Foto kan ses i större format om du klickar på det. Sonen och jag har redan tidigare, vid ett par tillfällen, pratat om att vi kanske skulle köpa oss ett hus. Därför tog jag chansen att i tisdags undersöka hans lust till att flytta.Klockan hann bli över 21 innan vi kom innanför dörrarna där hemma måndag kväll, efter att sonen hade varit på läger i 8 dagar. Inte kunde jag med samvetet i behåll skicka iväg honom på dagis nästa dag då inte. Nej, det fick bli att ta med honom till jobbet – läs; *yippie* mammas spääännande jobb – i några timmar och sedan spendera eftermiddagen i solen.
Och inte bara i solen, utan sonen och jag skulle gå på husjagt. Utan direkt mycket påpushning från min sida, var lillkillen helt med på noterna. Vi skulle hitta ett hus stort nog till bara en liten familj som vår och så skulle det ligga i närheten av en stooor lekplats. Det var lillkillens kriterier. *hihi*
Så vi travade oss iväg:

Först såg vi bara en massa hyreshus, av det samma slag som vi bor i nu (foto på "vårt" hus från 2008). Sedan kom en del myndighetsägda hus, följt av ett grönområde. Mamma visste dock ett ställe där det fanns en stor lekplats, så vi styrde kosan ditåt.

Efter att ha passerat stans ankdam...

...kom vi fram till ett bostadsområde, med inte mindre än tre väggupp på kanske ca 200 meter. Bra, tyckte mamma. Turen hade i långsamt, utforskande tempo tagit ca 15 minuter.

Ett område som i övrigt såg ut såhär på ett foto jag publicerade på bloggen för något år sedan. Kommer ni ihåg detta foto, som så många av er kommenterade på då? (Jag kunde inte hitta orginalet just nu, så detta är en kopia av miniversionen som jag har på Facebook, därav den låga kvalitén.)

I området rådde febril aktivitet. Det är, som granne till kolonihamnen – där som den dansk-norske prästen Hans Egede grundade staden i 1728 – ett gammalt bostadsområde. Nu har det dock blivit poppis att köpa dessa hus och totalrenovera dem (läs, bygga om de ofta små, små och rivningsklara trähusen till, i jämförelse, monsterstora hus med all tänkbar lyx). Och jo, huset på fotot är bebott och långt ifrån det mest slitna i området, men det tar på dem kan jag lova.

Rätt vad det var, mitt i vårt letande, hittade vi detta. Grabben blev eld och lågor. Huset längst upp i slänten såg, enligt grabben, coolt ut och dessutom stod det tomt! Det huset skulle vi bara ha!

Han sprang närmast upp för trappan. Jo, detta var det coolaste huset, helt klart! Men först skulle så klart utlovade lekplats hittas. Han tog sig därför en springtur runt huset och kunde besviket konstatera att, utöver gungan nere på uppfarten, så var detta ett vuxenhus, för det fanns inga leksaker och lekplatsen lös med sin frånvaro.
När jag bekräftat att han skulle få lov att ta med sig alla sina egna leksaker, och få lov till att spara ihop till lite Star Wars lego (?!) så blev han dock väldigt glad igen. Och lekplatsen hade visst mamma koll på.

Och ja, se det hade hon ju. Tre huslängder bort låg nämligen ett skinande nytt himmelrike för en nästan-5-åring.

Och mamma klagade inte. Värre utsikt kan man ju ha när man går med sonen till lekplatsen! ;-)