
Ibland är allt bara så lätt. Då när man kommer hem från jobbet och middagen redan är klar t.ex!
Jag gillar verkligen att laga mat och då gärna i kombinationen med att kunna bjuda andra på den. Men ibland – när man måste laga mat dag ut och dag in, då både lust, fantasi och ork tillslut sviker en under vardagarnas pressade dagar – är det bara inte kul. Jag har haft några sådana dagar efter semestern, då även allt som haft något med disk att göra känts smått blä.
Att man är ensam med en liten kille på knappa 4 år gör så klart också sitt på matlagarlusten. Dels är man ju tvungen att ta ansvaret för mat & disk. Och dels så bryr Aaju sig ju inte ett dugg om man stått framför spisen i två timmar och kämpat för att få till något supersmarrigt eller om man bara häller upp en hög spaghetti på tallriken med inte ens så mycket som en ketchupklick på. *hihi*
Men det finns en lösning, som dessutom fungerar som en kickstart till att bli inspirerad till att laga mat igen (utöver alla smarriga recepttips man får via bloggarna!): I onsdag lagade jag lasagne och den kan vi nu leva av i flera dagar och inte mycket disk blir det av den heller (alltså när man väl äter resterna).
Det är verkligen en fördel med att det nu bara är Aaju & jag; det är ingen som klagar över att det kommer matrester på bordet! *hihi* T.o.m om och om igen. Bara att ta till sig en portion, in med det i mikron och 2 minuter senare är det middag! Efter några sådana dagar brukar dessutom lusten till att laga mat komma tillbaka. Nu ser jag faktiskt fram emot helgens matlagning tillsammans med en pigg och glad Aaju (tillskillnad från vardagkvällar då han inte alltid orkar vara med), jag lovar! :-)
Fast just lasagne borde man kanske inte laga på vardagar, då Aaju ju hinner bli för hungrig innan den är klar så att han måste äta sig en macka eller två. Därför var jag i onsdags nära på att få äta ensam – han var ju redan mätt på fralla – men så kom svenska Sara förbi, för att säga hej då och lämna lite skafferirester och en utläst bok. Så sött av henne! Och ett par timmars trevligt babbel (och middagsätande som sagt...) blev det dessutom. 1,5 månads sommarjobbande på ålderdomshemmet här, var nu över för hennes del och igår flög hon vidare mot Island och Sverige. Vi tackar för besöket och hoppas vi snart ses igen!

Sara (till höger) och två andra sommarjobbare var på middag hos mig ett par dagar innan vi åkte på semester. Här äts förrätten bestående av torkad torsk och rå valhud i kinesisk soya. Jag gillar verkligen att bjuda på små, totalt informella middagar.
PS: Jo, jag är medveten om att jag för inte så länge sedan skrev ett inägg där jag berörde detta med matlagning som (tillfälligt eller permanent) ensamstående. Då var det dock mer relaterat till det vi faktiskt äter när Hollger är borta en vecka eller två. Det inlägget kan ni läsa här. ;-)




















