tisdag, november 25, 2008

Självstyre i Grönland; ja eller nej?


Landsstyreformanden (alltså, motsvarande statsministern) Hans Enoksen lät den nationaldräktsklädda flickan Pipaluk hjälpa honom med sin röst vid dagens val. Foto: Leiff Josefsen, Sermitsiaq


Idag är en sådan där historisk dag, som man (beroende på utfallet) kommer att berätta om för sina barnbarn:

- Kan ni tänka er; jag var där när det hände!

Fast eftersom jag först kom ut ur min resebubbla här i kväll har jag nästan helt missat dagen. Jag har nästan inte upplevt något av det speciella, det magiska. Ja, om det nu blir magiskt vill säga.

Men vad är det för dag? Jo, det är, utöver att vara FNs dag mot kvinnovåld, dagen då det grönländska folket gick till valurnona och röstade ja eller nej. Ja eller nej till självstyre!

Detta är såklart en jättegrej. En jättegrej som jag tänkt skriva en hel massa om här på bloggen. Och en del har jag också skrivit (7 inlägg har det blivit om valet senaste året), men senaste månaderna, då skrivandet skulle intensifieras, har jag bara inte fått skrivit någonting. Min önskan var ju ändå att föra ut dessa nyheter, berätta om hur debatten utvecklat sig på plats, för så mycket sådant har det ju säkert inte gått att läsa i svensk media. Faktiskt har bara en enda svensk journalist kontaktat mig om ämnet (utöver en journaliststuderande kompis, men det räknas kanske inte, när nu vi känner varandra *hihi*) – och denna journalist fick jag inte svarat i tid pga min tjänsteresa. *typiskt*

Men idag är alltså dagen D. Eller dagen S. Ja eller nej till Självstyre!

Sedan 1979 har den gamla danska kolonin så kallat internt självstyre. Att införa ”riktigt” självstyre skulle alltså vara att komma ytterligare ett steg närmare fullständig självständighet. Valet handlar om ”vi” ska få rätten att överta 31 ytterligare ansvarsområden. Det handlar mycket om polis- och rättsväsen och kanske mest avgörande; rätten till eventuell olja, mineraler och liknande på och omkring denna världens största ö, som är 52 gånger så stor som den tidigare kolonimakten Danmark.

Och hur har man då röstat? Ja, några egentliga resultat har vi inte fått ännu, men de börjar trilla in nu. Det är också därför jag syndar på lite med att bli klar med detta inlägg; för självklart vill jag följa med lite i rösträknandet.

Med rösterna från första valkretsen räknade (med 248 röstande) står det 80% till ja och 20% till nej. Huruvida detta är representativa siffror vill jag dock inte riktigt fastslå. Att det skulle bli ett ja, är något de flesta nog ändå väntat sig. Fast det var innan senaste par månadernas många och stora politiska skandaler. Skandaler av olika storlek är lite vardag här – i ett litet samhälle som detta kommer ju också allt fram och allt blir blåst upp. Senaste par månaderna, ja bara senaste par veckorna, har det dock varit extra galet och många tror att det bara dagarna efter dagens val – kanske redan på fredag – blir utropat nyval till landstinget (alltså riksdagen).

Ja ni förstår säkert; detta är så klart något som också kan påverka dagens val. Tilltron till politikerna är nere på en minimal nivå för tillfället och många ställer nog plötsligt frågetecken vid om vi och våra politiker verkligen är klara för ett självstyre. Självklart hänger inte de två sakerna ihop. Speciellt inte eftersom ett införande av självstyre inte automatiskt betyder att vi måste ta över alla de ansvarsområden som vi då får rätt till att överta. Det är dock ändå förståeligt att folk påverkas av denna fars som utspelat sig i media senaste tiden.

Jag lovar att återkomma med resultatet och, vid ett eventuellt ja-resultat, ett mer ”seriöst” förklarande av vad självstyret rent konkret vill innebära. Ett självstyre som, om det blir framröstat, kommer att införas på Grönlands nationaldag, den 21:e juli 2009.

måndag, november 24, 2008

En helg strandad i Kangerlussuaq

Ja, nu är det måndag och vi skulle enligt planen ha varit hemma från tjänsteresan i Europa i hela tre dagar nu, men istället har vi precis kommit hem, bara för ett par timmar sedan. Vi fick nämligen helt oplanerat tre extra övernattningar i Kangerlussuaq – den tidigare amerikanska militärbasen som nu blivit Grönlands största civila flygplats.

Fast att säga att det är en stor flygplats och en stor stad är såklart att överdriva något enormt. Det landar väl omkring 5-10 reguljärflyg där per dag, varav de absolut, absolut flesta är små propellerplan. Så gott som alla som bor där arbetar i och omkring flygplatsen, det tillhörande hotellet eller med den förhållandevis stora turistverksamheten. Vi snackar alltså om ett invånarantal på ca 500 personer som, liksom övriga invånare i Grönlands städer och bygder, lever totalt isolerat. Utöver ”fågelvägen” så är det endast möjligt att komma hit med båt, och det bara ett par månader om året, när fjorden är någorlunda isfri.

Jag har varit i Kangerlussuaq (som förresten betyder ”den stora fjorden”) massor av gånger. Cirka 33-34 gånger tror jag t.o.m, men jag kan ju minnas fel. ;-) Och flera gånger har det också blivit övernattningar, de flesta oplanerade. Antingen på grund av tekniska problem med flyget (med få flyg och långa avstånd så är det ju inte bara, bara att hitta ersättningsflyg och reservdelar), men främst ändå pga det ostabila arktiska vädret. Inte vädret i Kangerlussuaq – beläget långt inne i fjorden är vädret där stabilt – men ute längst med kusten, där alla städerna ligger, där är det en helt annan femma.

Denna gången var det en kombination av ”olyckor” som drabbade just vår flygning. Men vi hetsade inte upp oss. Jo, det är klart; Aaju blev lite besviken när han inte kom iväg – hem till sina leksaker och dagis – och själv hade jag en del småspännande förhoppningar inför helgen i Nuuk, men när jag nu blev megaförkyld, hade det kanske inte blivit tll rätt mycket av dem trots allt, så varför klaga... ;-)


När man sitter strandad har man tyvärr inte så många möjligheter att lämna flygplatsen; man måste ju hålla koll på tidtabellerna, som hela tiden ändras. Men lite foton fick jag ändå tagit av stället, som kan komplittera de jag bland annat har publicerat här och för mer turistrelaterat och unikt läs även här:


Vi landade i Kangerlussuaq omkring klockan 11 lokal tid (kl 15 svensk/dansk tid, efter att ha stått upp klockan 5 enligt den samma tidsräkning) i fredags (den 21:e november), efter en drygt 5 timmars flygning i stark motvind från Köpenhamn. Detta är ett foto av vårt flyg, taget någon timma senare, när solen stod som högst på himlen. Kangerlussuaq ligger nämligen mitt på polcirkeln, så här är det inte alltför mycket ljus såhär års.


Det helt vintriga vinterkläderna hade vi inte haft med oss till Europa, men vi kunde hitta fram tillräckligt med kläder för att leka ute i de -10-15 C-graderna. ;-)


Framåt eftermiddagen första dagen blev det att gå de 2 km till hotellrummet vi blivit tilldelade av flybolaget, på andra sidan landningsbanan. Här forsar det grå-bruna smältvattnet från inlandsisen normalt fram. Om sommaren alltså. ;-)


En av ”stadens” huvudgator. Kangerlussuaq bär präg av att ha varit en amerikansk militärbas. Luftledningar i trästolpar har i alla fall jag aldrig sett på andra ställen i Grönland.


Vackra solnedgångar är något vi är totalt bortskämda med här i Grönland. Det nordliga läget (vinkeln på solinstrålningen) och den enorma inlandsisen (reflexion) gör sitt för att bjuda oss på denna fantastiska syn var och varannan dag. Men de arktiska träden som ses närmast i bild, är något som Kangerlussuaqborna och sydgrönländarna är ganska ensamma om att ha runt om husknuten här i landet.


Bara några få kilometer rakt bakom Aaju ligger den fantasieggande inlandsisen. Det blev ingen tur dit in denna gången, men har ni vägarna förbi är det väl värt pengarna och tiden att ta sig dit!


Som sagt; man kan se att amerikanarna ägde stället fram till bara för några år sedan. Vem hade annars kunna komma på att man kan bo i stora plåtlådor, typ?! ;-)


Också kyrkan är gjord av plåt.


Och gatorna har nu fått grönlandiserade versioner av sina ursrungligen amerikanska namn. ”-ip” är liksom svenskana ”-s”, alltså ägandeform, och ”aqq.” är förkortningen till grönländska ”aqqutaa” som betyder väg/gata.


En hel del skoj lämnade också amerikanerna efter sig. Här finns både en idrottshall, ett litet badhus och en bowlinghall. Det är t.o.m mer än vad man hittar här i huvudstaden (vår bowlinghall lades ner för 3 år sedan).


Första natten, av tre, bodde vi alltså på andra sidan flygplatsen, på ett ytterst slitet ”reserv-hotell” (exakt samma rum som jag bott på tidigare dessutom), med amerikanska elkontakter (alltså ingen uppladdning av mobilen och datorn där inte...) och gemensam toa/dusch i hallen. Och frukost; ja, den fick man knata till flygplatsen för att få.


De övriga nätterna fick vi rum på flygplatsen. Högre standard, men helt klart inte värt de 1.345 danska (1844 svenska) kronor som en natt i dubbelrum kostar (vilket Air Greenland betalade för oss). Jag rekommenderar nog vandrarhemmet för er som ska hit och turista. Mycket billigare och inte så mycket sämre! ;-)


De två första dagarna visste vi inte alls när vi skulle åka, så då installerade vi oss – med väskor, jackor osv – i en av lädersofforna på flygplatsen. Sedan blev det så klart en hel del springande runt med Aaju, ätande av inte alltför läskande mat i caféterian (dock gratis, betald av Air Greenland ;-) ) osv.


De första par dagarna hade vi även en del bekanta att fördriva tiden med. Här ses en av dem leka med Aaju. ;-)


Avslutningsvis; en Kangerlussuaq-klassiker. ;-)


Mer om våra veckor i Europa; i Sverige och Danmark, kommer här på bloggen nu i veckan. Now I’m back, så skam vore om jag inte skulle kunna komma igång med lite mer bloggande igen, för att inte förglömma EFIT, fredagstema och läsande hos er andra bloggare! ;-) Jag har närmast noll koll vad som hänt er de senaste 3 veckorna...! :-(

Och ja, jag ska också se till att få svarat på mails och bloggkommentarer, nu när jag återigen kommit på nätet "på riktigt"! :-)

söndag, november 23, 2008

Strandade i obygden

Det blir som sagt inte alltid som man tänkt sig. Planen var nämligen att Aaju och jag skulle ha varit hemma nu. Ja faktiskt skulle vi ha varit hemma redan innan lunch grönländsk tid, i fredags. Istället sitter vi strandade på den tidigare amerikanska militärbasen i Kangerlussuaq, ganska på isolerade från omvärlden, utan några direkta förhoppningar om att komma härifrån före tidigast måndag. Så kan det gå. Lägg därtill en megaförkylning för mig och en uttråkad Aaju. Men vi klagar inte. Det hjälper liksom inte. ;-)

Fast det är klart; internet kunde gärna vara billigare. 274 svenska kronor för en dag. Nej, det blir att förbereda inlägg på datorn som jag kan publiceras när jag kommer hem istället och bara skriva detta korta från mobilen.

Och sorry alla som väntar på mail-svar. De kommer... ;-)

söndag, november 16, 2008

En resa i tiden – helgen då jag blev 30

Ja, tiden den rusar och vips var man 30 år. Och vips har det gått ytterligare 2 veckor och nästan inte ett ord har man fått skrapat ihop till bloggen. Men nu är det kanske ändå dax att komma igång med bloggandet igen?!

Just nu sitter jag i Köpenhamn. Det är söndag och jag har 5 dagar kvar på min tjänsteresa, innan sonen och jag åter vänder näsorna mot Grönland. Mycket har hänt, men det ska ju börjas någonstans och därför tänkte jag ta er med på en snabbtur till helgen då jag fyllde 30.

Ja, det blev ju lite si och så med mina planer om att hålla ett stort firande. Separationen från Aajus pappa tidigare på året gjorde väl sitt för att förändra min umgängeskrets och dessutom gick den största musikfestivalen i stadens historia av stapeln just under ”min” helg. Men en brunch med vännerna skulle man väl ändå kunna fixa?!


Först, efter jobbet fredag den 31:e oktober, dagen före dagen D, gick Aaju och jag och köpte mig en present – eller ja två; ett halsband med ett hänge av myskoxeben och två rejäla högtalare till min dator (för att spela musik). Sedan lyxade vi till det ordentligt; vi gick nämligen ut och åt mat – bara han och jag. Matlagning skulle jag nämligen få nog av ändå, eftersom jag skulle börja förbereda inför brunchen.


Aaju tyckte dessutom det var en bra idé att sova i en alldeles för liten plastback. Han bäddade så fint och ja, han somnade faktiskt i den också. Fast det är klart; han gnydde lite när han vaknade någon timma senare (ont i naken kanske?! ;-) ) fast han somnade turligt nog om med det samma, i den riktiga sängen.

Lördagen, den 1:e november, kom så och inte hade jag väl trott att jag skulle bli väckt med paket och sång, men oj vad jag blev förvånad. Inga paket i och för sig, men väl en sång av lillkillen, med egen påhittad melodi och text som gick ungefär såhär:

”Det är mammas födelsedag. Det är mammas födelsedag. Det är inte Aajus födelsedag. Mamma har fått stort paket med musik.”

Bättre kan man väl inte vakna?! :-)


Brunchen blev sedan hur lyckad som helst. Massor av mat och nöjda gäster som stannade fram till tidiga kvällen.


Och ja, lite paket blev det också, inklusive denna vackra bukett med blommor. Och en hel massa hälsningar, via post, telefon, sms, e-mail, facebook och blogg. Tack allihop!! :-)


Söndag var det sedan även dax för Aaju och mig att gå på konsert i kulturhuset, med Anda – som spelade sina barnsånger. Väldigt lyckat.


En liten del av publiken.


Jodå, en del lekande i snön blev det också... ;-)


Och än mer lek. Än kan vi alltså se lekplatsen. ;-)


Och tidigare på dagen hade Aaju även själv tagit på sig kläder för att gå ut och skotta snö. Simglasögon, shorts och stövlar utan strumpor tyckte han var en bra idé. ;-)

Som ett avslut på tiden i Nuuk, innan jobb och packande tog överhand inför jobbresan till Europa, fick jag måndag kväll fixat barnvakt åt Aaju. Det hela resulterade i en ”date” av det trevligare slaget, med tittande på ”Arn – Riket vid vägens slut” på bio, köp av mat från den lokala grillbaren, hemtravande genom snön, nattning av Aaju, ätande av maten vi köpt och sedan en hel massa prat och skatt. Kort och gott; dunder! :-)

(Och filmen? Jo, men visst var den bra. Det gör ju det där lilla extra också, att se en svensk film på bio på Grönland. Nästan en smått surrealistisk känsla – även om träden inte alls hade samma effekt på mig som sist, då jag såg första Arn-filmen... ;-) Sedan var det ju lite ”kul” att se den tillsammans med en dansk, när nu det var svenskar och danskar som låg i krig med varandra. *hihi*)

tisdag, november 11, 2008

Hallååå

Jaa, nu har det varit tyst på bloggen lääänge. Smått oplanerat dessutom. Men ni ska inte vara oroliga. Jag har bara haft fullt upp och det mest med roliga saker, relaterat till min födelsedag och annat kul som är på gång.

Sedan några dagar är jag dessutom i Europa. Aaju och jag är på tjänsteresa och vi har därför kunnat spendera en långhelg i Sverige (vi kom tillbaka till Köpenhamn idag). Detta har dessutom resulterat i noll tillgång till Internet. Men om ett par dagar hoppas jag att kunna få börjat skriva ihop inlägg som förr igen.

Ha det bra tills dess!

PS: Detta är skrivet från mobilen. ;-)

fredag, oktober 31, 2008

Tillägg till torsdagkvällens inlägg ;-)

Detta får bli en liten snabbis; skal nämligen göra mig klar till jobbet. Men skulle bara förtydliga gårdagens inlägg; jo, det är först i morgon det "beger" sig, den 1:e november (som det visst också står ;-) ). Det är alltså idag det "stinker". *hihi* Men tack för alla gratulationerna redan nu. Ni är så rara! :-)

Och ja, så var det ju det där med vädret. Alla läsare vet ju säkert vid det här laget att medeltemperaturen här i Nuuk ligger på + 7 C i juli. Kan ni gissa vilken temperatur vi hade igår, 30:e oktober?? Jo, + 10,6 C!!!

I den lilla bygden Kapisillit, som ligger inne i fjorden inte så långt härifrån, hade de + 17,3 C och det var flera städer längstmed västkusten som hade omkring de 15. Det brukar alltså vara mer det "omvända" som gäller såhär års! Speciellt för orter som Kapisillit och Kangerlussuaq (15,0 igår) som ligger inne i fjordarna - där är det varmt under sommarmånaderna men rysligt kallt om vintrarna.

Och stormen? Jo, men den rev allt fortfarande när jag gick i säng, med regn och rusk. Efter 7 timmars sömn vaknade jag nu dock upp till så gott som vindstilla, -2 C och ett totalt vitt, vitt, vitt landskap. Det ser ut till att ligga minst 5-10 cm snö. Så nu verkar det hela vara återställt igen. Normaltilstånd råder! Håller det bara i sig till i morgon så säger grönländsk sed att jag har varit en duktig flicka senaste året, då det är vad fint väder på ens födelsedag betyder... :-)

torsdag, oktober 30, 2008

Fredagstema x 2 & the big 3-O

Oj, oj, oj, nu rinner verkligen tiden iväg för mig. Dagarna försvinner i ett jihu. Jag hinner inte med alls. Jag stressar inte det minsta dock, utan jag har det kul & bra för det mesta, men ändå. Bara en sådan sak som att jag ännu inte fått skrivit fredagstema... Och då menar jag inte det som gäller för imorgon, utan det från förra veckan! Det som löd; ”Om jag kunde resa i tiden skulle jag...”

Ja, skulle jag svara på det nu, så hade det nog varit aktuellt att få resa tillbaka i tiden och göra om senaste par veckorna. Eller ja, inte göra om dem men snarare att få göra dem ”en extra gång”, parallellt med det jag redan gjort, så att man fick fler saker gjorda. Annars hade ju egentligen min ”plan” för det inlägget mer gått åt hållet att göra en tidsresa för att förhindra hemska händelser igenom historien; krig, orättvisor och lidanden. Men samtidigt vet jag ju egentligen inte om jag vill böka med historien på det sättet, för vem vet vilka följderna då skulle bli?!

Nej, inga tidsresor för mig alltså. Inte heller för att hinna med allt som ska hinnas med innan vi sticker mot Europa nästa vecka. Det som hinns det hinns, så får det vara.

Sedan ska jag så klart också här passa på att återigen framhäva att bara för att jag har fullt upp så innebär inte det att det är jobbigt & tråkigt eller något sådant. Inte alls. Jobbet är roligt och fritiden har också använts till lite skoj, även om en ganska ny, men otroligt trevlig bekant flyger för flytt till Europa i morgon bitti... :´(

Till helgen blir det dock lite mer skoj. Förhoppningsvis... Det är nämligen damens födelsedag. The big 3-O, som hittills inte har skrämt mig ett dugg. Det enda tråkiga med födelsedagen har varit att någon smart snubbe (jag vet vem...) kommit på idén att göra just denna helgen til en konserthelg utan dess like i Nuuks historia. Alla stora stjärnor är hemkallade och det är bara konsert efter konsert hela helgen.

Jo, men egentligen låter det ju jättetrevligt. Men har man musikintresserade vänner och alla barnpassare lyser med sin totala frånvaro, så är det trots allt inte fullt så skoj. De planerade festen blev därmed inställd, med lite nedstämda miner från min sida. Modet har dock nu kommit upp sig lite och nu har jag istället bjudit in till 30-års-brunch på lördag. Får se hur det går. Lite mer jobb och man kan inte bjuda lika många som till en ”vanlig” fest, men förhoppningsvis blir det trevligt.

Med födelsedag den 1:e november är jag dock ganska van med att få min dag ”sabbad”. *hihi* När jag var liten var det en tråkig dag som inte hade några namnsdagar (allahelgonadagen) och som alltid låg den mitt i höstlovet. Inga gratulationer i skolan där inte! :-(

Sedan kom slängen med Halloween-firande till Sverige och försökte ”förstöra” det för mig. Men min kompisskara var stor och stark, så på något konstigt vänster så fick jag också gäster till mina ”tillställningar”. Och ska sanningen fram så har jag faktiskt aldrig ens varit på en Halloween-fest (än mindre fixat en till min egna fördelsedag).

Anledningen jag kommer in på Halloween är så klart morgondagens fredagstema: ”Om jag skulle klä mig i samma Halloweenkostym varje dag skulle jag...”

Det är ju nästan helt omöjligt att resonera sig fram till och kräver en del tid till tänkande - tid som jag inte har just nu. Men en sak är säker, hur bekvämt det än kan vara; jag kommer aldrig att välja samma kostym som jag hade till min 10-årsdag, som var en maskerad jag höll för klasskamraterna.

Jag vet inte hur det gick till, men mitt upp i alla förberedelserna tror jag vi glömde bort att förbereda en kostym till mig, så i sista sekund blev jag omvandlad till en städtant, med en kudde på rumpan och en över bröstet. Nej, det var inte världens roligaste kostym när man var 10 år måste jag erkänna, men kalaset tror jag blev ganska lyckat... ;-)

Avslutningsvis vill jag bara säga lite förlåt för att jag ännu inte hunnit med att svara på era kommentarer. Och ja, jag har massor av mails som blivit liggande, inklusive dina Anna (S); jag lovar, jag ska svara! :-)

Och ja, grattis igen på födelsedagen Sis! F’låt för att först jag ringde så sent. Journalisterna har bara varit efter mig som galna idag...

Och ja, igen, igen; stormandet kom inte helt upp i de förväntade 45-50 m/s idag, men nog var vinden väl så hård. Som väntat fortgick dock vardagen som vanligt här, även om det var minst sagt en kamp utan dess like att komma sig iväg i morse, speciellt till dagis, släpandes på några extra 20+ kilon... ;-)

Foto från Ramclean.

onsdag, oktober 29, 2008

Hjälp och förlåt!

Jag vet inte vad som hänt men alla e-mails som blivit skickade till min privata (yahoo) e-mail, sedan 8:e juli fram till idag kl 15 (kl 19 svensk tid) har raderats!! Jag anar inte hur det har gått till, men till saken här att det bland dem låg en hel del obesvarade e-mails som jag nu har lite svårt för att svara på... :-(

Vissa minns jag ju någotsånär, men andra kommer från personer som jag egentligen inte känner och som jag därmed inte har någon e-mail adress till mer. Bland annat var det du som skrev och frågade om grönländska namn till din häst. Och säkert flera liknande mails – det händer ju ibland flera gånger i veckan att jag blir kontaktad av okända personer som söker diverse upplysningar om Grönland.

Alltså; vill ni vill ha svar, skicka ett nytt mail är ni snälla. (Och så kan jag ju tyvär inte annat än hoppas att ni läser detta.)

Lugnet före stormen



Snacka om att det var lugnet före stormen idag. Måndag och tisdag har vi ju haft ett rejält stormväder. Vi snackar medelvinsdhastigheter som kommit upp på 30 m/s och vindstöt på över 42. Trots att det är väder som i Sverige skulle leva kvar i folks minne länge, har det här resulterat i förhållandevis få lyfta ögonbryn – här är man helt enkelt alltför van.

Idag onsdag möttes jag dock igen av totalt lugn när jag kom ut genom ytterdörren. Inte en endaste liten vindpust. Allt vad vind heter var bara borta. ”Bortblåst.” Jag anade trots allt en smula oro. Himlen såg nämligen misstänksam ut, men inte en endaste liten vindpust alltså.

Ja, där kunde ju mitt drabblande om vädret här på bloggen de senaste dagarna kanske sluta. Med ett lykligt slut dessutom. Men icke! Om bara drygt 4 timmar förväntas nämligen en rejäl orkan dra in över Nuuk. Det spås om en medelvind på omkring 45-50 m/s * (gränsen för orkan går vid 32.7) och stormen kommer att kulminera vid 6-9-tiden imorgon bitti – precis då alla ska iväg till dagis, skolor och jobb.

Här har man ju inte vanan med att utlysa utegångsförbud, utan vardagen brukar fortgå som vanligt nästan oberoende vad. Men kanske, kanske blir morgondagen ett undantag, i alla fall i någon timme kanske (fast hade det varit på östkusten, så hade man återigen inte direkt lyft på ögonbrynen ens för ”ynka” 45. Ja, de har ytterligare en annan ”referensram”...)?! ;-)


*) Eftersom detta inte är en tropisk orkan kan jag inte gradera den i den 1-5-skala som man annars ofta hör om på nyheterna osv. Den gäller nämligen bara just tropiska orkaner. Men 50 m/s som medelvind är mycket. Det är t.ex snart 12 år sedan man mätte den typen av vindstyrka i Sverige och liknande hastigheter är bara uppmätta i de svenska fjällen. Orkanen Tuva, som drabbade svenska västkusten i vintras, nådde t.ex ”bara” upp på 35 m/s som högst.

måndag, oktober 27, 2008

När sommarvärmen kom till Nuuk

Ja, det kan ju så klart bli lite för mycket av det goda, det inser jag ju. Men ändå kan jag inte annat än att komma med lite vinter- och väderstatus en dag som denna.



Vi börjar med vinterstatusen. Som fotot ovan (från Sermitsiaq) visar har det firats. Det var i torsdags, alltså den 23:e oktober, som man i Grönlands nordligaste stad Qaanaaq (huvudsäte för kommunen som också ”huserar” världens nordligaste, året runt bebodda ort/bygd) ”firade” solens sista strålar för året. Nu kommer det att råda totalt solmörker till det att man nås av de första strålarna igen om 4 månader, den 17:e februari 2009!


Här i Nuuk börjar också vintermörkret tränga sig på, men inte alls lika drastiskt. Dock har vi samtidigt fått ”sommar” igen... ;-)

Efter att ha haft dagar med -9 C och -10 C mitt på dagen, var det i igår bara -3. Plötsligt, på bara ett par timmar steg temperaturen till + 5-6 C. Och i och med det började det så klart också blåsa. Något enormt. Hela natten ven det, eller snarare dundrade det. Vindstöt upp emot 39 m/s blev resultatet. Det ska jämföras med ”legendariska” orkaner i Sverige, som Gudrun i 2004 och Per i 2007, som nådde en styrka på 42 respektive 40 m/s.

Regnet var heller inte nådigt, och det hela resulterade så klart i att allt var en enda stor isbanan när vi skulle gå till jobb & dagis i morse. I kombination med den enorma vinden var det totalt omöjligt att styra sina steg. Men efter många om och men, fick jag på något mirakulöst sätt förflyttat Aaju, i motvind, de kanske 300 metrarna till dagis och kommit mig fram till jobbet själv (i medvind). Totalt genomblöt såklart. Några bildbevis har jag dock inte; att ta upp kameran var helt enkelt en otänkbarhet. Typ som om att rota i väskan efter en kamera medan man faller ner för ett vattenfall eller nått, då kameran ju ganska med det samma skulle flyga en ur händerna...

Sedan, på väg hem, var det återigen samma kamp. Då hade dock, turligt nog, det mesta av isen försvunnit och det hade slutat regna – men å andra sidan gick jag i motvind hela den långa och backiga vägen från jobbet, så det blev många steg som inte resulterade i någon direkt framdrift... Låt oss säga det så; jag behöver inte ha dåligt samvete de närmsta par dagarna för att jag inte får tränat; fick två rejäla pass idag! ;-)

Fast det mest anmärkningsvärda av allt är ju ändå (som ni som läst någon av mina otaliga liknande historier härifrån Nuuk vet) att detta inte var något anmärkningsvärt. 39 m/s till trots var det långt ifrån det mest naturliga samtalsämnet för dagen. Visst pratades det om vädret, men inget större. Och inte var det för att det hänt något annat, otroligt spännande som man istället pratade om heller. Att det blåser så att man ordagrant tappar andan bara genom att sticka ut huvudet, att det samtidigt också ösregnar och allt är is, is, is, ja extremväder generellt, det är vardagsmat i Nuuk. Och ja jag erkänner; jag älskar verkligen det här! :-)


Tur jag ändå har en man i huset som kan se till att balkongen blir skottad, helt på eget intiativ. ;-) (Detta kort togs bara någon timma innan busvädret drog igång igår.)