
Landsstyreformanden (alltså, motsvarande statsministern) Hans Enoksen lät den nationaldräktsklädda flickan Pipaluk hjälpa honom med sin röst vid dagens val. Foto: Leiff Josefsen, Sermitsiaq
Idag är en sådan där historisk dag, som man (beroende på utfallet) kommer att berätta om för sina barnbarn:
- Kan ni tänka er; jag var där när det hände!
Fast eftersom jag först kom ut ur min resebubbla här i kväll har jag nästan helt missat dagen. Jag har nästan inte upplevt något av det speciella, det magiska. Ja, om det nu blir magiskt vill säga.
Men vad är det för dag? Jo, det är, utöver att vara FNs dag mot kvinnovåld, dagen då det grönländska folket gick till valurnona och röstade ja eller nej. Ja eller nej till självstyre!
Detta är såklart en jättegrej. En jättegrej som jag tänkt skriva en hel massa om här på bloggen. Och en del har jag också skrivit (7 inlägg har det blivit om valet senaste året), men senaste månaderna, då skrivandet skulle intensifieras, har jag bara inte fått skrivit någonting. Min önskan var ju ändå att föra ut dessa nyheter, berätta om hur debatten utvecklat sig på plats, för så mycket sådant har det ju säkert inte gått att läsa i svensk media. Faktiskt har bara en enda svensk journalist kontaktat mig om ämnet (utöver en journaliststuderande kompis, men det räknas kanske inte, när nu vi känner varandra *hihi*) – och denna journalist fick jag inte svarat i tid pga min tjänsteresa. *typiskt*
Men idag är alltså dagen D. Eller dagen S. Ja eller nej till Självstyre!
Sedan 1979 har den gamla danska kolonin så kallat internt självstyre. Att införa ”riktigt” självstyre skulle alltså vara att komma ytterligare ett steg närmare fullständig självständighet. Valet handlar om ”vi” ska få rätten att överta 31 ytterligare ansvarsområden. Det handlar mycket om polis- och rättsväsen och kanske mest avgörande; rätten till eventuell olja, mineraler och liknande på och omkring denna världens största ö, som är 52 gånger så stor som den tidigare kolonimakten Danmark.
Och hur har man då röstat? Ja, några egentliga resultat har vi inte fått ännu, men de börjar trilla in nu. Det är också därför jag syndar på lite med att bli klar med detta inlägg; för självklart vill jag följa med lite i rösträknandet.
Med rösterna från första valkretsen räknade (med 248 röstande) står det 80% till ja och 20% till nej. Huruvida detta är representativa siffror vill jag dock inte riktigt fastslå. Att det skulle bli ett ja, är något de flesta nog ändå väntat sig. Fast det var innan senaste par månadernas många och stora politiska skandaler. Skandaler av olika storlek är lite vardag här – i ett litet samhälle som detta kommer ju också allt fram och allt blir blåst upp. Senaste par månaderna, ja bara senaste par veckorna, har det dock varit extra galet och många tror att det bara dagarna efter dagens val – kanske redan på fredag – blir utropat nyval till landstinget (alltså riksdagen).
Ja ni förstår säkert; detta är så klart något som också kan påverka dagens val. Tilltron till politikerna är nere på en minimal nivå för tillfället och många ställer nog plötsligt frågetecken vid om vi och våra politiker verkligen är klara för ett självstyre. Självklart hänger inte de två sakerna ihop. Speciellt inte eftersom ett införande av självstyre inte automatiskt betyder att vi måste ta över alla de ansvarsområden som vi då får rätt till att överta. Det är dock ändå förståeligt att folk påverkas av denna fars som utspelat sig i media senaste tiden.
Jag lovar att återkomma med resultatet och, vid ett eventuellt ja-resultat, ett mer ”seriöst” förklarande av vad självstyret rent konkret vill innebära. Ett självstyre som, om det blir framröstat, kommer att införas på Grönlands nationaldag, den 21:e juli 2009.




























