fredag, februari 22, 2008

Fredagstema med siffror, språkskola & fotosightseeing

Idag är det fredag och därmed Fredagstema/Show & Tell. Dagens ämne är ”siffror/nummer”; ett ämne som man så klart kan tolka på otroligt många sätt. Själv har jag inte sett någon av de andra bloggarnas bidrag ännu (ja, jag har faktiskt bara hunnit läsa 2-3 bloggar sedan i måndags, så jag har lite att läsa ikapp..!), så det ska bli riktigt spännande att surfa runt och läsa sedan! :-)

För mig var valet ganska enkel. Siffror; ja då faller ju tankarna direkt på grönländska siffror, när nu jag redan startat lite ”språkskola” här i bloggen.

Grönländska siffror ser ut precis som de svenska även om man vanligtvis och traditionellt helst skriver talen med bokstäver. Och då kan man börja tala om skillnad. Fast kanske inte fullt en så stor skillnad ändå, för på grönländska använder man nämligen normalt de danska siffrorna så snart man kommer över 12*), dock med en liten extra ”i-ändelse”.

Fast det är klart; danska siffror kan ju vara nog så svåra. Jag kan fortfarande faktiskt ha lite svårt för att skriva upp telefonnummer när de sägs snabbt.

Dels vänder ju danskarna på det och säger saker som ”tre-og-tyve” istället för tjugotre. Fast det lär man sig ändå nästan med detsamma. Det riktigt svåra är istället namnen för 50, 60, 70, 80 och 90, som i samma ordning på danska heter: halvtreds, tres, halvfjers, firs och halvfems. (Vad en ”fems” sedan är, är det nästan ingen som vet och själv kommer jag inte just nu ihåg den smått ologiska förklaringen... *hihi*)!

Men nu till de grönländska siffrorna (med uttal i hakparantes), och då det ju är SHOW & tell, så blir de också åtföljt av foton som kan symbolisera varje tal. Alla foton tog jag under min promenad i onsdags. :-)


PS: Klicka på fotona för att se dem i något större format.


1 = ataaseq [a-da-aséq]
En brevlåda storlek större. Jultomtens brevlåda här i Nuuk var en gång i tiden världens största. Kanske är den det ännu. Jag vet faktiskt inte.



2 = marluk [mäll-llook] (där ll-ll påminner lite om ett svenskt sk-ljud, bara väldigt mycket svårare att uttala... :-) )
2 kranar. I Nuuks byggs det så att det knakar. Staden är säkert 20% större nu än den var när jag kom hit 2001!



3 = pingasut [bi-nga-soot]
Snö, kyla & mörker hindrar inte grönländska barn från att vara ute och leka, eller som här; spela fotboll.



4 = sisamat [se-sa-mat]
Med snö minimum 7 månader om året (men även mer ibland) hör Nuuk till de grönländska städer med kortast (!) vinter, så barnen här får passa på om de ska hinna pulka av sig innan sommaren... :-)



5 = tallimat [dall-lle-mat]
Långa trappor är något som kännetecknar grönländska städer. Denna, där de 5 nedersta stegen är täckta av snö, är längre än vad som syns på fotot. Man ser nämligen bara upp till första avsatsen av tre.



6 = arfineq [äf-fe-néq]
Utanför kulturhuset Katuaq står 6 flaggstänger.



7 = arfineq-marluk [äf-fe-néq mäll-llook]
Se upp i backen! Och jo, de är allt 7 barn. Den 7:e, en tjej med rosa jacka och röd pulka, gömmer sig bara bra där till höger! :-)


8 = arfineq- pingasut [äf-fe-néq bi-nga-soot]
Tittar man noga kan man faktiskt se 8 bilar här omkring krysset mellan centrums två stora huvudgator Kuussuaq och Aqqusinersuaq. I bakgrunden ses det omkring 800 meter höga fjället Ukkusissat (Store Malene) som tornar upp sig rakt upp ur havet.



9 = qulingiluat [qoo-le-nge-loo-at]
Det som göms i snö, kommer upp i tö. Dessa stolpar står på toppen av en ca 80 cm hög mur...



10 = qulit [qoo-let]
Sälkinn torkas på speciella träramar. Den vackra pälssidan, med dess prickar, är dock vänd bort från solen under denna process, då man även vill bleka själva skinnet.



11 = aqqaneq [äq-qä-néq]
Tittar man noga ser man 11 fönster på detta gamla hus (två fönster ”sticker fram” genom snön på taket).



12 = aqqaneq- marluk [äq-qä-néq mäll-llook]
Månen lyser över 12 hus (medräknat det man bara ser taket av längst fram i bild), med några få tillhörande skjul och garage.


*) Från början byggde det grönländska nummersystemet på antalet fingrar. Därför hade man bara tal till 10. Nästa tal var sedan 20, som man kallade ”inuk naallugu”, som betyder ”en hel människa”. Alltså en hel människas antal fingrar och tår, logiskt nog.
På samma sätt blev t.ex. 79 det samma som ”fyra hela människor minus en” (4x20-1=79).

När klockan gjorde intåg i det grönländska samhället fick man dock behov för ett namn även för 11 och 12, därav dessa två tal.

torsdag, februari 21, 2008

4 trevliga dagar med svenska inslag och snöfoton

Så har det visst varit lite tyst här på bloggen från isflaket ett par dagar. Men ingen fara; jag är här allt fortfarande! Och jag har det bra. :-)

Idag är det FNs Internationella modermålsdag. Förra året firades det stort här, med en massa arrangemang i vårt kuturhus (som fått så mycket ros efter förra inlägget), där man kunde höra uppläsningar på olika språk osv. I år tycks ambitionerna vara något mindre, men det är ändå en hel del som händer ute i det nybygda universitetet ikväll. Eftersom jag inte varit där (det blev färdigbygt först i januari i år) tänkte jag eventuellt åka dit, men vi får se...

Det har annars hänt en del småkul på fritiden redan denna vecka. I måndags var Aaju och jag t.ex på svenskmiddag. DET är ovanligt! Den arrangerades av en åländsk tjej som bott här lite fram och tillbaka sedan 2004. Vi träffas ibland; fikar och går på bio. Det har inte blivit så ofta, men någon gång var 3:e månad eller nått.

Hon hade så sprungit på en svensk; en barnmorska, som i allt skulle vara här i 6 veckor. Med Aaju blev vi alltså en ”flock” på 4 personer som kunde prata svenska över en god middag och ett glas vin. Trevligt och givande; jag fick faktiskt en hel del inputs i hur jag ska förbättra min situation som invandrare (generellt och i Grönland specifikt) och livet i allmänhet. Oj, vad skönt det kan vara att få höra lite av andra personers meningar om saker ibland, och från ett svenskt perspektiv dessutom. Underbart! Och det även om man inte nödvändigtvis är enig i allt! :-)

Tisdag var det sedan lek och äventyr i snön med Aaju som gällde, efter jobb & dagis. Jättekul även det, även om de -10 C allt gick en in på kroppen efter en tid. Fast då kunde vi ju glada i hågen knalla hem och få oss en varm och härlig middag som "semesterfiraren" Holger (han har tagit ut en massa övertid denna veckan) fixat till medan vi varit ute. Lyx! Lyx!

Igår hade jag så nästa ”lyxdag”. Gick hem från jobbet redan klockan 13 för att göra några snabba ärenden på stan med Holger och sedan, på egen hand, gå långtur i solskenet. I flera timmar. Så, så, så skönt! Livet leker trots allt, även om det väl på jobbet är mer än lite att göra... :-)

Lite foton blev det även i går, här följer några av dem (även om jag "snott" det första fotot, och bara detta, från webbversionen av tidningen
Sermitsiaq. Övriga foton har allt Lullun som fotograf ;-) ).


Det råder inte brist på snö på den grönländska östkusten. 6 meter säger rapporterna från Kulusuk.



Vi har snö så det räcker även här i Nuuk...


Det är i alla fall tillräckligt med snö för att göra denna bro över bäcken hyfsat onödig... :-)


Men jag måste nog säga att vi har det ganska vackert också, med all snö. Här ses det gamla sjukhuset, med kajakbåtarna i sin ställning framför (gamla dagars svar på cykelställ??) och stadens grundare, Hans Egede, som staty på bergets topp. Mellan stolparna (mitt i samt till höger i bild) binds rep sa att man där kan öva upp sin balans och därmed kajakfärdigheter (se foto hur från tidigare inlägg
här).


Den gamla piren, i området som nu, mycket passande, heter Kolonihamnen. Det var nämligen här som de dansk-norska kolonisatörerna först byggde upp sin stad (som var innan de på allvar koloniserade landet). Husen från 1700- och 1800- talet står här fortfarande, som ni också kunnat se på foton i flera tidigare inlägg.
PS: Det ni ser längst ner/mitt i bild är is som strandat pga tidvattnet.


För att det inte ska bli alltför mycket vatten vid snösmältningen i maj, så dumpar man hela vintern snö i havet. Dessa stora dumpers kör i skytteltrafik ner till hamnen.


Jultomtens posthus är ett av många hus som har mer än mycket snö på taket.


En typisk grönländsk kyrkogård. Jag återkommer garanterat till ämnet vid ett senare tillfälle.

Månförmörkelsen som jag igår hade riggat upp för att ta kort på uteblev dock pga stora moln som rullade in. Och det bara en halvtimme innan det begav sig. Men, men; det var ju inte så länge sedan vi hade månförmörkelse, så får väl vara glad ändå... ;-)

måndag, februari 18, 2008

På tumanhand & Grönlands 1:a, samt utan konkurrens största, biograf



Jo, jo. Vi kom oss ut tillslut, Holger & jag! Inte mindre än 5 timmars barnpassning fick vi nämligen söndag eftermiddag/kväll, så vi hann både med middag med förrätt & kaffe efter (för Holger, själv är jag långt ifrån någon kaffedrickare så...), följt av bio; ”National Treasure (2) – Book of Secrets”. Och en liten bil- & promenadtur både innan maten och efter filmen (därav fotot ovan). Lyx, lyx!! :-)

Ja, bio är väl inte så exotiskt för mig. Jag är iväg och ser film rätt som det är (oftare än vad som nämns här i bloggen, senast var t.ex förra veckan då jag såg vesternfilmen ”3:10 to Yuma” med Russell Crowe). Det är ju inte så mycket annat att hitta på här i staden, speciellt inte om man är på ”ensamflykt” från familjen. :-)

Men bio med Holger är ändå smått ”exotiskt”. I juli 2007 (tidigare felaktigt nämt som augusti här i bloggen) var vi och såg en film tillsammans senast. Och det är väl det brukliga; att det är något halvår mellan gångerna vi är ute och gör något lite mer speciellt utan Aaju. Och som oftast handlar det då bara om att närmast springa till bion, eller vart vi nu ska, och tillbaka igen.

Men nu var vi alltså iväg, och ganska med det samma kom vi fram till att det vore en riktigt bra sak om vi kunde komma iväg på något liknande lite oftare. Inte nödvändigtvis 5 timmar varje gång, men väl ett par-tre timmar, någon gång i månaden minst. Men det är väl ingen idé att börja planera något sådant nu. I nästa vecka åker ju Holger iväg till Sisimiut och blir borta till slutet av april. Vi har lyckats skjuta upp avfärden med nästan 2 veckor, men mer kan vi tyvär inte pressa det.

Filmen "National Treasure"? Jodå, ett äventyr a la ”Indiana Jones” som helt klart går att se. På bio med effekterna på stor skärm så klart. Men inte en film som direkt väcker några känslor eller tankar vill jag lova. Men man ”tager vad man haver”, eller nått. Kulturhuset, som bara har en biosal, om än en stor och väldigt fin sådan (det är den samma sal som också används till bl.a teater & koncerter), visar typiskt bara 2 filmer om dagen, 6 dagar i veckan (om det inte kör någon teater eller hålls koncert vill säga... ;-) ). Efter att en film kört i en vecka, eller absolut max två, blir den så utbytt mot en ny.

Med så begränsat utbud är det alltså mest ”storsäljarna” som kommer. Dvs amerikansk action fyller mycket av bioprogrammet, samt diverse tecknade filmer och komedier. Smala, europeiska & asiatiska filmer osv., eller tankvärda amerikanska filmer för den delen; ja de är en raritet...


Filmbilderna är hämtade från kulturhusets Katuaqs hemsida.


Foto på kuturhuset Katuaq, från 1:e december 2007. Nu är det deffinitivt mycket mer snö! :-)

söndag, februari 17, 2008

Det blir inte alltid som man tänkt sig

I fredags var det bara det underbaraste av väder. Temperaturen har stigit med sisådär 20 grader de senaste dagarna, till ca -5-6 C. I fredags var det även nästan vindstilla och himlen var så underbart blå som jag bara sett den vara här på Grönland (det beror på det nordliga läget som får solstrålarna att falla in med en mycket liten vinkel, samt den enorma inlandsisen som också reflekterar ljuset på ett speciellt sätt).

Då satt man där på kontoret och bara längtade ut, samtidigt som man såg folk lyfta skidorna från sina biltak för att ta sig en tur på skidspåret som börjar nedanför berget från mitt kontor. En rolig norrman (ja, kollegan kände honom och ringde upp) körde t.o.m fast i snön, så han blev stående med biländan ut i vägen. Men han hade avtalat träff med en annan skidåkare kl 11, så han slog bara på varningsblinkersen, tog sina skidor och gick. Bilarna på stadens största väg (den som förbinder centrum med resten av staden) fick bara köra en sväng ut i vänster körfält, tills det att han kom tillbaka. Inget hindrar visst en norrman från att ”gå på tur”! :-)

En vackrare syn från kontoret var den i mellanåt återvändande havsörnen som seglade runt utanför fönstret. Den grönländska havsörnen är världens största havsörnstyp, med en längd mellan vingspetsarna på ca 2,3 meter. Ståtligare syn får man leta efter! Något foto blev det dock inte denna gång; dumma, dumma, dumma mig. Men kanske jag får chansen igen nästa vecka...?!


Det blev en tur ut på fredagslunchen, men då tillsammans med en illamående och förkyld Holger som helst bara ville ta sig från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt... *suck*

Peppad av det fina vädret, blev planen att tillbringa det mesta av lördagen utomhus istället. Tillsammans med kameran så klart. Det är inte ofta jag får chansen att verkligen lägga ner tid på att ta mina kort, då jag ju nästan alltid har en lillgrabb hängande i armarna. Men lördag blev det så bestämt...

... ja, tills det att jag vaknade på morgonen och hörde stormen vina. Snön yrde och sikten var närmast 0. Så det blev en hemmadag istället, med bara en snabbis ner på stan för att köpa lite mat på
Kalaalimineerniarfik/Brædtet. Eller närmare bestämt lite sälkött för att tillaga riktigt klassisk suaasat: Soppa med säl, potatis, grötris (vi använde iofs basmati) och lök. Till detta serveras senap och inlagd gurka.

Vi hade turen att få tag på kött från en av de mindre sälraserna, så den starka fisksmaken var som bortblåst. Men nog behöver man vänja sig med smaken ändå. Det är enormt mörkt (närmast svart) och grovt kött vi pratar om, som jag faktiskt inte kan beskriva smaken på, mer än just det att det kan smaka rejält av fisk ibland.


Detta är nog skinnet från den säl vi köpte kött från. Skinnet tas, lixom allt annat på sälen, tillvara och säljs antingen vidare till ett garveri eller så fixar man själv till det och syr något av det.


Sälen är orsaken till att inuiterna överlevde i detta hårda klimat innan alla moderniteter. sälen har därför kulturellt en mycket stor betydelse. Att föra jakt som på något sätt skulle såra naturen och djuret är otänkligt för de flesta inuiter. Klubbning av sälungar har t.ex aldrig förkommit på Grönland, eller att man tar skinnet av levande sälar för att få så fint skinn som möjligt och andra skräckhistorier man hört från andra håll. Några små, vita dunbollar har man t.ex inte här (de föds helt enkelt inte här) och att ta död på djuret bara för skinnet är deffinitivt inte aktuellt. Sälköttet är ju folkets basföda.


En praktejderhane (king eider på engelska) klar till försäljning till någon som tänkt sig fågel till middag. Det är inte många praktejdrar som häckar här på Grönland, men desto fler – tusentals och åter tusentals - kommer på besök från Canada om vintern, så inte särskilt ovanlig är denna färgsprakande fågel här trots allt.


Och här var resultatet: Suaasat, med köttet med allt späck på separat tallrik, tillsammans med senap & inlagd gurka. Bon Appetit!

fredag, februari 15, 2008

Fredagstema: Hjärtformade saker

Som några av er kanske minns så har ju jag redan, för inte så länge sedan, skrivit om hjärtformade saker; eller närmare bestämt om en hjärtformad potatis - en kärlekspotatis - i inlägget ”Potatis, kartofler & naatsiiaq” från november 2007! *hihi*

Men dagens fredagstema är ju hjärtformade saker och då får jag helt enkelt komma upp med något nytt med denna form. Och vad passar bättre än Holgers allra första julklapp till mig: En glasskulptur av Mats Jonasson, som nu har en central placering i bokhyllan.


Julklappen från Holger står med sonens hand- och fotavtryck i bakgrunden (från då Aaju var 3,5 månad gammal) samt ett foto från hans första "riktiga" badkarsbad tagit samma dag.

Annars var det ju Alla Hjärtans Dag igår, och det innebar att Holger fick ett hemmagjort kort från mig (med ett par hjärtan på...). Från andra hållet, alltså till mig, blev det desto mer; en blomma & choklad. En hemlighet som en ivrig Aaju inte kunde hålla sig från att säga. Så snart jag klev in i bilen, när grabbsen kom och hämtade mig efter jobbet, ropade han ut att ataata (pappa) och han minsan hade varit och köpt en blomma till mamma, som stod där hemma och väntade!! :-)

Hela familjen unnade sig sedan att åka ner på stan för att köpa ett par pizzor med sig hem. Inget slit med matlagning, och nästan ingen disk. Lyx! *hihi*

Sedan får jag erkänna att jag var lite slapp; det blev inga Alla Hjärtans Dag hälsningar till övrig släkt och vänner. Inte mer än den som kom här i bloggen igår. Men självklart tänkte jag på er ändå! :-)

torsdag, februari 14, 2008

En matkultur satt i kläm


Fisk som hänger på tork i Holgers hembygd Oqaatsut.

I dag är det så Alla Hjärtans Dag, eller Valentindagen som man nu säger här och på många andra ställen. En kram skickas därför till alla läsare, men alla hjärtan får vänta tills imorgon, då det är dax för
fredagstemat ”hjärtformade saker”.

I dag ska jag på föredrag om kost och hur man, med små ändringar, kan leva ett hälsosammare liv. Inte för att jag tror jag ska få höra något man aldrig hört förr, men alltids är det väl något som sätter sig hårdare fast i hjärncellerna, och det ska gudarna veta att det behövs. Jag har levt ett alltför ohälsosamt liv senaste halvåret! Dessutom är det ju bra att komma ut på lite andra saker, möta lite andra personer, än dem man brukar.

I denna anledning tänkte jag skriva lite om grönländsk mat kontra hälsa. Jag fick ju också en fråga om det för bara några dagar sedan, här i bloggen. Jag ursäktar mig dock redan här, då detta med kost & hälsa inte är ett av de områden jag är ”skarpast” på, min kemitekniska bakgrund till trots... :-)


På senare år har man forskat mycket på de lokala, grönländska råvarorna från land & hav; dvs t.ex kött (& späck) från säl, val, fisk, ren och vildfåglar. Dessa undersökningar har visat att det finns många värdefulla vitaminer och mineraler i produkterna, och proteiner med livsvigtiga aminosyror. Den traditionella maten här har också ett högt innehåll av selen, som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar och motverkar kvicksilvrets giftverkan bl.a.

Dessutom innehåller de lokala råvarorna riktigt mycket av de goda omättade fettsyrorna, som främst finns i fisk samt val- och sälspäck, som man traditionellt äter mycket av här. Får man i sig mycket av dessa fettsyror är man bra beskyddad mot en lång rad allvarliga sjukdomar, som diabetes och åderförkalkning, och troligtvis också vissa cancerformer, allergier och hudsjukdomar.

Holger grillar sälkött på det traditionella sättet, direkt på en platt sten.

Pga maten och det fysiskt aktiva livet man levde här var diabetes samt hjärt- och kärlproblem något som ingen hade och ingen direkt visste vad det var. Och detta bara för några få år sedan. Och ja, det är också pga maten, med dets höga innehåll av fett osv, som man överhuvudtaget har kunnat överleva i detta hårda klimat innan man hade moderna, välisolerade hus osv.

Men i och med att mer och mer av den traditionella maten ersattes av hamburgare, pommes frittes, läsk och godis, och för att inte förglömma; fett, danskt griskött! Ja, ju mer sånt trängde sig in i landet, ju fler sjukdomar dök dock upp. Även om vi statistiskt ligger långt efter antalet fall i Skandinavien, så har det ökat oroväckande över de senaste 10-20 åren, ja bara de senaste få åren faktiskt.

Speciellt i storstäder (!) som huvudstaden Nuuk (storstad, med 15 000 invånare... *hihi*), där även många har kontorsjobb och barnen sitter mycket framför TV och datorer precis som hemma i Sverige. Man äter fortfarande traditionell mat här, men inte i lika stor grad som i/på de mindre städerna/bygderna, och deffinitivt inte lika mycket som förr, då säl stod på bordet minst 6 dagar i veckan (gärna flera gånger om dagen, inklusive frukost), för att den 7:e dagen ersättas med något annat minst lika grönländskt. (Och grönsaker; ja det var så klart något man då inte alls hade någon tradition att använda, även om man gör det till viss del nu.)


Man har dock varit väldigt uppmärksamma på hälsoproblemet de senaste åren, och det har kört otaliga kampanjer i skolor, på TV osv, med information om hur man lever ett hälsosammare liv. Problemet är bara att man samtidigt ska kämpa emot både ekonomiska intressen (det är billigare att köpa sig en chokladkaka än ett par äpplen, för att inte tala på grönländskt kött kontra danskt, som är mycket billigare!) och en helt annan forskning...

...forskning som visar på hur farliga de grönländska produkterna har blivit. Det är ju ingen hemlighet att många av världens alla ”långlivade” miljögifter finner - med hjälp från vindar & strömmar - vägen till jordens polarområden, som annars i jämförelse med resten av jorden är mycket rena. Ju högre upp i näringskedjan man kommer, ju högre är därför halterna av PCB, DDT, kvicksilver osv hos djuren (och därmed människorna) här i Grönland. Det är alltså miljögifter som främst kommer från energiproduktion, lantbruk, industri och sopförbränning i Europa, Nordamerika och Asien.

Svärmor tvättar lever och njurar från senaste sälfångsten i en liten vattenpöl.








Speciellt säl, tandvalar (i motsats till bardvalar, som bara äter plankton), isbjörn och havsfåglar är sådana djur som man helst inte bör äta lever och njurar ifrån. Och då talar vi om att verkligen trampa på traditionerna, då det t.ex. nog inte finns en jägare i detta land som inte njuter stort av att sätta tanden en bit rå, fortfarande varm, sällever, så snart han/hon fällt sitt byte. (Jag, lovar; det smakar faktiskt rätt gott..! ;-) ) Riktigt små barn och gravida bör överhuvudtaget inte äta något från dessa djur, medan vi andra kanske bör tänka oss om, så vi inte äter dessa produkter varje dag, men någon eller ett par gånger i veckan ska nog gå för sig.

Ett annat problem, som dock är hyfsat lätt att lösa, är det höga blyinnehållet i vildfåglar, som man därför heller inte bör äta mer än någon gång då och då. Bly påverkar vårt nervsystem och gör bland annat så att barn får nedsatt inlärningsförmåga, vilket ju är väldigt allvarligt och tyvär också upptäckt bland barn här i landet. Så snälla grönländare; sluta skjut fåglar med blyhagel! Och politiker; se till att förbjud det oxå, i säkerhets skull!

Fisk, hare, ren och myskoxe är dock fortfarande ”ofarliga” att äta, i riktigt stora mängder. Alltids något... :-)

För fler foton på & fakta om alla dessa ”matprodukter”, kolla in detta inlägg: "
Vad ska vi äta ikväll?"

Och ni; f'låt för att detta inlägg blev så lååångt...
@-}-}-- (en liggande ros *hihi*)


Underbart ren, härlig, grönländsk natur. Min bakgård.

onsdag, februari 13, 2008

Promenad till Canada + Nuuk sightseeing 5

Ja, vi kom oss iväg som planerat, Aaju & jag. Direkt efter dagis så drog vi på vandring genom stan, i mörker och kyla, till Sanaartornermik Ilinniarfik, dvs Holgers jobb, som är en liten skola där de utbildar snickare.

Skolan är en filial till en mycket större skola i staden Sisimiut, den skola som Holger själv läste till både snickare och byggnadstekniker, innan han flyttade till Danmark (redan då tillsammans med mig) för att läsa till byggnadskonstruktör (typ byggnadsingenjör).

Filialen är hyfsat nystartad och där undervisas det högst två klasser åt gången, men oftast bara en klass (som Holger ansvarar för, som skolans enda fasta lärare) + att det ofta hålls kursverksamhet för företag och liknande i skolans andra klassrum samtidigt (normalt med lärare från Sisimiut eller Danmark). Under året är det dock flera olika klasser som passerar förbi skolan, då de typiskt läser i 8-veckorsperioder och sedan är på praktik i 8 veckor eller mer.

Igår var det så Öppet Hus, för speciellt inbjudna (politiker, pressen etc.), liksom för stadens övriga invånare. Nedan ses lite av det vi upplevde, och jag ursäktar redan här för att jag inte fick tagit några fler foton från själva skollokalerna som faktiskt är ganska fina. Av någon konstig anledning fick Aaju nämligen mig till att hålla mig mest nere i verkstaden. Undra varför...?! *hihi*



Man ska vara välinpackad för att inte frysa, när man ska ut på kälktur. Men Aaju klagar turligt nog aldrig; han är väl införstådd i att mössa, vantar etc är ett måste för det mesta här på Grönland.


Ja, trots att det är -16 C så torkar man alltså sin tvätt utomhus här. Inget ovanligt alls. Och det fungerar utmärkt.



Grönlands
ICC-kontor, med deras nya logo – trumman & ordet inuit. ICC står för the Inuit Circumpolar Council, och det är en organisation som representerar världens omkring 160.000 inuiter (från Grönland, Canada, Alaska och Ryssland) på den internationella, politiska scenen.


Grönlands enda ”skyskrapor” är några av skolans absolut närmsta grannar. Här ses den ena ”skrapan” samt stadens nyaste och ytterst moderna dagis (den låga, lite "spacade" byggnaden till höger). Till vänster, utanför fotot, står den snart färdigbygda ”skrapa” nr. 2.


Det flaggades med 4 grönländska flaggor utanför skolan, dagen till ära. Och ja, skolan är den stora byggnaden till vänster. :-)


Aaju föll direkt för de små ”lekstugorna” som är husen snickareleverna bygger för att öva sig på diverse praktiska moment. Husen brukar sedan ges till dagis, skolor & dagmammor samt hundägare som använder dem till hundkojor.


Och Aaju hittar så klart alltid någon att leka med, kända som okända; här Holgers kusinbarnbarn.


Holger (nr. 2 från vänster), som främst är duktig på det teoretiska, blev satt att undervisa i verkstaden under Öppet Hus-arrangemanget, något som han klarade galant, även om han själv bara jobbat som snickare under sin snickarutbildning. Men utbildningarna bygger här, liksom i Danmark, fortfarande på det gamla lärlingssystemet. Dvs. utbildningarna är låånga pga mycket praktik, så en hel del kan han ändå; klassettan från 1999! *hihi*


Aaju provade även lite av det som bjöds, även om han hoppade över de goda brödbitarna med tandbetarspetsad rökt helleflundra och renkött. Men mamma sa mums! :-)


Många spännande maskiner var det...! :-)


Ataata (pappa) - dagen till ära i arbetskläder... *hihi* - visade även förådet. Även det är spännande när man är 3,5 år. Inte när man är närmare 30, ska jag hälsa från mamman... ;-)


Klassrumen, med elever som ritade ritningar i hand eller med dator (i det andra klassrummet) var dock inte något för Aaju, trots det fina snedtaket... ;-)


Jag avslutar inlägget med ett sattelitfoto över Mittgrönland från 11:e februari (hämtat från
Sermitsiaq, där jag dock tagit mig friheten att förtydliga ortsnamnen). Fotot visar cirka 50 (svenska) mil kuststräcka, mätt fågelvägen. Sisimiut, som ofta nämns här i bloggen, ligger precis utanför fotot, mot norr.

Klicka på fotot för att se det i större format. För det är kanske lite svårt att se skillnad på glaciärer, snö och hav täckt av havsis ändå, men detta är alltså vår verklighet just nu – totalt inisade. Kanske blir det en promenad över till Canada i helgen...?! *hihi*

tisdag, februari 12, 2008

Aaju - en snickarwannabee



Här ses ”Byggare Bob” Aaju, glad i hågen, på väg till dagis. Med skyddsglasögonen i högsta hugg så klart. Idag är ju ”stora snickaredagen”, det måste man ju komma ihåg som mamma, viste ni väl?! Aaju var i alla fall noga med att påpeka det! *hihi*

I kväll bär det nämligen av på öppet hus arrangemang på ataatas (pappas, dvs. Holgers) jobb. Barnen - ok vuxenlärlingarna, de är trots allt över 30 år! *hihi* - ska ha undervisning helt fram till klockan 20 idag, bara för att politiker och annat löst folk som Aaju & jag ska kunna komma dit och se hur saker och ting fungerar på den ganska nyuppstartade lilla snickarskolfilialen (själva skolan, med ett större utbud på tekniska utbildningar, ligger ju i Sisimiut, Grönlands näst största stad, 1-2 timmars flygning norrut från Nuuk sett).

Ingen risk att jag glömmer första gången Aaju tog på sig de där skyddsglasögonen förresten (upp och ner också, för att göra det hela värre); det var i kyrkan, mitt i prästens predikan, och ingen på bänkraderna omkring oss kunde hålla sig för skratt! Och jag höll mig sämst av alla. Whoops...! ;-)

Men ett bra knep var det allt; att köpa en verktygslåda i plast, så att Aaju kunde underhålla sig själv under den 2 timmar långa (!) gudstjänsten med inte mindre än 5 dop (varav en av bebbarna var en god väns, därav kyrkbesöket för vår del).




Eli & Nuka poserar stolt, iklädda västgrönländska folkdräkter, med sin nydöpte son Qillaq utanför kyrkan.
Nuuk, 8:e juli 2007.