
Vilken omtänksam dotter jag är. NOT! Jag glömde nämligen helt bort att det var Fars dag igår. Av en tilfällighet ringde jag till pappa, och 10 minuter in i samtalet kom han till att nämna att han fått gratulationer från mina syskon. Whoops! Jag hade helt glömt bort det! Jag erkände så klart direkt, men ändå...
Usch och fy! Inte för att vi någonsin firat Mors & Fars dag sådär väldans. När vi var små var det väl en del teckningar, annars har det väl mest bara varit något lite extra till kaffet. Men ett grattis!! Ja, det skulle väl dottern kunna ha hostat ur sig..!?
Men jag har dock en liten hyffsat ok ursäkt, som ni trogna blogg- och veckoboksläsare vet. Här på Grönland har vi nämligen inte Fars dag 2:a söndagen i november som i Sverige, utan den 5:e juni, oberoende av veckodag. Och då jag inte har någon svensk almenacka, hur skulle jag då kunna veta...? Eller ja, erkänner jag borde ha kommit ihåg ändå.
F’låt pappa, men du vet ju att jag älskar dig ändå! Nästa år ska jag köpa upp stans hela lager av ”Världens bästa pappa”-kaffekoppar åt dig, om du vill! För världens bästa pappa, det är du verkligen (f’låt Holger, men...)! *hihi* :-)
PS: Till nyfikna läsare av gårdagens blogginlägg så kan jag meddela att Aaju "höll ut" till klockan 4.45 i morse. Sedan kom han lullande in till mor & far. :-)






















