dels var jag ingen höjdare på redskap och sedan var det ju fenomenet att jag var lite smårund och råkade ha bröst typ i storlek 75C när de andra tjejerna knappast skulle passa den minsta BH:n som fanns på den tiden. (Nu är ju situationen lite annorlunda, när man närmast säljer BH:ar till bäbisar. Hmm...) Att duscha var inte roligt!

Både före och efter denna period var dock skolgymnastiken superkul. I gymnasiet valde jag t.o.m att gå på extra undervisning bara för att det var så kul (undantaget de gånger då, ve och fasa, gymnastikredskapen ställdes fram!). Jag har dock aldrig varit någon stjärna, långtifrån, även om det var ett par lagsporter jag var hyffsad på.

Och det påminner mig; jag måste verkligen komma igång med tränandet igen, utöver sporadiskt simmande. Nu kan jag ju knappast skylla på foglossningsbesvär längre. De höll i ett rejält tag efter graviditeten – 1 år mycket starkt, plus 1 år lite då & då – men nu har det alltså gått över 3 år, sedan ”Pluppen” kom...! Note to self: Sparka mig själv i ändan och kom igång!


God morgon på er allihop! ;-)

måndag, oktober 08, 2007

Har jag någon trovärdighet kvar efter detta?


Min arbetsplats
Oj, oj, oj. Så har man alltså haft det ”travelt” igen. Och så skiver jag här i bloggen hur man inte stressar på Grönland. Hmm... Men det brukar alltså stämma. Bara inte för mig, bara inte idag..!

Kom mig upp klockan 4.15 i morse, för att skriva två hastande artiklar till dagens extrautgåva av personaltidningen. Klockan 7.56 fick jag sänt dem til godkännelse hos direktören (de bestod närmast av 100 % direktörscitat så jag kände mig tvungen). Utan att överhuvudtaget visa stress för lillgrabben lyckades jag sedan med konststycket att både själv få duschat, serverat frukost till oss båda & klätt på den lille (& mig själv), lämnat Aaju på dagis OCH ta mig till jobbet, på bara 1 timma och 2 minuter! Klockan var då alltså 8.58. Tur hade man ju också, som mötte den snälle vaktmästaren med bil, halvägs på den annars 15-20 minuter långa promenaden till jobbet!

Sedan var det bara att skynda sig att fixa till direktörens oändligt många kommentarer till artiklarna (som turligt nog hunnit komma på mailen under min timma med morgonbestyr), skicka dem till översättning (jag skriver allt på danska, och får sedan en profesionell översättare till att översätta det till grönländska. Personaltidningen är dubbelspråkig), för att sedan äntligen kunna börja förbereda mig till mitt enormt viktiga informationsmöte, som jag skulle hålla för 20 vitt skilda personer, från hela företaget. Ett ton av papper skulle skrivas ut, i full färg, och en dagsorden skulle skrivas. Ett massa beslut skulle jag också hinna ta under tiden.

Klockan 10.02 stod jag så i en fullpackad möteslokal. Högar av spretande papper under armen, och så var det bara att börja prata. Och prata, och prata. I 2 timmar. Men det gick trots allt bra. Lite smått ostrukturerat enligt mig, men det var det nog ingen som direkt märkte. Och en bra dialog fick vi ju igång, och jag fick ur dem en hel del bra idéer som jag nu kan jobba vidare med.

Men nu väntar jag först på översättningen av mina artiklar - som handlade om något helt annat - så att jag kan få satt upp en ny personaltidning i mitt kommande älsklingsprogram InDesign, och skickat den ut med mailen till alla kollegor landet runt, innan det blir för sent och folk börjar gå hem för dagen (vi lever ju i olika tidszoner oxå, så man ska vara tidigt ute - i Grönland är vi allt från 2 till 5 timmar efter svensk tid, de flest håller sig dock med de 4 som vi har här i Nuuk). Stress, stress, stress. Härliga stress. ;-)

söndag, oktober 07, 2007

Ännu en lägesrapport - rakt upp & ner

Helgen då det skulle jobbas supermycket, har så långt blivit till värsta lattjohelgen.

Efter förmiddagens strapatser, blev det igår eftermiddag & kväll att leka med lego i flera timmar. Aaju & jag byggde det största huset vi bara kunde, sedan sprang legoversionerna av Byggare Bob & Mike (en av Holgers vänner :-) ) runt i hela huset, upp & ner för trappor, med galnare, vildare & mer högljudda tilltag ju längre tiden gick. Helt till det att ataata (pappa) tillslut vaknade till liv, efter dagens långa tupplur nr 2, och min fortfarande inte helt krya rygg inte ville vara med mer!

Lillen kom sig i säng & KNR’s *) lördagsfilm väntade på oss lite äldre. Hela stadens övriga befolkning var nog på dunderkoncert med grönländska ”världsstjärnan” (läs nog mer "Danmarksstjärnan" än så länge)
Julie nere i kulturhuset Katuaq, medan vi fick se Ghostbusters 2, från 1989! Hmm... Men nostalgikänslan var faktiskt mångt roligare än vi först hade trott, så kvällen var ändå rätt kul, ätande thai-take away och allt.



Söndag blev det sedan att stå upp tidigt för att ta oss med bussen **) ut till badhuset Malik. Idag var nämligen dagen d för tävlingen ”Danmark Svøm Langt”, där simklubbar & badhus i hela Danmark tävlar mot varandra, i att få så många personer att simma så långt som möjligt tillsammans och därmed vinna fina priser till klubben/badhuset.

För andra året i rad har Malik fått dispens - som liggande i en gammal dansk koloni - och fått vara med. Tävlingen gick kl 10-16 i Danmark, och för att det skulle vara synkat, var det alltså kl 6-12 på morgonen som gällde här (så tidiga var dock inte vi). Många var där, i alla åldrar. Kanske lockade av att alla deltagarna fick ett diplom, och att en del andra individuella priser också delades ut. Fast de allra flesta tyckte nog bara som oss, att det var en rolig grej, samtidigt som klubbkassan så klar alltid har behov för en extra liten slant. Några slutliga resultat har jag dock ännu inte hört, men vi lyckades ju bra förra året så peppar, peppar... :-)




Efter en snabbis hem & en tur till mataffären, bar det sedan av på hantverksmässa & loppis. Mycket fint fanns det att titta på (och en hel del skit också...). Och en av denna bloggs läsare har också en liten present att vänta från dagens event! ;-)

Nu är vi dock hemma igen. Kvällens cirkus blir det tyvärr inget av, för nu måste det verkligen jobbas, men smått trötta Aaju är nog lika nöjd ändå. Han har nämligen hittat sig en ny (vi köpte den i juni, men...) film - Ice Age 2 - i hyllan så han ska nog hålla sig sysselsatt! ;-)


*) KNR – Kalaallit Nunaata Radioa (Grönlands Radio) – Grönlands motsvarighet till SVT & SR.
**) En av Holgers kollegor från Sisimiut är här i Nuuk över helgen, med frun som är handikappad, så vi har lånat ut bilen. Till bussälskaren Aajus stora lycka! :-)