fredag, augusti 15, 2008

Lättlagat & middagssällskap



Ibland är allt bara så lätt. Då när man kommer hem från jobbet och middagen redan är klar t.ex!

Jag gillar verkligen att laga mat och då gärna i kombinationen med att kunna bjuda andra på den. Men ibland – när man måste laga mat dag ut och dag in, då både lust, fantasi och ork tillslut sviker en under vardagarnas pressade dagar – är det bara inte kul. Jag har haft några sådana dagar efter semestern, då även allt som haft något med disk att göra känts smått blä.

Att man är ensam med en liten kille på knappa 4 år gör så klart också sitt på matlagarlusten. Dels är man ju tvungen att ta ansvaret för mat & disk. Och dels så bryr Aaju sig ju inte ett dugg om man stått framför spisen i två timmar och kämpat för att få till något supersmarrigt eller om man bara häller upp en hög spaghetti på tallriken med inte ens så mycket som en ketchupklick på. *hihi*

Men det finns en lösning, som dessutom fungerar som en kickstart till att bli inspirerad till att laga mat igen (utöver alla smarriga recepttips man får via bloggarna!): I onsdag lagade jag lasagne och den kan vi nu leva av i flera dagar och inte mycket disk blir det av den heller (alltså när man väl äter resterna).

Det är verkligen en fördel med att det nu bara är Aaju & jag; det är ingen som klagar över att det kommer matrester på bordet! *hihi* T.o.m om och om igen. Bara att ta till sig en portion, in med det i mikron och 2 minuter senare är det middag! Efter några sådana dagar brukar dessutom lusten till att laga mat komma tillbaka. Nu ser jag faktiskt fram emot helgens matlagning tillsammans med en pigg och glad Aaju (tillskillnad från vardagkvällar då han inte alltid orkar vara med), jag lovar! :-)

Fast just lasagne borde man kanske inte laga på vardagar, då Aaju ju hinner bli för hungrig innan den är klar så att han måste äta sig en macka eller två. Därför var jag i onsdags nära på att få äta ensam – han var ju redan mätt på fralla – men så kom svenska Sara förbi, för att säga hej då och lämna lite skafferirester och en utläst bok. Så sött av henne! Och ett par timmars trevligt babbel (och middagsätande som sagt...) blev det dessutom. 1,5 månads sommarjobbande på ålderdomshemmet här, var nu över för hennes del och igår flög hon vidare mot Island och Sverige. Vi tackar för besöket och hoppas vi snart ses igen!


Sara (till höger) och två andra sommarjobbare var på middag hos mig ett par dagar innan vi åkte på semester. Här äts förrätten bestående av torkad torsk och rå valhud i kinesisk soya. Jag gillar verkligen att bjuda på små, totalt informella middagar.

PS: Jo, jag är medveten om att jag för inte så länge sedan skrev ett inägg där jag berörde detta med matlagning som (tillfälligt eller permanent) ensamstående. Då var det dock mer relaterat till det vi faktiskt äter när Hollger är borta en vecka eller två. Det inlägget kan ni läsa här. ;-)

torsdag, augusti 14, 2008

Inte så gammal, men glömsk...



Glömde ju att lägga in kladdkakefotot i mitt förra inlägg. Här är tisdagens bagarmästare! :-)

(Att hålla Holger uppdaterad med Aajus göromål har ju blivit en ny, viktig funktion för denna blogg.)

Med klara kartonger kom lugnet

I tisdags hade Aaju och jag stora packardagen. Holger skulle få lite saker nerskickat till sig i Danmark; sin dator, en hel drös dataspel, verktyg, lite kvarglömda kläder och lite annat smått och gott som man behöver i en lägenhet.

Trots att jag faktiskt älskar att packa och klura ut hur man på bästa sätt får ner så mycket som möjligt i en låda/väska var detta dock inte den roligaste uppgiften jag har haft. Det kändes ju plötsligt så mycket mer deffinitivt på något sätt (hur rätt vi båda vuxna i familjen än tycker beslutet att ”pausa” är, har det inte varit utan tårar och jobbiga tankar om att detta med rätt stor risk ändå omvandlas till en riktig separation).


Det är viktigt att se cool ut när man hammrar ihop lådor. Tur att min åländska kompis gav oss sin stora spegel innan hon flyttade till Europa för ett par månader sedan, så att man själv kan kontrollera coolhetsfaktorn. *hihi* Och ja, hörselskydd är också viktigt! ;-)


Detta var bara en liten del av alla data-/TV-spel, CD-roms och DVD:er vi fick packat ner.


Det var rörigt där en stund. *hihi*


Men tillslut blev vi klara och så saknades det bara lite tejp (som jag köpte igår onsdag). Och ja, så ska vi klura ut hur vi får lådorna ner från 4:e våningen och körda ner till hamnen. Så långt har jag inte kommit ännu... ;-)


Mycket hade gjort tisdagen till en småjobbig dag, men innan det var dax för min lilla ängel att gå i säng bakade han en kladdkaka till mig. Tillsammans med den (kladdkakan alltså) unnade jag mig en bra film. Och under en natt (fram till kl 3.30 med intensiv halsbränna) slöttitande på TV föll bitarna återigen på plats och jag kände mig återigen stärkt.

Det må vara (för så är det verkligen) att vi alla måste lämna Grönland om vi en dag vill bli återförenade igen. Men desto viktigare att förstå och påminna mig själv om var att det inte är bråttom. Vi behöver inte stressa med att ta några beslut. Jag behöver inte kolla efter jobbannoncer, kontrollera priser på möbelfrakt osv. Och det må vara smått hårt att bo i ett så isolerat samhälle som ensamstående mamma, utan nära vänner och familj, men det här ska nog gå ändå. ;-)

onsdag, augusti 13, 2008

Från Dåtid till Nutid: Kolonigreppet spänns

Trots semestern och det långa blogguppehållet har jag inte glömt bort min inläggsserie om Grönlands historia (till någras glädje, andras sorg *hihi*). Del 6 av 9 handlar om 1800- och tidigt 1900-tal och om hur danskarna då spände sitt grepp om kolonin. Resterande inlägg i serien kommer garanterat ge ökad förståelse för varför samhället här ser ut som det gör idag.

De tidigare avsnitten i serien är:
1. Grönland befolkas
2. Vikingaeran
3. Valjägarperioden
4. Kolonialiseringen
5. Polarforskare & äventyr


Kolonigreppet spänns



1807-14 låg Danmark i krig med England. Den begränsade kontakten med kolonimakten gjorde att den grönländska kolonin nästan upplöstes. Men i och med freden och upplösningen av unionen mellan Norge & Danmark, intesifierades återigen den danska aktiviteten i landet. Grönland, med sina då cirka 6000 invånare, förblev under danskt flagg, medan Norge blev svenskt.


Danskarna ändrar på nomadlivet


Bildtext: Under vinterhalvåret bodde man i hus med väggar av torv och golv av trampad jord. Det fanns dem som bodde i liknande hus ända in på 1950-talet och senare.

Fler inhandligsställen byggdes upp, för att danskarna skulle kunna komma åt fler av lokalbefolkningens varor; späck, skinn, hajlever och saltad hälleflundra. Det var starten för många av de grönländska bygderna och städer. Tiden som nomadfolk; då inuiterna flyttade med sina jaktbyten, med sommarläger i tält och vinterboplatser med hus av torv, där man sällan stannade på mer än några vintrar i rad, blev alltmer ett minne blott.


Danskarna når Östgrönland

Bildtext: Ejnar Mikkelsen grundade staden Ittoqqortoormiit (Scoresbysund på danska) år 1924. Det var Östgrönlands andra stad och fler har det inte blivit sedan dess heller. Av hela östkustens dryga 3500 invånare bor idag drygt 500 i Ittoqqortoormiit.

I slutet av 1800-talet började danskarna också intressera sig för öns mycket isolerade östra sida, som man tidigare inte hade besökt. En av grunderna till detta var norskarnas ökade intresse av området. År 1884 bevisade bland annat en expedition att den av vikingarna år 986 grundade Österbygden inte låg på östkusten, som man länge trott.* Tio år senare grundades sedan den första danska kolonin i Östgrönland, vid nuvarande staden Tasiilaq. Där döptes den förste östgrönländaren år 1921, på 200-årsdagen av prästen Hans Egedes ankomst till Grönland, alltså mannen som utgjorde startskottet på kolonialiseringen.


Torsken vänder upp & ner på vardagen

I början av 1920-talet strömmade, som från ingenstans, en massa torsk in i de västgrönländska farvattnen. Detta kom att förändra livet i Grönland för evigt. Redan under den europeiska valjägarperioden i 1600- och 1700-talen hade inuiterna börjat skapa sig ett litet behov av varor från utlandet. Men det var först nu, med torskfisket, som man tog faväl till byteshandeln och införde mer ren pengaekonomi.

Att gå från jakt till fiske gjorde livet lättare för många. Och det var mer pengar att tjäna, genom att sälja saltad fisk till den europeiska marknaden. Plötsligt hade även vissa gränländare råd att bygga sig trähus med kök samt europeiska kläder etc. Vissa fick råd att köpa musikinstrument, grammofoner och skivor, liksom stickade tröjor, kjolar och silkesunderkläder. Sälskinnsstövlarna – kamikkerna – kunde nu också bytas ut mot gummistövlar och sko, om man ville. Men många valde att fortsätta gå i traditionella kläder, eller i en blandning.


Bildtext: Många fortsatte att använda sina traditionella kläder.


Norge vill ha del av kakan

Danmark kunde vänta sig stora inkomster på sin koloni; både från det faktum att man hade monopol på handeln, men även eftersom det i Grönlands berggrund gömde sig stora rikedommar i form av mineraler och ädelstenar. Om det var av denna anledning, eller bara för att man tyckte sig ha rätten eftersom man var de första som hade ”upptäckt” landet, protesterade Norge mot Danmarks suveränitet i Grönland.

Norge ville att en del av Östgrönland skulle falla under norskt flagg och man ockuperade därför området i 1931. Den internationella domstolen i Haag underkände dock 1933 Norges krav. Därmed blev Grönland, mer officiellt än någonsin, accepterat som Danmarks koloni.


I nästa historieinlägg kommer jag att berätta om hur Grönland var med till att avgöra 2:a världskriget och hur grönländarnas vardag drastiskt påverkades.


*) Den av vikingarna kallade Österbyden visade sig senare ha legat i Sydgrönland, medan deras Västerbygd låg inte långt från dagens huvudstad Nuuk. Läs mer om denna tid i historieseriens 2:a inlägg.

tisdag, augusti 12, 2008

Lullun rekommenderar...

Som småbarnsmor med ett krävande jobb, hus & hem som ska skötas och med konstant 1000 andra järn i elden, är det svårt att hitta tid till en av mina stora passioner: Att läsa böcker! Snart kommer dock hösten och med min vana trogen, att inte direkt slå på TV’n om jag sitter ensam hemma på kvällarna (och Aaju sover), så lär det bli lite mer lästid framöver.

Under semestern fick jag bara läst två böcker. Den första – den perfekta reseboken då den tog minimal plats i bagaget, som gratisbok med en tidning var den nämligen skriven med minitekst på supertunt papper – var Liza Marklunds ”Prime Time”. Min lästid är dyrbar, så nej jag läser sällan deckare och ser dem nog ändå främst på TV om nått – det går snabbare så. Men nu har jag i alla fall läst en av Marklunds böcker och vet lite mer om vad alla pratar (pratade?) om. Även om jag ”kom till” att läsa boken på danska... ;-)

Min entusiasm lyser kanske lite med sin frånvaro i avsnittet ovan och det tycker jag nog är helt ok. För all den entusiasm jag bara kan skramla ihop vill jag nämligen istället ska tilldelas den andra boken jag läste under den flackande semestern; Pernilla Ahlséns ”En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva”.

Kanske har det pratats massor om denna boken, som redan har två år på nacken, i Sverige. Det vet jag så klart inget om, som smått isolerad här på isflaket. Jag hittade den helt enkelt bara av en slump på hyllan under min årliga stora bokshoppardag i Sverige. Och inte ångrar jag att boken hamnade i min inköpskorg inte. ”En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva” är nämligen en reportagebok av högsta kvalité. Ja, det är inte bara en klockren reportagebok, utan också en spännande reseskildring, underhållande biografi och mycket mer.

Svenska Pernilla Ahlsén flyttade som 23-årig journalist till Jerusalem för att arbeta frilans. Efter två år hade hon samlat på sig material nog till att skriva denna bok. En bok i vilken hon lyckas med att – utan att välja sida, utan att som utomstående titta ner – skildra möten med kvinnorna som lever mitt i konflikten. I konflikten mellan Israel och Palestina. En gripande, fängslande och, trots tragiken, underhållande bok som jag rekommenderar alla och läsa. Och nej alla ”oroliga”; det är ingen feministvarning alls, eller fredsaktivistvarning för den delen, på denna bok. Bara spännande och lärorik läsning. Läs den!!

---------------------------------------

Igår spenderade jag förresten en helkväll (typ 6 timmar eller nått), ute på stan och sedan hemma, med en annan hängiven ”En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva”-fan, den sommarjobbande svenskan Sara som jag berättade om innan jag stack på semester. Trevligt, trevligt. Men oj, vad må hon tänka om oss...

Aaju bar nämligen tydliga spår av att ha suttit hemma med sin mamma i tre dagar; han var högt och lågt mest hela tiden och hade lämnat öronen/hörseln någonstans långt inne i garderoben. Och jag, som hade en av månadens två dagar med kort stubin och dåligt humör gjorde inte det hela bättre. Idag blir det att hålla sig från stora äventyr, för att inte utsätta sig för onödiga ”risker”. *hihi*

Och sedan ska jag undvika för ingående telefonsamtal från en viss person idag. Det river bara upp onödvändiga sår, när jag nu är på detta humöret (glad för det mesta ändå, men humörsvängningar ska inte föraktas) och en annalkande 1-årsdag hjälper inte på sinnesstämnningen. Nå, nå; detta ska nog bli en bra dag trots allt... :-)

måndag, augusti 11, 2008

Utmaning från Storbritannien


För 10 år sedan bodde jag här.

Under semestern blev ju jag utmanad av Millan i Bristol och nu har jag ju varit hemma och dragit fötterna efter mig i över en vecka, så det vore väl på tiden att svara. *hihi*


Regler:

- Posta reglerna först.
- Svara på alla frågor.
- Skicka vidare utmaningen till 6 andra bloggare.
- När du postat dina svar, berätta det för den som utmanade dig!


Fem saker som finns/fanns på din Att-göra-lista idag:
  1. Ta hand om lillkillen, som är hemma från dagis idag, på bästa sätt.
  2. På jobbets vägnar läsa Flemming Sørensens bok ”Kunsten at lave blade”. 3 kapitel är lästa, 17 kapitel kvar innan natten tar vid...
  3. Gratulera en kompis som fyller år idag samt två som fyllde för ett par veckor sedan.
  4. Svara på e-mails och sms som trillat in strax innan och under semestern samt denna utmaning.
  5. Träna.


Vad gjorde du för 10 år sedan?

I augusti 1998, ja då flyttade jag till Göteborg för att börja plugga till civilingenjör på Chalmers. Det var efter ett sabbatsår med tågluff i Indien, körkortstagande boende hos storsis (äldsta systern av två) i Strömstad och spanskastudier i Granada, Spanien. Den hösten fyllde jag sedan 20, vilket jag firade med stort ”barnkalas” med gamla och nya vänner.


Ställen du bott på?

Ja, man måste ju dra en nonsensgräns någonstans, så hela år eller mer har jag bott på följande ställen: Thorsbo (litet ställe med i allt 4 hus i norra Bohuslän, så nej alltså inte värmländska Torsby), Uddevalla, Göteborg, Nuuk och Odense. (I Göteborg samt Nuuk har jag bott i två olika omgångar.)


Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
  1. Ja, CSN skulle nog vilja ha en slant till att börja med...
  2. Säga upp mig från jobbet.
  3. Ge mig lite ledigt och sedan börja jobba frilans & idiellt med sånt som känns viktigt. Mycket ville nog involvera skrivande på något sätt – för att göra andra uppmärksamma kanske - liksom det ville involvera konfliktsområden, u-länder och en gnutta förnybar energi & miljö – det jag ju också är utbildad inom.
  4. Ta mina yngre släktingar (läs; Aaju + kusiner) och andra med ut och se världen för att ge dem chansen att uppleva hur livet också kan se ut.
  5. Unna mig att helt enkelt bara göra sånt som faller mig in, vilket med stor sannolikhet också blir en hel del jobb & lärande. Kan nog inte låta bli. ;-)
Någon direkt superlyx rent materiellt tror jag dock inte jag ville unna mig. Men jo, en båt hade varit önskvärd om jag bodde kvar i Grönland, deffinitivt. ;-)


Personer du vill veta mer om:

Just nu är jag mest nyfiken på vilka alla anonyma läsare på min blogg är. Skicka gärna en kommentar och berätta vilka ni är och vad det är som gör att ni tittar förbi min lilla blogg och läser.


Jag skickar denna utmaning vidare till:

Ingen & alla (och därmed bryter jag mot reglerna, jag vet). Utmaningen var ju runt på de flesta bloggarna jag läser i juni & juli. Är det dock någon som vill svara, även icke-bloggare, så får ni jättegärna göra det. Jag ääälskar att läsa andras svar på liknande listor.

söndag, augusti 10, 2008

En ögonstens historia & framtid

Aaju på dagisets lekplats:
- Mamma se, jag kan klättra i mina nya gumstölvar [alltså gummistövlar...].


Aaju har haft en bra semester. Ja, kanske blev det lite väl många intryck för en liten krabat ibland, men tror nog ändå att han har njutit, skrattat och haft det kul det mesta av tiden – och fått tillfälle till att vila också när det har behöfts.

Aaju föddes ju dessutom nästan i en kappsäck (ok, snarare ryggsäck). Han fick vänja sig med att resa – alternativt att hans föräldrar var ute och reste, en åt gången – med det samma, vilket gått ganska så smärtfritt från dag ett. Samtidigt tycks han alltid ha känt en sådan trygghet i sig själv – och i det att han har ett hem som väntar på honom – att han t.ex inte haft problem med att sova på konstiga platser, i nya sängar osv. Som en gåva från ovan, för en resglad mamma som mig!

Att komma in i vardagsrutinerna efter semestern igen, inklusive grönländsk tid (vi ligger 4 timma ”efter” ), har gått bra. Ja, vi ställde ju egentligen aldrig om oss så mycket i Europa – jag tyckte det var onödigt. Men ändå...

Fast semestern har dock inneburit att Aaju har förstått hur långt borta hans ataata (pappa) verkligen är. Så visst, en liten ledsen min får han då och då, stackaren. Turligt nog finns det telefoner som kan bota det hela lite. Men ja, det skär allt i mitt hjärta och som mamma är jag ju ändå del i ansvaret att göra allt så bra som möjligt för min ögonsten. Så ja, visst smids det lite på planer för framtiden. Fast på ett avslappnat sätt. Just nu ska vi ha tid till att bara leva också. Inga beslut ska pressas fram.

Aaju har dock eventuellt planer på att bli fotomodell. *hihi* I alla fall ropade han bestämt till sig mig med orden:

- Mamma, mamma; ta kort på mig!

Och med värsta rådjursögonen bad han mig att ta fram kameran. Sedan började poserandet. Nedan ses hela, oredigerade resultatet från fotosessionen. Dessa foton är till dig Holger!











lördag, augusti 09, 2008

Vill ni vara med?

Jag har så smått börjat göra en lista över bloggar jag läser. Egentligen bär det mig emot, eftersom jag verkligen inte gillar att välja ut några få och riskera att såra dem jag glömt/inte valt. Men samtidigt är det ju inte mer än rättvist mot alla de av er som "gör reklam" för min blogg på era sidor, att jag också försöker dra in läsare till era bloggar, så... ;-)

Hur som helst; är det någon som är på min lista som inte vill vara med, hojta till är ni snälla! Jag har ju också skrivit direkt till några av er, men inte alla.

PS: Det kommer nog fler namn på framöver. Jag läser ju mångt fler bloggar normalt, än de som står med nu. Jag har också massor av (tror jag) bra bloggar på "väntelistan"; bloggar som jag inte riktigt har fått tid till att läsa och "sätta mig in i" ännu. Men den tiden kommer nog, kanske, eventuellt framöver. Hoppas, hoppas. Jag vill ju så gärna läsa ALLT, men man har ju också jobb & familj att tänka på. *hihi*

42,195 km eller en ny look...



...det är verkligen frågan.

Om man hade haft lusten hade man idag kunnat fått sig ett par rundturer runt hela Nuuk, svettats i mängder i det gråtrista vädret och därefter, totalt slutkörd, kunnat titulera sig maratonavslutare. Idag gick nämligen Nuuk Maraton – världens nordligaste maraton – av stapeln. Ett årligen återkommande event sedan 1990.

Vi kom oss dock inte ut för att se ”spektaklet” som vi brukar. Istället var vi hemma och slappade. Men jag fick i alla fall gjort något. Eller vad sägs om den nya layouten på bloggen? ;-)

PS: Den med skarp blick kan på fotot ovan, från en barntävling i 2005 (alla mina maratonfoton låg på en ostartad dator, så jag iddes inte leta fram dem), se dagens 2:a, Kim Godtfredsen. Han ses på fotot stå som kommentator i orange väst. Kim är Grönlands genom tiderna mest framgångsrike löpare internationellt (tillika min granne och pappa till Aajus dagiskompis *hihi*). Idag fick han dock se sig besegrad av danske duathlonmästaren Stig Brahe.

fredag, augusti 08, 2008

Och vinnaren är.... Lullun!


Foto från Virgin Holidays Image Library.

Kan ni tänka er, jag har vunnit en resa!! Jag fick beskedet igår och idag står det t.o.m i tidningen, så gratulationerna har så smått börjat dugga in från höger och vänster. Alla är de lika glada för min skull (och en smula avundsjuka ;-) ).

Det är en resa för två, värd nästan 40.000 svenska kronor som jag har vunnit. Otroligt, eller hur?! En resa med allt betalt – flyg, kost & logi i 3 dagar på 4-stjärnigt hotell och flera olika utflykter. En vinst som jag inte kan omvandla till kontanter istället, en vinst som jag inte kan förära till någon annan (mer än till en medresenär då) eller ändra destionation på. Men varför skulle man å andra sidan vilja ändra, när nu resmålet är så exotiskt att de flesta skulle hoppa upp och ner av ren exaltering?!

Eller ja, jag är väl måttligt road ändå. Resmålet heter nämligen Grönland. Tro det eller ej; jag har vunnit en resa från Danmark till Grönland!! Här går man och väntar på att få sin livs storvinst (utan att spela på Lotto) och så vinner man en resa hem till sig själv! *hahaha*

Eller ja, resmålet är faktiskt Ilulissat; Holgers gamla hemstad (ja, han kommer ursprungligen från en bygd några kilometer därifrån) tillika ”hem” för den av UNESCO naturminnesmärkta isfjorden. Ett område med en helt fantastisk natur med alla dess enorma isberg. Men jag har ju varit där förr, flera gånger och nu ska jag ”tvingas” dit i februari, när det är som kallast. För även om det var ganska fritt att välja datum, låg månaden fast i konceptet.

Jag ser dock verkligen fram emot de guidade turerna: Stadsvandringen där jag kan peka ut familjens alla hus för den danske guiden som bott i Grönland i en månad och då jag troligtvis blir stoppad flertalet gånger av folk som vill hälsa. Sedan blir det en vit, vit, vit vandringstur till isfjorden - förhoppningsvis inte i snöstorm - där den gamla boplatsen man reklamerar för i resebeskrivningen lär vara som "bortblåst" under all snö. Och avslutningsvis, en hundslädetur med Holgers kusin som kusk typ. Jo, jo, det blir nog en upplevelse! *hihi*

Nej, nu får vi väl se hur det blir. Tror säkert att man kan ändra utreseort, så jag slipper betala oss vägen om Danmark. Dessutom ska Aaju enligt "planen" få en kusin i Ilulissat här i slutet av augusti, så det kan ju passa bra; då kan vi ju komma på halvårsfirande, som ju är en stooor grej i Grönland, i februari. Och vem vet, till den tid kanske vi har ändrat hemmabas, så att jag ändå behöver de där ”atlantbiljetterna”...?! ;-)